Inlägg
Den här pjäsen är väldigt "liten". Allting händer i ett och samma rum, och förutom ett kort gästspel av familjens husa så är det bara det äkta paret James och Mary Tyrone och deras två vuxna söner Jamie och Edmund som förekommer. Det hela är uppdelat i fyra akter som utspelar sig på morgonen, vid lunch, vid middagsdags och framåt midnatt. Till att börja med är familjen orolig för Edmund som är sjuk och man misstänker lungsot, men ska få besked av en läkare under dagen. Allt eftersom tiden går blir diskussionerna både om Edmunds situation och diverse annat (Marys morfinberoende, alla andras beroende av alkohol, James snålhet, sönernas allmänna misslyckanden i livet och så vidare) allt mer detaljerade och hätska allt eftersom man blir mer frispråkiga och irriterade på varandra.
Man kan ana att Lars Norén har fått en hel del inspiration från den här pjäsen. Det är den ena mörka familjehemligheten efter den andra som dras fram och ältas, men utan att egentligen komma någon vart. Jag har svårt att sätta fingret på något i själva prosastilen som är specifikt men det är lättläst och effektivt, och pjäsen är mycket läsbar även som vanlig skönlitteratur. Jag kan tänka mig att en del som vill sätta upp den kan irriteras över hur detaljerade anvisningar som ges över allting. Dekor, rörelser, gester, röstlägen: allt specifieras hela tiden, så utrymmet för tolkningar är tämligen begränsat.
Som läsupplevelse är pjäsen dock utmärkt. Historien är drabbande och man dras in i familjens problem.
I och med den här boken så har jag läst böcker av 54 olika nobelpristagare i litteratur, vilket betyder att jag har läst något av mer än hälften av litteraturprisvinnarna.
Eugene O'Neill: Long Day's Journey Into Night
Yale University Press, 1989 (originalet 1956)
176 sidor
ISBN: 0-300-04601-4
Andra bloggar om: böcker, läsning, drama, eugene oneill, long days journey into night, nobelpris, nobelpristagare
Technorati tags: böcker, läsning, drama, eugene oneill, long days journey into night, nobelpris, nobelpristagareintressant.se
