Glädjegörande

En del människor är så kloka. Som bloggvännen Mia, t.ex. Läser hennes inlägg och märker att det gör mig glad. Varför i hela världen ska man så mycket bry sig om hur andra har det och vad dom gör? Det viktiga är ju att en själv och ens närmaste har ett någorlunda gott liv. Mer kan man inte begära. Och det där jäkla ältandet, som sannolikt flera med mig ägnar sig år, det leder ju inte till något positivt eller utvecklande. 

Men lite glad kan man ju få känna sig ibland. Som idag, då vi var i Limmared för att leta upp några av alla de geocacher som vi inte tidigare loggat. Mycket beroende på att det var mystar ( kan vara lite svårt) eller multicacher,,,, 

Begav oss mot en multi från adventstiden 2014. Kom till en adventskalender, och fick öppna 23 av 24 luckor för att komma vidare. Det gällde att tro på det man höll på med, för man visste ju inte om det var rätt. Men min tanke höll.... och lucka 24 kunde öppnas efter lite kringelikrokar. En absolut glädjegörande cache.

Då vi promenerade på grusvägen, från en kringelikrok till en annan, så kom det en bil och körde förbi, en Volvo av senare modell. 

Bilen bromsade in och började backa mot oss. Fråga efter vägen, tänkte jag....

Sidorutan var nerhissad då vi kom fram till bilen. En man i yngre medelåldern blickade glatt mot mig och frågade - Anna-Lena?  Jovisst var det. - Känner du igen mig? Ja, något bekant var det, och jag förstod att det var en gammal elev. Han talade om vad han hette, och visst kände jag igenom honom...

Han hade varit på besök på sin pappas gård, berättade han. Annars bodde han kvar i Dalstorp, med sambo och sexårig son.

Visst blir man glad när man blir igenkänd... och speciellt glad av att personen i fråga bemödar sig att stanna och prata. 

Glädjegörande var också att skolinspektionsfolket avslutade sitt besök hos oss med att tala om att våra elever verkligen trivdes på sin skola... och att de till vår rektor hade sagt att hans personal på Gs-skolan var så trevlig.....
Lite glädjegörande var det att vinna i ( enkelt) strategispel över såväl överläkaren som specialistpsykologen, då de var på besök igår.

Det behövs så lite för att man ska känna lite gladhet... det gäller bara att ta tillvara de stunderna ordentligt... gärna älta dem lite fram och tillbaka... i stället för att grubbla på hur andra har det... och inte på något sätt ha en aning om hur det egentligen är,

Helghälsningar

Helghälsningar har jag blivit så infernaliskt dålig på.

Förr så var det både påskkort och julkort som skickades. Numera blir det något enstaka julkort... färre och färre för varje år.

På sociala medier önskar folk glada helger så det står härliga till... påsk, midsommar, alla hjärtan och helgonsdagar .... och jag är alldeles tyst där också. Förstår egentligen inte varför... att önska någon något bra, det kostar ju ingenting alls.

 I medier diskuteras påskfjädrar och dess berättigande. Har inte köpt fjädrar på decennier, och aldrig funderat på var de kommer ifrån. Amerikanska kalkoner, påstås det. Tänker att det måste vara en restprodukt från alla de kalkoner som går åt till såväl Thanksgiving som jul, i det stora landet i väster.
Det är väl ok att använda dem... för inte kan det väl vara så att man springer och jagar de stackars djuren och - som i hönan Agda-visan- drar fjädrar ur dess dräkt? Näää...

En del träd har pyntat sig själv inför påsk. Jolster är en alldeles utmärkt påskbuske. Om man vill, så kan man väl hälla över lite karamellfärg.

Tänker mycket på min goda vän, en av de godaste människor som jag mött, som kämpar med sin argsinta sjukdom. Tänker också mycket på det orättvisa i att de goda människorna ofta drabbas av en massa jobbigheter....medan livet tycks gå som på räls för dem som inte är så "snälla".

Tror egentligen att det inte finns några riktigt onda människor, bara det att en del har lite svårare med det sociala än andra.  ...... Aber: Det där handlar ju om mej.....

Påsklovet började på torsdagseftermiddagen.
Har ambitionen att gå en ordentlig runda varje dag, och att ta det lite lugnt med att äta mer än jag brukar... vilket i vanliga fall också är för mycket.
Är väldigt ambivalent till det där med tjocka tanten.... när man var yngre så försvann kilona snabbt, om man bestämde sig för att bli av med några. Numera tycks de sitta fast och bara bli fler hur man än gör.... eller också gör man fel.... samtidigt så är det ett tecken på att man är någorlunda frisk, så länge de intuggade kilona sitter där de sitter.... men å tredje sidan... vad säger hjärtmuskeln om att forsla omkring en tjockis år efter år.....om jag vore den, så skulle jag protestera....

