Omväxlande tillvaro

 

Igår var det ljuvligt vårväder. Jacka av. Så även fleecetröja. 

Tog en tur till Rusarebo äng, under mormorstisdagens eftermiddag.   Hade tänkt att få med båda pojkarna, men Konrad förklarade att han inte alls tänkte åka med, han skulle leka med två år äldre grannkillen, när de båda kom hem från skolan. Mamman okejade detta. Som tur var så ville K-P gärna åka med. 

Skrev i ett inlägg ganska nyss; Det gäller att ta tillvara på den tiden då barnbarnen vill dela sin tid med mormor och morfar. Oj, vad snabbt det går innan kompisarna tar över. Men tänker jag tillbaka till då jag var sju år, så var det viktigt att vara med kompisar. Också.

Så vackert på den rikt blommande Rusarebo äng.

 Är väldigt svårt att dela med sig av vackerheten på bild. Det var så mäktigt med alla blåsippor, vitsippor och den gula vårlöken.

Kan vara årets sista blåsippsbild. Nu börjar vitsipporna ta över.  Snabba växlingar, då det blir så vaart som det varit under början av veckan.

Även K-P fick vara med de lite större killarna en stund, då de för korta stunder nästan upphävde tyngdlagen där på studsmattan.

Ridlekis på det... och så blev det en stund över för Konrad att spela kort med både morfar och mormor.

När jag gick ut för att hämta morgontidningen vid sextiden idag, så var det ljumma vädret borta. Det blåste kallt om de bara benen, då jag gick de tio metrarna fram och tillbaka till postlådan.

Förmiddagen ägnades åt no-lektioner, i först åk fem och sedan åk fyra, i min "gamla" skola. Tänkte på det då jag gick i de trappor som finns kvar från den ursprungliga byggnaden; Inte hade jag kunnat tänka mig att jag skulle komma tillbaka och gå upp och ner för de trappsteg som fortfarande dröjer sig kvar i muskelminnet, när jag är "gammal".

Det är otroligt roligt att komma tillbaka till sin gamla skola, jag känner mig så välkomnad av både elever och kollegor.... och det är SÅ kul att undervisa. 

Konstaterar att jag valde rätt yrke redan från början!

Hann vila en halvtimme här hemma, innan det var dags att bege mig till bygdegården och vara  "mannekäng".  Numera finns det ju mannekänger av olika storlekar, så jag kände mig inte ett dugg felplacerad som var minst två storlekar större än de andra tre damerna. Två herrar var också mannekänger, då PRO och Seniorshopen i Jönköping bjöd på visning av vårens mode.

Nästan hundra personer fanns i publiken.  Kändes lite småpirrigt på första entrén ( av tre)   "Tänk om jag ramlar!!" Kläderna som jag visar här, de fick följa med hem. Dock ej hatten. Jag tror aldrig jag skulle använda den... 

Lite annat blev också inköpt.... Jag är ju lite klädgalen. 

Roliga dagar i en omväxlande tillvaro. I morgon blir det musiklektioner i "min" andra och närmaste skola.

Och som jag tidigare framhållit; Jag är så oerhört tacksam över att få ha en så omväxlande tillvaro och att orka att ha "flera bollar i luften",

Returresa

 

I år blev det av att ta med "pokerdamerna" till "Paradiset".  Ja, det var just så Konrad uttryckte det, då vi  besökte Rusarebo äng i måndags. "Detta måste vara Paradiset", sa han....

Fyra av fem i  det som kallas "pokerdamerna"- av den anledningen att våra män träffas och spelar poängpoker, med jämna mellanrum-  hade möjlighet att åka till "Paradiset" denna vackra lördag. 

Både St Pers nycklar....

... och gullvivor, stod fortfarande i full blom.

De första smörbollarna var på gång att spricka ut. Det samma gällde liljekonvaljen, och även de första prästkragarna.

De många vildaplarna var också på gång att blomma-

Några fruktträd... kan vara körsbär... var helt översållade av blommor.

Fika smakade extra bra, med tanke på den sjöutsikt som vi också kunde njuta av.

Hindsen heter sjön. Rusareboborna bodde verkligen fint, där vid sjön. Numera är platsen ett naturreservat.

