Helg!

 Nog finns det fördelar att jobba lite efter att man egentligen har gått i pension. Om man gillar sitt jobb, så är det ju bara kul. Man får träffa lite folk, och då av de yngre generationerna. Några tusenlappar extra, som man bara kan unna sig "lyx" med, är inte helt fel. Men det bästa med att ha en jobbdag, och speciellt som jobbdagen är på torsdag,  det är ändå att få uppleva helgkänslan varje vecka. När jag har gjort  jobbardagen, så är det helg! Fredag, lördag och söndag.

Den här helgen har verkligen varit en varierad helg!

I mitten av veckan fick jag äntligen mitt medlemskap i samhällets gym, det som storföretaget Nexans står bakom. Först skulle  de anställda tillgodoses, sedan deras anhöriga och sist andra som bor i och i närheten av Grimsås. En pandemi kom emellan, så gymmet var stängt. under en längre period. Sen var det bara sex personer per gång som fick träna. Men, nu, två år efter officiell öppning, så tar man in tanter och annat folk som behöver hålla igång sina muskler.

Var på plats i fredags förmiddag. Inte en människa i lokalen. En hel del av apparaterna vågade jag testa, många var bra, men det fanns också sådana- som t.ex löpbandet- som jag inte vågade sätta igång. Tänk om jag skulle ramla av!  Ska försöka få till en timmes träning två gånger i veckan. Det finns absolut grejer så det räcker för mina behov, utan att jag behöver ge mig på något som känns osäkert!

Löpband behövs egentligen inte. Någon löpning skulle det inte bli fråga om ändå. Och promenaderna, de gör jag/vi i stort sett dagligen i skogsmiljö. Bättre det än att gå på ett löpande band!

Har varit härligt promenadväder i helgen. Sju plusgrader, ingen vind. 

På fredagskvällen träffades vi, ett femtontal bybor, i den "grillstuga" som ett par av de byggkunniga männen byggt upp. Det blev ordentligt varmt vid eldarna- finns två stycken- håret blev helt inrökt- korven smakade extra bra- samtalsämnena var många- skratten likaså! Ja, det var en trevlig fredagskväll.

Lördagskvällens nöje, det var förlagt till konserthuset i Jönköping. Sven-Ingvars bjöd på en drygt två timmar lång konsert. Suveränt bra! Gamla kända låtar, en del nytt, men även det tämligen väl känt. Och ett ordentligt drag! 

Hade gratulerat bror med en biljett till honom och hans fru, när han fyllde 60 för en månad sedan. Träffade dem före konserten och åt god pizza på en närbelägen restaurang. 

En trevlig lördagskväll! 

Idag har vi varit på  julmarknad.  Sedan ett antal år tillbaka, så har vi brukat sammanstrålat med Johanna och hennes familj på Stora Segerstad i Reftele. Naturbruksskolans lokaler fylls av försäljare av olika slag under en helg i november. Var förstås två år sedan vi var där senast, så det kändes extra kul att kunna gå på den stora kvalitetsjulmarknaden igen.

Varken dagens väder eller det som är till salu har så mycket med julen att göra. Det gör att jag tycker extra bra om den här marknaden. 

I en stor hall - gympasalen- säljs mat av olika slag. Så det blev inköpt ostar, marmelad, bröd,  kanderad mandel, korv, senap, mjöl..... ja, sån´t som man äter året runt. 

Mycket fanns det förstås att titta på, men många av "knallarna" säljer nog inte så mycket. Det är på matmarknaden som drar mest kunder. 

Lite juligt får det vara. Förstås!

Fika, samt gröt och skinkmacka, fanns att köpa i naturbruksskolans matsal.   Naturligtvis ingår ett besök där i vår Segerstadstradition.

En trevlig söndagseftermiddag blev det.

Nu kan man ju tycka att jag som inte ska jobba förrän på torsdag igen, kan ha helg ända tills  dess. Naturligtvis inte! I morgon är det måndag igen.... ska baka lite bullar med det nyinköpta mjölet.. besöka gymmet igen... ta en promenad och spendera en stund i fåtöljen med stickor och garn. 

