2014-12: Joe Hill: Alpha & Omega

Det här albumet är den sjätte och sista delen i serien Locke & Key och jag tycker att det har varit en mycket trevlig bekantskap. Personerna har känts trovärdiga trots de ibland rätt skruvade övernaturligheter de har drabbats av. Illustrerandet har genomgående skötts med den äran av Gabriel Rodriguez.

I den här avslutande volymen får vi så klart en del extra fyrverkerier innan upplösningen som jag tycker fungerar bra. Jag vill inte avslöja några detaljer men saker som jag förväntat mig skulle vara väsentliga utan att veta exakt hur blev mycket riktigt det och gav dessutom en extra knorr till själva berättandet.

Man kan också notera att Hill gör en liten homage till pappa i en scen. Som alltid med referenser är det inte alla som kommer att förstå den, men här konstaterar de inblandade själva efter händelsen att det är just ingen i deras omgivning som förstår dem så det är väl inte mer än rätt att även en del av läsarna inte gör det.

Jag är faktiskt lite sugen på att läsa om hela serien en gång till utan långa uppehåll mellan varje album (jag har köpt dem allt eftersom de kommit ut hela vägen) för att få lite bättre koll på handlingen genom att läsa hela på en gång.

Joe Hill: Alpha & Omega
Illustrationer: Gabriel Rodriguez
IDW, 2014
192 sidor
ISBN: 978-1-61377-853-1

2014-7: Stephen King: Doctor Sleep

När jag först hörde talas om Doctor Sleep var ungefär det enda man fick reda på att det skulle vara en uppföljare till The Shining. Visserligen tycker jag att det är en av hans starkare romaner men det betyder inte att det nödvändigtvis är en bra idé med en uppföljare.

Nu efter att ha läst boken är jag som tur är inte lika negativ längre. Boken handlar om Dan Torrance, alltså grabben från The Shining, men är satt i nutid. Han är alltså vuxen och har ägnat en rätt stor del av tiden från historien om The Overlook Hotel till nu med att slåss mot den alkoholism som han ärvt av sin far. Han insåg tidigt att alkohol fungerar som dämpning för hans psykiska förmågor men den är samtidigt försedd med andra nackdelar.

Boken börjar med några bitar bakgrund från perioden mellan den förra boken och nutid men rätt snart kommer vi fram till den egentliga berättelsen idag. Dan tillbringar sin tid som numer nykter alkoholist med att jobba på ett ålderdomshem där han blivit känd som "doctor sleep" på grund av sin förmåga att hjälpa människor som håller på att dö.

Han får kontakt med flickan Abra som visar sig ha en mycket starkare kraft än Dan. Problemet är att det inte bara är Dan som känner av hennes krafter; det gör även en grupp varelser som kallar sig för The True Knot. De åker land och rike runt på jakt efter barn med the shining eftersom de som ett slags vampyrer livnär sig på den kraft som barnen ger ifrån sig när de torteras. När de känner av Abra står det klart att de måste få tag i henne, för en så stark kraft har de aldrig stött på tidigare och de har just nu brist på kraft.

Jag är lite ambivalent inför The True Knot. Beskrivningen av dem som gamla pensionärer som åker omkring i husbilar och ser totalt vanliga ut å ena sidan och sedan torterar barn å andra sidan är upplagd för att bli ett bra skräckelement, men tyvärr tycker jag att de oftast balanserar farligt nära gränsen till att snarare bli något slags farsinslag och ibland rent av passerar den, och om det är något som passar illa ihop med skräck så är det fars. Om man kan skratta åt det så är det inte skrämmande.

Ändå tycker jag inte att boken faller ihop av det, för själva monstren är faktiskt inte det viktiga. Samspelet mellan Dan och Abra är intressant i sig, liksom Dans kamp för att komma om inte överens så i alla fall till en vapenvila med sin alkoholism. Det finns också en del nog så skrämmande avsnitt om hur Abra får kämpa för att klara av att både hålla sin kraft under kontroll och upprätthålla en fasad av normalitet mot sina föräldrar som visserligen vet om att det är något speciellt med Abra men inte har klart för sig exakt vad och framför allt inte hur kraftfullt det är.

Jag tror att The True Knot hade vunnit på att tonas ner lite så att de hade kunnat behålla en konsistent hotfull framtoning men trots det så tycker jag att den här boken visade sig vara väl värd att läsa.

Stephen King: Doctor Sleep
Hodder & Stoughton, 2013
485 sidor
ISBN: 978-1-444-76116-0

2013-18: Andreas Roman: Doktor Joseph

Doktor Joseph annonserar sig som första delen i serien "Stockholm vodou" men känns som en tämligen väl avslutad historia i sig. Som man kan ana har den inte heller något med några av Romans tidigare verk att göra, mer än att den har skräckinslag och utspelar sig i vår nutid.
Precis som i Romans tidigare verk tycker jag också att närvarokänslan är bra framför allt i de något mer lågmälda partierna. Som sin genrekamrat Stephen King finns det en tendens att gå överstyr när han verkligen tar i, men i det får man väl då säga att han är i gott sällskap.

