2008-48: Åsne Seierstad: Ängeln i Groznyj

Jag har tyckt bra om de av Åsne Seierstads böcker jag har läst tidigare, men den här är ett strå vassare. Tjetjenien var en av de första utlandsreportageresor Åsne gjorde, och den gjorde intryck på henne. Efter att ha varit borta därifrån länge åkte hon till slut tillbaka för att se vad det blivit av människorna hon träffat på. Det här är hennes berättelse.

Det förekommer ett visst mått av hukande i diken för att undvika beskjutning, åkande i bil i vanvettig hastighet på vägar som ser ut som tvättbräden, trixande för att ta sig igenom vägspärrar och andra sådana praktiska saker för en journalist som opererar i en krigszon utan tillåtelse. Det är dock inte det som är det väsentliga i boken, vilket det i högre grad är i hennes Hundra och en dag.

Det väsentliga här är människorna. Åsne hälsar på hos mödrar som förlorat man och fyra söner till kriget och terrorn. Hon pratar med islamistiska extremister. Hon bor på ett barnhem som egentligen inte är ett barnhem utan bara en familj som tar sig an allt fler föräldralösa barn. Hon försöker hela tiden tränga in till vad de här människorna tycker; förstå vad de tänker; begripa varför de gör som de gör.

Många av berättelserna är smärtsamma att läsa, som den inledande om pojken Timur som bor på en soptipp. Han slåss med förvildade hundar om maten och tjänar några slantar på att hacka loss tegelstenar och sälja eller sortera fram skrot som går att återvinna. Han lever som ett djur, så långt bort från ordnade familjeförhållanden, skolundervisning och mänskliga rättigheter att det är svårt för en svensk i sin soffa att begripa. Som något slags kompensation för att han inte har någon makt över sin situation så plågar han djur: dem kan han bestämma över. Han har makt över deras liv och död.

Genomgående i den här boken är hur Åsne beskriver hur människor har det och försöker förklara hur de har fått det så genom att låta dem själva berätta sin historia. Ibland skjuter hon in lite historisk bakgrund till situationen i Tjetjenien som åtminstone jag hade dålig koll på innan. Vad hon däremot inte gör är att fördöma någon av dem hon pratar med, även när de är islamistiska extremister, patologiska snattare, djurplågare eller hedersmördare. Hon låter deras berättelser står för sig själva, så får läsaren bilda sig en uppfattning om dem utifrån vad de faktiskt säger. Man kan visserligen ibland ana hennes frustration över att inte riktigt kunna förstå sig på de här människorna, men hon låter den inte få utlopp i frågorna.

Det här är definitivt inte någon bok för den som vill ha lite lättsam underhållning utan en inblick i ett krigshärjat hörn av världen som de flesta glömt bort. Åsne Seierstad har inte glömt bort det, och gör sitt bästa för att ingen annan ska göra det heller. Läs den!

Åsne Seierstad: Ängeln i Groznyj (De krenkede)
Albert Bonniers, 2008 (originalet 2007)
Översättning: Jan Stolpe
359 sidor
ISBN: 9789100116835

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se, Bokhora, Bokmania, DN och SvD.

Andra bloggar om: böcker, läsning, åsne seierstad, ängeln i groznyj, tjetjenien
Technorati tags: böcker, läsning, åsne seierstad, ängeln i groznyj, tjetjenien