Tjejträff ....

... eller kärringkalas?

Den här mannen skaffade sig fem pluspoäng igår.
- Är det tjejträff? undrade han, då han stannade till för att låta de damer/tanter/tjejer/kärringar  ( näää) som gick precis framför infarten till hans hus passera.
Fempoängaren var granne med gårdagens värdinna, gamla kollegan Solgerd.

Det är roligt att träffa gamla kollegor. Senast vi träffade numera Påarp/Halmstadsboende Solgerd, det var tre år sedan. Vi andra fyra (+ för dagen frånvarande Kristina) brukar få till en träff minst en gång om året.
Man har speciella känslor för dessa människor, som man tillbringat så stor del av sitt yrkesverksamma liv med.Man har så mycket att prata om, det känns som om samtalsämnena aldrig tar slut.
Vi avhandlade det mesta mellan vår skoltid tillsammans i Dalstorp, lanthandelsbodar på sextiotalet, omläggningen till högertrafik, Brexit, de danska id-kontrollerna.... och så pratade ju alla de andra om sina barnbarn....

Det har varit extremt torrt i området, gräset var alldeles nedtorkat och robotgräsklipparen hade inget alls att göra.
Men blommade gjorde det, torkan till trots.
Den här rosenbusken kunde jag knappast slita blicken ifrån, den var så vacker och så doftade den så vansinnigt gott.
Inget som skulle trivas hos oss i växtzon 4-5.

Stjärnflocka skulle nog kunna funka hos oss. Får försöka leta efter sådana på perenn- försäljningsställen.

Vår kaprifol här hemma, den har inte slagit ut än, men den är alldeles full med knoppar. I Påarp hade de originella blommorna öppnat sina kronblad och börjat sprida sin väldoft.

Solgerds och Martins radhus, det ligger bara några tiotal meter från motorvägen.
Bullerplank gör att  man inte märker så mycket av trafiken, och de förbipasserande missar denna blomsterprakt.....

En annan vacker buske i trädgården, var som allra vackrast efter det att de vita kronbladen fallit av. Undrar om en sådan här växt skulle funka hos oss? Någon som vet?

Kaffe med goda kakor och annat tilltugg serverades vid  ankomst, alldeles lagom till "elvakaffe".
Efter trädgårdstitten, så blev det lunch. Mumsig förrätt och sedan torskrygg med purjolökssås och rostade rotfrukter.
Suveränt gott! Bestämde att vi ska ses nästa år igen, och då fika förmiddag i vår stuga, äta på stan och äta efterrätt hos Solgerd. Hoppas att det blir så, för det är så otroligt roligt att ses.

En promenad blev det efter den goda lunchen. Värdinnan gick en mindre runda med dem som var lite justerade i knä respektive höft.

Min namne och jag tog en lite längre promenad,och kunde konstatera att mjölkörten är tidig i år.
Det fanns stora rosa områden av den högväxta örten utmed den södra delen av väg 26 också.

Precis som på "vår egen" Östra  strand, så hade kommunen byggt upp ramper för smidig nedgång till stranden, här vid Påarp.

Det hade regnat lite och varit lite småkallt tidigare under dagen, men under eftermiddagen hade det fina kustvädret kommit tillbaka.  Badväder var det dock inte riktigt, även om vi träffade på några barn som tagit sig ett dopp, och nyss kommit upp från det skummande havet.

Stenar i fyr a olika färgskalor.  Är de ditplacerade eller naturligt placerade?

Bra sittplats, tyckte Anna-Lena.  Tur att det inte var så varmt, för då hade det blivit eldkänsla i baken, tyckte jag.

Stranden längre söderut, mellan Påarp och Laxvik. är mer badvänlig, berättade Solgerd.
Jo, lite stenigt var det här. Lite besvärligt om man vill gå ner i det våta.

Den väldiga Slyngestenen, kan man se, då man passerar på E6an. Ett riktigt landmärke.

När vi tagit oss uppför backen på Fornminnesvägen, så hade våra vänner förflyttat sig utomhus.

