2012-14: Muriel Barbery: Smaken

Muriel Barbery är även författare till den mycket mer kända Igelkottens elegans. I Sverige så publicerades den först och den efteråt, efter den förras framgång. I original var det tvärt om; det här är hennes debutroman.

Det finns även en koppling mellan de två så till vida att de utspelar sig i samma hyreshus och att samma personer i viss mån förekommer i båda böckerna, men den som har en stor roll i den ena förekommer typiska bara i marginalen i den andra.

Smaken handlar om den framgångsrike och fruktade matskribenten Pierre Arthens som ligger för döden. Han ligger och söker efter en smak som han aldrig glömt och med utgångspunkt från det målas hela hans liv upp i form av en mängd återblickar och anekdoter. Texten består omväxlande av hans egna minnen och andras minnen av honom.

Naturligtvis handlar det allra mesta om mat i alla dess former med ett överdåd av beskrivningar, och det är kanske här som boken fallerar för mig. Jag har svårt att tänka mig in i recept och se vad det egentligen blir av det. En bild i en kokbok kan se god ut men ett recept får mig ytterst sällan att bli hungrig och detsamma gäller här: jag får inga smak- och doftförnimmelser att tala om av bokens berättelser av fantastiska maträtter och där faller nog en del av premissen för texten. Naturligtvis förekommer det inte bara mat utan även personer, men de står i skuggan av smakerna och det här är redan från början en ganska tunn bok, så man hinner aldrig riktigt få grepp om någon.

Jag tyckte bra om Igelkottens elegans, men den här boken levde inte upp till förväntningarna efter den. Å andra sidan är den en debutroman, så jag ska nog ge Barbery en chans till.

Muriel Barbery: Smaken (Une gourmandise)
Översättning: Marianne Öjerskog
Sekwa, 2010 (originalet 2000)
146 sidor
ISBN: 978-01-86480-15-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, mat, smaken, muriel barbery
Technorati tags: böcker, läsning, mat, smaken, muriel barbery
intressant.se

2011-1: Muriel Barbery: Igelkottens elegans

Den här boken handlar om två personer som gör sitt bästa för att dölja sina inre tankar. Den ena är portvakterskan Renée som anstränger sig för att upprätthålla sin fasad av hur en portvakt ska vara (grinig, enkel, fast framför enkel teveunderhållning) medan hon i hemlighet ger den enkla maten till katten och äter finare saker, läser Tolstoy, uppskattar finkonst och förfasas över felaktig kommatering. Den andra är tolvåriga Pomona som är överintelligent och har bestämt sig för att ta livet av sig nästa gång hon fyller år eftersom ingen verkar tycka om henne och hela hennes övriga familj är ytlig och trist.

En rätt stor del av boken går åt till att introducera och etablera de här båda personerna genom att visa hur de beter sig i diverse situationer. Det låter långsamt och i någon mening är det väl också det, men samtidigt är det också välskrivet och fullt av bra observationer och skojigheter så det gör inget.

Både Renées och Pomonas berättelser presenteras i första person, men i Renées fall är det hennes tankar som presenteras medan det i Pomonas fall är hennes dagbok vi läser. Deras kapitel alternerar, men de om Renée är fler. Det kan för övrigt noteras att boken är översatt av två personer, en för vardera huvudpersonen. Deras röster känns annorlunda i texten, och att göra på det sättet befäster rimligen den skillnaden.

Båda huvudpersonerna känner sig alienerade från världen omkring dem men har olika strategier för att tackla detta. Medan Renée gömmer sig medan hon pysslar med sitt i hemlighet planerar Pomona för ett storstilat avsked, men deras attityder av att världen inte förstår dem är egentligen väldigt lika, och båda deras resonemang kring världen (kryddade med referenser till litteratur, filosofi och annat) blir stundtals nästan små essäer.

När deras respektive bubblor har etablerats så börjar deras världar så smått att rämna genom att en ny person flyttar in i huset som Renée sköter åt bland andra Pomonas familj. Den nye är en äldre japan, och han tycks se båda två på ett sätt som de tidigare inte varit med om.

Jag gillar den här boken för dess skarpa observationer av hur människor är och dess sätt att blanda litteratur och nästan-essäer på ett otvunget sätt, även om boken i sig själv inte gör några anspråk på att vara avancerad litteratur.

Muriel Barbery: Igelkottens elegans (L'élégance du hérisson)
Översättning: Marianne Öjerskog & Helén Enqvist
Sekwa, 2010 (originalet 2006)
346 sidor
ISBN: 978-91-86480-04-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, muriel barbery, igelkottens elegans, bokcirkel
Technorati tags: böcker, läsning, muriel barbery, igelkottens elegans, bokcirkel
intressant.se