Har funderat några dagar på om det är lönt för mig att blogga över huvud taget.
Som väl alla märkt, så har det mesta som skrivits under de senaste månaderna haft en bitter underton.
Och så är det, inom mej finns det en bitterhet som skulle kunna försura en hel sjö, om den släpptes ut.
Men till vilken nytta är det, att älta besvikelsen över att tanten fått möta en annan verklighet än den hon hoppats på, att det livet inte blivit som hon hade önskat.
Det finns saker som är som de är, och som man bara får acceptera.
Så nu tänkte jag jobba på att bli lite mera positiv i skrivandet.... eller också lägga av helt.
Får väl gå över till en ren fotoblogg annars, för att fota, det är ju bara så roligt!
Detta fotot har jag faktiskt inte tagit, utan en av mina begåvade elever. Brukar ha en personligt ägd kamera i väskan, den som vi har köpte till skolan för några år sedan. den är inte så bra.
Väldigt många barn och ungdomar är intresserade av foto och de är duktiga fotografer.
Kul, tycker jag, som tycker att den bästa ögonvilan och den bästa ögonnjutningen, det är att försjunka i ett intressant/vackert/spännande foto.
De sista veckorna har blivit långa arbetsveckor.
Har haft de flesta "utvecklingssamtalen" nu, haft många trevliga samtal med elever och deras föräldrar, och har vid varje tillfälle fått höra att eleven trivs bra i klassen och att alla tycker att klasskamraterna är "snälla" och att det är en lugn klass.
Sådant är ju bara SÅ kul att höra!
Sen finns det väl en sak i mötet med elev och föräldrar som jag inte är så begeistrad i, och det är att få till den där individuella utvecklingsplanen som ingår i vårt uppdrag att vi ska upprätta. Det blir minst sagt krystade saker ibland, och frågan är om planerna är till någon större nytta.
Jobbar man på efter bästa förmåga,vilket de allra flesta av mina elever gör, så tycker jag att det är bra nog.
Att mörkret har vunnit över ljuset, det förstod jag i morse.
Har insett att det är dags för strumpbyxor igen ( kjoltant som jag är) och hämtade fram ett par svarta sådana, som skulle passa till dagens övriga outfit.
När jag kom ut i dagsljuset så var det inte alls svarta benbeklädnader jag iklätt mig i, utan blåa. Funkade trots allt ganska bra, man blir bara så snopen när man inte ser ut som man tänkt sig....
Morgonljuset är inte snällt mot färger av liknande våglängder. Kommer med största sannolikhet inte vara sista gången som jag har färger som inte stämmer överens, nu när frånvaron av ljus luras så förskräckligt.
Tog en promenad i det fina höstvädret på seneftermiddagen. Solen sken och det var ljummet i luften.
Att det finns hopp om en ny vår, det visade den nyutsprungna insektslockande maskrosen.
Hoppas på många fina höstdagar inom de närmaste veckorna.
Positivitetsprovet,,,, ja, det är godkänt... men inte mer. Förhoppningsvis blir det bättre nästa gång.
Positivt var det dock att för första gången använda den dator, som är min lärardator, och som vi fick idag. Windows 8 är operativsystemet, lite annorlunda än de gamla OS som man är van vid. Liten och lätt är datorn, av modell hp. I morrn får den åka med till skolan... förstås!
