2014-11: Sam Ghazi: Sången ur det kinesiska rummet

Premissen i den här boken är att ett sjukhus får leverans av den nya experimentella datorn Cepheus som ska hjälpa till med diagnoser av patienter, och den går snabbt från att hjälpa till när vanliga läkare gör diagnoser till att göra egna diagnoser både snabbare och bättre än vad de kan.

Jag är lite kluven till det här upplägget. Jag har inga svårigheter att tro att en artificiell intelligens av den här typen ska kunna ställa diagnoser utifrån en kunskapsbank, men det kunskapssteg framåt som Cepheus representerar känns inte riktigt trovärdigt i att det är så stort och plötsligt som det är, speciellt som det dessutom sker i skarp drift ute bland riktiga patienter från dag ett.

Bokens bakgrund i form av ett lätt dystopiskt Stockholm tycker jag om. Den känns väl genomförd utan att dra uppmärksamhet till sig. Det känns som att boken balanserar lite på gränsen av det klassiska problemet där någon som inte är medveten om sf-genrens konventioner ger sig in och skriver sf, men när det gäller bakgrunden ger jag väl godkänt. Detsamma gäller för den delen rent språkligt. Det är väl skrivet och bitvis poetiskt vilket inte direkt är förvånande eftersom författarens enda tidigare bok är en diktsamling.

Sammanfattningsvis kan boken här och där kännas lite trevande men över lag tycker jag att den var en positiv överraskning. Jag ser fram emot att se vad Sam Ghazi hittar på nästa gång.

Sam Ghazi: Sången ur det kinesiska rummet
Norstedts, 2014
229 sidor
ISBN: 978-91-1-305625-8