Lite sommarkänsla

 Tittade ut genom fönstret på morgonen. Såg en blå himmel. Föreslog att vi skulle ta den traditionella cykelturen ( jaja, elcykelturen då) till Erikson Cottage, för en förmiddagsfika. En stund efter tio gav vi oss av. Kanske liite för varmt för att ta på den nyinhandlade fleecetröjan från Engelsson...men det blåser lite kyligt då man cyklar med el-hjälp, så det var väl bara att dra upp ärmarna lite.

Vi var framme fem minuter innan öppningsdags, kl 11. Första kunden för dagen, alltså.

C-E beställde två olika bullar... surdegsbullar. Jag beställde en vaniljbulle ( med hallon) och en surdegsfralla med ost och skinka. Den senare levererades av en av de sommaranställda ungdomarna. Det var helt ok för henne att hamna på social medier. Härligt glad tjej.

En surdegsfralla blir man mätt av. En nybakad bulle går alltid ner. 

Halvvägs in på bullen kom förstås regnet. Bor man i Sveriges regnrikaste område, så får man stå ut med det. Flyttade oss under tak och kom att samspråka med ett sällskap på tre personer. De hade åkt tio mil bara för att fika på Erikson Cottage. ( Från Nässjö) Det var deras lilla grej, berättade de, att åka runt på olika sommaröppna små pärlor och testa fikat. En kul grej, tyckte jag.

Lite blöta blev vi på hemvägen... men den nyinköpta fleecen, den visade sej stå emot regn bra. Förstås... den är ju till stor del tillverkad av plast.....

Igår var jag med Johanna och killarna på ett annat trevligt... och barnvänligt.... fika-lättlunch-ställe. Stålboms i Falkenberg. K-P valde räkmacka... han älskar räkor... och vi andra tog en toast av något slag... det var ju lunch vi var ute efter.... Jättegott!

Det var Johanna som föreslog en dag i Halmstad och sedan en dag i Falkenberg, nu när det äntligen  blivit bättre väder och sommarkänslan kunde infinna sig. 

Vi började med ett besök på Engelssons. En synnerligen välbesökt butik för fritidskläder. Inga träningskläder, rena rama skogsmullekläderna. Vilket ju passar både mej ( och maken) och dotterns familj. Bra priser, bra kvalitet... hittade en härligt mjuk chokladbrun fleecetröja. Ett plagg som jag använder från mars till november. Det blev lite annat inhandlat också... sån´t som en tant som vandrar på vägar och stigar har användning för....

En stor lekplats skulle finnas  anslutning till "nöjesparken" Vallarna. 

Naturligtvis var där mycket folk. 

Många roliga grejer för barnen. Dessutom en plats där flera generationer träffades. Många mor/far-föräldrar var där tillsammans med barn och barnbarn.

En äventyrsgolfbana fanns det också. Killarna hade testat en sådan tillsammans med föräldrarna för någon vecka sedan. De vill gärna testa igen. Bra med en bana som var öppen, och inte hade en massa trånga hinder. Konrad blev riktigt bra efter hand. Med mormodern är det som det är.

Tror att killarna gillade "äventyrsbanorna" bäst. Till stor del gjorda av naturens material.  Det  passar oss skogstroll!

En tur ner till Skrea strand hann vi också. Orkade dock inte ta med oss badkläderna. Kul att se en annan strand än den vanliga vid Östra Stranden.

Lite strandhäng och ett härligt bad blev det under fredagseftermiddagen, då vi var i stugan på Östra Stranden, Halmstad.  Lite kallt i vinden, så resten av familjen avstod.  Gott i vattnet var det... och för ovanligheten skull  "högflod". Underlättar att slippa gå hundratals meter ( känns det som iaf) för att kunna bada ordentligt.

Riccardos har övertagit den gula kiosken på strandvägen. Riktigt god italiensk glass. Dyr, förstås... men utan logik i sin prissättning. En kula kostar 50 kr, två kulor 60 kr och tre 70 kr. Naturligtvis köper man två kulor och ber att få en extra sked..... lite ekonomisk måste man vara i dyrtider som dessa.

Tre dagar med lite riktig sommarkänsla. Har suttit på altanen och läst i eftermiddag.... utan  att en   droppe  regn överfallit mej. Hoppas att sommarvädret vill fortsätta... och jag kan stå ut med en skur eller två... bara det nöjer sig med det...

Fotodagbok

 

Ibland blir det på gränsen för vad rastlösa tanten hinner med. Handlar också om prioriteringsfråga.... om bloggen kommer i första hand eller ej...  Ej, är mitt svar på den frågan. Sen gäller det att ha tillgång till dator o.... när man är på resande fot, så är det telefon och "platta" ( vi har android, så  det vore fel att kalla det "padda") som gäller. 

