- Är du rastvakt? undrade lilla L, när jag var ute på fredagsrasten.
Kanske ville hon bara prata lite, kanske visste hon inte om et var jag som var "vakt", för att jag inte tar på mig den hemska väst som numera har blivit så poppis bland "rastvakter".
- Nej, sa jag. vakt är jag inte. Det är inget bra ord. Jag är ute för att se att alla barn har det bra. En del kallar det rastvärd, fortsatte jag, men det tycker inte jag är bra heller. För om man är värd, så måste man ha saker fixade och hitta på saker, och jag går ju här, bara för att se att alla ser nöjda ut. Så jag vet inte vad jag är....
- Då är du rastfröken, sa lilla L med ett stort leende.
- Ja, det är jag, sa jag med samma känsla som när en vetenskapsman nyupptäcker. Visst är jag rastfröken!
Motviljan mot den gula västen har jag funderat på. Jag började ha den på, men tyckte att det kändes fel, fel - jag är inte den som går omkring i gul väst, om jag inte ska ut på mörkerpromenad... Varför....? Några svar har jag funderat ut....
1. Beslutet om gula västar togs på den höstupptaktsdag på annan ort, som jag inte orkade vara med på... alltså har jag inte fått säga mitt i frågan.
2. För dryga tio år sedan, när det bara var poliser som hade gula västar, så blev jag stoppad i en fartkontroll och var 2 km/h ifrån att mista körkortet. Sedan dess känner jag alltid ett obehag, är jag ser gula västar nära en stor väg.
3. Men en längd på 175 cm och en vikt på 100 kg, så syns jag ändå. Det blir bara löjligt att sätta på en människa, som syns över alla barn och vuxna på vår skola, något som är självlysande.
4. Under en period så var vi tvungna att vara två vuxna ute på rasterna. Jag hade inte väst - kollegan hade väst. Ändå var det nästan alltid mig, som barnen kom till, om det var något...
5. Jag tycker att kan vara bra att visa barn, att man inte alltid måste göra lika. Bara man utför sin uppgift, så kan den utföras på olika sätt....
En skitsak egentligen! Men visst ska vi må bra, både barn och vuxna, därute på skolgården. Och jag är gärna rastfröken någon gång extra, bara jag slipper den gula trasan....
