Möjligheter

Kollade https://ankisbildblogg.wordpress.com/ och blev så imponerad. Vilka bilder! I dessa tider. Jag hittar inte mycket att ta bilder på, trots att jag känner mig som en van fotograf. Sommaren erbjuder hur mycket motiv som helst, men senhöst/vintermotiven... nej, de är svåra att hitta. Blir åtminstone väldigt enahanda genom mina begränsade fotoögon.
Får bli en bild på trädgårdsårets sista blomma.
Eller vänta! De här skönheterna, de har ju precis börjat blomma.

Man glömmer dem så lätt, ändå är de de mest fascinerande av alla trädgårdens växter.
Julrosen.
De tre plantorna har just slagit ut sina första knoppar, och flertalet väntar på att veckla ut sina kronblad.
Otroligt egentligen, att välja att sätta blom i mörker och  kyla.
Visar också på att det finns möjligheter att anpassa sig till tristväder i november-december.

Den vita blommar håller hov ända in i vår,  då den fram i april övergår i en rosa nyans och, under goda förutsättningar sätter frön.
Om det blir 10 - 20 grader kallt, ja, då tycks den gå in i ett viloläge, blir lite frostnaggad i kanterna, men fortsätter sin blomning, då det blir milt igen.

Funkar också som glädjegörande snittblomma vintertid, håller sig länge i sin lilla låga vas.

Snötäckta fröställningar är också fina, om man bara ger sig tid att se dem.  Oftast skyndar man förbi det bruna, fula ( fast brunt är faktiskt en av mina favoritfärger) utan att se vilka möjligheter till vackerhet som  faktiskt ges.

Snön föll under natten och lade ett tunt täcke snökristaller över ljungen, också det en tacksam växt som ger möjlighet att ge liv till trädgården under hela hösten.

Ursäkta, trogna trädgårdsvänner att jag glömde er, då jag ansåg att den snabbt vissnande höstastern är trädgårdsårets sista blomma.

Inomhus börjar många växter  se trötta och rangliga ut, nu när den mörka delen av dygnet är betydligt längre än den ljusa.
Men då är det novemberkaktusens och julkaktusens tid.

En märkligt konstruerad blomma,  färgrik som få, ger oss möjlighet att uppleva blomsterglädje i mängd.
Och mellan blomningsperioderna, så återgår den till att bli en dammsamlare....

Gårdagen gav möjlighet till  roligheter. Beställde biljetterna till "Spelman i taket" på Spira i Jönköping redan i våras.
Det visade sig att det var premiären som vi köpt biljetter till. Det gav de tre skönheterna och odjuret möjlighet att få ett glas premiärdricka ( äppelmust från Rudenholms) och bli premiärfotade.
Man är ju aldrig/sällan nöjd med sig själv på bild. Dotter, svägerska och makens systerdotter ser ju jättebra ut... som de brukar... och ve och fasa, jag ska inte försöka mig på ett stort leende,  det blir  rent skärckinjagande.
Men ändå, bilden ger mig en viss möjlighet att förstå, varför en del människor tycks vara rädda för mig, tycks ogilla mig.... Så kan det vara.
Tyvärr fick man inte ta bilder på föreställningen. Vilket också kan förstås. Ingen höjdare med blixtrande i salongen.
Jag tyckte att det var en bra tolkning av "Spelman på taket", med såväl allvar som humor... och vacker sång och dans.  Dessutom gillade jag den superenkla scenografin, en scenografi som bestod av fem , kanske sex, breda bjälkar som sänktes och höjdes och vinklades på olika sätt.
Kula att komma ut på teater, och få en möjlighet att både vara lite social och få en upplevelse.

Innan föreställningen åtnjöt vi "Afternoon tea" på Grand i Jönköping. De tre skönheterna är lite av "Afternoon tea"-nördar, medan Odjuret aldrig har varit på "riktigt" afternoon tea. Bara på  buffé -eftermiddags tea.
Gillade inte buffé-varianten, och kan inte säga att jag blev så förtjust i den riktiga varianten heller. Vill hellre ha en ordentlig macka till teét. Torra snittar, nä... det var inget gott... scones med sylt, lemoncurd och grädde, det var gott... de små kakorna, de var lite väl söta.... fast, ok ganska goda. Var nog snittarna som jag var mest besviken på.... samt kombinationen. Jag gillar inte ihoprörd mat,  gillar inte julbord heller.... mycket godare med bara en rätt.

