Odla

 

Att odla är populärt, ja,  mera trendigt än någonsin förr.

Som lantis, så har jag alltid odlat. Med varierande resultat. Därför att jag gjort som min mamma och mormor gjorde, då de odlade i sina grönsaksland. Idag vet jag att det finns många finesser att ta till, om man känner för det. MEN... nej, jag gör som jag brukar. Lite grönsaker och en hel del snittblommor ska vi nog kunna få, bara vädret blir ok.l 

Vilken dag det blev! I och för sig förannonserat i väderleksprognoserna, men ändå, helt underbart när det kommer värme, efter en lång och kall vår.

Så idag blev det till att ta sig an säsongens utomhusodling.

Sallad, dill, persilja i pallkragarna. Lök, morötter, rädisor och en hel del snittblommor på frilandet. 

Köpte morötter på såband i år igen. Tacksamt att slippa gallra så mycket, speciellt som jag är urdålig på det. Inte vill man slänga bort en massa fina plantor! Konsekvensen av det blir att man för små morötter som kramar om varann, i brist på livsrum.

Våren är sen i år. Inne i lilla växthuset, eller drivhuset som experterna kallar det lilla platshuset, så har de försådda  blomplantorna bara precis kommit upp. Normalt så brukar det vara stora plantor så här års. Sådde lite sallad och dill i ett hörn, och de har inte alls kommit i gång. Förrän idag. Lite värme var vad som behövdes

Sådde vintersallad i ett par av de pallkragar som under sommaren härbärgerar gurka och tomater. Sådde i oktober och trodde att det skulle gå att skörda sallad under vintern. Men det gjorde det inte, det kom bara upp små hjärtblad. Men under våren så har vi kunnat hämta sallad i växthuset, ända sedan  påsk.  Snart är vintersalladen för gammal och går i blom. Helt ok, för om ett par veckor, så är det dags för tomat och gurka att ta dess plats.

I rabatterna grönskar det alltmer. Kirskålen och jag har som vanligt vår vårliga kamp. Det brukar sluta oavgjort. Att få bort ogräset, det är omöjligt, men det går att hålla det i schack. 

Det var många humlor ute idag. Man blir så glad när man ser de ludna pollinatörerna.  Utan humlor, bin, fjärilar och andra småkryp, så funkar inte naturens kretslopp. Det kommer den ena larmrapporten efter den andra, om att humlor och bin försvinner,  och visst blir man bekymrad. Idag  kände jag mig rent upprymd, med tanke på alla humlor som letade nektar i lungörten.

Scillan, på norrsidan av huset, lockade till sig nässelfjärilar, 

Scillans blomningstid är sannolikt förbi i många delar av vårt land. Men vi bor i växtzon 5, trots att vi  bor så långt söderut som på 57 breddgraden. ( Stockholm ligger på 60, tror jag) Men det är väl höjden över havet, som gör att vi har samma växtzon som en stor del av nordligaste Sveriges kustland.

Tänkte först inte ta med bilden, då fjärilen är suddig... men den funkar rätt bra ändå...

Noterade att citronfjärilen sökte sig till blommor i den egna färgen. Vilket bra kamouflage!

Antagligen extra bra då både sädesärlan och den svartvita flugsnapparen också uppehöll sig i trädgården.

Gräset blev klippt för första gången i år, denna härliga dag. Jag svor inombords över det tunga åbäket, och förbannade den som köpte en vanlig gräsklippare i stället för en robot, då det gamla gräsklipparen lade  av i höstas. 

Så här efteråt, kan jag se timman med åbäket det som bra träning!

Palettblad är också trendiga. Jag vet inte vilket algoritm som gjorde att det kom upp en annons på FB, om att köpa frö till de fina bladväxter, någon gång i vintras.  En bra uträknad algoritm var det iallafall, Jag skickade efter två fröpåsar, till ett pris av ca 100 kronor sammanlagt. 

Jag blev mäkta förvånad då de kom, bara någon dag efter att jag klickat hem den.

