Vi behövs!

 

Visst är det gott att känna sig behövd? Eller också har jag ett större behov av att vara just behövd. än vad många har. Antagligen är det därför som jag har så svårt att lämna yrkeslivet helt.

Idag har jag varit på skolresa. En riktig skolresa! En resa då alla skolans elever och undervisande personal gett sig ut på äventyr. 

Det var sex år sedan som vi började med resor för alla skolans elever, från F-klass till åk 6. Vi hade fått ihop lite pengar, dels från luciafiranden i samhällsföreningen, då överskottet skänktes till skolan, och dels från trivselkvällarna, där brukarrådet sålde korv och fika. 

För sex år sedan åkte vi till Taberg och besökte bl.a. den gamla gruvan. Året därpå blev det en resa till Store Mosse nationalpark. 2018 slog vi på stort och åkte ända till Varbergs fästning, Det var en härlig resa som även innehöll en stunds bad i Kattegatt. Varmt och gott var det! 2019 blev det en kortare resa, till Torpa Stenhus. 

Och sen... ja, sen kom det där viruset som vi nästan slutat tänka på numera. Med inställda inkomstkällor och inställda guidade turer/ bussresor med barn.

Detta året var det fritt fram att resa igen. Vi gjorde en favorit i repris. Resan till Taberg. Kollade med sexorna, och nog kom de ihåg något från resan då de gick i förskoleklass, men de kunde absolut tänka sig att att göra om resan som tonåringar/nästan tonåringar.

Så fick det bli! Besök inne i gruvan, tipspromenad längs den spännande vandringsleden, besök på fladdermus-museet och slutligen promenad/vandring upp till toppen av berget. Där väntade en glass till var och en.

Jag hade tagit på mig att göra en tipspromenad.  Gick även med en grupp av de yngsta barnen, längs den brusande ån, över broar och spångar. Allt gick bra, trots att det fanns en del ställen där barn skulle kunna ha ramlat ner i den steniga, strömmande ån.

Kolla, längs vandringsleden fanns det vätterosor. Såg de första i närheten av Mullsjö för över en månad sedan. Det har varit en lång, fin vår. Vårblommorna håller i sig länge.

Gullvivor blommade i området nära gruvan.

.... liksom vackra förgätmigej.

Bullar hade jag ju bakat, och flera barn kom och tackade extra för de "goda" bullarna. Nackdelen, tycker jag, är att bullar, som tinades upp i går eftermiddag inte blir så jättegoda. Bullar är bäst nybakade eller nytinade. Men barnen var så nöjda så.

Från köket hade vi fått med pastasallad och bröd. Jättegott! När man rört sig utomhus ett tag, så är man extra hungrig.

Efter lunch, så var det dags att vandra uppför berget. En stigning på 140 meter. Jobbigt tyckte många! Kan inte förneka att jag tyckte att den första biten, då precis efter ett lass pastasallad, var lite flåsig. Det gick bättre sedan, då man kom in i rätt (lugnare) andning.

Tänkte på när jag gick samma sträcka för sex år sedan. Då kändes den mycket mera motig. Och brant. Och lång!

Några dagar efter den resan fick jag tid hos läkare, för jag mådde inte så bra. Delvis beroende på att jag hade en fem-sexa som under våren fylldes på med "nyanlända" elever. Barn som gått sex veckor i förberedelseklass, och sedan skulle ut i vanlig klass, utan extra hjälp. Kommer ihåg att klassrummet blev trängre och trängre, hade nog 26 elever i två klasser framåt våren. Superstressande....

- Du är pressad, sa läkaren då hon mätte upp blodtrycket till 170 genom något (undertrycket var ok). Sen dess äter jag blodtrycksmedicin. 

Hög puls var det i några långa branta backar. Men vandringen från gruvan upp till Tabergstoppen rä väldigt fin. Idag fick jag se årets första midsommarblomster/skogsnävor blomma längs stigen. 

Flaggan i topp för alla som fixade vandringen.... om än med lite pust och stånk.

Utsikten från toppen är milsvid.... men ... tycker jag... ganska tråkig. Byggnader och skog...

Inte riktigt ok... men bilden får vara liten och  så  får jag väl göra ett GDPR-övertramp..... Elever och lärare från vår skola....Fler än så här är vi inte. ( 3 fattas) Tycker attd et är lite kul att kunna visa en hel "skola" på samma bild....

Så var det , det där med rubriken. "Vi behövs". 

Eftersom jag inte hade ansvar för någon klass, så satte jag mig längst fram i guidesätet och kunde på så sätt prata lite med chaufförerna. Vi hade olika bussar och olika chaufförer i den buss som jag åkte i.  Båda var  pensionärer. Den ene mannen var årsgammal med mej, den andre sannolikt ännu äldre. 

Under resornas gång, så pratade vi om hur det skulle se ut om inte det fanns ett ganska stort antal pensionärer som ryckte in i olika verksamheter några gånger i veckan....eller då behov finns. Det känns gott att känna sig behövd, och att känna.... att även om många anser den som är 65 + är helt passé.... så är man faktiskt inte det!

