Visar inlägg med etikett klimat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett klimat. Visa alla inlägg

lördag 22 oktober 2022

Färglöst? Oroande?

 


Den vackra hösten har tappat sina färger. Var tog allra glödande höstlöv vägen? 

De ligger på marken, och  de gula och röda färgerna har övergått i smutsbrunt.  Första steget till förmultning... 

Lite deprimerande är det allt, när naturen går in i vintervila.   Speciellt som det klara och friska vädret har övergått i grått, gråare, gråast....


Dagens promenad, det blev en av de rundor som jag/vi brukar vandra, åtminstone någon gång i månaden.  Kolla! Färg! Har aldrig sett en blodriska som gått över helt i grönt,  tidigare. Fanns flera stycken längs vägen. Lite oroande,  tänker att insektslarver borde ätit upp den, så att det bara var en risig stam kvar. 

Återkommer i tanken igen, till detta miljöignorernade styre som svenska folket röstat fram.  Liksom att hela västvärlden sanktionerar ett krig,  varifrån mängder av miljöskadliga ämnen frigörs. 

En vacker svamp... men oj, vad den satte igång tankarna....


Lite positivt, trots att det inte är vackert. Lavar i mängd lär tyda på bra luft. Ända tills jag kollade lite närmre. 


Blåslav tillhör de lavar, som inte är så känslig för luftföroreningar. 
Det är skägglavar som jag ska kolla efter. När såg jag sådana senast?  Inom senaste året, det vet jag. Får ta en runda i morgon och kolla bara efter skägglavar....


Lite färg. Odonen har ännu inte släppt sina blad.
Gott när något känns normalt. Så man ska faktiskt vara lite nöjd över att hösten tycks vara en ganska så normal höst. Mest regn och grått, några friska soldagar med nattfrost däremellan. 

Jag vet, jag är nördig vad det gäller att se avvikelser i naturen. Och jag är nördig i  mitt tyckande att klimatfrågan är den fråga som hela den rika västvärlden borde lägga allt krut på. 


En vandring runt Töllstorpssjön i Gnosjö, tillsammans med byns tre "unga" pensionärsdamer, blev det igår.  Lite färglöst i såväl vatten som i omgivning. Men så trevligt att prata om ditt och datt... och även om vår gemensamma oro för miljö, klimat, framtid och vad den nya regeringen kan ställa till med.


Regnet överraskade oss efter drygt halva vägen. Så det var fyra halvdränkta tanter som fortsatte sina samtal på Bernts konditori. 

Och visst hittade vi positiva samtalsämnen också. Och mängder med positiva inslag i livet. Det gäller att ta tillvara dem.... 

Men oron över  hur naturen mår, och framförallt vad som hänt med insekterna denna sommar, den kommer jag inte ifrån. Förhoppningsvis kan man släppa tankarna under några färglösa vintermånader. Och hoppas på mängder av flygfän när det våras igen. 


söndag 24 februari 2019

Vår


Japp, då var det vår.
Iallafall enligt vad meteorologerna säger. Medeltemperaturen har varit över noll grader i sju dagar, efter den 15 februari.
Före den 15 februari kan man inte börja fundera på vår, för då ÄR det vinter. Tror att det varit vår ännu tidigare om inte 15/2-regeln funnits. Det två-tre veckor gamla snötäcket ( som jag hunnit bli riktigt led på) försvann ju precis före sportlovet, i slutet av vecka 6.


Man kan ju fundera på om det är bra med en så tidig vår. Förra året var det riktig vinter i februari-mars. Snö och kallt. Bra att Facebooks års-dagars-tillbakablick finns, det gör att man har koll.

Klimatförändringsspöket finns någonstans i periferin och viskar: Detta är inte bra! Vi håller på att utrota oss själva. Än ska det vara vinter.

Eller är det så att det är naturliga förändringar i klimatet, att det alltid varit både tidiga vårar och sena vårar.

Fast..... det var ju riktiga vintrar förr. En bra bit in på åttiotalet iallafall. Våra barn hade skidor och använde dem här hemma. Det är inte många barn som har skidor idag, inte ens slalomskidor, trots närheten till Isaberg, för det finns så sällan snö att åka på, så att det är inte lönt att skaffa utrustningen.


Idag slår man på stora trumman för rekordkyla, när temperaturen går under minus tio. Vilken jag tror att den gjorde en eller ett par nätter i vintras.
I min barndom och ungdom, ja, förresten långt upp i vuxen ålder, så var det ganska så naturligt med perioder med under 20 minusgrader. ja, ibland ända ner till 30 grader kallt.