Men var fanns fröna? De var så små, så att de knappast syntes. Fick titta noga då jag pillade ner dem i några krukor jord. De grodde snabbt, och idag planterade jag om tio av fjorton plantor för tredje gången. Nu anser jag att de fått sin slutliga kruka, och  fick av den anledningen också var sin ytterkruka.  Den lilla plantan  längst upp till vänster har tre "syskon". Den typen av planta, som ska bli helröd så småningom, växer tydligen inte alls lika snabbt som de plantor som kommer från den "mixade" fröpåsen.

 En härlig dag blev det. Mycket blev gjort. Hann ändå sitta på altanen någon timme, njuta av sol och vind och av humlesurr.  Den trötte gamle katten, han njöt han också.  

I morgon blir det lite sämre väder sägs det, men vad gör det, försommaren är absolut på gång.

Och i kväll väljer jag att inte tänka på odlingens nackdelar- ogräsrensandet......

Grönt

Oj, vad det gick snabbt! Alltid samma sak, man hinner inte med. Rätt som det är, så är det sommar och därute är naturen alldeles fantastisk.... och så GRÖN. Nyss var det ju alldeles grått och kalt... men ok, det var någon månad sedan... och  precis som vanligt, så har det gröna, det sköna, det vackra och vidunderliga som försommaren erbjuder, överrumplat mej.

Maj var kall, och så kom juni... och det blev SUPERVARMT... och grönt. Och blomrikt.

Premiärbadet är avklarat. Ovanligt sent detta år. Det blåste ordentligt i Halmstad på Kristi Himmelsfärdsdag, inte jätteläge för långdopp för glasögonprydd tant. Men ganska så skönt var det allt i vattnet.

Bara en vecka kvar av skolterminen.  Sen är det sommarlov! Mitt sista. Många tycker väl att jag är knäpp som fortsätter att jobba, trots att det är grönt för mig att sluta direkt. Men jag vill inte sluta....än. Men sista året kommer det att bli, ska verkligen gå in för att göra allt för sista gången, under kommande läsåret.

Trodde att det var grönt för oss att jobba som vi planerat, vi som ska dela på ett par klasser. Men så var det tydligen inte. Jag har nog aldrig blivit så ledsen och känt mig så nedtryckt, som jag gjorde efter onsdagens konferens. Ensam om det, det var jag inte.
Utifrån skolledarperspektiv pratas det om att vi är medarbetare. Inte sjutton är det så, vi är verkliga gräsrötter.... och jag tror inte att skolledarna har det bättre, de som är klämda mellan makthavande politiker och oss, där längst ner.
Hoppas att det reder ut sig, så att det känns grönt att jobba det här sista året.

Det växer och frodas i rabatter, i växthus, i pallkragar.
Något har hänt med den köpta planteringsjorden detta år. Jorden är full med ogräsfrön. Det är inte ok, det är ett aber att det ska vara grönt mellan det riktiga gröna trots att man bara använt ny köpejord. Det räcker med att rensa ogräs i grönsaksland ( som inte är pallkragar) och i perennrabatter.

 Gurkorna ville inte vara med på bild, men vi har faktiskt redan flera gurkor på gång på denna plantan. Hemodlat grönt, det känns bra.

Och en sak fattar jag inte.... apropå EU-valet för två veckor sedan.... hur i helskotta kunde man låta bli att rösta grönt. Att sommaren fortsätter att vara grön och full med växtkraft, det är ju det enda som har betydelse för jordens framtid.

Varierad vecka

Precis så var det, väldigt mycket olika vad det gäller väder.... mående.... dagliga promenader ..skolarbete.... växtlighet...

 Skolan: Sista provet för året färdigrättat. Betyg och omdömen klara.Är så stolt över många av eleverna... oj, vad de går in för skolarbetet. Tänkte lite på det när jag klippte gräsmattan i fredags: Man behöver tre saker med sig för att klara skolarbetet bra. Tror att två av tre räcker ganska långt också.