Huvudpersonen Joseph är något så mondänt som tjänsteman på Försäkringskassan, men han gillar inte jobbet längre eftersom han får allt mindre tid att göra ett bra jobb och allt mer begränsningar pålagda sig om när han får betala ut pengar. Det hela slutar med att han får sparken eftersom han inte vill rätta in sig i ledet riktigt.

Det kanske inte är den mest genomtänka reaktionen någonsin, men han svarar med att förbanna sin före detta arbetsplats. Det kan man tycka att vem som helst som fått sparken kan tänkas göra, men Joseph har ett förflutet som vodoupräst på Haiti och gör ett lite mer grundligt jobb än de flesta klarar. Det leder till att han väcker krafter som dittills lämnat honom ifred och som han lovat sin fru att hålla sig borta från.

Andreas Roman: Doktor Joseph
Massolit Förlag, 2012
387 sidor
ISBN: 978-91-87135-30-9

2013-21: Åsa Schwarz: Lust

Sara är författare och har problem. Hon brukar inte ha några problem att skriva men nu sitter hon och tittar på medan deadline för hennes nästa bok kryper närmare medan manuskriptet är tomt. Till slut provar hon uppgivet en ritual som hon egentligen inte tror på, men den visar sig fungera.

Boken hon skriver efter det blir kanske inte vad hon tänkt sig, men det blir en bok. Säljer gör den också, så på den fronten är det inga problem. Samtidigt lyckas Sara också få ihop det med en förläggare som samtidigt lockar över henne på ett större förlag. Och som visar sig vara gift. Det verkar också som att det inte är problemfritt att använda ritualen för att få skrivandet att fungera. Sara börjar se kopplingar som hon inte alls är bekväm med.

De börjar Sara skrivit från början är chicklit och anslaget i Lust är också åt det hållet från början men det tar snart en mörkare vändning som man kan ana redan av att bokens inledande citat kommer från Aleister Crowley.

Berättandet alternerar mellan nutid och dåtid och leder parallellt fram till de händelser vi ser i nutiden. Det är inte speciellt svårt att inse vad det är som kommer att hända, men boken är inte upplagd så att det ska presenteras som en stor överraskning på slutet så det gör inget att man som läsare fattar i förväg.

Åsa Schwarz: Lust
Mix Förlag, 2013
283 sidor
ISBN: 978-91-86845-16-2

2013-34: Cornelia Funke: Gespensterjäger in der Gruselburg

Jag försöker bättra på min tyska lite genom att läsa böcker, och den här nivån av ungdomsbok var det inga större problem att ta sig igenom. Jag förstod väl inte exakt vart enda ord, men det är det inte alltid jag gör med engelska eller ens svenska böcker heller, och det är oftast inget problem att lista ut vad det handlar om ur sammanhanget. Jag bestämde mig för att läsa den här utan att stanna och slå upp ord jag inte kan, för då tappar man så mycket tempo i läsandet att man aldrig kommer någonstans.

Spökjägarna som det talas om i titeln består av en äldre dam, en pojke och ett spöke. Hur de har kommit att träffa varandra vet jag inget om eftersom det här är den tredje boken i serien, men de verkar ta uppdrag i bästa Ghostbusters-stil. I det här fallet handlar det om ett par som just flyttat in i ett slott som kallat på dem eftersom slottet visat sig vara hemsökt av den blodiga baronessan.

Vad det gäller själva berättelsen så märks det tydlig att den är avsedd för yngre läsare, för här finns just inga komplikationer alls. Problemet presenteras, gruppen tänker till och skapar en plan och så sätter man den i verket med framgång, och så är det klart.

Över lag tycker jag att det gick bra att läsa på tyska, men just den här boken hade en irriterande egenskap. Spöket som ingår i gruppen talar "nedstämt" vilket gjorts genom att alla vokaler bytts ut mot lägre ljud vilket gjorde det lite komplicerat för mig att läsa. Den blodiga baronessan talar med typiskt spökigt med många vokalljud skrivna med ett halvdussin vokaler. Det ser konstigt ut men försvårar inte läsandet något nämvärt.

Cornelia Funke: Gespensterjäger in der Gruselburg
Loewe, 1995
113 sidor
ISBN: 978-3-7855-5612-2

2013-27: Stephen King: Joyland

Joyland är Stephen Kings senaste, och hans andra som ges ut på det lilla förlaget Hard Case Crime. Liksom den förra är det inte riktigt samma stil på innehållet som i "klassiska King-böcker". Det kan man å andra sidan säga om en del andra av Kings senare verk också, så det har nog inte med det här förlagets urval att göra.

Devin Jones är en collegestuderande som blir dumpad av sin flickvän och vill försöka glömma henne. I hopp om att få tankarna att göra något annat tar han jobb över sommaren på nöjesfältet Joyland. King excellerar som vanligt i person- och miljöteckning när han beskriver Devin, hans nya arbetskamrater som också ofta är studenter och det lite nedgångna och omoderna nöjesfältet Joyland.

