Investera eller läsa?

Ett exemplar av det första svenska numret av Kalle Anka såldes i helgen på Tradera och priset stannade på facila 105600:-. Det får väl ses som en rätt bra förräntning av de 60 öre som tidningen en gång kostade. Tidningen var i bra om än inte helt perfekt skick.

Det är väl knappast troligt att någon kommer att hitta sådana dyrgripar om man rotar längst in i garderoben, för normala människor läser ju faktiskt sina tidningar. Samlare däremot är väldigt noga med skicket, och det gör stor skillnad på priset om en tidning är i nyskick eller lite sliten.

För egen del är jag inte så väldigt noga med skicket på Kalle Anka-samlingen. Vi har åtminstone en och en halv hyllmeter med Kalle Anka-tidningar; dels de som finns kvar av dem jag hade när jag var liten och dels de som Henrik och Cecilia prenumererade på ett tag (plus diverse spridda nummer som de köpt på olika loppisar på semestrarna). Alla de här tidningarna har överlevt att periodvis ligga i högar på golvet och läsas av mindre försiktiga barn (undertecknad inkluderad), så de är inte direkt i toppskick. Så länge alla sidor finns kvar och är på samma ställe så tycker jag att det är rätt OK.

Jag tror för den delen inte att några nummer i vår Kalle Anka-samling är äldre än mitten på 1960-talet, och jag tror inte att det finns några nämvärda pengar i så relativt nya nummer ens om de är i bra skick. En snabb titt på Seriebörsen visar att man kan köpa nummer från 1965 i bra skick för 30:- vilket väl är ungefär vad lösnummer av Kalle Anka kostar i dag (även om ett Kalle Anka-nummer av i dag har fler sidor än ett nummer från 1965, så man får mer serier för pengarna i dag).

Kalle Anka är roligare att läsa än att stoppa i bankfacket. Gör det. Kvack!

Andra bloggar om: serier, kalle anka, samlande, investeringar, pengar
Technorati tags: serier, kalle anka, samlande, investeringar, pengar
intressant.se

Någon som inte redan är miljonär?

Det är lätt att bli förskräckt när man ser prislapparna i indonesiska affärer. Jag åt nyss kvällsmat på ett snabbmatställe och fick betala 22000 rupier för det. Det kan ju låta som en förskräcklig massa pengar, men det är det inte. En smidig räkneregel för att komma till en mer bekant valuta är att dela med 10000 för att komma till dollar, vilket innebär att min mat kostade under 15:-.

Vad som är fascinerande är att man nästan aldrig ser några mynt. Idag fick jag tillbaka sedlar med valören 1000 rupier, det vill säga ungefär 70 öre. Efter lite mer shoppande lyckades jag få tillbaka ett 500-rupiemynt också, men det är det enda mynt jag sett hittills.

Andra bloggar om: resor, indonesien, jakarta, pengar, mynt
Technorati tags: resor, indonesien, jakarta, pengar, mynt

Vad är en blogg värd?

IDG skriver om att de största bloggarna bör dra in rätt stora pengar i annonsintäkter, och hävdar att den mest trafikerade bloggen i Sverige bör ha potential att dra in nästan 29 miljoner kronor på ett år för sina ungefär 250000 unika besökare i veckan. Det är ju en del pengar, faktiskt.

Ekonominyheterna.se hänger på och konstaterar att bloggar generellt sett bör vara en intressantare målgrupp för annonsörer än många andra sajter, eftersom de har en publik som är intresserade av precis det som bloggen handlar om, och det går alltså att träffa väldigt rätt med sin annonsering. Diskussionen fortsätter i en tråd i Facebooks forum.

Om man helt rått räknar om siffrorna ovan efter min trafik (omkring ett tusental unika besökare på en vecka) så skulle det betyda att den här lilla bloggen skulle ha en inkomstpotential på strax över 100000 kronor. Det tror jag inte ett skvatt på.

Jag har egentligen dålig koll på hur exempelvis Googles annonser fungerar (om det räcker att de visas eller om det krävs att läsaren klickar vidare, exempelvis). Är det någon som faktiskt provat att ha annonser på sin blogg eller motsvarande? Fungerar det bra? Lönar det sig?

En annan fråga är hur en blogg som denna påverkar sin egen trovärdighet genom att ha annonser. Spelar det någon roll? "Du är vad du läser" är visserligen en av de större litteraturbloggarna, men samtidigt så är inte litteratur någon högtrafikkategori bland bloggarna. Jag undrar om det egentligen finns något att hämta, om man skulle lägga till annonser. Fast vem vet, jag kanske har fel?

Andra bloggar om: bloggar, annonser, ekonomi, pengar
Technorati tags: bloggar, annonser, ekonomi, pengar

Författare minimerar skatten som alla andra bolag

Aftonbladet ondgör sig (utan att riktigt säga det rakt ut) över att många av de mest kända svenska författarna har egna aktiebolag där vinsten från deras böcker hamnar.

Detta är någonting som jag vet har förekommit i USA ett bra tag. Jag vet att jag har sett att copyrightnotisen för Isaac Asimovs böcker står på ett företag som heter Nightfall (efter en av hans mest kända noveller) och böcker av Robert Silverberg ägs av Agberg. Jag har sett fler men kommer inte ihåg dem nu.

I svenska böcker har jag inte sett lika mycket sådant, och inte mer än de allra sista åren. Att det skulle komma hit är däremot naturligtvis inget förvånande. Om det på något sätt går att minska skatten så kommer man att göra det där det går. Det är inte konstigare att en författare gör det än att företag sysslar med bokföringsmässiga dispositioner av kapital hit och dit. Mitt bestående minne av den enda kurs i ekonomi jag läst var hur stora delar av det kändes som bedrägeri ägnat att undanhålla så stor andel av pengarna som möjligt från skattmasen, aktieägarna eller både och. En författare är väl att betrakta som ett enmansföretag, så jag tycker inte att detta är något underligt. Det är bara att det passar Aftonbladets profil att kunna gnälla på enskilda personer, speciellt om de har en massa pengar.

För övrigt gillar jag kommentaren på påståendet att detta är för att slippa skatta så mycket:

– Naturligtvis. Men det är min fru som sköter siffrorna. Jag sköter bokstäverna, säger deckarförfattaren Håkan Nesser.

[Via Bokstavligt talat.]

Andra bloggar om: böcker, författare, ekonomi, pengar, skatter
Technorati tags: böcker, författare, ekonomi, pengar, skatter