Hennes huvudargument är att programmet Mat för planeten både sagt att klimatfrågan är komplicerad att greppa för de flesta och att det är svårt att se hur ens matval påverkar klimatet, samtidigt som det också berättar om problemen med "undergångsretorik tryfferad med de mest dramatiska metaforer: kon, som traditionellt ses som sinnebilden för det goda, har förvandlats till en rapande klimatbomb".
Hon lyckas med konststycket att både ogilla att Mat för planeten inte är didaktiskt, samtidigt som hon jämför med barnprogram som ofta är mer rakt på ("åk kommunalt", "köp inte saker du inte behöver") och konstaterar att vuxna slipper sådana pekpinnar. Trots det avslutar hon med "Jag föredrar faktiskt ren uppläxning à la barnprogrammen framför den här typen av tafflig, idiotförklarande manipulation. Och jag undrar verkligen om Mat för planeten får något som helst genomslag. Själv blir jag lockad att överge vegetarianismen för en nötköttsdiet."
Att programmet får genomslag är ju tydligt eftersom hon just ägnat en hel spalt åt att gnälla på det. "All press is good press", som bekant.
Jag är också lite nyfiken på vad hon menar med
Och det är synd att ändra reglerna för Krav-bönderna, trots att många så kallade ekologiska produktionsmetoder i farlighet jämställs med skövlingen av regnskogen. De är ju så duktiga, menar man på Krav. Är de? undrar jag.Någon referens till vilken påstådd farlighet KRAV-producenterna skulle ha som den konventionella produktionen saknar finns naturligtvis inte, och jag har inte hört talas om något sådant tidigare. Jag misstänker att det helt enkelt är ett lagom overifierbart påstående som finns det för att motivera hennes allmänna behov av av något att skriva mot. Utan något att protestera mot blir det ingen bra kolumn, helt enkelt.
Andra bloggar om: miljö, mat, tv, malena janson, mat för planeten, krav
Technorati tags: miljö, mat, tv, malena janson, mat för planeten, krav
intressant.se