Berättelsen är långsam på ett sätt som en sämre författare inte skulle komma undan med, men King får all bakgrund och uppbyggnad att bli intressant och ett mål i sig istället för att kännas som något som måste klaras av för att komma till själva poängen. Snarast är det så att upplösningen klaras av så fort på slutet att man nästan undrar vart den tog vägen, men det är egentligen resan till den som är det intressanta.

Boken berättas tekniskt sett av en åldrad Devin som ser tillbaka på denna sommar med några decenniers avstånd, men det gör egentligen väldigt liten skillnad mot om det hela hade berättats satt direkt i den tiden istället. Det förekommer övernaturligheter i boken, men det är näst intill på nivån att man kan undra om de verkligen finns på riktigt eller inte. Det är långt från den tidige King som frossade i övernaturligheter. Jag har läst hans tidiga verk med stor behållning, men egentligen tycker jag nog att hans senare mer lågmälda verk oftast är bättre.

Stephen King: Joyland
Hard Case Crime, 2013
283 sidor
ISBN: 978-1-78116-264-4

2012-47: Karin Tidbeck: Jagannath

Efter att ha läst både Vem är Arvid Pekon? och Amatka av Karin Tidbeck var jag naturligtvis nyfiken på Jagannath också så det passade utmärkt att LSFF valde den till sin bokcirkel.

Jagannath innehåller nästan alla novellerna ur Vem är Arvid Pekon?, plus ytterligare ungefär lika många till, en del tidigare publicerade och andra nya. För huvudpubliken för den här boken är dock det mesta nytt, eftersom det här är Karin Tidbecks debut på engelska. Det varierar om texterna är skrivna på svenska eller engelska från början, men när de är översatta så är det hon själv som gjort det.

Även om den här volymen innehåller ungefär dubbelt så många noveller som den föregående samlingen så är det fortfarande en tunn bok, för det är genomgående rätt korta texter. Om man ska försöka sig på att hitta något sammanhållande tema blir det svårare; den genre som känns närmast är ofta den synnerligen slippriga "weird fiction" och den i sig är ofta något man tar till när inget passar.

Här finns steampunk, science fiction, surrealism, fantasy, skräck och säkert några till. Något som är ganska vanligt är att texterna tar en tämligen udda idé och sedan behandlar den som om den vore helt naturlig och ser vad som händer, och inte sällan känner läsaren också att det faktiskt blir naturligt. Andra gånger verkar det mesta normalt till en början men blir sedan allt mer skruvat.

Tidbecks prosa är genomgående bra; de enda gångerna det känns lite underligt är när hon lämnar en del genuint svenska termer oöversatta. Jag har lite svårt att bedöma hur det i slutändan fungerar för den som inte kan svenska. Jag undrar däremot varför hon gör det så svårt att komma ihåg vilken novell som är vilken genom att låta många av dem ha en titel som bara är ett personnamn, möjligen med något extra ord. Av 13 noveller i den här samlingen har 8 sådana titlar.

Om jag ska peka ut några höjdpunkter så får det bli den vemodiga steampunkhistorien "Beatrice", den surrealistiska "Who is Arvid Pekon?", skräckkärlekshistorien "Rebecka" och den avslutande sciencefictionhistorien "Jagannath".  Värt att notera är också Karins utmärkta efterord om att översätta text från en värld och ett språk till en annan värld (eller kultur) och ett annat språk.

Karin Tidbeck: Jagannath
Cheeky Frawg Books, 2012
138 sidor
ISBN: 978-0-9857904-0-0

2012-45: Andreas Nyberg & Johanna Strömqvist, red.: De odöda

Det här är en samling skräcknoveller som mest innehåller texter av nya svenska författare, men man har även blandat in tre klassiker. Av någon anledning har man här inte hållit sig till svenskar utan även tagit med välkända (för att inte säga lätt uttjatade) namn som Lovecraft och Poe.

Jag vet inte om det gäller alla de moderna novellerna, men åtminstone de av John Ajvide Lindqvist och Andreas Roman har varit publicerade tidigare, för dem känner jag igen när jag läser dem.

Här finns alla varianter från Lovecraftianska monster (dock inte mest framträdande i texten av Lovecraft, faktiskt) till rent mänsklig ondska. Jag tycker att det är en bra blandning utan några riktiga bottennapp och med några riktigt bra texter. Utmärkta mysrysare i vintermörkret.

Andreas Nyberg & Johanna Strömqvist, red.: De odöda
Semic, 2012
156 sidor
ISBN: 978-91-552-5822-1

2012-42: Jenny Milewski: Skalpelldansen

Jag köpte Skalpelldansen på Kontrast mer eller mindre av en slump eftersom jag råkade börja prata med författaren och då var det ju lika bra att se till att ha en bok att få signerad också (jag hade hört talas om den tidigare men inte läst på så noga om den än).

Skalpelldansen är inte bara titeln på den här boken, det är även titeln på en fiktiv roman inuti den här boken. Den är skriven av bokens huvudperson Jonas Lerman och den som skapat hans framgång. Det är första delen i en serie böcker om kirurgen Carl Cederfeldt som seriemördar unga flickor. Böckerna är våldsamma, men populära och Lerman börjar bli en kändis.