Kollade just på ett inslag i påskaftonens tv-tablå. Tjejer av olika åldrar och vikt, dansade showdans, tämligen lättklädda. Det var inte vackert.... men ganska glädjespridande.

Stina Wolter intervjuades angående sitt instagramkonto, på vilket hon visar upp vilda danser, iklädd enbart rejäla underkläder.
" Det finns viktigare saker i denna värld än att tänka på hur ens kropp ser ut. Det viktigaste är att man mår väl", var kontentan av hennes budskap. Visst har hon rätt i detta.

 Johanna och Martin hälsade på i Stockremma, denna påskafton. Träffar dem ganska ofta, men väldigt sällan här hemma. Kul att de ville komma och äta trerätters påskafton-lunch.

Promenaden gick runt Mods och Älmås. I den gamla ladugården, tillhörande det ruinlagda  soldattorpet, fanns en cache som inte Johanna loggat. Nu kunde hon göra det... och samtidigt ta en titt på alla de hästrelaterade saker som fanns kvar i den gamla byggnaden.

Nä, det är inte jag som gjort denna marängskapelse. Det är vår  duktiga skolkock och hennes praktikant. Alla lunchgäster fick smaka en sockersöt påskkyckling som efterrätt till skärtorsdagens lyxlunch; snitsel, klyftpotatis och bearnaisesås. 

Mat, mat, mat,,, är det det enda som finns i mitt huvud? 

Helghälsningar är inte min starka sida... och nog har vi kommit en bra bit in i helgen.... men ändå, med den söta sakens hjälp så säger jag  GLAD PÅSK!

Långledigt

Påsken är ju ganska så schysst, eftersom den ger många människor lite extra ledigt. Fyra dagar, så mycket är det ingen annan helg som ledighetslevererar. Att vi skolfolk, som går på ferieavtal, sedan har ytterligare fyra dagar, det tycker jag är väldigt OK, så här års.
Veckorna flyger fram, och jag är så dålig på att blogga.
Kanske borde göra som en del andra, gå med i 100-dagarsbloggandet. Då kanske man skulle skriva om "riktiga" och viktiga saker, inte bara referera det personliga vardagsdravlet.
Och dessutom lära sig skriva lite kort och koncist!

Avbokade spinmixen idag.
Har redan tränat tre gånger denna vecka. Kettleworx, spinnmix, funktionell träning.
Fast den största anledningen till att jag bokade av mig, det var att jag kollade vilka som var påbokade, och såg att det inte var en enda tant, mer än jag.
Identifikation, det är viktigt, det  förstod jag plötsligt.
Normalt brukar vi vara 2- 5 tanter på de 15 platserna. Det känns bra.
Insåg också att det finns skäl till att jag ibland känner mig lite ensam i världen... jag har inte längre så många att identifiera mig med.... och färre lär det väl bli om man själv får vara med ett tag till....

Efter avslutad skoldag och färdigrättat historietest, så åkte jag hem, svidade om och gav mig ut på promenad. Det var länge sedan jag gick Stockremmarundan, det förstod jag, när jag fotledes passerade de avverkade områdena längs vägen.
Det gick lätt att gå, trots att jag mått lite dåligt hela dan. Både huvudvärken och det onda i bröstet försvann, när jag stav-gick framåt i relativt högt tempo. Vad är det för fel på mig? Jag mår nästan bara bra under och efter ett "träningspass" av något slag.
Eller av att dricka lite vin... men det gör jag inte till vardags.
Tror att jag har alldeles för mycket spänningar uppbyggda inombords... varför vet jag inte... eller iaf bara delvis.....

Veckan före lov, brukar jag göra till en vecka, då man avslutar alla påbörjade teman/områden.
Idag var det Gustav Vasa- prov, igår var det provräkning för mina femmor.
Fyrorna gjorde samtidigt TIMMS-testet.
Före lov brukar jag nästan alltid ha någon form av frågesport. Jag gillar det, eleverna gillar det.
Förr i tiden var det frågor som jag ställde. Numera benämns frågesport QUIZ,  och eleverna sitter med datorer, surfplattor, mobiler och svarar på mina frågor, som genom cyberspacen kommer upp på projektorduken. ( Jag är så omodern, så jag har ingen smartboard... vill inte ens ha... medan projektorn är helt oumbärlig.)
Kahoot heter programmet som jag gör quizet i. Det handlar om "Grej of the day"... även elevgrejerna... samt det vi jobbat med under våren. Och något om min käpphäst... det som är förutsättningen för liv.... fotosyntesen.