MEN, jag testar gärna afternoon tea igen, på något annat ställe. Det är en så bra möjlighet till att umgås med människor som man gillar.

En kille som jag gillar, fick möjlighet att ta den här bilden, då han fick låna min kamera, på mormorsdagen i tisdags. Han behöver jobba lite med skärpan, annars är den bra.

Snön har nästan smält undan. Ljuset finns kvar i några timmar till. Det ger möjlighet till en promenad. Tar med kameran, så att möjlighet finns, att föreviga det som jag möjligen ser med mitt begränsade fotöga.

Bland bokblad

Läslov, det ville någon makthavare kalla det lov som alla Sveriges elever har veckan före allahelgonahelgen. Han ( jag tror bestämt att det var en man) tycker alltså att eleverna ska tillbringa ledigheten bland bokblad.
För egen del så tycker jag att när man har lov, så har man lov att göra vad man själv vill. Gärna  vara ute mycket under de ljusa timmarna, och om man vill, läsa en bok i lampans sken.
Eller göra något annat, som man gillar att göra.

Vi lärare, vi har bara lov att hitta på något på egen hand under två ledighetsdagar. Så har det nog varit under alla de 41 år som jag jobbat i skolans värld. En enda gång hade vi en hel veckans lov, men då fick vi betala igen de tre dagarnas extra ledighet genom att jobba längre på sommaren.
Ett antal gånger så har man kunnat kompa ut inarbetad kompetensutvecklingstid, men det hanns inte riktigt med under denna vecka.
Bland bokblad har vi dock ej befunnit oss, vi lärare. Det har varit datorn som varit föremål för vårt intresse /våra måsten.

Bland några blad som återfunnits inför den planerade ombygganden av Dalstorpsskolan, hade man kunnat läsa följande understrukna mening: Vi måste tänka på att inte ha trösklar som är svåra att ta sig över med vår TV-vagn. Anteckningen var gjord 2008.
Det känns som om det var en evighet sedan som vi körde in en TV med tillhörande video och CD-spelare i skolsalen. Antagligen är det inte mer än fem år sedan. Sen kom den välsignade projektorn.... som numera även kan projekteras på en smart tavla.Utbygganden av wi-fi i kombination med allt som man kan strömma, numera till var och ens egna datorer, har ju gjort att TV-apparater är helt ute i skolans värld.
Undrar var vi är om åtta år, vad det gäller skolan IKT-utbyggnad? Ja, jag är väl med största sannolikhet inte med i den världen... för även om jag tycker att det roligt att jobba, och även om det lär vara lärarbrist under många år framöver, så får man väl lägga av och blir pensionär innan 71 års ålder.
Man kan dock vara säker på att man befinner sig ännu mindre bland bokblad, än vad man gör nu. De digitala läromedeln marscherar snabbt in i skolans värld. Alla är inte bra... men de kommer säkert att blir det på sikt.
Den skönlitterära boken hoppas jag blir kvar.... i allafall så länge som jag är kvar i skolvärlden.

Det var vännen Inga som fick ut mig bland bokbladen idag.  Ville gärna besöka min goda vän, då jag hade en dag "över". Ville dessutom passa på att uppleva bokskogen i sen höstfägring, i det vackra område som hon visat oss genom sin myst-cacher ända sedan januari.
Oktobercachen hade jag inte loggat, och heller inte lyckats lösa utan hjälp... men nu hade jag fått hjälp från en snäll man, och då passade en biltur runt Källundasjön suveränt bra.
Det blev en härlig tur, denna soliga dag, dagen efter det den första snön hade pudrat den småländska marken.

Extra kul var det att se vännen vid så god vigör, efter den jobbiga behandling hon gått igenom sedan vi sist sågs.

Många vackra bokblad fick jag njuta av idag.
Om det blir några tryckta bokblad.under fortsattledighet.....ja, det kanske kan bli några sådana också.
Har under de senaste veckorna läst två böcker av tre, i en serie som AnnaKarin  Laestadius skrivit.
Barnbruden heter den första boken i serien, Pottungen är den andra och den tredje heter Räfvhonan.
Böckerna handlar om Gustav IIIs brors fru, herting Karls fru Charlotta. Hon blev hämtad från Odelburg ( Tyskland) och tvingades gifta sig med en man som hon aldrig tidigare träffat, när hon var femton är gammal.
Hennes dagbok  är grunden till trilogin, där Charlottas liv och en av hennes tjänsteflickors liv, en ung flicka som hennes man förgrep sig på, berättas i parallella handlingar. Jag gillar verkligen den två böcker som jag hittils läst.