Kort uppdatering i den offentliga dagboken får det bli i kväll.

I tisdags tog vi en annan väg till kusten. än den vi brukar. Målet var i första hand Falkenberg, i andra hand Halmstad. 

Engelsons pratar "alla" om. De annonserar i de tidningar som man har som lantis och som pensionär. Ville gärna besöka butiken, köpa fritidskläder och skor. 

Mycket folk, bra utbud, helt ok priser. Det blev den del inhandlat, alltså.

Tog en liten sväng norrut, till Glommen. Det är en plats som vi ofta besökte då vi var unga, innan svärfar köpte den gamla stugan i Halmstad, den som vi numera har tagit över.

Fiskelägen, med sitt öppna vatten, de är så vackra. Och luktar så mycket hav. 

Kom att tänka på en gång för  mer än 45 år sedan, då jag var med C-E, hans bror och far på en fisketur som utgick från Glommen. Jag var den enda kvinnan ombord. Vilket storligen ogillades av många av herrarna. de ansåg att jag förde olycka ( det blåste upp ordentligt, många mådde illa) och bidrog till dålig fångst ( jag fick upp ett antal stora torskar att ta med hem)  bara p.g.a. mitt kön.

Nu går det inga fiskebåtar från Glommen. Och hade det gjort d et, så tror jag att man inte skyllt den dåliga fiskelyckan ( vilken var anledningen till att de ställdes in) på en kvinna.

Eftermiddagen och kvällen tillbringades i Halmstad. Inget badväder, men bra bokläsarväder i solstolen vid stugan.

I onsdags kom Johanna och killarna till stugan. Blev lek på stranden. Jättefin strand, finare än på hela sommaren. Vattnet var också klart och fint. Hade inte med badkläder på förmiddagens promenad till stranden. Planerade att gå ner på eftermiddagen, men då blåste det så kallt så vi valde ett lekplatsbesök inne i Halmstad och sedan lekte killarna med grannarnas barnbarn en stund. 

Hemresa från Halmstad i går kväll... och ny resa till Värnamo ( eller Ulås egentligen) idag.

Hade sedan länge lovat att komma och hämta killarna idag och att de sedan ska stanna hos oss tills på lördag kväll.

Lite lätt ridträning för ett brödrapar.....

..... som förhoppningsvis ska bli lika duktiga hoppryttare som bröderna Fredriksson. 

Men man får börja på liten häst och  ta de små hindren....

En gammal "grålle" finns på gården. Den kom med i samband med gårdsköpet för fem år sedan. 

Den funkar fortfarande, både på riktigt och som "lekplats".

Nej, det är ingen bestraffning att sitta i buren. När man är fyra och ett halvt, då klättrar man i på egen hand. Förhoppningsvis kommer man ur buren också... annars kan det bli en del problem....

Hovslagaren var på besök och Tindra stod inne och väntade på sin tur.  Gott att kunna ha koll... och sällskap genom "fönstret".

Hönorna ska också ha mat. Det fixade Konrad.

Varför står det ett fönster öppet i lilla stugan? Killarna kollade upp om någon fanns där inne... Nej, det var bara någon som glömt stänga.... Lite spännande i allafall...

Lite lek på egna lilla lekplatsen

.... och äntligen kom hemglassbilen. Killarna hade var sin guldpeng, som de kunde "köpa" en liten glass för.... 

De fick passa på idag, för om två veckor, då glassbilen kommer nästa gång, så är det på "dagis" igen....

"Lilleman" - som ser störst ut på detta fotot- somnade i bilen  på väg till mormor och morfar. 

Bruna ögon har inte någon av pojkarna, de är så blå de kan vara... Så även en helt ofejkad bild kan ljuga....

Nu sover de i sina sängar i ett av sovrummen på ovanvåningen. Det tog tid för dem att somna, det är mycket som ska fixas innan det är dags att komma till ro.

Dags för mormor att göra dem sällskap, för i morgon lär det bli ytterligare en intensiv dag.... 

Revy

Igår var vi på revy. Sveriges bästa revy, sägs det. Kan säkert vara det, för de är så otroligt proffsiga där i Falkenberg.
Falkenbergsrevyn har ett högt tempo, varierande nummer och roliga sketcher blandat med sketcher av mindre hög kvalitét. I några av sketcherna tyckte jag att slutet föll ganska mycket. En bra sketch ska ju ha en knorr på slutet!
Det allra bästa med Falkenbergsrevyn, det är deras musikalitet. Suveräna sång och musiknummer upptar sannolikt minst halva föreställningens tid, kanske mer.
De flesta av de uppträdande spelar olika instrument, någon av dem behärska fem-sex olika.