Problemet är att han börjar få svårt att skriva. Hans tre första böcker om seriemördaren Carl Cederfeldt skrev sig i princip själva. Efter dem producerade han en bok utan samma huvudperson trots fansens önskan om mer av Carl. Nu lyckas han inte skriva alls. Vad värre är börjar han känna sig som om han var en person i en av sina egna böcker.

Förutom det här thrillerelementet så försöker Jonas Lerman även komma underfund med sig själv på ett mer personligt plan med något blandad framgång. På sätt och vis kan man ana sig till ungefär hur det ska gå i den här berättelsen men det gör inget för jag tycker det är väl gjort och läsvärt även om man råkar gissa vad som ska hända. Precis som sin huvudperson så backar Jenny Milewski inte för att det blir blodigt ibland, men med ett sånt här ämne kan man knappast förvänta sig det heller.

Insprängt i berättelsen om Jonas Lerman finns stycken av hans texter om Carl Cederfeldt, så här finns också ett klart metafiktivt element som jag gillar.

Skalpelldansen bådar gott inför framtiden. Jag hoppas att det kommer fler böcker från Jenny Milewski.

Jenny Milewski: Skalpelldansen
Telegram Bokförlag, 2012
330 sidor
ISBN: 978-91-86183-92-9

2012-7: Stephen King: 11.22.63

Stephen Kings senaste roman är inte någon typisk skräckroman utan en av hans utflykter till science fictions gränsland. Den här gången handlar det om tidsresor. Huvudpersonen Jake Epping får reda på att hans vän Al har en portal till 1958 i förrådet till sin restaurang. Här finns ingen som helst förklaring till vare sig hur den kommit dit eller hur den fungerar; det är inte heller det som är det intressanta här. Den här boken handlar istället om vad som händer när man åker tillbaka i tiden och ändrar något med vetskap om hur det blev om det inte ändrades. Hur påverkar en sådan ändring framtiden? Är det rätt att alls försöka ändra saker i dåtiden för att göra framtiden bättre? Som man kan ana av titeln så kretsar det hela runt vad som skulle hända om John F. Kennedy inte hade blivit skjuten av Lee Harvey Oswald i Dallas (och för den delen om det verkligen var Oswald som skjöt, och om han var ensam).

Huvuddelen av den här boken utspelar sig i 1958 och de efterföljande åren och precis som vanligt med de av Kings texter som utspelar sig i 1950-tal eller 1960-tal så är närvarokänslan här utmärkt. Vid ett par tillfällen får jag känslan av research som svämmar över; att det helt enkelt är för mycket tidstypiska detaljer som presenteras, men det är inget stort problem.

Jake stöter naturligtvis på problem med sitt uppdrag, i första hand i form av kärleken. En stor del av tiden måste han lyckas balansera att upprätthålla sin fasad som en normal person samtidigt som han också håller Lee Harvey Oswald under uppsikt i en nedgången förort i Dallas. Dessutom måste han naturligtvis också hela tiden se till att inte sprida anakronismer omkring sig. Han gör en del misstag på den fronten, men på det hela taget tror jag att det vore väldigt svårt att misslyckas så lite med vilka ord man använder som han faktiskt gör.

Hela konceptet med att Jake åker tillbaka i tiden för att ändra något i den kända historien gör att man som läsare ofta sitter inne med information om vad som kommer att hända, och det gör att en del av boken känns som transportsträckor. Det behöver inte vara andlöst spännande hela tiden men upplägget gör att tyvärr inte heller är det. Det är tur att King skriver så bra som han gör, för även om handlingen bitvis laggar lite grand så är boken aldrig trist att läsa.

Den som läst mycket King kan se diverse referenser till andra av hans böcker i 11.22.63. Vid ett tillfälle åker Jake till Derry och där träffar han på ett par av ungdomarna som figurerar i It (som utspelas vid sammma tid). En annan tydlig sak är en röd och vit Plymouth Fury årsmodell 1958 (precis som den i Christine) som dyker upp ett par gånger. Det finns säkert fler, men detta är ett par som jag kom på nu direkt.

När det gäller slutet är jag lite kluven. Jag gillar själva slutet på boken, men sektionen innan den (den som förursakar det riktigta slutet) gillar jag inte. Den är av skäl som blir uppenbara när man läst så långt i en annan stil än resten av boken men jag tycker tyvärr inte att det känns naturligt. Om det beror på att King tar i för mycket eller att det bara är en stil som inte passar honom ska jag låta vara osagt. Det blir inte bättre av att hela det här stycket i princip består av att en person berättar något för en annan.

11.22.63 når inte riktigt upp till toppskiktet i Kings produktion, men det är det å andra sidan få böcker som gör. Det är fortfarande en bra bok.