Men veckan blir kort.... tre dagar /( varav en "mormorsdag"), jobbdag... och sen är det helg!  Inte omöjligt att jag fortsätter torsdagsjobba några år till....

Lördagslunk

Hade lovat bror och svägerska att möta upp i Ulricehamn.
Tyckte att det kunde passa bra att samtidigt besöka monopol-butiken.
Semla hos Gunnars skulle också sitta fint.
Tänkte jag, då jag avtalade mötesplats med broder Roger.
Anki fyller 50 och tar med make, söner, svärdotter och bröder till Gran Canaria.
Katt kunde inte medfölja att fira, så vi hade lovat ta hand om kattfröken, syster till vår Fredrik och Fransson.
Bur med katt överlämnades .... och jag åkte hemåt med jamande liten katt. Var inte sugen på semla, helt enkelt.
Kände mig stolt och ståndaktig.

Tog sen eftermiddagspromenad under det att mörkret föll.
C-E bjöd på oxfile, stekta potatisar och wokad grönsaksblanding  när jag kom tillbaka.
Och rödvin.... eller rättare sagt... det hade jag ju själv köpt några timmar tidigare.
Så det kanske var jag som bjöd....
Katt vandrade omkring i huset och fräste åt de icke.manliga hankatterna. De följde henne nyfiket, men på behörigt avstånd.
Kattjejer kan vara vassa.
Efter avnjuten måltid var det TV-time. I väntan på "På spåret" tog vi med lite choklad till ovanvåningen. Några bitar, bara. De var snart slut.
Sötsuget var fortfarande uppslukande stort.
- Nu går jag ner och hämtar chokladkartongen som legat i matkällaren sedan före jul, sa jag till C-E.
Han motsatte sig inte idén.
Ett lager choklad försvann på en kvart!
Rödvin kan inte vara nyttigt, men tanke på vilka biverkningar det ger.
Men det är gott! Och det är choklad också!

Låg på mage och sträckte ut den svällande saken efter torsdagens spinn-mixpass.
Kände plötsligt att en våg av tacksamhet fyllde upp hela mig.
Tacksamhet över att vid 59+ fortfarande kunna hänga med i ett ganska så krävande träningspass.
Tacksam över att inte ha speciellt ont någonstans.
Tacksam över att må så förtvivlat väl efter genomfört pass.
Tacksam för att ha ett bra liv.
Konstig känsla, en magkänsla på blått liggunderlag.

Fick lite av samma känsla på dagens promenad.
En magkänsla, ett gott sug i magen av att vara tillfreds med tillvaron.
Tacksam att få uppleva den vackra dagen.
Det var allt lite vår i luften, även om det var kallare än vad det såg ut innifrån.

Tänkte på att det redan är februari, att det bara är en dryg vintermånad kvar, att  den riktigt mörka tiden är över för denna gång.
Var tacksam över den ( nästan) snöfria skogsvägen.
Var tacksam över ljuset.

Tänkte på att ( om livet går som vi hoppas) det är en fullspäckad vecka, den som kommer. En vecka med nationella prov, svägerska Helenas 50-årsuppvaktning, farmors begravning och sedan nästa söndag Take off för en vecka på Teneriffa.
När vardagen är tillbaka så är det den 18 februari och då är det snart vår och ännu  mer ljust.

Under veckan som gick var vi på teater.
Alla vi som jobbar i kommunens tjänst skulle se en teater om bemötande.
Jättebra gjort av kommunens outtröttliga kulturarbetarpar Mia och Stefan.
Men ändå ett stort ... och ....?
Inget nytt under solen.... men det kanske är bra att bli påmind....
Det spelar roll hur vi uttrycker oss.... tonfallet är viktigt...

Kommunalråd och kommunchef hade suttit med på alla fjorton föreställningarna ( !  ... har de inte en kommun- om än liten -  att sköta?)
Eftersom vår föreställning var den sista, så uppvaktades de tre skådespelarna med blommor.
Mia tackade så mycket och talade varmt om kommunalråd och kommunchef.....
- Jag blev så rörd vid ett tillfälle, sa hon, då du Crister  ( kommunalråd) stod och plockade upp galgar som ramlat ner då publiken tagit sina ytterkläder. Då förstod jag att du var en vanlig människa du också...
Varvid jag hajade till.
Jag har känt Crister och hans familj sen massor av år.
Klart att han är en vanlig människa!
Så dumt vi tänker... att vissa människor är upphöjda på något vis, bara får att de har vissa befattningar.
Nä, vi är bara människor vi alla, med bra och dåliga sidor.
En del har haft mer tur än andra, en del har varit smartare än andra, men alla har vi betytt mycket för någon och varit mindre omtyckt av någon annan.
Och alla har vi en begränsad livstid.