Så aktörerna blandar sina uppgifter, ibland är man musiker, ibland sångare, ibland  sketchskådespelare.

Snurrscen, digital scenografi och påkostade kläder gör revyn ännu bättre, ja, så mycket bättre kan det knappast bli. Skulle vara sketcherna då, men det är inte så lätt att få till det i nummer efter nummer

Så om ni har vägarna förbi Falkenberg, och det finns biljetter kvar: GACK  OCH BESKÅDA SPEKTAKLET! Jag lovar er några härligt underhållande timmar!

Där fick jag till ét! Borde nog söka jobb som recensent nu när jag ska bli pensionär.
Vore inte dumt att få åka runt och kolla Sveriges- iallafall södra Sveriges - lokala revyer.

Jag har varit recensent en kort period. När jag var ung, i de senare tonåren.
Hörde av mig till Borås Tidning och undrade om jag kunde får recensera film.
Det fick jag. En biljett till en bio, B-film oftast, och sedan en plats vid en skrivmaskin på kvällsredaktionen.
Man kände ju sig lite märkvärdig, där bland alla dem som hade mitt drömjobb - journalist. 

Antagligen skötte jag mig ganska bra då jag skrev om de smalare filmerna, för en kväll fick jag biljett till en ny Disneyfilm - tror att den heter  Janne Långbens olympiska spel.
Jag har aldrig varit någon älskare av tecknad film, och tyckte att filmen med de olika misslyckade långbenstävlingarna var töntig. En Disneyfilm får man inte skriva ner, speciellt som större tidningar hyllade den.

Så blev recensent/journalistsagan all.

Journalistskolan sökte jag till, kom till andra antagningen, men sedan var det stopp. Kanske för att jag aldrig fick stopp på den elektriska skrivmaskinen, den bara skrev och skrev utan att byta rad....

Nu tror jag att lärarjobbet passat mig nog så bra!

Revy har jag också spelat.
I Dalstorparevyn.  1988 - 1995 hade vår lilla bygdegårdsrevy sin glansperiod. Några år senare gick en i graven, då hade den överlevt sig själv.

Nu var jag ingen lysande stjärna på scenen, ej heller som sketchförfattare. Sångtexter och minimusikalsketcher, det var nog min grej. De blev bra . Sketcherna jag satte ihop blev oftast rätt dåliga, oftast bestod de av dåliga vitsar från någon skämttidning. Inget jag är stolt över idag.
'
Men det var en fruktansvärt rolig tid, de där revyåren. Vi började skriva i september - oktober, sen repade vi ett par månader för att spela fredagar-lördagar, kanske någon söndag under tre - fyra veckor.

Pensionärsrevy- kan det vara något? Ja, varför inte. Och sen kan jag recensera densamma....   ; )

Passade på att ta oss till havet en stund, då vi ändå begett oss de 10-12 milen smal och krokig väg  till Falkenberg.
Det var många som var  på vandring längs den smala remsan av sand mellan klitter och hav, denna blåsiga dag.
Det blåste kallt från norr, men det var härligt att se och höra havsvågorna kasta sig in mot stranden, med så mycket kraft så att de spottade fradga.

På vår normala "hav möter strand- plats", Östra stranden i Halmstad, så är klitterna/dynerna nästan bortspolade.

Längs Skrea strand så har vågorna inte lyckats göra så mycket skada, där är det riktiga sandvallar, precis som det var förr i Halmstad.

De gamla badstugorna står också kvar. Är säkert värda en hel del numera.
Så charmigt att komma till Skrea och uppleva nostalgi.

Bilen, som fanns på en gata nära teatern, den har betydligt fler år på nacken än denna tanten. Såg den köra iväg. Sakta och försiktigt gick det, men fram kom den.  Och så fin den var, åldern till trots.

Det var inte bara havet som skummade ystert.  Ätrans vatten hade fått upp farten, här under den gamla bron i centrala Falkenberg.

Och se, alldeles bredvid den bräddfulla floden, där hade påskliljorna börjat blomma. 02022020!
Måste vara  rekordtidigt!  Kändes både dåligt och bra. Dåligt i avseende "Ur led är tiden", bra i  avseende "Det går mot vår".

En rolig söndag blev det, en riktig revysöndag, där årets första semla och grillad lax från förnämliga Laxbutiken ingick i det varierade programmet.

Ruskrecension

Byn stora stolthet heter Micke. Mikael Riesebeck. Konstnär, komiker, trummis, skådespelare.

Under ett antal år så har han varit med i Two Entertains ( tror att det heter så) sommarteatrar på Vallarna i Falkenberg.