Stephen King: 11.22.63
Hodder & Stoughton, 2011
740 sidor
ISBN: 978-1-444-72729-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, stephen king, 11.22.63, sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, stephen king, 11.22.63, sf, science fiction
intressant.se

2011-78: Michelle Paver: Evig natt

1937 följer den fattige Jack med en polarexpedition till Svalbard som radiotelegrafisk. Han känner sig redan från början utanför, eftersom de övriga som ingår i expeditionen är rika och välutbildade, men trots allt behöver de hans praktiska kunnande.

Redan på väg mot sitt mål så decimeras expeditionen och när de väl kommer fram till den plats där de ska bo så är det bara tre personer kvar. Senare tvingas även de sista två ge sig av och det faller på Jack att sköta expeditionens mätningar själv så att inte hela resan ska ha varit förgäves.

Medan han sysslar med det och tar hand om den skock hundar man tagit med sig tycker han att något tittar på honom från mörkret som alltid är runt honom. Den arktiska vintern är inte ett bra tillfälle att bli mörkrädd eftersom den varar månader i sträck.

Jag har läst ett flertal skildringar av polarexpeditioner och liknande med intresse och naturligtvis även en massa skräcklitteratur så den här boken borde passa mig väl. Skildringen av expeditionen i sig tycker jag har ett rent dokumentärt intresse men som bok betraktad är den här historien lååångsam och rätt trist, tyvärr. Det finns en del bra scener, det ska medges, men det är lite för långt mellan dem för bokens bästa.

Boken berättas i första person av Jake och det gör att den får en extra närhet, så rent hantverksmässigt tycker jag också att den fungerar bra. Som spökhistoria kan man förvänta sig att den ska vara smygande, men den här boken tar det till överdrift och kommer just ingen vart. Trist, för författaren har koll på hantverket på prosanivå även om det brister i strukturen.

Michelle Paver: Evig natt (Dark Matter)
Översättning: Birgitta Gahrton
Semic, 2011 (originalet 2010)
240 sidor
ISBN: 978-91-552-5677-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, michelle paver, evig natt, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, michelle paver, evig natt, skräck
intressant.se

2011-67: Karl Johansson: Mara från Ulthar

Mara bor i den orientaliska hamnstaden Ulthar, och hennes bästa vän är katten Nardos. Hennes pappa är slavhandlare, men en dag försvinner även han och Mara tror att han försvunnit med de mystiska svarta galärerna som regelbundet kommer och köper hans slavar.

Hon ger sig ut för att leta efter fadern med Nardos och en massa andra katter. I själva verket är Mara lika mycket katt som hon är människa, eller det är i alla fall vad hon säger att hon vill vara.

Som man kan ana av titeln så är den här historien tungt inspirerad av H. P. Lovecraft. Även om den har lånat fritt från ett antal av hans historier så har Karl Johansson också gjort en egen blandning av det som står på egna ben.

Det här är en relativt kort berättelse så den hinner inte bli verkligt djuplodande, men att kärleken är en stark kraft hinner i vilket fall framgå tydligt. Om jag ska klaga på något är det att Mara vid ett tillfälle får förklarat för sig att man inte ska uttala de onda gudarnas namn högt för att de kan äta ens själ varefter det inte tar mer än till nästa sida innan någon annan gör det utan vare sig otrevliga effekter eller att någon protesterar. Det må väl vara hänt i och för sig, om det inte vore för att just det här spelar en väsentlig roll i slutet av boken.

Teckningsstilen är påtagligt enkel men fungerar bra för historien. Rätt ofta är teckningarna helt svartvita och många har stora svarta fält för extra effekt. En del bilder har olika grader av skuggning i form av skraffering i olika varianter. Jag tycker att det blir extra effektfullt eftersom det används lite sparsamt.

Karl Johansson: Mara från Ulthar
Kolik förlag, 2009
113 sidor
ISBN: 9789197610377

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, skräck, karl johansson, mara från ulthar
Technorati tags: böcker, läsning, serier, skräck, karl johansson, mara från ulthar
intressant.se

2011-44: John Ajvide Lindqvist: Tjärven

Till skillnad från alla hans tidigare verk så finns John Ajvide Lindqvists senaste bok Tjärven inte att köpa i pappersformat. Den går bara att få tag i som ebok (vilket är den variant jag läst) eller som mp3-bok inläst av honom själv.

Tjärven är en liten ö i ålands hav som inte innehåller just så mycket mer än en fyr. Dit kommer sju personer på tjugofemårig återträff efter gymnasiet för att träffas, festa och minnas gamla dagar. De kommer snart underfund med att mycket har ändrat sig sedan de slutade gymnasiet, men samtidigt är vissa saker precis som de var då - på gott och ont. Gamla känslor behöver inte alls ha svalnat för att det har gått ett kvartssekel.

