Fast .... nu är det inte långt kvar tills jag ska få massor av fridagar.... och jag är mera positiv till fridagar nu, än vad jag var för ett år sedan.... vilket ju var meningen med den nedtrappning i arbetsdagar som jag påbörjade för två år sedan.... och.... jag ska sannolikt fortsätta att jobba i höst... en eftermiddag i veckan. Musik och lite drama/retorik....Känns faktiskt bra!
Men det var ju inte det jag skulle skriva om, utan om det som blivit vårt fredagsgöra under våren, geocaching.
Passande nog, så kom det ut en ny runda geocacher förra lördagen. En runda som finns på 3-4 mils avstånd. Röstorps kulturstig, i Örsås, Svenljunga kommun.
Har passerat skylten "sevärdhet" -"kulturstig" många gånger, då vi "genat" över Örsås, på väg mot Falkenberg/Varberg/ Holsljunga (mycket geocacher där) ... eller .... gula affären i Ullared...
Har inte funderat så mycket på vad som avses med sevärdhetsskylten.
Idag vet jag, tack vare den utforskande, friskluft och motionsbefrämjande fritidssysslan, geocaching.
Visst ser det inbjudande ut med en fräsch infotavla, anslagstavla, en liten blomplanering och ett fikabord med regnskydd? Inte vad man förväntar sig att finna längs den smala grusvägen, mittemot ett risigt kalhygge, en kilometer från Örsåsbyn.
Vi blev inte besvikna, det var en imponerande välskött "anläggning". Ett samarbete mellan bl.a. Örsås hembygdsförening och Svenljunga kommun med bidrag från Leader.
Vi gick längs riktigt fina stigar. Den här rundan hade jag klarat hur bra som helst utan de ständigt medföljande stavarna. Här fanns inte en enda rot eller uppstickande sten att snubbla på. Möjligen lite grenar, då man fick lämna stigen några meter- eller tiotal meter - för att leta upp de elva cacher som fanns längs rundan.
Längs den ca 3 km långa rundan fanns det mängder av historiska lämningar och minnesmärken.
Informationsskyltar hjälpte oss att tolka det vi såg, att sätta in de olika lämningar i historien och berätta anekdoter kring dem.
Det finns lämningar från stenålderns odlingsrösen ända fram till 1800-talets torplämningar längs rundan.
Man kunde verkligen höra hur historiens vingslag flaxade viltsint i hela området. Då det inte fanns några beboeliga byggnader kvar, bara stenlämningar, så kunde man i sin fantasi tänka sig in i de olika åldrarna, -stenålder- bronsålder- järnålder- medeltid- sjutton-artonhundratal...
Detta gravröse från tidig järnålder, hade blivit utgrävt- plundrat. Info-tavlan berättade att det var Erik i Pök som grävt sig ner i graven. Han hade efter det blivit förföljd av gastar, och inte vågat sig ut när det blev mörkt. Så kan det gå när man stör gravfriden.
Skulle man nu vilja uppleva området under den mörka delen av dygnet, så finns det möjlighet till
det. Grillplatsen/Vindskyddet smälter helt in i omgivningen.
Alldeles bredvid finns boplatsen från bronsåldern. Utgrävningar har gjorts och resulterade i mängder av intressanta fynd, man hittade frön från mat, man hittade redskap och husgerådsrester och man hittade textiler.
Enligt info-skyltarna, så hade sannolikt bronsålder och järnåldermänniskor det betydligt bättre än vad 1700- 1800-talens torpare hade det. Under medeltiden så flyttade man boningshusen närmare den nuvarande byn Röstorp, och använde området till betesmarker för tamdjuren.
Fattiga torpare fick sedan bara en liten bit mark att bryta upp och odla på.
Geocacherna var till allra största delen lätthittade. Vid några tillfällen fick vi leta en liten stund.
Man behöver absolut inte ägna sig åt geocaching för att uppskatta den här rundan.
Den är absolut av värde för alla som vill uppleva fin natur och som är det minsta intresserade av vanliga människors historia, från stenålder till 1800-tal.
Förresten... istidens spår var också väldigt tydliga!