Under de första åren så vallfärdade alla vi bybor, åkandes i hyrd buss, dit och fröjdades åt att det gick så bra för bygdens son. Nu går det ingen buss mer, men det har ändå blivit så att C-E och jag samt äldsta dottern med sambo, åkt ditäven under senare år, om Micke har funnits med i rollistan.

Från att ha varit historier byggda på tämligen dåliga manus, så har föreställningarna lyft sig år för år, med något bakslag då och då. Förra årets förvecklingar med hemvärnsgubbar och kommunpolitiker tyckte jag var riktigt bra och sevärd. I år var bakslaget värre än någonsin, tillbaka på ren Krister och Stefannivå, alltså riktigt erbarmligt dåligt.

Jag kan inte finna någon som helst humor i brännvinsflaskor, präster som super och svär, insinueringar angående "stakar" och om saker som luktar. För många år sedan höll jag på med revy på låg amatörnivå i sedan länge avsomnade Dalstorparevyn. Många av de sketcherna låg på samma nivå som huvuddelen av den fars vi såg i eftermiddags.

Micke gjorde ett bra jobb och hans sambo Jeanette var helt OK i sina roller. Ytterligare en roll som "ursäkta att jag finns"-man var bra. I övrigt fanns det mycket att önska.

En enda gång drog jag (igenkännande) på munnen.

- Vet du vad en som alltid ljuger är?

- Försäljare?

- Vet du vad en som alltid säger sanningen är ?

- J-ligt jobbig.

Regnet tog fart när föreställningen började och sedan öste det mer eller mindre ner i två och en halv timme. Som tur var så hade J och M med sig en presenning som täckte största delen av oss alla fyra. Fast trots den och dubbla regnkläder, så hittade regnvattnet vägar att krypa in därunder.

I övrigt så smakade den grillade korven BRA och toaletterna var fräscha. Antalet toaletter var så många att toalettkön kunde ta sig framåt ganska så snabbt. Det ger också en liten pluspoäng, i det annars så nedslående omdömet.

J hade beställt bord på restaurang Greve Bratt. Av med alla regnkläder alltså,och på med en kjol och kjolskor, och så var man i skick att anträda en bättre restaurang. När jag ögnade igenom menyn, så blev jag sugen på pizza. Jag har inte ätit någon sådan sedan i april. Övriga tre i sällskapet beställde förrätter och huvudrätter från á la carte menyn. De fick förrätt, och jag fick inget ( mer än 33 cl öl ), de fick huvudrätt och jag fick inget .... Gissa om man känner sig snopen? Servitrisen frågade vad jag väntade på och jag svarade att jag väntade på en pizza. Hon undrade om det gjorde något att jag fick vänta några minuter till och jag svarade sanningsenligt att, ja, det gjorde det. Så där var jag jobbig...

Några minuter blev väl närmare tio. Tur att jag hade min HTC Desire att fingra på och att följa Elfsborg i, med Aftonbladets minut för minutrapportering. Speciellt som det blev seger för boråslaget.

Pizzan kom så småningom, och den var väldigt god.Kräftstjärtar och bearnaissås på tunn och spröd pizzabotten. Mums!

Servitrisen kom och dukade av innan jag ätit färdigt. Ja, hon tog ju inte min tallrik, hade hon försökt med det, så hade jag hållit i den med båda händerna.

- Så få ni lite bättre plats, förklarade hon sig. Trodde hon att vi skulle spela kort månne?

Besökte toaletten på vägen ut. Den såg ut och luktade som det gjorde på vår skoltoalett mellan 1960-1966. Får man verkligen ha det så i våra dagar? Nåja, den funkade och fullgjorde sin uppgift.

Promenerade lite genom centrala Falkenberg, köpte efterrättsmjukglass med nöttopping i Torgkiosken, fick lite Hitchcockskänsla av de flera hundra kajor som flög över oss och kände att Falkenberg säkert är en fin liten stad.

Subarun tog oss till Smålandstenar, sen var det dags för C-E och mej att övergå från japanskt till franskt transportmedel.

Tveksamt om Vallarnatraditionen fortsätter efter denna miserabla föreställning. Gunnebo ligger ju skyhögt över vad det gäller kvalitét, ändå så var deras lilla läktare bara fylld till knappa 75 % förra lördagen. Här var det sannolikt utsålt ... och är det sån´t här dravel som svensken i gemen vill se, ja, då tycker jag att det är synd om oss svenskar.

Ska försöka komma i väg på Torpaspelen, denna skolstartsvecka. Amatörteater på hög nivå lär sannolikt ligga många klasser högre än Vallarnas lågvattenmärke till sommarteater.