• En bra uppsättning gener, ungefär det samma som hygglig intelligens
• En hemmiljö som är stöttande och som tycker att skolan och skolarbetet är viktig/viktigt
• Egen ambition, vilja att lyckas, krav på sig själv att göra så gott man kan...

I veckan hälsade sexorna på i Tranemo, i sin nya skola, träffade sina blivande klasskamrater. Det har varit härliga två år med dessa elever, men nu är det dags för dem att dra vidare. Bara att önska dem lycka till.

Den sedvanliga "trevlighetskvällen" i Grön Flagg-anda genomfördes i onsdags. Denna gången handlade det om att äta klimatsmart. Eleverna hade gjort affischer och tipsfrågor, vår kock bjöd smakprov på vegetarisk mat. Trevligt! Uppskattat.

http://grimsas.blogspot.se/2016/05/klimatsmart-familjekvall.html

I övrigt.... terminen är verkligen på upphällningen nu. Det är inte mycket kvar att planera.... för det finns inte mycket tid att göra planer inför. Skulle man hitta sådan tid, så har den en viss benägenhet att försvinna... konstigt nog.

Vädret: Verkligen omväxlande. Under senaste veckan har vi upplevt frost, medelhavsvärme, iskalla vindar, helmulet, åskluft, regn, strålande sol.... och sköna dagar med växlande molnighet och en temperatur runt 20-graders-strecket.

Måendet: Ja, det har verkligen varierat. Vissa dagar har jag njutit av att vara välmående, vissa dagar och nätter har inte varit bra. Tror inte att det var något smart drag av läkaren att skriva ut tre sorters läkemedel till en person, som knappt aldrig ätit någon medicin tidigare. I allafall inte mer än en sort åt gången.

Att skriva ut antidepressiv medicin till en som egentligen inte mår speciellt psykiskt dåligt, det var helt idiotiskt. Åtminstone tycker jag det, så här en dryg vecka efter det att jag började med tabletterna. Första dagarna gick ju bra, men sedan kom en otäck handsvett... och ännu värre en otrolig rastlöshet och nattlig ångest. Efter åtta tabletter och flera dagars psykiskt dåligt mående.... vilket även bipacksedeln varnade för.... så bestämde jag mig för att  låta bli att ta dessa tabletter.

Magmedicinen slutade jag med efter bara några dagar, kände mig jättekonstig i magen.... det enda som var bra, det var att magsyran minskade. Den tabletten kan vara bra att ta till, när d et blir överskott av sådan.

Blodtrycksmedicinen, den var ju den enda nödvändiga. Den har säkert sina biverkningar, men efter två dagar med enbart nödvändig blodkärlsutvidgande morgontablett, så mår jag bra och helt normalt igen.

Nä, några glädjepiller det vill jag inte utsätta mig för mer..... inte om jag inte själv ber om det iallafall... och i så fall vill jag ha serotonin. Vilket man i och för sig kan få genom att ta en banan också.... bästa valet!

Växtligheten: I början av veckan tog jag promenader förbi äppelträd, översållade av blommor.
Vid dagens promenad låg de allra flesta äppelblomsblad på marken.
Häggen är helt överblommad, syrenerna som vackrast och rönnen doftar ljuvligt.
Liljekonvaljerna har inte många dagars blomningstid kvar, medan den vackra naten just slagit ut.

Lupinerna hade slagit ut i Hjälshammar, då vi besökte den vackra byn igår.


Johanna hade lagt ut lite nya cacher, som hon tyckte att vi skulle leta upp. Alla cacher hade tema fobi, och det är tydligt att det är väldigt mycket man kan ha fobi för. Grodor... vem kan bli rädd för en sådan? Spindlar? Andra insekter?
Vi är olika vi människor, vad det gäller våra rädslor, det är tydligt.