 Det blir aldrig riktigt rättvist det där med att svara på quizet, det går långsammare att svara med dator än med surfplatta/mobil. Det går snabbare att svara när man är ensam, än då man är flera i ett lag. Att vara ensam det är ett eget val... jag förordar pararbete. Men eleverna tycker att de är roligt... och allra mest - förstås- de som lyckas bäst.
Någon elev kom idag och frågade  när vi ska ha nästa quiz....
Tänkte att vi kunde ha ett lite kortare för Kristi Himmelsfärdsdag/lov och en hundrafrågors ( viket kommer att ta tre-fyra timmar att göra ... men det är kul att göra också) sista skoldagen.

TIMMS-testet, det som genomförs i bland fjärdeklassare ( 11-åringar)  i 60 länder jorden runt, det var inte jätteenkelt. Speciellt knäppt var tidstanken, 2 x 36 minuter. Om man tog längre tid på sig, så blev det speciell anpassning. Det blev det för flera av eleverna. Alla är ju inte lika snabba... och det utan att de är mindre "smarta" än de som är jobbar fort. Tvärtom, tycker jag ibland. det gäller ju att läsa igenom uppgiften och att ge sig tid att tänka.
Tittar förstås igenom de tio närvarande elevernas svarshäften innan jag lämnar in dem på posten, för att skickas till Stockholm. Där ska de sedan packas om och skickas till Tyskland för rättning. Resultatet av testet kommer i december 2016. Jag kan tänka mig att Sverige kommer i kris då igen, för mycket av det som är med på provet, det har vi inte jobbat med, med fyror.
Faktum är att mina fyror har "kommit längre" än vad man normalt gör, tack vare att de jobbar med femmorna i no.
Nä, det där med internationella tester, det ger jag inte mycket för. Speciellt som jag fått kunskap om vilket enormt arbete som ligger bakom och vilka sanslöst stora resurser som ställts till förfogande.
Tänk om vi kunnat få lite av dessa resurserna i skolan i stället!

Rättade det korta provet i historia .. som tog lång tid för flera att skriva....innan jag tog påsklov.
Tycker att det är jättesvårt att avgöra nivån på olika betygssteg. Jag använder alla fem ( sex) A-F, vid bedömningen och förklarar skriftligt varför jag ger det omdömet som jag gör. Men vad är A och vad är B?
Hörde av en kollega att hennes dotter fått C+, B+, A-... Ska vi börja med + och - igen? Anledningen till sex betygssteg var ju att vi skulle komma bort från + och -.  Fast i dagens prov hade jag gärna velat använda dem... både som A+, A- och E-.
Bedömning är skitsvårt, tycker jag. Kanske för att det är nytt för tanten, sedan några år tillbaka. Innan kunde vi undervisa, och vara nöjda med det!
Tror också att det är enklare att vara ämneslärare än att vara mellanstadielärare och ha de flesta ämnen, då det gäller att bedöma. Nu är jag så nöjd med att vara multiämneslärare, det är det som är roligt med jobbet, tycker jag. Får nog möjlighet att ha många ämnen, om jag så vill, om jag får vara med de 4-5 år ytterligare,  som jag hoppas kunna jobba.

Vet ni, jag har en önskan... men jag vet inte om den går att uppfylla... Nu har vi det där omet igen... det där med hälsa och att vara vid liv.... men om livet vill mig väl, så skulle jag vilja gå ut med de två klasser jag har idag i Grimsås, och sedan avsluta min karriär genom att jobba som resurslärare - i de ämnen som behövs, utom idrott - på nybyggda Dalstorpskolan. Få avsluta på den skola som fick den bästa tiden i mitt lärarliv.... och som från hösten 2016 delvis är nybyggd och delvis renoverad.

 I Karlas hage finns det en hel del blåsippor. De blommar dessutom tidigt, eftersom hennes aspslybevuxna hage ligger i söderläge.
Idag hittade jag två alldeles egna blåsippsställen. Ett i vår backe mot Moghult, vid vägkanten.