Gissar att det blir en tur hit på tisdag också.  På "mormors/morfarstisdagen". Morfar har nämligen inte haft tillfälle att besöka Paradiset när det står i försommardräkt.

Vi passade även på att göra ett besök på Vandalorum. Lisa Larssons alla kreationer ställs ut där  ända fram till hösten. Kul att se!

Hade inte en aning om att hon designat bruksföremål. Skulle gärna dricka både kaffe och te ur någon av de här kopparna. 

Världens barn. En tänkvärd liten del av utställningen.

I en av de andra två hallarna fanns en utställning av en konstnär som hette Magne Moss.  Jag blir alltid så tveksam till denna typ av konst... 

Är det snyggt, eller är det inte? Är det något som alla egentligen skulle kunna måla, eller är det en konst... ?Jag vet inte.

En trevlig lördag fick vi i alla fall. En lagom lång utflykt både tidsmässigt och avståndsmässigt.

Mycket av dagen var kvar då vi kom hem...

 Gav tillfälle till en lite promenad för att plocka de första liljekonvaljerna här hemma... och samtidigt ta ett av de sista fotona på min "älskade" sippor. 

Juni

 Nästan så det känns lite sorgligt! Årets vackraste månad, maj, den är slut. Och årets mest löftesrika månad, april... ja, dess saga är ju all, sedan en månad tillbaka. Nu är det "bara" sommarmånaderna kvar. Sommarplågor som mygg, getingar, blinningar, värmeböljor, ogräsbekämpning, regn och åska ... det är vad som väntar. Eller , nej, en sådan tråktant jag blev....en riktig gnällkärring. Visst är juni, juli, augusti och september... ja, t.o.m oktober, fina månader. Men april och maj, det är mina favoritmånader. Och där var de över i ett nafs. 

Regnigt idag, på första sommardagen. Det blev rätt blött om både skor och strumpor... och  kalufs... då vi var uppe på berget vid Hestra och letade upp sju nya kontroller med hjälp av karta. Dock ingen kompass. Konstaterade att vi lärt oss en massa karttecken via Naturpassets kartor. Väldigt roligt att ta sig fram genom naturen,  genom att jämföra bild och verklighet.  

Skrattade lite år mig själv för en stund sedan. Ägnade en timme åt planering av morgondagens lektioner i skolan, samt att skriva ( markera)  omdömena i musik och sedan ytterligare en timme att göra ett trevligt infoblad om höstens aktiviteter i PRO. Lite utav ytterligheter.... Och så gymmet på tidiga förmiddagen... äntligen fick jag tid till det....

Nu skulle jag ju inte skriva en massa.... ändå kan jag inte låta bli. Jag skulle ju spara bilder från igår, från sista dagen i maj, i den offentliga dagboken.

Mormorstisdag och jag fick träffa familjen nykomlimg, Drömma.

Hon hade redan lyckats "bära sig dumt åt", två dygn gammal. Antagligen hade hon vrickat sig. Hon haltade när hon togs in från hagen i måndags kväll. Ena bakbenet var lite svullet.

Veterinär tillkallades och man fick tid för röntgen på Vaggerydskliniken i går förmiddag.

Hältan var i det närmaste borta redan på tisdagsmorgonen, men med ett litet föl kan man inte lämna något åt slumpen, så det blev att ta ledigt från jobb ( eller förskjuta tiden) och ge sig av till veterinär- stationen. Som tur var hittade man inga skador på röntgenplåtarna. Men mor och dotter får ta det lugnt, och bara vistas utomhus korta stunder den närmaste veckan..

Alla var rätt trötta efter lunch, så jag tog en egen tur, den dryga milen till Rusarebo äng. Hade fått information om att smörbollarna blommade. ( Smörbollar är, liksom blåsippor, en nostalgiblomma från barndomen. Den finns inte alls i de skogstrakter som jag bott i de senaste 42 åren)

Det visade sig att det fanns mycket smörbollar på den artrika ängen.

Sankt Pers nycklar, de blommade fortfarande, Sannolikt mer än för två veckor sedan.

Gult och lila, det gör sig väldigt bra ihop.  Åtminstone i naturen. 

Plötsligt började det regna. Lite försiktigt i början. Men sen tog det i. Så det blev till att söka skydd under en stor ek.

Ekblad är vackra, då de är  alldeles nya. Det hade jag god tid på mig att konstatera, för jag blev stående under det gamla trädet en bra stund.