Tre toppar

Under de senaste veckorna, så har det kommit ut tre nya cacher, i området nordöst om Gnosjö, i Marås.

Denna lördag var det läge att ge sig ut att försöka hitta dem, med tanke på perfekt geocachingväder och med tanke på att det faktiskt skulle vara ett bra sätt att fira den internationella geocachingdagen.

Första gömman blev en bra uppvärmning för vad som skulle komma. En kort "bergsklättring" längs en stig som visade till en kallkälla.



Källan hittade vi inte, men en burk i format större, det fann vi.
Ljungen blommar som mest och bäst nu, vilket gör att skogens öppna platser är extra  vackra.

Nedfärden från den lilla branten togs delvis på  rumpan

Skyltcacher brukar inte vara så roliga, inget som man åker extra för att logga.
Nu passerade vi på tre meters avstånd, och då är det klart att man stannar.
Extra roligt då, att cachedesigner Hembygden ( vackert alias tycker jag...) gjort sig lite möda med skyltgömman. Den var inte som dem man är van vid, sådana där som man lyfter upp eller plockar från magnetfastsättningen, utan detta var en arbetad gömma.
Det tackar vi speciellt för!

Den tredje gömman i Maråsområdet, det var den som lockade mest. Det var en liten bit att promenera till gömman, 5-700 meter, och det skulle gå uppför, det förstod vi. Vi skulle upp på en höjd, varifrån man skulle kunna se sju kyrkor.

Vid anvisad parkeringsplats fanns det ett stort björnbärssnår. Ovanligt i våra trakter, antagligen inplanterat. Frisk och god smak hade de mogna bären. Inte är det många gånger man har möjlighet att smaka.

Uppåt, neråt och uppåt gick det på väg och stig.
Visst fanns där utsikt över både sjö och mosse,där uppe på toppen, men några kyrkor fanns inte i sikte. Kanske vi sett någon om vi haft kikare med.

Kaffet, som var bryggt här hemma, och kanelbullen, inköpt på Bernts konditori i Gnosjö, smakade alldeles utmärkt,

Store Mosses norra område syntes i hela sin prakt, däruppe från Granåsens ( området där vi började vår vandring hette så) östliga topp.
En kvalitétcache, en  burk som är lätt att hitta och som har något att visa.
Första favorittoppen!

Dagens andra topp, det blev en ännu större favorit.
Skylten till Rudö, den har jag tittat lite extra på, under alla de resor som jag/vi gjort längs länsväg 151.
Rudö Alpin är cachenamnet på den gömma som jag många gånger tänkt att jag skulle svänga av mot, men som aldrig blivit av.
Förrän idag.
Då vi om tre veckor ska bege oss mot de italienska alperna, Dolomiterna, för att vandra, så kunde säkert en tur i smålänska alpin miljö vara en bra träning.

Det var fanns bra körväg ända tills man kom ca 600 meter från gömman.
Där vi parkerade bilen, fanns en välmarkerad vandringsled, och den kunde vi följa, ända tills vi var 30 meter från gömman.

Uppåt gick det hela tiden, bitvis var det ganska så brant backe.
Suverän träning, alltså.

Lön för mödan...  nu var den korta uppförsvandringen mer  njutning än möda... fick vi flerfaldigt.

En älg sprang över vandringsleden på nära avstånd, och vi kunde också lokalisera det mäktiga djurets senaste lega och senaste "bajsplats". Häftigt!

Utsikten, vid den lättfunna cachen, var suveränt fin.
Sjön nedanför oss, det är Flaten.
Store Mosse och Kävsjön, syns också tydligt från toppens högsta punkt, markerad med ett T inhugget i stenen, där gömman också fanns. 305 m över havet befann vi oss, enligt cachebeskrivningen. På samma höjd som Isabergstoppen, alltså.

Kantareller, lagom att göra kvällsmackastuvning på, fanns på vandringsledsstigen.
Ögontrösten blommade rikligt på sina ställen.
Ja,det var en riktig favoritcache.
Glad att jag hade tre favoritpoäng att tillgå. Det blev två topputdelningar.

Den tredje toppen, den tog vi bilen upp till.
Hade ett ärende i Jönköpings södra storhandelsområde, så vi passade på att fixadet också, när vi ändå var ute och körde.

Omsvidning till mera lämplig stadsklädsel gjordes, ärendet uträttades och därefter begav vi oss upp till en av mina favorittoppar, Tabergstoppen.

Här är cacherna redan loggade, och hade de inte varit, så hade de fått anstå, för nu var vi presentabla vad det gällde klädsel och syftet med den branta färden upp till toppen, det var att äta lunch.

Någons veckans lunch finns ju inte på lördagar, men utbudet av rätter var ändå bra, även vad det gäller pris. Saknade dock det salladsbord som finns uppdukat under veckans arbetsdagar.

Både jag och C-E valde kåldolmar. Den var jättegod, smakade verkligen hemlagat, och fick mig att tänka att jag nog borde laga en laddning kåldolmar, det är ju egentligen rätt så enkelt.... och väldigt bra "frysa-in-mat".

