Lite kyligt

 

 

0,3 minusgrader visade termometern klockan 6 i morse. Då känns det lite kyligt. 

Blommorna, som stått i krukor, på framsidan av huset har blivit  fula av flera nätter med en temperatur som legat precis under noll.  Väldigt bra att C-E besökte Blomsterlandet igår, då han väntade på att man på Ryds glas i Värnamo, skulle åtgärda ett lite stenskott på bilens vindruta. 

Blev riktigt fint med lite ljung, aster och cyklamen i krukorna. 

Längst ner mot vägen har olivträdet fått ta plats i sin  gamla kruka. Märklig växt. Jag fick den då jag formellt gick i pension för  dryga två år sedan. Första vintern fick den övervintra i pannrummet. Den tappade ganska många blad, men det kom nya , då den stod på altanen under sommaren.

Jag vet inte vad C-E hade emot min present, men förra vintern ville han inte att den skulle stå i pannrummet. Den skräpade ner i det fina rummet, som verkligen är fräscht sedan vi bara har en apparat som styr jordvärmen, som uppvärmningsanordning. Annat var det då det fanns en oljetank där, eller då pannrummet var fyllt med pelletssäckar. Jordvärme är bra, och billigt,  i dessa dyrtider. Och pannrummet är ett av husets fräschaste rum...

Iallafall så satte jag ut olivträdet i garaget på senhösten. Kallgarage. Några ordentliga frostnätter i vintras gjorde att det lilla "trädet" frös och tappade alla blad. Tänkte slänga i väg växten, men hade inte riktigt hjärta till det. Min pensionspresent....  Krukan behövde jag till några vackra växter som jag köpte på försommaren. Så olivträdet fick stå i sin fula plastkruka i ett hörn vid garaget. Jag klippte bort alla grenar som kändes döda. Den operationen funkade utmärkt, och under sommaren så har det kommit många och täta blad på de korta grenarna. 

Vintervilan, den ska få ske i pannrummet, inget snack om den saken!

Rosenskäran brukar vara frostkänslig. Den vackra höga sensommarblomman har nog ett visst skydd av  träden som står utanför tomten, för den ser fortfarande fin ut. Annars börjar det bli lite magert bland det frösådda. Det mesta är överblommat....

Dagen har varit härligt varm. Arton grader visade termometern under eftermiddagen. Strålande solsken på det. Visst ville jag passa på att bada när det fortfarande kändes sensomrigt.

Det var  lite kyligt i vattnet, men kändes så uppfriskande för både kropp och själ att simma fram och tillbaka mellan bryggorna några gånger. 

Nattkylan ska minska under kommande nätter, sägs det. Sen är det frågan om hur det blir med dagarna. Blir det soligt och sensommarvarmt, så blir det för bad.   Har ju absolut blivit inspirerad av bl.a. Znogge och Eval8....samt några  Instgramvänner, vad det gäller sensommarbad. Det tackar jag för!  Det är verkligen topppen!

Sommaravslut?

 

Visst har vi haft en riktigt fin sommar? Varmt och gott, lite regn då och då, både sol och moln.

 Idag regnar det! Mycket! Temperaturen har sjunkit under dagen, från dryga 20 på tidig förmiddag, till  sexton grader i eftermiddag. 20 mm regn har kommit ner. Varje droppe är tacksam för naturen,

Visst hade jag gärna åkt till en sjö för att ta ett bad även idag. Tveklöst.  Tre dagar i följd med bad och simtur/turer, det har nästan blivit en vana. Snabb tillvänjning! Jag mår så bra av att vara nedsänkt och röra mig bröstsimsledes, eller flytande, i tjugogradigt vatten,

I onsdags blev det bad i Kattegatt. 

I torsdags var det "arbetsdag". ( tycker fortfarande att det är onödigt kul att jobba - åtminstone en dag i veckan).  

Klarblå himmel1 Härlig sol! Sommarsolen är så mjuk och godhärlig, jämfört med den vassa högsommarsolen... Fick bli en tur till bästa insjöbadet, Gussjön, när jobbet var gjort. Tomt på stranden, tomt i vattnet. Bara några enstaka semesterfirare, tyskspråkiga, som gjorde mig sällskap. 