Detta är ramhandlingen, men naturligtvis finns det ett skräckelement också, och ett ovanligt finesslöst sådant. Finesslöst på ett mycket medvetet sätt. Det här är nämligen en zombiehistoria i bästa George Romero-stil. Stephen King har en gång skrivit

I recognize terror as the finest emotion and so I will try to terrorize the reader. But if I find that I cannot terrify, I will try to horrify, and if I find that I cannot horrify, I'll go for the gross-out. I'm not proud.

och här handlar det verkligen om skräck som tar till alla medel för att påverka läsaren. Man får inte vara vare sig finkänslig eller kräsmagad när man läser. Detta är nämligen dagen när alla drunknade går igen, som zombies. Riktiga klassiska zombies som äter hjärnor. BRAAAAAAAINS...

Samtidigt är det också John Ajvide Lindqvist, så man kan se fram emot utmärkta personskildringar av människor som står under hård press, och även ett mästerligt sätt att med hjälp av detaljer och väl valda referenser måla upp tydliga bilder både av den nutid vi befinner oss i och det 1980-tal huvudpersonerna gemensamt minns. Efter att ha läst den här boken får man lite annorlunda associationer till Modern Talking än man antagligen hade innan.



John Ajvide Lindqvist har även gjort en trailer för Tjärven:



John Ajvide Lindqvist: Tjärven
Rigmondo, 2011
Opaginerad ebok
ISBN: 978-91-978192-2-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, tjärven, ebok
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, tjärven, ebok
intressant.se

2011-41: Caroline L. Jensen: Vargsläkte

När jag först hörde talas om Vargsläkte (som presenteras som del ett av serien "Lykanthropos") blev jag inte jätteintresserad eftersom jag inte tycker att varulvar är de mest intressanta monstren som finns, men jag har för vana att läsa det mesta som publiceras inom svensk fantastik, så det var klart att jag skulle läsa den här också. Och tur var väl det, för det visade sig vara en riktigt bra bok.

Vera har haft en lite orolig uppväxt efter att hennes pappa bara försvann en dag, efter att ha sprungit ut i natten när hon var barn och inte kommit tillbaka. Nu återvänder hon till mormor Ylvas hotell för att hjälpa till med diverse renovering. Hotellet ligger i den lilla semesterorten Jämnviken som jag uppfattar som placerad på skånekusten någonstans, även om jag är osäker på om det verkligen specificeras exakt.

Persongalleriet inkluderar även Agnes och Cordelia (två gamla tanter som känt mormodern i alla tider), Ragnar (en knarkare som är Agnes barnbarn och en synnerligen otrevlig typ), Mehmet Persson (en färgstark person som driver en affär för "magi" och krimskrams i Jämnviken), Julaporn (en driven kvinna som äger den lokala thairestaurangen) och Mai (Julaporns sextonåriga dotter).

Berättelsen börjar ganska långsamt men är både språkligt och kanske framför allt karaktäriseringsmässigt riktigt bra så det gör inget att man inte kastas handlöst framåt i handlingen. Istället får man de olika personerna och deras inbördes relationer presenterade på ett effektivt sätt, och det är aldrig några problem att hålla ordning på vem som är vem. Det visar sig också snart att människorna i det lilla Jämnviken har fler kopplingar till varandra än man skulle kunna tro, och framför allt har de fler hemligheter. Här finns gamla oförrätter, spöken, droger, magi, sex och varulvar: kort sagt något åt alla.

Även om det hela tiden kommer fram nya saker så tycker jag att det hela tiden är rimligt och trovärdigt presenterat. Det som verkligen gör det hela riktigt bra är att det rätt tidigt står klart att det inte är någon som är god eller ond i den här boken. Ylva må vara en varulv, men det gör henne inte uppenbart ond, och det är dessutom i huvudsak Veras och Ylvas perspektiv som presenteras i texten så det är lätt att identifiera sig med dem.

Andra personer kämpar mot Ylva, men de presenteras också på en gråskala istället för som goda (för att de vill ha ihjäl varulven) eller onda (för att de vill ha ihjäl huvudpersonen). Det här verkar mycket lovande inför fortsättningen, och Vargsläkte är mycket läsbar redan på egna ben. I princip är det en avslutad historia med en epilog som öppnar för en fortsättning som är kopplad till den här boken utan att man känner sig lurad på slutet.

För att vara en varulvsroman så innehåller den här förvånande lite varulvar, men det känns inte som en brist. Den innehåller istället en väl sammanfogad värld med skinnvändare (varulvarna), häxor, magi, spöken och annat som gör det hela till ett mycket större och intressantare projekt än den monsteraction jag först trodde att det skulle vara.

Caroline L. Jensen: Vargsläkte
Ord Text Mening, 2011
376 sidor
ISBN: 978-91-978953-5-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, fantasy, caroline l. jensen, vargsläkte
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, fantasy, caroline l. jensen, vargsläkte
intressant.se

2011-39: Anders Fager: Samlade svenska kulter

För ungefär ett år sedan skrev jag om Anders Fagers utmärkta debut, novellsamlingen Svenska kulter. Nu har uppföljaren kommit, i form av Samlade svenska kulter. Det här är också en novellsamling, uppdelad i tre delar. Från början var det tänkt att det skulle bli tre novellsamlingar med Svenska kulter som den första. Nu blev det en samling med alla tre mellan samma omslag istället. Den första tredjedelen av Samlade svenska kulter består alltså av samma noveller som finns i Svenska kulter, men de är värda att läsa igen.