Över Månsarp, Bondstorp och Norra Unnaryd gick hemvägen.  Sannolikt den närmaste vägen till Jönköping, och helt klart mycket roligare att köra/åka än den vanliga vägen - rv 26 + 40.

Och kolla ... en souvenir det fick jag också..... tredje året i rad. Nästan så det blivit tradition....

Mormor Magda och magnetit

Igår var vi på ett berg. Idag var vi på ett annat. Bilen tog oss upp till toppen, så det blev inte så mycket av bergsbestigning denna dag.
Johanna och Martin gjorde oss sällskap på resan till Taberg.

Johanna hade kollat upp en trevlig attraktion i det lilla samhället vid bergets fot. Mormor Magdas glassfabrik.
Det fanns många goda smaker att välja på, svårt var det att bestämma sig.
All glass är gjord på närproducerade råvaror. Glassen smakade mycket mer än storproduktionsglass... och verkade mindre fet. Valde ett par sorters olika jordgubbsglass ... och ljus chokladglass. Himmelskt!
Tänkte i bilen hem, vad som mer är himmelsk mat. Kom fram till att det är frukt och bär, gott bröd och god fisk. Kött fanns inte alls med i mitt tänkta himmelrike.....

Vid  gruvan skulle det finnas en Earth cache. Gick dit och löste de uppgifter som kunde lösas på plats, och Martin tog bilden som sen kan bifogas loggningen av cachen. Har just skickat in svaret, kommer att få dem godkända, för jag vet att jag har rätt..... ( Jante, nä, honom känner jag inte... :))

 En cache hittade vi uppe på berget.  Den heter "Iron man" och hittades av en sådan.

 Lite dålig sikt denna grådisdag... men om man  vill se något med hjälp av kameraögat så är det ljust blänkande Vättern och de små husen alldeles framför det blänkande, det är Jönköping. En vidunderlig utsikt är det från Tabergstoppen, en utsikt som inte kameran kan återge på rättvist sätt.

Den starkt basiska berggrunden gör att det finns många mer eller mindre ovanliga växter på berget. Den stora blåklockan finns inte i våra skogstrakter, men är annars inte så ovanlig.

Johanna och Martin gav sig ut för att leta en cachegömma längre ner på berget. Själv vände jag efter en liten bit, det var så extremt blött och geggigt... och jag hade sandaler på fötterna. Ingen bra kombination. Nu lyckades man inte hitta gömman, men man fick i stället lite extra motion . Var f.ö. vid ett annat berg och letade lite senare, men hittade inte heller där vad vi sökte. 

Nä, Taberg var ingen hit vad det gällde att hitta cacher. Men annars var det bra!

C-E bjöd oss alla på räkmacka i toppstugan. Smakade bra... och vi klarade oss precis från regnet som kom glidande in med det svarta molnet i söder.

 Förutom himmelska smaker och cacheletande, så var avsikten med den lilla utfärden att få en guidning i gruvan. Hjälm på..... trodde att det mest var för syns skull, men faktum är att det förekom en del ras både vid ingången till gruvan och inne i den samma.

 Hjälm och ficklampa och varma kläder.  Temperaturen inne i gruvan ligger på drygt 5 plusgrader.
Tabergsgruvan är ett övervintringställe för tiotalet arter fladdermöss. Hade hoppats få se någon därinne, men guiden berättade att de flygande däggdjuren var ute och samlade mat för vintern... så att de har lite hull att ta av under den långa vinterdvalan. En fladdermus äter en skottkärra full med mygg per sommar. Det  påstod guiden iallafall... vete sjutton om det kan vara sant .... Finns det så mycket mygg..... ???

Berget består av titanmagnetitolivine .... det är en högst ovanlig sammansättning malm, och finns bara ( vad man vet) på två ställen på jorden, i Taberg och i Rhode Island i USA.

 Järnutvinningen startade på medeltiden och höll på fram till ca år 1900.
Den återupptogs vid tiden för andra världskriget, då malmen skickades till Tyskland och användes i vapenindustrin.
1960 stängdes gruvan för gott.

 Magnetitstenen väger 1,5 ton. En kubikmeter magnetit väger ca fyra ton, ungefär dubbelt så mycket som "vanlig" sten, gnejs eller granit. Så där är molekylerna ihoppackade rejält.
Det finns ytterligare ett antal grundämnen i malmen, bl.a. den ovanliga metallen vanadin.

Femtio meter upp börjar schaktet. I baljan skulle egentligen bara redskap fraktas, men även gruvarbetare tog sig ner  den vägen.... Lite väl äventyrligt sätt att tjäna sitt levebröd på, men man hade inte så stor val...
Tre minigolfbollar ligger längst bak. Hur kom de dit? Jo, på toppen av berget ligger en minigolfbana och det händer att folk slår så tokigt att bollarna ramlar ner i det gamla schacktet. Måste kännas rätt snopet!

Intressant dag, det tyckte både glasstarmen och den gamla mellanstadielärarinnan.