2009-128: Neil Gaiman: A Game of You

A Game of You återgår till att ha en sammanhållen handling genom hela albumet igen. Huvudperson den här gången är återigen en bekant från tidigare: Barbie som först dök upp som en av de andra inneboende i det hus där Rose bodde i The Doll's House.

Hon har flyttat till New York och bor nu i ett annat hus tillsammans med ett antal andra mer eller mindre underliga personer. Wanda, en transvestit, Hazel och Foxglove, ett lesbiskt par, Thessaly med de gigantiska glasögonen och den mystiske George. Barbie försöker skapa sig en ny identitet i New York, men upptäcker att hennes gamla drömmar tränger sig på och blandar sig i hennes verklighet.

Både Barbie och flera andra i huset drabbas av mardrömmar som speglar vad som händer i verkligheten, men de kommer underfund med att det är Barbie som står i centrum; det är hennes drömmar som tycks styra vad som sker.

Redan på ytan är det här ett intressant avsnitt, men om man följer rekommendationen och läser introduktionen sist så blir det ännu bättre. Istället för de lovsånger som de tidigare förorden bestått av så får vi här en rejäl analys av den här volymen av Samuel R. Delany. På ett mycket intressant sätt benar han ut speglingarna mellan verklighet och dröm, hur namngivning och identitsskapande används som teman och så vidare. Det här är utan konkurrens den bästa introduktionen hittills; jag skulle gärna läsa en liknande analys av hela Sandman-serien!

Neil Gaiman: A Game of You
Vertigo, 1991-1992
191 sidor
ISBN: 1-56389-089-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, fantasy, sandman, neil gaiman, dave mckean, shawn mcmanus, colleen doran, bryan talbot, george pratt, stan woch, dick giordano
Technorati tags: böcker, läsning, serier, fantasy, sandman, neil gaiman, dave mckean, shawn mcmanus, colleen doran, bryan talbot, george pratt, stan woch, dick giordano
intressant.se

2009-124: Neil Gaiman: Dream Country

Den här volymen av Sandman är lite annorlunda än de två tidigare, för den innehåller fyra fristående historier. Förutom det finns också manuset till en av dem, "Calliope", så att man kan se hur ett manus utvecklas från det att Gaiman lämnar det ifrån sig till att det är en färdig serie.

"Calliope" handlar om en författare som gjort succé med sin första roman och nu inte lyckas skriva någon uppföljare. Från en annan författare får han köpa en musa, Calliope, som han både fängslar på vinden och våldtar. Hans författarkarriär tar ny fart, men Calliope lyckas få hjälp av Dream. Från att inte ha haft några idéer alls får författaren uppleva hur det är att ha ett ymnighetshorn av dem att ösa ur, men det stannar inte där: till slut drunknar han i idéer -- drömmar -- som han inte kan få ut ur huvudet tillräckligt fort.

Nästa historia, "A Dream of a Thousand Cats", beskriver hur katterna en gång regerade världen och människorna var jagade av dem. Frågan är om det kan bli så igen, eller om det bara är en dröm. Om nu någonting någonsin är bara en dröm.

"A Midsummer Night's Dream" är en berättelse om hur Shakespeare och hans teatersällskap uruppför pjäsen en midsommarnattsdröm (som Shakespeare fått inspiration till från Dream, enligt en överenskommelse i en tidigare episod) med den verklige Oberon med följe som publik. Naturligtvis kan inte den riktige Puck hålla sig borta från att blanda sig i skådespelet. Tyvärr är jag inte tillräckligt insatt i Shakespeares version av historien för att lätt kunna identifiera exakt vad som är korrekt enligt den och var saker skiljer sig, men det hindrar inte att det är njutbart i alla fall. Den här historien tilldelades World Fantasy Award som första och, vad jag vet, enda serieverk hittills.

"Façade" slutligen är lite svårare att få grepp om. En kvinna sitter ensam i ett rum och vill dö. Den enda kontakt hon verkar ha med omvärlden tycks vara en person, och det via telefon. I övrigt får hon pengar en gång i månaden. Hon har uppenbarligen jobbat för CIA tidigare (och det är därifrån hon får sina pengar), men det är lite oklart hur hon hamnat i sin nuvarande situation. Hon kan kontrollera många olika ämnen, men däremot inte kött. Hennes kropp är gjord av metall (möjligen efter något misslyckat superhjälteexperiment), och när hon måste ha kontakt med omvärlden tar hon på sig olika masker för att dölja sitt verkliga utseende. Här förekommer Dream inte alls, men däremot hans storasyster, Death.

Alla de här historierna är bra trots det lilla formatet. Det är kanske inte tillrådligt att läsa dem helt utan tidigare kännedom om Sandman-universat, men de har inte heller något större sammanhang med de tidigare volymerna. Eller kanske borde jag säga att sambandet med tidigare volymer inte är uppenbart än, för man får lätt ett intryck att det mesta i Sandman hänger ihop på ett eller annat sätt.

Neil Gaiman: Dream Country
Illustrerad av Kelley Jones, Charles Vess, Colleen Doran, Malcolm Jones III & Dave McKean
Vertigo, 1990
160 sidor
ISBN: 1-56389-016-X

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, fantasy, neil gaiman, sandman, kelley jones, charles vess, colleen doran, malcolm jones iii, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, serier, fantasy, neil gaiman, sandman, kelley jones, charles vess, colleen doran, malcolm jones iii, dave mckean
intressant.se