Där satt vi och gottade oss länge, blev serverade kaffe och jordgubbsbakelse..... och plötsligt var klockan halv sju. Dags att åka hemåt! En jättekul dag, så roligt att ses! Ser fram emot nästa tillfälle.



Idag tog vi en cykeltur till den speciella mossen, där det brukar blomma mossnycklar. Och massor av myrliljor, lite senare på sommaren. En plats som inte många mer än C-E och jag - och sannolikt markägaren - brukar besöka.

Tänkte att mossnycklarna redan var överblommade, allt är ju så tidigt denna försommar ( som nu inte längre är försommar, utan midsommar och snart högsommar) för vi såg inte till några på håll.

Gick försiktigt ut på det lite gungande underlaget...och tänk....

... där fanns flera exemplar av den ovanliga orkidén.

De flesta var ännu i knoppstadiet. De senare veckornas lite svalare väder, har nog gjort så att växthastigheten hämmats något.
Kan vara läge för nytt besök om någon vecka.

Tranbären blommade i massor. Fick lite dåligt samvete för att de två liter av dessa bär, som C-E plockade i  höstas, fortfarande ligger oberedda i frysen. Speciellt som C-E påstår att det var riktigt segt att fylla tvåliters-spannen med de mörkröda bären.

Fotboll på TV. Hejar på Island. Tycker att det lilla landet gjort en otrolig insats, med två oavgjorda matcher,,,, och framförallt då mot Ronaldo och hans landslag.
Sverigematchen blir nog en mindre trevlig historia... pessimisten ( eller kanske realisten) tror att de (vi) får storstryk mot Belgien. En Zlatan ( i o-form) gör ingen åttondelsfinal!
Så jag utnämner de härliga isländska lirarna till klart bästa nordiska landslag! Hur det blir med det, det vet vi om några timmar.

Vänner, Vandring

Vänner

"Det är mera viktigt vilka arbetskamrater man har, än vilken gubbe man är gift med."

Så uttryckte sig en av mina gamla kollegor, för ganska många år sedan.

Det ligger något i detta definitivt.

Igår var det dags att träffa de gamla vännerna från Dalstorpsskolan.

Myntaren av uttrycket ovan var på väg att bege sig på semesterresa och två av våra vänner har under året  lämnat det jordiska, så nu var vi decimerade från åtta gamla vänner till fem..

Vi som är kvar, vi får vara rädda om varann.

Det är bara så roligt att träffa dem som man tillbringade många av sina bästa lärarår tillsammans med.

Solgerd bor i Påarp, vi andra bor kvar i närområdet.
Skolledig eller pensionär, alla hade vi tid att ta oss ner till vår stuga i Halmstad måndagen efter midsommar.
Anna-Lena och Berith stod för kaffedoppet.
Numera äter man ju kakor så sällan.Det är gott när sådana bjuds.

Efter fika så tog vi en promenad, på stranden och genom stugområden.
Vädret var helt ok, även om morgonsolen tackade för sig och tog en powernap bakom molnen vid middagstid. Nå´t bad blev det alltså inte denna dag heller.

Jag förevisade hur geocaching funkar.
Berith visste redan, hennes bror har varit lite tokig i att leta gömmor var de än har begett sig, berättade hon.
Nu var det Berith som hittade den pyttelilla burken i bänken.

Fem gamla vänner hade en trevlig dag tillsammans.
Oj, vad tiden går snabbt när man har kul.
Vips, så var klockan fem och Solgerd tyckte att vi kunde ta lite kvällsfika hos henne, innan vi andra begav oss hemåt igen.

Vi packade in oss i bilken och åkte till Påarp, alldeles vid havet.
Vallmon hade spritt sig från fälten, in i Solgerd rabatter.

Klätterhortensian hade börjat sin klättring på spaljén, som skulle bli vägg till grannens tomt, i det tre år gamla radhusområdet.
Växtzon 1, jo, ja tackar jag.
Kunde man önska sig en sådan, så skulle jag så göra.
Men den kommer inte av sig själv, man får flytta sig själv för att få en sådan.
Önskar att man skulle våga ta ett sådant steg, när (om) man blir pensionär....