Fullt så enkelt som att det här är en novellsamling är det inte riktigt heller. Precis som Svenska kulter så är även den här volymen uppdelad i längre namngivna noveller och namnlösa novellfragment som alternerar genom boken. Ungefär när man läst igenom Svenska kulter började man kunna ana att det fanns något större bakom de här texterna, och när man nu får ytterligare två gånger så många texter till är det lätt att se att allt i Anders Fagers texter hänger ihop. Det här handlar inte om fristående noveller, utan det är snarare en fragmentarisk bild av en sammanhållen vision av ett Sverige som inte alls är som vi är vana vid att se det. Här finns tentakelmonster i skogarna i Småland, uråldriga sällskap som tillbär än äldre gudar och en Dagon-koloni i Stockholms skärgård.

Man behöver inte tveka om att Anders Fager har läst sin H. P. Lovecraft både en och två gånger, men han har sedan stöpt om de influenserna till en helt egen vision av ett skräckinjagande Sverige. På ytan är det likt det vi är vana vid, men under fernissan på toppen finns saker man helst inte vill se. De lovecraftianska lånen är oftast förflyttade till nutid, men här finns även enstaka texter som utspelar sig tidigare, från en novell med Göring som en av huvudpersonerna via en sekelskiftestext och tillbaka till tidigt 1700-tal i ytterligare en.

Anders Fager har byggt en helgjuten miljö av sitt alternativa Sverige och beskriver den väl genom att ge läsaren glimtar här och där, men han är också väldigt bra på att presentera de personer han skriver om. De känns verkligen som personer av kött och blod, och uttrycker sig också på väl tidsanpassade sätt. Mycket välgjort!

Anders Fager: Samlade svenska kulter
Wahlström & Widstrand, 2011
547 sidor
ISBN: 978-91-46-22096-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, anders fager, samlade svenska kulter, svenska kulter
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, anders fager, samlade svenska kulter, svenska kulter
intressant.se

Vargsläkte med vargskinn

Häromdagen nämnde jag hur recensionsexemplaret för Cirkeln skickades ut snyggt paketerat. Nu har jag fått ytterligare ett exempel på den trenden, nämligen Caroline L. Jensens Vargsläkte som levererades prydligt inslagen med sidenband och lack, och dekorerad med en bit vargskinn (vilket är relevant eftersom boken handlar om varulvar (fast om jag ska vara ärlig så var det som tur var vargskinn i syntet)).



Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, recensionsexemplar, marknadsföring, caroline l. jensen, vargsläkte
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, recensionsexemplar, marknadsföring, caroline l. jensen, vargsläkte
intressant.se

Glöm inte Eurocon!

I mitten av juni arrangeras Eurocon i Stockholm. Det är tre dagar fulla av science fiction och fantasy: föredrag, debatter, workshops och diverse annat skoj.

Dessutom får man naturligtvis tillfälle att träffa och prata med några hundra andra sf- och fantasyintresserade. Hedersgäster är författarna Elizabeth Bear och Ian McDonald samt experterna John-Henri Holmberg och Jukka Halme. Dessutom kommer ett stort antal författare att finnas på plats för att delta i programmet och läsa högt ur sina verk. Från Storbritannien kommer Hannu Rajaniemi och M. D. Lachlan och från Sverige vet vi i skrivande stund att sexton författare kommer att delta, och det är troligt att det tillkommer ytterligare några.

Anledningen till att jag skriver om Eurocon nu är att det är hög tid att anmäla sig. Inte för att det inte går senare, men efter påsk kommer priset att gå upp, så vad väntar du på? Det här kommer att bli den roligaste helgen i år, så se till att köpa ditt medlemsskap i Eurocon idag!

Andra bloggar om: sf-kongresser, sf, science fiction, fantasy, skräck, eurocon
Technorati tags: sf-kongresser, sf, science fiction, fantasy, skräck, eurocon
intressant.se

2011-34: Amanda Hellberg: Döden på en blek häst

Med Döden på en blek häst har Amanda Hellberg skrivit en bok som ligger henne själv nära; huvudpersonen är en svensk tjej som flyttar till Oxford för att gå på konstskola; Amanda Hellberg är svensk men bor i Oxford och är även illustratör. Det märks i hennes beskrivningar att det här är platser och processer som hon är både väl förtrogen med och engagerad i. Boken igenom så känns bakgrunden solid och helt naturlig, och det gör det mycket lättare att dra med sig läsaren när det börjar bli otäckt. För otäckt blir det.

När Maja Grå var tio försvann hennes mamma. Tio år senare hör polisen i Brighton av sig och berättar att de hittat henne, brutalt mördad. Maja har precis blivit antagen till en konstutbildning i Oxford och står i begrepp att flytta dit, men åker naturligtvis förbi Brighton och pratar med utredarna först.

