Inlägg
Tyskungen tar vid där Olycksfågeln slutar. Inte så att man egentligen måste läsa dem i rätt ordning, men det mysterium som presenterades (i förbifarten) i den förra boken står nu i centrum.Erica hade aldrig någon bra kontakt med sin nu döda mor, men med hjälp av moderns dagböcker som hon hittat i en kista på vinden försöker hon nu förstå varför modern aldrig verkade bry sig så mycket om henne och hennes syster när de växte upp. På samma ställe som dagböckerna hittade hon också en gammal tysk medalj och en blodig barntröja. Hon tar med sig medaljen till en man i Fjällbacka som samlar på saker från andra världskriget i hopp om att han ska kunna berätta mer om den. Han lånar medaljen för att undersöka den, men Erica får inte veta mer. Ett tag senare hittas han istället mördad.
En polisutredning startar naturligtvis, men den här gången är det inte Patrik som leder den eftersom han är hemma och är barnledig. Eller i alla fall försöker han hålla sig borta från utredningen. Erica ska arbeta med en ny bok, men hon har svårt att hålla sig borta från moderns dagböcker och efterforskningarna om det. Hon upptäcker snart att modern och mannen som mördats kände varandra och umgicks under kriget.
Den här boken är på sätt och vis rätt lik Isprinsessan, den första i serien, i det att polisutredningen letar spår i sin ände medan Erica forskar i samma fall från ett annat håll. Att Patrik inte ska lyckas hålla sig borta ur utredningen är ju också rätt uppenbart; snart är hela familjen med och letar spår.
Över lag är den här boken rätt lik de övriga böckerna i serien. Om man gillat de tidigare böckerna så kommer man även att uppskatta denna. Både styrkor och svagheter som jag diskuterat tidigare är ungefär desamma, även om historien i den här boken känns lite mer fokuserad än i den föregående. Det är inte riktigt lika många personer inblandade. På sätt och vis är det också lite underligt. Erica får snabbt reda på vilka som ingick i det gäng ungdomar som hennes mor umgicks med under krigsåren och talar med dem. Hon funderar däremot aldrig på att prata med andra jämnåriga om vad de kan tänkas veta. Man får väl anta att det fanns mer än fem personer i den åldern även om Fjällbacka är en liten ort.
Andra recensenter har klagat på att bokens titel avslöjar saker i onödan. Visst, man kan få ledtrådar av den, men jag tycker inte att problemet är så stort som det har utmålats som.
Jag tycker också att man kan notera en förändring i hur polischefen Mellberg porträtteras genom böckerna. Tidigare har han framstått som inkompetent, lat och allmänt omöjlig och med en totalt orimlig frisyr som kronan på verket. I Olycksfågeln hade han en (misslyckad) kärlekshistoria och framställdes här som betydligt mer mänsklig än tidigare, även om det inte gick speciellt bra för honom. Även i den här boken fortsätter samma trend. Man ser fortfarande hans gamla jag ibland, men han har en mycket mer mänsklig sida nu än tidigare. Han får också ibland stå för komiska episoder i samband med en upphittad hund som dyker upp på polisstationen som bestämmer sig för att adoptera honom som husse. Jag tycker också att beskrivningarna av hans skatbo till frisyr nästan har försvunnit. Jag undrar om det kan ha ett samband med att tidigare delar i bokserien håller på att filmas och att Läckberg anpassar beskrivningarna efter vad som varit möjligt att åstakomma i verkligheten.
Camilla Läckberg: Tyskungen
Forum, 2007
410 sidor
ISBN: 9137129953
ISBN13: 9789137129952
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 61 (varav 12 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Klart 3/5! Klart 2/3!Fem böcker från Japan:
Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
61: Camilla Läckberg: Tyskungen
Andra bloggar om: böcker, läsning, camilla läckberg, tyskungen, deckare
Technorati tags: böcker, läsning, camilla läckberg, tyskungen, deckare