Tänker alltid på snok, då jag badar och simmar här. För ett par år sedan, förnam jag något som rörde sig vid min sida, då jag tog de första simtagen på lagom djupt vatten. Kollade vad det var, och blev synnerligen förvånad då en snok kom simmande förbi mig. Den dök in under bryggan. Jag skyndade mig runt "bryggkortändan", men såg den aldrig på den andra sidan.  Kanske höll den sig under vatten en längre sträcka, eller så stannade den under bryggan. 

Hade planerat en resa till Malmö idag. I torsdags skickade Karin ett meddelande via familje-Whatsappen, att Ava var var förkyld.  Vi alla tyckte det var säkrast att skjuta upp resan. Blir förhoppningsvis i samband med Avas födelsedag om några veckor. 

Johanna planerade om, och bestämde att hennes familj ( alla var lediga igår) skulle åka till Halmstad på fredagen /igår istället. De ville gärna ha sällskap av mor och far/mormor och morfar. 

Mycket bra förslag, speciellt som gårdagen bjöd på en härligt solig dag vid hallandskusten. Sommarens klart bästa bad blev det. 

På kvällen, innan alla skulle åka hem till sej, så blev vi bjudna på "kvällsmat" på en av de två, riktigt  bra, restauranger som ligger  nära såväl vår stuga, som stranden. Vi valde ( eller kanske var det Konrad och Karl-Petter som valde sin "favoritrestaurang") Charlie¨s Krypin.  De hade öppet sista dagen för sommaren, just i går. Grannstället, välkända "Timmerstugan", har öppet hela helgen. sen stänger de för säsongen.

En otroligt fin avslutning på en väldigt bra sommar, blev det. 

Förhoppningsvis kommer finvädret tillbaka någon gång i september. Förra året var det strandhäng och bad, så sent som den tionde september. 

Lite sorgligt känns det dock, augusti går mot sitt slut. Så gör även sommartiden.

Blev en städförmiddag denna lördag. 

Städning är inte högsta prioritet, när det är fint väder. Så det var verkligen en välbehövlig åtgärd... och är det tillräckligt skitigt, så är det rätt kul att städa.

 Funderar på om jag ska ta en liten regnpromenad. Regnjacka på... men långbyxor, det vägrar jag att använda än på ett tag. Än är det allt några dagar av augustisommar kvar! Om än en regnig sådan...

Bättre sent än aldrig

 Jag har en absolut favoritbadplats. En badplats som jag brukar besöka ett antal gånger per sommar. Åker gärna dit ensam, tar med en solstol och en bok, Och badar och simmar mycket mellan sittandet och läsandet. 

Gusjön heter sjön. Den finns ungefär en och halv mil bort, i Småland, och är en av alla sjöar som har bildats i området Öreryd-Hestra. Det är friskt, fräscht och rent vatten, då sjön genomströmmas av Nissan. 

Idag, den trettonde september, på favorittjejens fyraårsdag ( vi ska åka till Malmö på lördag är det tänkt... )så blev det ÄNTLIGEN ett bad på favoritbadplatsen. 

I somras, då det var en del varma dagar, så ville jag bara inte åka dit. Anledningen var KNÄET. Det är en brant nedgång till vattnet, i och för sig spångad, men då det gjorde riktigt ont, så vågade jag inte utmana branten. Och framförallt inte inför en massa människor, där sannolikt en del skulle känna igen mig.  Visst är man dum, med det där att inte vilja visa sina tillkortakommanden. Känner igen det från min mor, hon slutade med alla sociala aktiviteter, då hon fick svårt att gå. Hon ville helt enkelt inte visa att hon behövde rollator.

Som tur är så har knäet blivit ganska så ok. Hade vågat mig till Gusjön, även om där varit fullt med folk. 

Nu var det inte det. Ett par som parkerat sin husbil, satt vid ett fikabord på gräsmattan, ovanför stranden.  I övrigt var det tomt.

Det blev bara ett dopp. Vågade inte ha en våt baddräkt på mig, även om solen sken och det var alldeles vindstilla. Gick bra att vada i sjön i klädd SOMMARKLÄNNING  ( som jag egentligen hängt undan för säsongen) och att sitta i solstolen iklädd den samma, och bara vara. Helt underbart!

September är ofta en härlig månad. I år är den helt fantastisk, med alla härliga dagar med mjukt värmande sol.

Kändes så bra att ta ett dopp på favoritbadplatsen även detta år. 

Bättre sent än aldrig! Och vattnet var riktigt skönt!