Ytterligare en av mina kollegor från Dalstorpskolan lämnade det jordiska i veckan som gick.
Hon har varit sjuk i flera år, så det var inget oväntat, men ändå tänker man efter lite extra då man får dessa definitiva besked.
Det är lite otäckt att leva, faktiskt... för man vet ingenting om framtiden.
Förr, när man var ung och odödlig, var det krig och kärnvapen som var det som skrämde.
Idag ligger det skrämmande på det mer personliga planet.....
Jobbade ihop med Inga nästan i 25 år i Dalstorpskolan.
Något år före det att jag flyttade från Dalstorp till Grimsåsskolan, flyttade hon till högstadiet i Tranemo.
Där jobbade hon fram till pensionen för 5-6 år sedan. Inga var en aktiv kvinna, det mest beundransvärda hon gjorde var att samla in pengar till en skola i Kenya och att sedan bygga upp denna under ett antal år.
Tyvärr kan jag inte gå på hennes begravning, den äger rum när vi är på Tenneriffa.

Lördagslunken forsätter så sakteliga.
Har några böcker som ska rättas.
Lite rygg/maggympa och lite hantlar, kanske.
I morrn ska jag ta fram sommarkläder och bestämma vad som ska med i resväskan söderöver.
Det finns en tredjedels flaska rödvin kvar....
... och en halv chokladkartong.
Lite lördagsgodis, alltså.

Gympans gengångare. Gummistövlar gäller.

Igår var jag på terminens första gympapass. Det känns idag. Så där arton-tjugo timmar efter välförrättat värv, så kommer gympans gengångare krypande i alla sommar-slöa muskler. För även om man promenerar åtskilliga mil under en sommar, så är det många rörelseceller som legat i träda. Det känner jag av idag - och förstår samtidigt hur viktigt det är att någon gång per vecka träna annat än benmusklerna.

I dagens BT kunde man läsa om att gummistövlar är en trend i höst- liksom det har varit hela sommaren. Klokt i ett land som vårt. Roligt att se alla färgglada stövlar på var och varannan flickfot. Tyvärr så har trenden inte slagit igenom för killarna, dom går fortfarande omkring i sina lättblötta gympaskor. Precis som jag gör, vilket medför att mina blå adidasskor har fått göra sällskap med tvättnötterna ganska många gånger under sommarens senare del. Får försöka bli trendig jag också, och införskaffa ett par roligare - och förhoppningsvis mera foträtta gummistövlar, än mina gamla grågröna. Det skulle säkerligen bidra till mera torrskodda promenader.

Måste le åt C-E. Han sitter just och tittar på damfotboll. Denna fotbollstokiga man har lite svårt för den sporten, han sitter på övervåningen och skriker och svär :( åt spelarna. Jag håller med honom, dam och herrfotboll är två skilda sporter. Samma regler gäller, men spelet utförs på två olika sätt. Jag gillar också herrfotboll bäst, och det är därför jag sitter framför datorn i stället framför TVn.

Idag fick vi var sin röstsedel i postlådan, C-E och jag. Förstår inte varför man håller allmänt val till kyrkans styrelse. Kyrkan är ju sedan länge ostatlig. I vår församling finns bara en röstlista. Och då undrar man ju ännu mer, hur det kommer sig att någon röstar. Förrförra valet var jag med på listan. Valet efter så valde jag bort mig själv, det där med kyrkopolitik var absolut inte min grej. Speciellt som det under min session var rena hallaballon i kyrkans styrande organ -och dessutom var man utan något som helst inflytande. Fast det var ganska trevligt på mötena.

Damfotboll och kyrkoval, det väljer jag bort - gympa och gummistövlar, det gör jag tummen upp för.