Solgerd är konstnär.
Hon målar i många olika tekniker.
Här har hon använt akvarellfärg och gladpack.
Skulle kunna funka med elever också, speciellt med elever som inte är så finmotoriskt duktiga.
Ska testa om skolans akvarellfärger håller måttet för att få till en snygg bild.

En superdag med vännerna, 8-23! Det var en rolig dag. Hoppas vi kan göra en sådan här utflykt till sommartradition.


Vandring

Hade tid för knäröntgen i Ulricehamn idag.
Tre plåtar tog man.
Tror inte man ser något onormalt på vanlig röntgen...
... och man kan ju tycka att en tung tant som ger sig ut på sex-sju kilometers vandring på - delvis - steniga och rotfyllda skogsstigar - hon kan inte ha så ont....
och det har hon inte numera ...
Men nu hade jag fått en genomlysningstid. Lika bra att ha tagit ett litet steg in i vårdvandringen, utifall det onda i knät kommer tillbaka med full kraft igen.

Det hade kommit ut ett gäng nya geocacher i Ulricehamn, uppe på höjden, vid det fina friluftsområdet Lassalyckan.
Har aldrig varit här förr, men det visade sig att kring Lassalyckanområdet, så finns "allt".
Motionsspår/skidspår, fotbollsplan, ishall, simhall, golfbana, boulebanor....

Några som kallar sig pajsarna, hade lagt ut tiotalet gömmor längs en stig som kallas "Blå stigen".
Kommunen står bakom den välmarkerade stigen, som anses vara en strövstig.
Bra benämning, dels är det en stig som går genom så många olika naturområden, så att man inte kan rusa fram utan måste ta det ganska så lugnt, för att ta in så mycket som möjligt och dels så är det alldeles för mycket stenar, rötter och gegga utmed vissa delar av stigen för att man ska kunna springa /jogga tryggt och inte riskera att snubbla... Pratar av egen erfarenhet sedan den tiden det begav sig med joggande.

 Jo, det var i sanning en kontemplativ upplevelse denna sommarvandring.
Det var så fint så att bara positiva tankar kunde formas i hjärnan.
Det var geocaching av högsta kvalitét.

 Cacherna var varierade, det fanns minicacher och det fanns större lådor. Det fanns traditionella gömmor och det fanns tillverkade gömmor. Alla gömmorna låg nära stigen, man behövde bara gå 15 -20 meter i från den som mest.

 Tydliga blå markeringar visade vägen.... och ibland dolde det sig något annat däri också.

 Lämnande stigen för att leta upp en gömma utan hint, i "Mulleskogen".
Jag ska ju bara inte försöka mig på ickehintade gömmor, så jag misslyckades förstås.
Träffade på två unga killar, i tjugoårsåldern. Den ena höll på med geocaching lite av och till, men hade missat att det kommit en massa nya gömmor.  Kul att träffa trevliga människor på vandringen.

Stundtals var det andlöst vackert i skogen.

Här, vid groddammen, fanns ingen hint heller ... MEN jag lyckades ändå hitta gömman. Yes!

 Favoritgömman var huggen i sten.

 Eller trä i träd....

Det fanns två färdigställda rastplatser.
Men utsikt över en blommande äng och med en grangömma bakom mig, tog jag lunchpaus med medhavda mackor och kaffe.

Sista gömman var vid golfbanan.
Mitt enda misslyckade vad det gäller att hitta cache, utmed den tio eller elva cacher långa banan.
På denna rundan var det absolut inte kvantitét som gällde, här var det geocaching av klass ettvärde.
Tackade pajsarna för en superrunda, då jag fyllde i de funna gömmorna på datorn.
Sådana här rundor skulle jag kunna tänka mig att gå, iallafall varannan dag.
Precis som de som gillar golf kan spela det ofta.
Egentligen gör vi ju samma sak, geocachare och golfspelare.... vi tar våra vandringar genom den vackra naturen. Bärande på en gps eller på en bag med klubbor.
Finns det någon geocachare som läser detta, kom gärna med förslag på 3 -8 km långa geocachingpromenader  i Västra Götaland, Småland, Halland eller Skåne. Man kan absolut åka tio mil enkel resa för att få göra en sådan vandring som pajsarna fixat för mig på Lassalyckan i Ulricehamn.