Det andra bakom huset, vid foten av en halvgammal björk.
Båda plantorna är uppgrävda i Rängedala och hitflyttade. Denna, vid björken, växer på samma plats som den planterades på. Den vid vägkanten, den är fröspridd av myror, minst tio meter från den döda moderplantan.
Nä, jag vet... man får inte gräva blåsippor. Ibland får förnuftet råda. Båda plantorna är uppgrävda bland min barndoms stenar, på den egenägda marken... numera min brors.
Där fanns det/finns det massor av blåsippor. Ingen mer än vår familj har njutit av dessa lite gömda ställen.
Klart man kan flytta blommorna därifrån och  njuta av dem på nära håll. Förnuftet måste ibland stå över lagar och regler... annars blir det för tok för fyrkantigt i vår värld. Tycker jag... och vet att inte alla håller med.

Påsklovet ligger framför. Hoppas på en flera geocachingrundor... och att på så sätt träffa dem som tycker att promenad med burklet är ett bra sätt att umgås.
Ev ska vi öppna Halmstadstugan... men det är på gränsen... onödigt så länge det föreligger frostrisk. Finns ju fler helger i april... och vi kommer inte att stanna över natt därnere förrän i mitten av maj,  det vet jag av erfarenhet...
Tänkte åka till Malmö och våldgästa Karin, från annandag till tisdag... för att jag vill och för att jag kan, nu när i på gamla dagar, har varsin bil, jag och C-E.
Behöver dessutom åka till Rångedala och byta lite blöta remsor i cacherna...  Kiropraktorn ska besökas på onsdag... liksom banken....  Tio dagar kommer sannolikt att gå snabbt.  Hoppas kunna njuta ordentligt av dem....

GLAD PÅSK, alla!

Koltrastkonsert, klackkonsekvens

Intressant stavning det där.... klackkonsekvens.....

Har känt av det i eftermiddag...

När jag var i Malmö senast, så kunde jag inte låta bli att köpa ett par sköna snygga skor, med minst fem centimeters klack. Har inte varit läge att använda dem förrän nu, med tanke på att sulan är alldeles slät och inget för vinterväglag.

Så denna skärtorsdag, dagen för tiodagarsfrifrånskolan, så i klädde jag mig kjol, färgglad top, snygg tröja och mina nya skor. Kände mig jättefin!

När hade jag skor med ordentlig klack på senast?Tror inte att det var på detta seklet, möjligen precis i sekelskiftet. Kommer ihåg att jag köpte ett par korta stövlar med klack. När jag skulle gå över en gata i Dalstorp trampade jag fel, föll som en fura i asfalten, stukade foten och slog mig lite här och var. Plus att jag tyckte det var väldigt pinsamt - folk såg ju min blamage. Efter det har jag aktat mig noga för att bli högre än mina en och sjuttifem - det är svårt nog att hålla balansen med den längden....

Men Malmöskorna kunde jag inte motstå... de var ju dessutom så BILLIGA ... och sköna på foten. Gjorde att jag kände mig lite fin....

Balansen funkade bra, klackarna är ju breda ... det var bara vid ett tillfälle som jag vinglade till.

Men det fanns något som inte gillade skorna som jag stod i eller gick omkring i under 7-8 timmar. Det var rumpan och ryggen. Dom har talat om att där finns små fina muskeldelar som inte är vana att användas... de protesterar livligt att bli nyttjade på här på ålderns sensommar....

Det gör ont i rumpa, rygg och vad......

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig.... fortsätta att tjura, så att de små muskelcellerna vänjer sig ...även om det kan ta sin tid .... eller låta de små muskelfibrarna ta kommandot..... Får fundera på det ... jag ska iallafall inte ta med klackskorna till London.

Njuter varje tidig morgon när jag öppnar dörren och ska gå till tidningslådan. Jag lider av att vakna i denna sommartidsomställningsvecka - men tröttheten får sin lisa, när jag tidigt varje morgon möts av LJUVLIG koltrastsång. Finns det något vackrare läte ? Tror inte ens Ola Salos fantastiska stämband kan mäta sig med den öronfröjd som koltrasten frambringar. När jag kom hem vid halv fyra satt han också och sjöng. Ja, inte Ola Salo, utan herr Koltrast. Är glad att ha haft två koltrastsherrar och en tjej här under hela vintern. Dem har man verkligen matat med glädje .... när man får dubbel glädje tillbaka.

Mina elever frågade mig om jag skulle åka till Blåkulla. Jag svarade att han den där fule inte vill dansa med sådana gamlingar som jag. De unga tonåringarna nickade och förstod.

Här kommer en glad påskkäring..... Glad påsk..... och tänk på att det finns ett skäl till varför vi firar denna helgen! Och det är inte bara för att få äta godis och toddy!