Visar inlägg med etikett sockerberoende. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sockerberoende. Visa alla inlägg

torsdag 26 mars 2015

Fel, fel, fel.... frukost

 
Fel, fel, fel gick jag i förrgår.
Det var en skön eftermiddag, jag var hemma redan vid halv fyra och tänkte att det kunde vara läge för en promenad.  Inget konstigt i det, inte förrän jag tog en väg som jag aldrig tidigare gått. Eller i alla fall inte på massor av år. Jag avvek från den välbekanta vägen och tog en skogsväg som en gång funnits, men som vuxit igen och åter kommit till användning.


Vägen var ganska bred och slutade  med en vändplats. Därifrån gick en smal stig, som borde gå till en annan skogsväg.
Efter att ha irrat runt i den täta terrängen ett tag, fann jag den gamla vägen och vek in på den. Det tokiga var att jag trodde att jag gick åt ett håll, men det visade sig att jag gick åt ett annat.

Jag kom tillbaka till kända marker igen, fast på motsatt håll mot vad jag förväntat mig,
Tänkte .... sådant är ju faktiskt livet ibland.

 
 Fel, fel, fel .... tänkte jag i söndags. Åkte iväg för att försöka leta upp ett par mysteriecacher som fanns i trakten. De var lösta och okejade. Lade in "Nästa steg" i gps och gav mig av mot den första gömman.
Blev lite nostalgisk då jag fann att den skulle finnas utmed en fin led, där jag tagit några av mina första cacher . Det var skönt att gå i skogen, då det var snålblåst i öppen terräng. Det var mindre kul att inte hitta cachen, och inte något som passade in på hinten heller.

Gav upp, åkte till nästa ställe. Hamnade på ett öppen fält i utkanten i Tranemo. " Hänger 3,14 m högt" ... ja, det var en pidagsgömma..... På ett öppet fält finns inget att hänga i.
Kollade en gång till .... shiit... jag hade trott att jag bara skulle lägga på 314 på både nord och öst... men jag skulle ändra en hundradels grad också. Det framgick om man läste anvisningarna.

Hamnade i riktiga tassemarker... det kändes helfel för tant att gå därute i ensamheten... men det var rätt. Lyckades få ner burken från 3,14 m höjd, men lyckades inte hänga tillbaka den lika högt.
Fel, fel, fel ...gjorde tanten där.... men vad gör man, när man inte kan. Man ringer knappast en vän, för en sådan hade knappast hittat mig där ute djupaste tranemoskogen.

Kollade upp siffrorna på cache nummer ett igen, då jag kom hem.

Det visade att jag lagt in fel, fel, fel koordinater. Det gäller att läsa anvisningarna ordentligt, inte bara tro att man har fått rätt siffror för att man fått fram dem i lösningen.




Igår kväll var jag på föreläsning i Tranemo. Det handlade sockerberoende.
Ville förstå om jag är det ? An addict!
Fel, fel, fel hade jag i den tanken. Fick inte alls svar på frågan...men misstänker att jag har en tendens åt det hållet.
Fick i alla fall veta att vi svenskar i genomsnitt sätter i oss 50 kg rent, raffinerat socker per år. Hu!
Fick dessutom insikt i att min frukost, som jag alltid trott vara en bra frukost, var alldeles fel, fel, fel!

Att äta  jordgubbsfil, bran flakes och en skiva lingongrova med ost på, det var det bara en bra sak med. Osten! Det som jag trodde var fel, fel, fel... var det mest rätta. Allt det andra är riktiga sockerbomber.... en del fibrer i och för sig, men sockeringjutna, sirapsfärgade sådana.

Jag åkte direkt till Kvantum, inhandlade naturell fil samt flingor och bröd med sockerinnehåll så nära noll det gick.

Till fika i skolan idag tog jag bara en halv torr sockerrik kaka.... och tänkte att det var fel, fel, fel... men att kaffe utan en lite kakbit också känns galet....


 
Dagens fel, fel, fel..... ja, det är kanske att använda sina elevers bilder här i bloggen.... MEN de är tagna med min egen ägandes kamera.... och egentligen är det ju fel, fel, fel att behöva använda en sådan i skolan.

F.ö. vore det inte alls fel av dej som läsare att gå in här och rösta på toppenklassens blogg. Vår fina skolas namn  finns inte med, men hittas under Dalstorp.

onsdag 18 mars 2015

Blommor och beroende bland annat


Det serverades fiskburgare till lunch  idag. Helt ok, även om jag föredrar hel fisk. Gillar mackor med pålägg, men inte bröd med inlägg.
Nåja, det fanns potatismos till de hemmagjorda fickburgarna, och massor med goda grönsaker/grönsaksblandningar. Så tanten blev, som vanligt, alldeles stoppmätt för ynka 30 kronor och fick dessutom en trevlig lunchsamvaro med fina elever.


Att lunch-"vakta" på vår skolgård, det är en enkel match. Hur lugnt som helst. Idag var det inte svårt att ta sig ut i vårsolen en stund, varken för mig eller barnen.

Mina elever har gympa efter lunch. Jag är elevfri och fixar med planeringar och andra förberedelser/efterarbeten.
Det var under denna tid som det stora sötsuget satte in.
Jag brukar inte känna sådant under skoltid.
Men idag var det där.
Hur kunde jag fixa fram något sött för att lugna ner söttarmen ? Skolan är ju inte känd för att ha godisgömmor, direkt.
Möjligen kakgömmor... men en sådan hade jag redan besökt, på tiorasten. En liten, liten kaka till kaffet, det kan man ju inte neka sig.


När nöden är som störst är hjälpen som närmast.,
I en hylla, längst ner i det elevtomma klassrummet, fanns den.
När det var tjugondag Knut hade jag undervisning i alla klasser utom i sexan.  Jag gjorde "grej of the day" med alla klasserna och bjöd på en liten, liten påse "julgransplundringsgodis".  Fem - sex onyttiga  små sockerbomber fanns i varje påse.
Två påsar blev över.


 En påse julgransplundringsgodis gick åt ganska snabbt, under det att jag förberedde en retoriklektion.
( Retorik i 12 steg rekommenderas).

Sockerabstinensen stillades och tanten blev lugn.

Efter det att suget avtagit, gick jag till telefonen.
Biblioteket i Tranemo har nästa onsdag en föreläsning som heter " "Sockerberoende".
Jag anmälde mig dit.

Vid konferensfikat på eftermiddagen slank det ner två chokladbitar. Trots att suget egentligen var stillat.
Det var lite onödigt.
Fast.... när man nu ändå är tjock, så kan man ju fortsätta att vara det genom de goda kalorierna....


Det är tur att jag är rörelseberoende också.
Tog en seneftermiddagspromenad över stock och sten, plöjen och våtmarker, för att komma till Karlas blåsippshage.
För några dagar sedan var där bara en enda lite synlig knopp. Idag blålyste tjugotalet vackra blåsippskronor mot mig.

Njöt och kände den stora glädjen över att få uppleva ännu en vårtid.


Gick sedan till Karla och hennes fina trädgård. Där blommade vanliga blåsippor, förädlade röda och vita "blåsippor", svalört och ( nästan) en vårlök.

Fick en trevlig pratstund med Karla. Iréne kom stavpromenerandes och anslöt också. Visst är våren härlig. för då vaknar alla, både blommor och utevistelsemänniskor. Människors möte, då man är ute och går, dem gillar jag.

En favoritdikt av Hjalmar Gullberg

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.


Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.


Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.