Promenader: I går blev det både cykeltur och promenad med hästsällskap i Hjälshammar md omnejd.
Idag gick promenaden runt Gumpebo, där årets första midsommarblommor fanns i riklig mängd.
Fredagspromenaden gick i trädgården, bakom gräsklipparen. Vi är riktigt omoderna som använder av oss av en sådan, motordriven i och för sig....men jag tycker att det är ett bra sätt att såväl röra på sig som att styrketräna.
Torsdagspromenaden gick längs delar av Älmåsrundan. Stora områden hade blivit avverkade under senaste veckorna. Tråkigt... men så är det ju..... fast man behöver ju inte avverka jätteområden... kan man tycka.
Onsdagspromenaden var en kylig en, bara i skolans närhet för att sätta upp tipslappar.
Tisdagspromenaden var en varm en, förbi äppelblommande trädgårdar.
.....

Våra löjtnantshjärtan är helt utdöda. Hos Johanna och Martin blommar de för fullt. 

Kom att tänka på min mamma, då jag såg de väldigt speciellt utformade blommorna. 

Det slog mig , att det  under veckan som gick, var 15 år sedan hon gick bort. När vi kom för att ta "farväl" av henne, så hade personalen lagt ett par kvistar av denna blomma över hennes bröst. 

Naturligtvis firade vi henne då det var mors dag. (Apropå dagen idag) Antingen på lördagen eller på söndagen. Det fanns ju en mor till att fira, C-Es mamma. Nu är båda borta.... och även så det "riktiga" morsdagsfirandet.

Funderar på min mamma ibland... vem hon var egentligen. Hon betydde ju allt för en när man var barn och ung vuxen..... idag ser jag henne ur ett annat perspektiv.... hon var inte riktigt enkel...kan inte säga att jag hade den bästa mor man kunde ha.....men vem har det? Vi är ju alla bara människor... inga övermänniskor...

Mammor älskar sina barn, gör allt för dem.... men jag undrar hur bra det egentligen är. JA, kärleken är förstås superviktig.... men görandet, "curlandet"..... ? Tyvärr har jag nog gjort liknande misstag som min mor....

En varierad vecka blev det. Nästa vecka lovar mycket sol och värme. Hoppas att det blir lite av den varan kvar till högsommaren också. Varierad väderlek med temperatur på 15 -25 plusgrader, föredras. Växtligheten lär fortsätta variera, även om den vackraste tiden snart är över. Tur att det är långa ljusa kvällar, så man hinner ta en runda och njuta av den, trots att det fortfarande är två och en halv vecka av arbete kvar.

Firat, funnit, fröat

C-E fyllde år i går.
62.
Förr tyckte man ju att den åldern var uråldrig.... Som tur är så kan man ändra sig....eller, ja, man inser att plötsligt så är man där.... 62 ... och man bör vara glad att man får vara med,  även om bäst före datum är passerad ....

Hela vår lilla familj kom till Stockremma för att fira C-E.
Presenten var den bästa.. biljetter till Swedbank Stadium i M-ö, den 13 september, då Malmö och Elfsborg möts där.
Kombinerat med Morsdagspresent, så kunde även denna tanten få komma med.

Efter sen lunch, så tyckte den yngre generationen att de skulle ut och åka i CEs "nya" bil. Ut till Moghultsskogen, för att kolla gamla jaktstugan, leta upp några, av Johanna ologgade, cacher och för att få lite äkta skogsluft.

Den gamla jaktstugan, med tillhörande liten dansbana, byggd av farfar och hans bygg-jakt-festvänner  hade blivit många flugors sista vilorum. Lite läbbigt, om man säger.

Med ordentlig städning, så skulle stugan bli ganska så fräsch.
Bord, stolar, barskåp, spegel.....

 ... och en tavla, som mycket väl visar den verklighet som farfar upplevde som barn.

Johanna tyckte att vi skulle anordna ett geocachingevent med stugan ( städad) som utgångspunkt i september. Martin tyckte inte idén var så tokig.

Den gamla modern funderar på detta .......
......det där med att fixa tjugotalet gömmor i området skulle vara ganska så enkelt. Problemet är hur man skriver ut fina kartor och cachebeskrivningar för utdelning till dem som kommer och som vill ha snabba cache.
Eventerfarna Inga kan förstås rådfrågas i dessa frågor.
Vore lite kul att våga fixa ett event. När jag framför min feghet för att fixa sådant som innebär sociala kontakter, så lovar Johanna att hon och Martin ska hjälpa till med genomförandet....