 Orkideer! Underbara växter!

Jungfrulin. Härligt blå färg!

 Varför kan jag inte ta en bra bild på en liljekonvalj! Har ju sett att andra lyckas. Jag "failar" hela tiden! Men gott doftar den....

Gullvivornas tid är snart förbi. Några sena "bloomers" fanns det dock.

En annan av mina favoritblommor. Humleblomster.  Hör också barndomen till, men växer även i mina nuvarande hemtrakter. 

Humleblommorna ville gärna vara med på bild.... de blev ju hur bra som helst...

Midsommarblomster/ Skogsnäva skulle det finnas gott om på ängen. Det har jag läst i någon broschyr. Men det stämmer inte. 

Vi har mer blomrika växtplatser med den näv-arten i vår omgivning.

Det var fortfarande regn som störde sikten genom vindrutan, då jag passerade Hindsen södra strand.  Favoritmotiv: Ekor, träbåtar, båtar, vattenfarkoster - både i vatten och uppdragna på land.

Regnvatten är bra för håret! Två dagar i rad har kalufsen fått sej en kur.

Efter regn kommer sol. Vilket den gjorde då jag kom tillbaka till dotterns lilla gård.

Där K-P hade vaknat från middagsslummern, och var i full färd med att "klippa gräset".

Rusarebo

 

För fyra veckor sedan gjorde vi en utflykt till denna fantastiska plats. Rusarebo äng. Belägen vid Hindsen södra  del, mellan Värnamo och Bor.  

För fyra veckor sedan var marken täckt av blåsippor och vitsippor.  Marken var fortfarande vintegrå på sina ställen. Träden var helt kala.

 Idag såg naturen helt annorlunda ut. Träden hade slagit ut. Björkarna och bokarna var helt utslagna. Linden, eken och almen var på gång. Vildaplarna blommade för fullt och i den gräsbevuxna marken blommade gullvivor, Sankt Pers nycklar, tandrot, violer, gökärt.... och förstås... maskros för fullt. 

Så underbart vackert, något som måste upplevas för att man ska förstå storheten i denna plats.

Karl-Petter var grindpojke. Numera har man inga slantar på sig. Får väl swisha en grindslant!

Konrad klättrade genast upp på bästa klätterstenen. 

Sankt Pers nycklar! Orkide! Det fanns tusentals av dem på ängarna kring den gamla boplatsen. 

Några byggnader finns inte kvar, bara en skylt som visar var huset på Rusarebo gård har stått.

Det är så oroligt att en plats kan ändra karaktär på bara några veckor.

Vi har aldrig varit här i  juni. Men det får allt bli en utflykt om tre-fyra veckor igen, för då lär midsommarblomster och smörblommor dominera. Har varit här efter midsommar en gång, och då var det fullt med prästkragar på ängarna. Vilken artrikedom!

Vilda gullvivor hittar man inte på så många ställen i våra trakter. På Rusarebo äng finns dom i mångfald.

Liksom växten med det konstiga namnet, tandrot.

 Violer är också vackra.

Men vad har hänt med mormor? Nu har hon lagt sig ner bland alla blommorna med sin kamera. Hon är tokig!

-Vi vill gå ner till vattnet! 

-Men kolla, det är brant och farligt.... ( tycker iaf mormor)

Tur att mamman var med! Mormor hade inte låtit dem gå ner för branten. Men upp kom de ju igen.... 

... och det med fart!

Lite vitsippor fanns fortfarande kvar på sina ställen.  Dags att släppa taget om sipptiden... men det gör jag med en liten aning sorg i hjärtat... Sipptiden, är den bästa tiden.....

Morfar hade gått i förväg, och fått syn på en väldigt annorlunda fågel... 

Nu är jag betydligt bättre på växter än på fåglar, så jag har inte en aning om vad detta är. Men jag gissar att det kan vara en duva på villovägar......

Fågeln gick sin väg, längs en av stigarna. Den brydde sig inte om att det fanns folk i dess närhet....

Dags att åka hem. Men först en gemensam sittning på "sittstenen". 

Förhoppningsvis kommer det en ny rapport från denna oroligt vackra plats om tre-fyra veckor.

Lite bilder från mobilen, enbart för att kunna njuta av detta vackra ställe, om och om igen.