Magiskt

 

Det är mycket som anses vara magiskt nu för tiden. Ett uttryck som jag har lite svårt för.  Eller rättare har haft svårt för, ända tills idag. För idag fick också jag uppleva vad magi i vardagen är  - eller  snarare vad söndagsmagi är.

Johanna hörde av sig i går och undrade om vi var sugna på att åka till Halmstad. Hon hade kollat väderleksprognosen, och det utlovades fint och ganska varmt väder vid kusten.

Jodå, det kunde gott passa oss. Inget fanns planerat för söndagen, och visst måste man passa på att utnyttja fint kustväder.

Dessutom kunde det vara läge att äta rester från frysen och sen tömma frys och kyl för säsongen.

Det var rått, kallt och dimmigt här hemma, då vi gav oss iväg en stund före åtta.

I Halmstad var det fortfarande  dimmoln, då vi kom dit en och en halv timme senare.

Passade på att åka till Blomsterlandet för att köpa lite höstväxter till krukorna här hemma. 

Tillbakakomna till stugan, så kom både solen och familjen Friberg. 

Fika med nyvärmda bullar från frysen smakade hur bra som helst. 

Sedan ville alla - ja, utom morfar då, som lovat tillreda korv stroganoff och makaroner till lunch- gå till stranden.

Synen som mötte oss, spegelblankt hav där man inte kunde urskilja var havet slutade och himlen tog vid, den var MAGISK. Det fanns helt enkelt ingen horisontlinje. Ett större fartyg låg på redden en bit ut, och ett par fartyg syntes stäva in mot hamn.

Den magiska vyn, känslan, upplevelsen, den går inte att få på fotobild, men blev en bild  på näthinnan, att minnas länge.

Killarna hade mycket att bestyra. Med hjälp av mamma och mormor byggdes en kanal.

Ett aber bara, kläderna och pojkarna blev en aning smutsiga, blöta, sandiga.

Vad gör man när man är smutsig? Jo, då tar man av sig kläderna och badar.

Det går alldeles utmärkt att bada i kallingar, om man inte har badbyxorna med till stranden.

Full fart på två killar , som det ska vabbas för i morgon.

Inte ett dugg sjuka, men lite snoriga, i slutet av förkylning.

Och då är man inte välkommen på förskolan! Heldumt, tycker jag! 

Bada kan man, springa omkring på den ödsliga stranden i full karriär, ändå så anses man "sjuk", smittobärande. 

- Kan man verkligen smitta i slutet på en förkylning, frågade jag pappa doktorn. Det kan man, men det är i inledningen av förkylningen som det smittar som mest, förklarade han. 

Jag tycker ändå att det är urdumt, att barn inte kan komma tillbaka till skola/förskola, när förkylningen är på väg att ebba ut.  Det blir ju ett riktigt stort samhällsproblem om mängder av föräldrar med barn mellan 1 och 12 år, måste vara hemma då deras barn är superpigga, men har lite snorighet kvar.

Korv stroganoff var uppskattat av alla.  Killarna var superhungriga efter spring och bad.

Nytt strandbesök efter lunch. Vilken fotbollsplan killarna hade. Visst fanns det någon enstaka solbadare och ganska många som promenerade längs stranden. Men det fanns mycket space för fotbollssparkande småpojkar.

Full fart alltså!  Nu var den här killen dessutom rustad med rätt badkläder.

Och bad blev det. Först på egen hand i det grunda, ljumma vattnet. Sen en bit längre ut med mamma. Där var det inte riktigt lika ljummet.

Men alldeles, alldeles magiskt, krispigt kristalliskt tyckte mormor, som gav sig ännu längre ut för att ta några simtag på lite djupare vatten.

Normalt sett så brukar jag känna mig lite smutsig efter ett bad i saltvatten, ja, ofta även efter insjöbad. Idag kände jag mig renad, pånyttfödd.... ( ja, det kanske var att ta i) ... men det var helt klart säsongens fräschaste bad.

Jag trodde att jag sa hejdå till bad och sol, då när vi åkte hem från Halmstad för nästan två veckor sedan. 

Så var det inte.

Kanske kan det bli ytterligare något strandbesök med kristallkänslebad i september?

Det blev en härlig, oplanerad dag vid havet. Och nu förstår jag vilken slags känsla man har att förmedla, då de säger att något är magiskt!

Halmstad

 

C-E tyckte att vi skulle passa på att åka ner till Halmstad över en natt för att passa på att cykla in till stan för att äta på Pio och så göra en längre cykeltur en dag.