Hmmm,,, får fundera ...

Vid den gamla nostalgiframkallande P-skylten, här vid informationstavlan till naturreservatat, hittade jag min allra första gömma för snart fyra år sedan. Johanna hittade den igår.

Det slog mig plötsligt att jag ju har en gömma en bra bit bort, på andra sidan järnvägen, vid en gammal torpruin, Lövö. Föreslog en promenad dit. Gömman hör ju inte till de mest välbesökta... den ligger en bit bort från allfarvägarna... och kräver en promenad på en kilometer, enkel väg,  för att bli nådd.

Gömman var enkel ( precis som jag kunnat fixa något som inte är det)... men lådan fanns inte på sin plats i den gamla jordkällaren. Karin hittade den ett tiotal meter från källaren... rävrov, sannolikt. Lite medfaren var den allt.. får ta en cykeltur dit och byta ut den vid tillfälle.

Känns dock inte alltför brådskade,med tanke på besöksfrekvensen.

Kul att ha vuxna barn, med barnasinnet kvar! Lite svårt att tänka sig att denna sengångare innehar ett chefsjobb till vardags.

Den högutbildade hittade också en rolig väg att ta sig fram på.

Tanten, däremot, hon kröp under det hinder som Egon hade skapat ute vid Lövö mosse.

Han som innehar ett av de mest statusfyllda yrken som finns, han är med på tanken att leta bra gömmor inför ett eventuellt event.

JAAA, jag tycker att det är synnerligen uppfriskande med döttrar och svärson, som verkligen kan uppskatta och göra något häftigt av de små glädjeämnena som finns runt omkring oss.

Nej, CE, du behöver inte skämmas för att det finns minnesmärken från Gudrun, Per, Sven och Egon.... och kanske några till, ute i den avlägsna Yerskogen.
En myst skulle man kunna få ihop här, kom Johanna på.

En murkla fanns på den uråldriga skogsvägen.  Nej, sådana plockar vi inte längre. Gjorde det förr, och kokade av dem 3 gånger. Såsen som man gjorde med den svampen, blev helt smaklös. Men statusfylld. murkelsås, det är jufint det!

"Bildsköne Bengtsson"-cachen hade Johanna inte loggat. Det är den andra av mina cacher, som ligger långt ute i Moghultsskogem, och som har få besökare.
Den fanns inte på sin avsedda plats, på småtjuven Bengtssons tillhåll. Tjugo meter från den stora stenen låg den.
Den har hittats en bit från sin plats, en gång tidigare.
Innehållet var intakt, trots att lådan bar ordentliga spår av rovdjurständer.

Tanten lade tillbaka den gamla matlådan med sin patina under stenen...

... och lyckades kravla sig tillbaka därifrån också.
Tror att Bengtsson var en betydligt mindre omfångsrik person än den glada tanten på bilden.

Bildsköne Bengtssons betydligt blidare bror, Broman, besökte berget. Bilburna besökare behandlades belevat.
Bestämt blidkande broderns bildning banditbravader.

- Martin, du får lova att aldrig skaffa skägg, sa hans fru,

Firardagen avslutades med grillning av hamburgare och lite kortspel.

De glädjebringande rolighetsgörarna återvände till den fina byn vid Vidöstern.

Klämdagen var en oroligt fin dag. Strålande solsken från en klar himmel.Kunde absolut vara läge för en geocachingrunda.

Det hade kommit ut en ny promenadrunda i Holsljunga. Helt ok avstånd, och så kunde vi kombinera resan med att köpa plantor till växthus och urnor på Blomsterlandet i Lockryd.

Holsljunga är tämligen cachetätt...där finns ett antal gömmor som vi inte letat upp, trots att vi varit där ett flera gånger tidigare. Det finns också några som vi aldrig kommer att leta upp, för de är ouppnåeliga för stela, fega, höjdrädda 60-plusare.