Hälsade på Svea en liten stund, när jag ändå körde förbi.
Tog med den gamla vännen på en liten rullstolsvandring i närområdet.
Skönt att komma ut, tyckte hon.

En nostalgisk vandring bland kattkonstverk, hade man som utställning på Hjälmå.
Också en tidsvandring bland ett djur som kan betecknas som en vän.

Rocksjön runt

Skulle träffa Christina vid Resecentrum. Eller järnvägsstationen, som man sa förr. Ringde till C och talade om att jag var på plats, och meddelade att jag ämnade gå in på stationen för att uppsöka en toalett innan vi åkte vidare.
Tog med en femkrona, en sådan brukar lösa toaproblemen.
Snacka om att jag blev paff, när det visade sig att jag måste smsa eller ringa för att gå på toa. Tänkte att det var för väl att jag inte var riktigt akutnödig, bara lite lagom. För det tar ju ett antal tiotal sekunder att få iväg smset. Svar kom direkt, och sedan låste jag upp med svarskoden. Tio kronor kostade det hela.... Hm.... vet inte vad jag ska säga.... det måste väl fortfarande finnas äldre människor med behov som inte använder sms.. eller mobil...
C trodde att det fanns en femkronorstoa längre in byggnaden. Hoppas i så fall att den får vara kvar...
.

C hade lovat ta med mig någonstans nära A6. Jag skulle ha bekväma skor med mig, tyckte hon.
Här, vid Rocksjön,  nästan mitt i staden, fanns en fin sandstrand. På det nybyggda vandrarhemmet - i bakgrunden - åt vi en  god lunch.
Sen var det dags att ta på promenerarskorna.

Det finns en promenadväg runt hela Rocksjön. Svårt att säga hur lång, man har ju så trevligt när man går och pratar, så man tappar helt uppfattning hur långt man egentligen gått. Kanske 4 -5 km. Klart värd att vandra.

En stor del av rundan är naturreservat. Både med tanke på växlighet och fågelliv. Dessutom är Rocksjön ett av Sveriges största träningsområden för kanotister. Fint och fräscht var det överallt, och ett strålande 4 juliväder, det hade Christina beställt till oss.

Vid kanalen var det en härligt lummig växtlighet. I övrigt så gick en stor del av promenaden på trätrall, genom våtmarker och höga vassfält. En annorlunda naturpplevelse.... en lite exotisk känsla....

Två gamla studiekompisar tog bild på varann, där på den vackra träbron. Visst är det länge sedan vi gick på Lärarhögskolan i Jönköping. Vi pratade lite om hur det gått för våra kamrater i 24-gruppen. De flesta vet vi inget alls om, men vi vet att några fortfarande jobbar som lärare, någon hoppade av läraryrket redan för längesedan, någon ( sannolikt några) är skolledare, C jobbar fackligt på heltid.... och några måste redan ha hunnit gå i pension.

Kul att vi kunnat hålla kontakten efter så många år.... även om det fanns en ganska lång period, då vi inte träffades alls.

Helförstörda ( nördiga) jag försökte leta upp några cacher också, genom att kolla vad c:geo ansåg skulle finnas i närheten. Det fanns mycket, men stadscacher är svåra, även om de är en bit från asfalten. Fann iallafall två på vägen runt sjön.
Naturupplevelser fanns det så det räckte till...

Mia hade rekommenderat golfbanerundan. Efter en kopp kaffe i de fräscha lokalerna som hör till den lilla golfbanan bakom A6, så bestämde vi oss ( eller var det kanske jag) att gå en liten bit av rundan.... tre gömmor framåt. Fin natur här också, blandskog... urskog... hasselskog.... två av tre gömmor fann vi... och detta var helt annorlunda gömmor än vad jag tidigare sett.

Ytterligare en trevlig dag.... Tack för den Christina..... nästa gång vi ses, fortsätter vi den fina rundan.... (?)