Ja, varför inte, tyckte jag, och beställde bord på Pio tills kl sju i söndags kväll.

En härlig dag på stranden, med många bad i fint vatten blev det, under den varma söndagen... och sedan cykeltur in till stan...

Pios är kända för sina plankor. De flesta beställer köttplanka, men då tror jag inte att dom förstår hur god fiskplankan är. Fisk, räkor, spenat, citronsås... och alldeles för mycket   potatismos...

Men det ser gott ut, då man får hela skapelsen formad till en fisk. Och gott är det....fast mos blir det förstås över....

Passade på att ta en solnedgångspromenad, då vi kom tillbaka till stugan.

Och visst blir det lite extra vackert, när en rosa himmel speglar sig i vattnet.

Till och med Biltemas stora platta lagerlokal kan synas ofult, när solen just gått ner.

Undrar vad måsarna letar efter i det grunda vattnet. Kan de hitta sandmaskar?  Något är det iallafall, och för ett mänskligt öga så syns bara sandkorn och sandmasksbajs där på botten . 

Många passade på att ta ett kvällsdopp. Vet att  många uppskattar det ljumma vattnet, då luften svalnat något. För egen del, så vill jag helst bada då det är solsken och varmt, då man kommer upp ur vattnet. 

Sen var det säkert närmare 25 grader i luften även efter klockan nio, denna söndagskväll.

Måndagsförmiddagen var avsatt för cykelturen.

- Vi cyklar väl Prins Bertils stig till Tylösand, sa C-E.

- Javisst, sa jag, men tänkte i mitt stilla sinne; Undrar om han vet hur långt det är?

Hade jag kollat upp avståndet och meddelat C-E detta, så hade han nog dragit öronen åt sig. 

Så jag sa, inget- kollade heller inte hur långt det var....för jag tycker ju om enkla utmaningar, och "unga friska" pensionärer skulle väl klara den turen.

In till stan igen, alltså . 

Prins Bertils stig börjar vid slottet i Halmstad och slutar i Möllegård. 

Vi skulle ju bara till Tylösand.

Den första biten är lättcyklad, och går alldeles utmed Nissan.

Efter en stund så har man kommit tillbaka till Kattegatt och Västra stranden. På den stranden är det fritt fram för hundar att bada.  Lite ovanligt, men bra att det finns en plats för hundbad.

Det är så många vackra vyer utmed Prins Bertils stig. 

Den kungliga stigen, det är egentligen en vandringsled, 18,5 km lång.

Kollade upp lite mer vad det gäller leden, då vi stannade för att dricka det medhavda kaffet.

Läste då också att cyklister ansågs ha blivit marodörer på vandringsleden.

Tänkte väl att vi, som tog oss fram i makligt tempo, inte kunde förstöra så mycket, vare sej av väg eller att vi skulle besvära dem som vandrade längs leden.

Förstod senare att det framförallt handlade om mountainbikes.

Skarvarna hade intagit var sin sten, enskilt eller i par. De satt helt stilla i värmen.

Den första delen av leden var lättcyklad. Inga backar och ett jämnt, fint grusunderlag.

C-E var övertygad om att det skulle vara platt hela vägen. Jag visste att det skulle vara en del backar, men jag trodde att underlaget skulle vara ok.

Precis före Grötvik ändrade underlaget karaktär.

Dessutom började det bli ordentliga nivåskillnader. Inte att tänka på att manövrera vanliga cyklar 

här. Det blev en del backar att leda cykeln, både uppför och nerför.

- Är vi inte framme vid Tylösand snart, tycks C-E undra.

Nej. än är det allt en bit kvar.....

De tidigare skuggande skogspartierna övergick i öppna landskap. Synnerligen vackert med kaprifol, ljung och rodnande björnbär....

Det finns ett antal konstiga namn i området. Fylleån i söder och här Tjuvahålan, en bit från Tylösand. 

Både Fylleån och Tjuvahålan har används som smuggelvägar.  Vid Tjuvahålan var det många som badade, trots att det var måndag i den vecka, då de allra flesta semestrar är slut.

Ett bit av vägen, den är verkligen för vana mountainbikescyklister enbart. Vi ledde förstås cyklarna nerför det riktigt oländiga  partiet. Det fanns det mountainbikare som också gjorde....

Visst är det mer Bohuslänskänsla än Hallandskänsla  ?

