Du är vad du läser: isabelle

fredag, februari 23, 2007

Nr 28: André Gide: Isabelle

Det första som händer i den här boken är att några gamla vänner kommer till ett förfallet slott någon gång på sent 1890-tal. Detta visar sig bara vara en ramhandling (som återkommer med en snutt i slutet av boken, men annars inte syns till) som bara går ut på att ge en av dem anledning att berätta hur slottet hamnade i det skick det befinner sig i.

Berättaren kommer till slottet eftersom han håller på att skriva en avhandling och han fått reda på att det där finns papper han skulle ha nytta av. Han studerar dem ett tag men under tiden talar han också med den unge pojke som bor där tillsammans med några andra släktingar. Det visar sig att pojkens mor ibland kommer och besöker honom under mystiska omständigheter, mitt på nätterna. Berättaren får se en miniatyrmålning av modern och finner henne nästan onaturligt vacker. Han blir kär i henne utan att ens ha sett henne i verkligheten, och ägnar sig sedan åt att försöka få reda på mer information om vad som hänt för att kunna komma i kontakt med henne, men det är svårt att få reda på något.

Berättelsen är lågmäld och egentligen inte speciellt dramatisk, men den är också välskriven och blir aldrig tråkig trots den något låga tempot.

André Gide: Isabelle (Isabelle)
Wahlström & Widstrand, 1950
Översättning: Göran Schildt
153 sidor

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 28 (varav 9 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will