Jag kommer fortfarande ihåg två tillfällen då temperaturen visade på minus 32-33 grader: En gång då jag var i mellanstadielåldern och skulle gå den 750 metrarna till skolskjutsstället. Jag var insvept i flera halsdukar, varav en skulle täcka munnen. Jag kommer ihåg hur jag i morgondagern gick vägen och andades in min egen fuktiga utandningsluft, under det att jag med rädsla i bröstet studerade den, för varje morgon allt starkare lysande himlakroppen,som jag snart trodde skulle ramla ner på jorden.
Det var Venus som jag såg. Föga hotande, men det visste ju inte jag.

Den andra gången som jag tydligt minns, det var när vi gick från skolan till kyrkan i Dalstorp. Vi skulle träna inför julavslutningen. Det var i december 1981, jag var klädd i fårskinnspälsen, som numera hänger i klädkammaren, oanvänd sedan många år. Magen putade ut ganska ordentligt, där inne fanns Karin, som skulle komma att födas tre månader senare.

Det var inget snack om att man skulle få åka bil för att det var 30 grader kallt. Nej, det handlade om att klä sig rätt!


Det är nog så, som de flesta forskare anser, klimatet har förändrats. Att det blir varmare här i norra Europa, det är ju egentligen ganska så bra, vi får en längre odlingsperiod. Bara det inte blir som förra sommaren,  med månader av torka.
Stora delar av jorden blir i princip obeboeliga, vilket sannolikt betyder stora flyktingströmmar. Flyktingar/invandrare är välkomna av många, OM det bara håller sig på rätt nivå vad det gäller antalet. Det får inte bli för många, det har vi inte beredskap för.

Det måste bli ett omtänk, både vad det gäller miljötänk och flyktingmottagningstänk.
Det är svårt med båda delarna, vi är så vana att tänka i gamla hjulspår.


Undrar hur mycket klimatförändringstänket påverkar oss "miljömedvetna" människor.
Finns det de som har ångest, mår dåligt av det?
Jag tror att det kan vara så, även om de flesta av oss försöker att tänka att "det är nog inte så farligt", "det ordnar sig säkert". "varför ska jag göra något, när det finns mängder av ledare i västvärlden som inte bryr sig"......


Våren är här, trots att februari fortfarande har flera dagar kvar. 
Det känns gott att vara utomhus, det är helt underbart att kunna ta sig fram utan att tänka på att man halkar på en isfläck. 
Det kommer säkert att komma "bakslag", snö och minusgrader, men ljuset, det kan ingen ta ifrån oss. Helt underbart att det är ljust från klockan 7 till kl 6! Längre och bättre lär det bli!



Har tillbringat lördagen med dessa små härliga ungar.
Det blev dubbel utgång för Konrad. Traktor, trehjuling, fotboll och gunga prövades. Rena vårorgien alltså. Ska förstås bli skönt när det blir riktig vår och vinterkläderna kan tas av, en dit är det allt ett par månader.


Karl-Petter växer och blir "stor" baby.  En mycket social kille, som redan "pratar" en massa.
Är så glad åt de tre små barnbarnen.
Önskar dem en bra framtid och tror och hoppas att det här med klimatansvar blir en självklarhet i deras liv.

torsdag 7 maj 2009

Föredömliga framtidsfunderingar


Vi pratade om klimatförändringar i klassen idag. Barnen har koll på mycket, och de har samtidigt många intressanta frågeställningar. Sällan har alla elever lyssnat så uppmärksamt, som när jag försökte svara på deras många frågor, och förklara utifrån mina kunskaper om vad som gjort att klimatet förändrats så, under de senaste 15-20 åren.

Vi kom förstås ganska snabbt in på bilars och flygplans förorenande effekt, och vi pratade om tågets klimatsmarthet. Elbilar var uppe på tapeten, liksom svårigheten att ladda dem.

- Men varför kan man inte bygga ut järnvägen och järnvägsvagnarana, och så låta bilarna åka långa sträckor med tågen, under tiden som deras batterier laddas upp, sa någon.

- Varför kan man inte sätta en generator i en elbil, så att energi från hjulens rullande, kan ladda upp batterierna, sa en annan.

En tredje elev hade förslag på hur man kunde magneter styra tåg direkt över vatten.

Även den tystaste av eleverna räckte upp hand och deltog i diskussionen.

Mina elever ger mig framtidstro. De är väldigt angelägna om att jorden ska vårdas för kommande generationer. Kanske kommer några av deras innovativa framtidsförslag att bli verklighet.