2010-95: Markus Zusak: Jokern

Jokern är ett recensionsexemplar som kom i min brevlåda utan att jag bett om det och utan att jag hade en aning om vad det var för bok. Mitt första intryck av baksidestexten var att det skulle vara om inte en deckare så i alla fall något åt det hållet. Det var kanske inte helt fel, men speciellt rätt var det nog inte heller.

Huvudpersonen Ed Kennedy är ett misslyckande. Han lever på att köra taxi (trots att han är ett år yngre än han borde för att göra det). Han har visserligen ett jobb, men det finns ingen utvecklingspotential och chefen ser till att driva honom stenhårt med både dag- och nattpass. Han är kär i sin bästa vän, men hon är inte intresserad av honom på det sättet. Hans sociala liv centreras kring återkommande kortspel. Den enda i hans familj som han har speciellt mycket kontakt med är hans mamma, och hon verkar inte ens tycka om honom.

Ed blir indragen i ett bankrån, men det verkar som om rånaren är världens klantigaste, och när han till slut lämnar banken så tappar han sin pistol på väg mot den skrotbil han tvingat till sig nycklarna till från Eds kompis Marv. Ed följer efter, plockar upp pistolen, fångar in rånaren och blir en lokal hjälte.

Ett tag senare får Ed ett spelkort i posten. På det är det skrivet tre addresser och tre klockslag. Ed åker dit och ser människor som på olika sätt far illa, och får för sig att hjälpa till. Uppdragen varierar i svårighetsgrad, och när de är slut kommer det nya kort utan någon indikation på vem det är som skickar dem.

Ed inser att han måste gripa in i olika främlingars liv för att hjälpa dem, men det är inte alltid till en början uppenbart vad det är de egentligen behöver hjälp med. Ibland är det inte ens uppenbart vem det är han ska hjälpa. Det detektivarbete Ed behöver göra här (samt frågan om vem som skickar korten) är de deckarelement som finns i boken, men de är inte det viktiga.

Bokens kärna är de människor som Ed träffar på. De är sinsemellan väldigt olika, men de har det gemensamt att de har något slags problem; ofta (men inte alltid) något som drabbat dem utan deras egen förskyllan. Det visar sig att det inte bara är Ed som är känner sig utanför och misslyckad; världen är full av människor som har problem som är svåra att ta tag i även om de kan tyckas enkla. Det är lätt att gå ner sig i gamla hjulspår.

Alla de här människorna målas som personer som känns verkliga, Språkligt är boken kanske inte så upphetsande, men jag tycker inte heller att den har några direkta problem. Lite grann som i en Jonas Gardell-föreställning så varvas allvaret med humor. Här handlar det inte om direkta skratt, men boken är lite underfundigt rolig rätt ofta. Jag tycker inte att slutet var fullt ut lyckat, men det förtar inte att boken trots det var en riktigt positiv överraskning.

Markus Zusak: Jokern (The Messenger)
Översättning: Anna Strandberg
B. Wahlström, 2010 (originalet 2002)
348 sidor
ISBN: 978-91-32-15891-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, markus zusak, jokern
Technorati tags: böcker, läsning, markus zusak, jokern
intressant.se