En fin dag blev det, en timme spinmix hanns med då mörkret sänkt sig.  I morgon åker vi förhoppningsvis söder ut, med risk för att möta snön på vägen. En promenad på en vintrig halmstadsstrand och sedan fortsatt tur mot Malmö står på agendan. Alltid lika kul att åka till Sankt Knut och till Karin i hennes fina bostad.
Och bokblad.... jodå, vi lär passera flera områden med sådana på vägen söderut. Och på vägen norrut på lördag. Det gäller verkligen att njuta av höstens sista fägring... och det har jag gjort idag.

Sommarslutsöndag

 Tittar ut i mörkret med en suck.
- Detta ska vi leva med nu och det lär inte bli bättre än idag, förrän i mitten av februari!
Det vi vinner på lite längre sovmorgnar, det förloras definitivt genom mörka kvällar.
Dags att plocka fram pannlampa och reflexväst inför de närmaste tre - fyra månaders efterjobbetpromenader.
Man vänjer väl sig..... och nu får man bara vara glad så länge man slipper snö och kyla.
Och den efter-juletid-spanande tomten, han lovar att december är en ganska mysig månad med alla sina extraljus.

 Denna dag hade en härlig början. Tio grader varmt och ett härligt mjukt dis, vilket gjorde att jag kände att jag bara MÅSTE ut med bästa kameran och bästa objektivet.Finns inget bättre fotoväder, vilket visade sig när jag skulle redigera fotona - de var bra redan från början.
Bokar är ju inte så vanliga i den sydsvenska höglandsskogen. Men några inplanterade finns, och bokar gör sig definitivt bäst på hösten.

Tänkte gå en sväng bort mot halvblodsstallet, kanske växla några ord med stallägare K och sedan ta vägen över skogen hem. Men mina planer ändrades när jag mötte bil efter bil efter bil efter bil på vägen fram mot byns centrum. Män med reflexinlindade huvudbonader fyllde bilarna. Jag tog det säkra före det osäkra och tog vägen som ledde i motsatt riktning. Ville inte riskera att komma i närstrid med vapenbärarna. En kamera - om än med långt objektivt - är inget bra försvar..... :)

 Så jag tog vägen förbi nordsvenskarnas stall istället. Tre stycken kusar betade av det ganska näringsfattiga gräset. Men det kanske är gott ändå.

 Funderade på alla småsaker som man aldrig får gjort. Inaktivera den försvunna cachen vid bronsåldersröset - lägger ut en ny när det blir sommartid igen - beställa dammsugarpåsar - igår fick jag tömma en full för att C-E skulle kunna slutföra dammsugandet - skicka en hälsning till fadderbarnet i Vietnam - se till att få lite ordning i frysen - ringa till vänner som inte har fått förmånen att behålla en god hälsa.......

 Fick en del fixat när jag kom hem.... nu är det bara de sista sakerna ( de tyngsta) kvar. Hoppas få till det i morrn.Känner att man kanske kan få till lite mer sociala kontakter irl, nu när kvällarna är långa och kan inbjuda till lite matlagning. Finns alltså någon fördel med den mörka tiden av året....
Några fördelar med att slänga ut skräp i naturen, det kan jag inte se ..... men kanske är det en installation som markägaren gjort ..... och har förändrat under tid.... :)

 Kom tillbaka till byns centrum, vågade inte ta några extra svängar åt något håll.... vart jaktmännen var på väg, det hade jag ju ingen aning om. Och de kunde komma på bred front om jag närmade mig någon av de asfalterade vägarna.

 Fick SMS från bloggvännen Bodil under det att jag promenerade de 5-6 kilometrarna. Ska åka till hennes och hennes familjs extrabostad i Falkenberg i mitten på veckan.

 Ska bli otroligt kul, både att lämna landet för staden, att lämna skogen för havet och att träffa Bodil och Inga. Tanken är att vi ska leta upp några cacher också. Känns inte så viktigt egentligen. För mig så hör skattjakt mera sommaren till, iallafall kände jag så när jag fick det inbjudande SMSet.