Egentligen vet de inte speciellt mycket, men det är i alla fall ett steg framåt att ens få reda på var mamman varit. Ganska snart åker Maja vidare till Oxford, installerar sig på ett elevhem och försöker komma igång med sin kurs. Den traditionstyngda brittiska skolmiljön kombinerad med ett visst övernaturligt inslag skulle lätt kunna ge Harry Potter-vibbar, men så blir det inte. Även om skolan är gammal och traditionstyngd så är är Maja och hennes klasskompisar i allra högsta grad moderna människor, och om man ska likna det hela vid någonting så är det istället Buffy som ligger nära till hands: ungdomar, skolmiljö och lite övernaturligheter.

I Döden på en blek häst hittar man dock inte all den action som Buffy bjuder på, utan den nöjer sig med persondrama och riktigt bra stämning, det vill säga egentligen precis vad en skräckbok behöver. Det här var ett mycket trevligt fynd i bokfloden, så jag ska se om jag inte kan hitta även Amanda Hellbergs debutroman Styggelsen och se om den är lika bra.

Amanda Hellberg: Döden på en blek häst
Forum, 2010
315 sidor
ISBN: 978-91-37-13636-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, amanda hellberg, döden på en blek häst
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, amanda hellberg, döden på en blek häst
intressant.se

2011-32: Joe Hill: Horn

Joe Hill etablerar sig allt mer definitivt som en skräckförfattare att räkna med. Horn är hans tredje bok (om man bortser från seriealbum), och liksom de tidigare är det en mycket stabil prestation.

Ig Perrish vaknar med en rejäl baksmälla, men rätt snart upptäcker han att det är hans minsta problem. Han har fått horn i pannan. Man skulle kunna tro att det skulle vara ett problem i umgänget, men det är det inte av flera skäl (eller åtminstone inte på det sätt man väntar sig). Det visar sig att människor inte ser hornen, eller snarare att de inte tycker att de är väsentliga. Så fort han försvinner ur deras åsyn glömmer de bort dem. Väsentligare är att när människor ser hornen så berättar de sina innersta tankar för honom.

Det är illa nog att få reda på exakt vad ens familj och vänner innerst inne tycker om en, men Ig har även ett annat problem. För ett tag sedan blev hans flickvän Merrin brutalt mördad, och även om det saknades bevis så är den allmänna uppfattningen att det var han som gjorde det. Ig får höra en del mycket otrevliga berättelser från människor som han litade på.

Den här egenskapen öppnar naturligtvis också för Ig att ta reda på vad det verkligen var som hände den där kvällen när han full och förbannad lämnade Merrin på en parkering och sedan aldrig såg henne mer. Ig börjar fråga sig fram efter vem som är mördaren, men längs vägen får han det ena smärtsamma svaret efter det andra och man kan undra om det till slut verkligen är värt uppoffringen.

Berättelsen alternerar mellan nutid när Ig har horn och tillbakablickar på hans liv innan dess, både före och efter Merrins död. Det är ingen tvekan om att detta är en skräckroman, men det är också en rätt mörk roman eftersom det ibland är smärtsamt tydligt att alla har något att dölja. Det är inte något att sträva efter att alltid få höra sanningen. Det här upplägget tillsammans med att Joe Hill är riktigt bra på att skildra personers känslor för varandra och hur de utvecklas och bryts ner gör att det här är en mycket bra bok.

Joe Hill: Horn (Horns)
Översättning: Gabriel Setterborg
Norstedt, 2011 (originalet 2010)
436 sidor
ISBN: 978-91-1-303216-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, joe hill, horn
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, joe hill, horn
intressant.se

Novellmagasin köpes

Jag samlar på svenska novellmagasin med sf-, fantasy- och skräckinriktning. Jag har det mesta som kommit ut, men några nummer saknas och jag vill gärna ha tag i dem. Med lite tur är det någon som läser detta som har något att sälja. Detta är jag intresserad av:

Hugin:

Nummer 0 1916, nummer 10-12 1918, nummer 1-9 och 11-22 1919 och nummer 1 1920.

Häpna!:

Skyddsnumren 1 och 4 1969 (A5) och nummer 1-2 och 4 (A4).

SF-Nytt:

Nummer 1-57, 59-62, 71.

Jules Verne-Magasinet:

Nummer 356A (specialnummer till SF-Kongressen 1975)

Warp:

Alla nummer.

Eskapix:

Nummer 1-2 (samlingsnummer), 1-3 (samlingsnummer).

Dessutom är jag väldigt intresserad av att få tag i romanen Staden som försvann eller Sam Spade i kamp mot entropin (1993) av Sam J. Lundwall.

Om du har något av det ovanstående, kontakta unicorn@lysator.liu.se!

Uppdatering 2011-05-17: Fått tag i Eskapix 3.

Andra bloggar om: tidskrifter, sf, science fiction, fantasy, skräck, noveller, hugin, häpna, sf-nytt, jules verne-magasinet, jvm, eskapix, warp, sam j. lundwall
Technorati tags: tidskrifter, sf, science fiction, fantasy, skräck, noveller, hugin, häpna, sf-nytt, jules verne-magasinet, jvm, eskapix, warp, sam j. lundwall
intressant.se