Att lägga en gömma vid ett gammalt bilvrak, det kan man också göra.

Julkalendercache, med batterikraft kvar, var riktigt häftig. Vilket jobb att koppla alla sladdar!

För att inte tala om den färdigklädda granen. Föredrar julkänsla i maj, framför den i mörka december!

Börselid hade en egen cache, nära starten på den runda vi skulle gå. Gården har anor från 1300-talet och hade tillhört Vadstena kloster en gång i tiden. 

Gårdens kreatur var av årgång 2014. 

Gillar verkligen att se kreatur i natur.... på andra sidan stängslet.

Den mest blyga lilla damen, den kunde CE nästan få närkontakt med.

Uttrycksrundan  hette den runda som bly52 lagt ut.
- Skepp ohoj! - Alle man på däck! - Oh boy!  var några av uttrycken som skulle vara ledtrådar.

Fikan var egenmedtagen, och all plast naturligtvis hemforslad.

Funderade en del på det där med att lägga ut en massa saker i skogarna, vilket vi geocachare gör... hur smart är det egentligen? Nog för att ambitionen är att ta hand om allt igen, när det roliga är slut, men hur blir det EGENTLIGEN?

Kände en viss ambivalensens till företeelsen under  det att rundan företogs....

Fyra myrstackar så nära varann det har jag aldrig sett tidigare.
Även skogsrundor har en hel del att visa upp, om man har ögonen med sig.

Vilket uttryck/ordspråk som avses här, det kan ni fundera på.

Ytterligare några cacher, varav en med julmotiv, kunde med enkelhet letas upp i trakten av Holsljunga.

15 cacher blev signerade, den 15/5 - 15. Kändes väldigt lagom.... efter femton blir jag oftast lite cachetrött.

Blomsterlandet i Lockryd stod på agendan.
Införskaffade tomater, gurka, paprika till växthuset och diverse blommande växter att plantera i krukor och lådor.  Väntar dock med planterandet tills i morgon. Litar inte riktigt på att Farbror Frost ska hålla sig lugn under natten som kommer. Han har härjat omkring här under de senaste nätterna, nämligen. Dock tycks det som om han inte gjort så stor skada.

En bra timme i solen avnjöts, innan jag tog med min goda vän Casio på en liten trädgårdsrunda.

Plommonträdet lockar bin av olika slag...

 ... nektar finns det gott om....bara att hoppas att inte fruktämnet blivit för frostskadat under de två nätter som Frost besökt trädgården.

Ibland gör ens vänner en glad... som här, där kameran tog en sådan fin bild, trots att solen var för stark för att jag skulle kunna kolla motivet ordentligt på displayen.

Magnolian planterade vi för två år sedan.  Den tycks tycka att det är ok att leva i frostlänta odlingsområde nummer 5.

I växthuset har sallad och  frösådda blommor kommit en bit på väg.

Tyckte att det kunde vara läge att så i det lilla grönsakslandet också.

Konstaterar att det kommer att bli trångt för rödbetor och morötter att växa i år också. Det är ju så många frön i varje påse.... och jag kan ju bara inte slänga några ... eller... kanske hade det varit bättre än att odla a la sardinburk. För gallra, det vill jag inte göra för mycket... synd att riva bort fina plantor.
Vi brukar få gräva upp små söta morötter och rödbetor långt fram på hösten... de blir inte stora i sådan trängsel...men väldigt goda!

Coole katten Fransson hade hittat en viloplats i den 30-gradiga lilla växthuset.
I morgon ska det planteras tomatplantor i den här pallkragen var det tänkt.
De första veckorna kan nog katt och planta samsas... men de brukar växa fort de där plantrackarna... och det är ju det som är meningen.
Lite sol och värme mottages tacksamt för att växandet ska ta fart på bästa sätt.

I morgon blir det förhoppningsvis en tur till Småland.... får ju passa på att träffa "lilla" dottern när hon fortfarande befinner sig på någorlunda nära avstånd.
Söndagen får nog delvis användas i skoljobbsplanerings/omdömessyfte.