 C-E jobbade några timmar, jag fixade lite mat och sedan tyckte jag att C-E också skulle ta en promenad i den härliga senhöstvädret. Lite geocaching, kanske ......
( Vad nu då...? Några timmar tidigare så var jag övertygad om att det mest var en sommargrej för mej....)
Finns några gömmor vid Kroksjön som vi aldrig letat upp. Mest för att det är så mycket folk på fiskecampen där under sommartid. Dessutom finns det en fin promenadväg runt sjön - som vi aldrig gått.

 Lade in några cacher i minnet på C:geo och så gav vi oss av i regnet. Ett aber bara, telefonen var inte alls pigg på att koppla upp oss - den påstod att det inte fanns några koordinater till gömmorna.

Så det blev inget napp alls vad det gäller cacher. Förhoppningsvis fick de tålmodiga fiskande männen något på sina krokar. Men en fin regnpromenad blev det.

Fiskade -nej, fixade till problemet med c:geo när jag kom hem, nu funkar det igen. Behövde avinstallera en tidigare version visade det sig. Så det blir nya försök så småningom.

Läser på FB att folk har fått så mycket gjort denna extratimmesdag...... Gäller inte mej.... men det har blivit lite promenerande och det är inte helt fel.....

Och med tanke på att huset blev rengjort igår så tycker jag att jag godkänner helgen vad det gäller arbetsinsats. 

Nu gäller det bara att veta vad man ska fylla de långa kvällarna med ..... men det brukar alltid lösa sig.....

Men jag känner ändå lite vemod så här på årets sommarslutsöndag ...... jag trivs bäst under mars till och med oktober. Är bara ingen vintermörkermänniska. Och det är långt till sommartids- tiden igen, så långt det kan bli.....

Med melerad mössa....

...på huvudet, nyköpta Adidasskor och kamera med objektiv modell M -L gick jag ut på fotopromenad i det vackra höst-vintervädret. Mössa på, det är inget jag gillar, men ibland måste man ta på den förfärliga tingesten för värmehållningens skull.

Värmehållningen i det här huset, det är det dåligt med. Hyregästerna (talgoxfamiljen) lämnade sin sommarbostad för flera månader sedan, och försöker nu hålla värmen i täta granar och med hjälp av vår frikostiga fågelrestaurang, under vintern.

Vinter var det på hundäxingen. Kanske dess frön också kan duga som fågelföda.






Fågelföda bör även dessa kvarblivna äpplen kunna bli. Äppelskörden var ju skral i år, kanske inte ens fåglarna uppskattade de maskstungna frukterna, eftersom de flesta var ruttna och bruna.

Bruna hade också johannesörtens fröställningar blivit. Lysande bruna färger,reflekterade solen som sken från en klarblå himmel.

Himlen kändes extra vid och välvd idag, alldeles alldeles blå. På öppna platser var det mer himmel än landyta kändes det, som här vid gården där man fött upp mängder av fina hästar.

Hästarna, ljusbruna killkampar, mumsade på ensilage.

Ensilage serverades även till dam-hästarna. Ett par ston var mera nyfikna än hungriga. Visst är det ett speciellt sagoskimmer över en häst som är vit.

Vit och frostig låg den första isen. Bara några grässtrån gav den vintriga lerpölen lite färg.

Färg kvar hade bladen på byns enda bok. Byns lindar, almar, askar, lönnar,ekar ... ja både planterade och vilda trän stod annars vinterkala.

Vinterkal är den täta dungen, som alltid har så många olika nyanser, hela året om. Nu var det olika nyanser av grått, och det kan väl ha sin tjusning det också. Bara det att de gråa nyanserna varar lite väl länge, det är ett halvår tills det blir nya skiftningar. Det känns som en lång tid...

Lång tid har hibiskusen gett glädje inomhus med sina vackra, stora, rödarosa blommor. Det kommer flera har jag sett. Även julrosen har knoppar, därute i det kalla blomsterlandet. Höstastern blommar fortfarande. Även om naturen gått ner på sparlåga, så finns det mycket vackert att njuta av, bara man tittar lite extra. Att se genom kameraögat ger ytterligare ett iakktagande öga.