I ett tidigare inlägg (skrivet innan jag lyssnat ut boken) skrev jag
Ett förlag kan naturligtvis göra samma sak som Unni, och rent tekniskt kan de göra det bättre. Hennes bok är producerad så billigt som det går, och visst märks det. Ljudkvaliten i sig är det inget fel på (jag har hört sämre ljud i professionellt utgivna böcker), men redigeringen är lite slarvig. Vid något tillfälle har man missat att klippa bort omtagningar, vilket definitivt förstör illusionen. Man hör också när läsarna vänder blad, men det tycker jag inte stör utan tillför snarast en känsla av en riktig uppläsning istället för något helt sterilt.och det gäller fortfarande. Det märks att det här är en produktion som är gjord på en minimal budget. De flesta podcast jag lyssnar på (producerade av amatörer) låter proffsigare än så här, men det handlar om program på max en timme medan detta är en hel roman på över femton timmar.
Det känns som om Unni är ovan att läsa på det här sättet (eller så är det bara det att de flesta andra jag lyssnar på är hårdare redigerade), men om vi bortser från de rent redigeringsmässiga bristerna så tycker jag att läsningen oftast är bra. Förutom Unni själv (som läser de delar av boken som hon själv presenterar) så finns avsnitt ur hennes son Gogges perspektiv. Dessa läses av Linus Raudsepp som dels känns mer varm i kläderna som uppläsare och som också har en röst och en arrogant attityd som passar bra till texten.
Själva boken beskriver en period i Unnis liv där hon träffar en ny man, blir kär i honom trots att varningsklockor borde ringa. Hon har sedan tidigare erfarenhet av misshandlade män och lever på att föreläsa om sådant, och ändå misslyckas hon uppenbarligen att se varningstecknen när det gäller sin egen relation. Hon går mot bättre vetande med på både det ena och det andra som hennes nya pojkvän vill, och sjunker allt djupare i något slags känslomässig misär.
Eftersom hon skriver den här boken så reser hon sig också till slut ur eländet. Det som framför allt slår mig om innehållet (där jag naturligtvis inte kan veta vad som är sant och inte) är hur fantastiskt naiv Unni tycks vara.
Tyvärr finns det även en annan sak som slår en, och det är att språket inte alltid håller. Unnis prosa är oftast rätt blommig; det är gott om ord och ibland får hon till formuleringar som är riktigt bra. Problemet är att hon verkar skriva ungefär med samma precision som ett hagelgevär. För varje hagel som träffar precis mitt i prick så finns det ett stort gäng som visserligen träffar men inte är exakt där de borde vara och ytterligare några som är fullständigt på fel ställe. Med tanke på att det här (som redan nämnts) är en ljudbok med redigeringsproblem så är det möjligen lite vanskligt att säga vad som är problem med prosan och vad som är rena felläsningar, men det finns en del kreativa fall av blandade metaforer och felanvända ord. Ett exempel som jag råkar komma ihåg är "jag svalde det med hullingar och hår". Det ledde visserligen till en del smärta efteråt, men det var den känslomässiga sorten och inte den med direkt man skulle kunna förvänta sig av uttrycket.
Jag misstänkte att Unni Drougge inte riktigt skulle vara min påse, men eftersom jag inte hade någon annan ljudbok till hands så tyckte jag att det var ett bra tillfälle att prova den här som så lägligt dök upp.
Unni Drougge: Boken i mitt drama kallas kärlek
Uppläsare: Unni Drougge & Linus Raudsepp
15h 16m 11s
mp3-filer
Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, unni drougge, boven i mitt drama kallas kärlek
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, unni drougge, boven i mitt drama kallas kärlek
intressant.se