Äntligen kunde vi se Tylön. Då var det inte långt kvar till dagens mål. Eller rättare sagt, till dagens vändplats.

Framme! Nu vänder vi! Vi ska ju orka hem också.

Det gjorde vi....Fjorton kilometer visade det sig vara från Slottet i Halmstad till Tylösandsbukten. 

Därtill tre -fyra kilometer från stugan till slottet....

Det blev en ordentlig cykeltur. 

Passade på att äta lunch i stan- och dricka vatten. För som vanligt, så hade vi inte med oss tillräckligt med den sistnämnda varan. För även om jag visste att det var en bra bit att cykla, och att det fanns en del backar, så hade jag glömt ( vi har cyklat delar av stigen och promenerat andra delar, tidigare)  att det var ordentligt kuperat och framförallt alldeles ocykelbara vägar.

Men det är alltid kul att klara en liten utmaning!

Det var på ovanligt stela ben som jag gick de tre-fyrahundra meterna från stugan ner till havet för att ta en välgörande saltvattenbad. Fint i vattnet även denna dag - och en hel del folk på stranden.

Körde de 12 - 13 milen hem.... och det ska ni tro, att jag somnade gott ... en timme före normalsovtid. 

Men så sover jag alltid dåligt när vi övernattar i Halmstad. Det är inte alls som att sova i den sköna sängen härhemma.... Så jag var trött av såväl dagens strapatser som av för lite och för dålig sömn.

Det är märkligt hur snabbt en gammal kropp kan återhämta sig. 

Tog cykeln tills skolan på tidig förmiddag. Behövde kolla några saker inför arbetsdagen på torsdag. 

Eleverna startar i morgon, så det fanns tid att prata med kollegorna också.

Varmt och gott har det varit även denna tisdag. Åkte ner till Gussjön och tog ett par simturer. 

Tog denna bilden och undrade för mig själv, om denna dag var finaldagen för alla sommarens bad.

Hade en massa energi kvar då jag kom hem.... lika bra att klippa gräset. Vilket verkligen behövdes. 

Badläge

 Två dagar vid havet med världens två bästa killar och deras mamma.

Varmt och gott var det, såväl i vatten som på land.

Läge för bad, med andra ord. 

Det blev det också. Och sol och sand. 

Vi tänkte att det kunde vara bra att åka till Halmstad under två vardagar, nu när många bör ha börjat jobba igen. Inte så mycket folk på stranden.

Det är många som fortfarande är sommarlediga, det är tydligt. 

Torsdagen var väl ganska ok. Mycket folk, men överkomligt. 

Badbaljan vid Östra stranden, den är stor. 

Igår, fredag, så var det på tok för mycket folk, för att jag ska gilla att vara på stranden, och framförallt för att jag ska gilla att bada. Jag tycker att det är extremt ofräscht när hundratals människor plaskar omkring i det långgrunda vattnet. Känner hur deras hudavlagringar, svett- ja, t.o.m. urin- fastnar på min  gamla kropp.

Gick långt ut i det långgrunda,  för att känna lite mera fräschhet ... och det känns absolut bättre där vattnet når en meter djup eller mer. men man ska ju ta sig upp genom det ofräscha vattnet igen.

Det kändes faktiskt riktigt gott när vi åkte hemåt igår kväll.

Föredrar absolut att bada i kallt vatten, då det bara är jag och några andra som gillar svala havsbad . Då händer det att vattnet är klart och fint, och inte den grumliga sörja som det blir när mängder av människor rör upp en massa bottensand.

Men annars var det kul dagar med dottern och pojkarna.

I eftermiddag, så var det läge för en tur till favoritbadplatsen. Gussjön. en av alla sjöar som  bildats i Nissan.

Massor av folk var det där också förstås, alldeles fullt på parkeringen. 

Gott om plats fanns det dock, på gräsytor och på sandstranden. Man fick en liten plats för sig själv.

Och det allra bästa - det blir djupt vatten ganska snabbt, det är rörelse i vattnet och det finns massor av plats att ta en liten simtur.

Det är en behaglig känsla att kunna röra sig framåt i behaglig bröstsimsfart, en bit från land. Precis på så djupt vatten, att man når till botten om man skulle behöva sätta ner en fot.

Man känner sig ren och fräsch efter ett bad i insjön. Efter ett havsbad så känner man sig saltkladdig och ofräsch. 

Så återigen har jag kunnat konstatera, denna tanten är absolut närmare besläktad med gäddan än med torsken.