Intervju med Andreas Roman

I dag kommer Andreas Roman hit till Du är vad du läser på sin bloggturne. Vi kommer att prata lite om hans skrivande. Välkomna! Sätt er bekvämt och lyssna på mannen.

Jaha du Andreas, det var nästan tio år sedan jag intervjuade dig förra gången. Det har hänt en del sedan dess. Du har publicerat fem romaner till och skaffat dig en blogg. Något annat du vill kompletta med?

Gudars skymning, jag minns den intervjuen. Då var jag ung och arrogant. Det är ju lustigt att man krymper ner i sin ödmjukhet ju mer man lär sig, när det borde vara tvärtom. Å andra sidan var det tur att vara så enfaldig då, annars hade jag inte orkat nå dit jag är i dag. Men för att svara på din fråga, det har blivit ett par noveller också, en för Mitrania som numera finns på min hemsida, en för Schakt och en för ljudboken till Mörkrädd. Och så alla tevespelsgärningar, förstås. Men det är ju ett stort kapitel för sig.

Du har alltså skrivit fler romaner än noveller under de här åren. Tycker du att det är lättare att jobba i det längre formatet, eller beror det på att det är ont om marknader för noveller?

Det är nog lite både och. Noveller tycker jag i och för sig är enklare, de få gånger jag gett mig på dem. Men en novellsamling ställer större krav på kontinuitet än den enskilda novellen, så i slutändan är nog projektet jämförbart med att skriva en roman. Noveller tilltalar mig, men samlingar går trögt även när de är riktigt bra, så jag håller mig till romanerna ett tag till. Faktum är att Mörkrädd var en novell från början, och en del vill kanske mena att den inte är mycket längre än vad som räknas till en kortroman. Fast är väl lite att ta i, men det tangerar kanske gränsen ändå.

Novellen i ljudboken har jag inte läst. Kommer den att publiceras någon annanstans framöver?

Eventuellt i pocketen, men kanske får pocketen ett helt exklusivt material också. Samlaren får det jobbigt, helt enkelt. Gotta catch'em all.

På din blogg är det ofta en del flams och skoj, men i dina böcker är det sällan någon som har roligt; de utmärks av en stark svärta. Vilken av dessa kontrasterande sidor är mest du?

Ha! Jag har undrat varför ingen har ställt den frågan förut så rakt. Och där kom den. Svaret är att när du först träffar mig, så är det bloggAndreas du lär känna. Lite rolig och glad och inte så bekymrad. Sedan, när du lär känna mig, träder andra sidor fram, och de sidorna hittar du i Mörkrädd och Vigilante t.ex.. Inte ens den mest uppenbara platta människa är utan överraskningar eller djup. Sedan så kan humor vara en svärta i sig, och om man ser till den figuren som rör sig på min blogg så är det ju egentligen en ganska missanpassad karaktär. Han lider av vanföreställningar, kan inte hantera ett arbete, har svårt att passa in i sammanhang och finner sig aldrig riktigt tillrätta i tillvaron. Men allt detta beskrivet genom ett väldigt fnissigt filter. Litteraturen är ju dock full av sådana förlagor, som t.ex. Dumskallarnas Sammansvärjning och Tortilla Flat. Så distansen mellan bloggen och romanerna är nog närmare än vad man kan tro.

I den förra intervjun jag gjorde med dig sade du "Jag plottar först, ganska noga i detalj, och börjar sedan skriva, men slutet blir aldrig som tänkt. Historien utvecklar sig efter hand." Stämmer det här fortfarande med hur du arbetar?

När jag läste om intervjun, så förvånades jag över hur bra det stämde fortfarande. Jag är lite mer benägen att ge mig på en text innan jag har alla detaljer klara nu, eftersom skrivandet i sig utlöser nya idéer och dumpar gamla. Man testar lite, helt enkelt. Men överlag så stämmer det bra fortfarande, även om jag har fler verktyg nu och är ännu mer praktiskt i hur jag arbetar. Ibland så viner lappar och anteckningsböcker och skisspapper och grejer all världens väg, det ser ut som om en tornado dragit fram i mitt rum.

Hur skriver du rent praktiskt? Direkt på datorn eller på papper? Arbetar du dig genom en roman scen för scen från början till slut eller skriver du i någon annan ordning? Skriver du på fasta tider som ett jobb eller när inspirationen faller på?

Först är det mycket papper, post its, anteckningar och skisser. Det liknar ganska mycket en förproduktion till en film eller ett spel, med foton, bilder, skisser, kladd och grejer överallt. Sedan, när jag har en bild klar för mig, då går jag till min Mac och börjar hacka in texten. Ibland lite på skrivmaskin också, tidiga utkast för att snabbt få ner mer organiserad text på papper och testa några sidor innan jag drar igång på allvar. Jag brukar kalla det textmassage. Ofta är flödet kronologiskt, men en del stycken skriver jag när de faller på och passar sedan in dem i sammanhanget när det är dags. Jag har inga fasta tider men sätter däremot undan tid i förväg. Om jag säger att jag ska skriva på onsdag kväll mellan 18 och 21, så gör jag det och jag planerar in tiden, hittar inte på annat om jag blir frestad och försöker vara så discplinerad jag kan. Den enda som brukar kunna lura mig från att skriva är min flickvän. På så sätt är hon en buse.

Dina första romaner kom ut på det lilla förlaget Neogames som primärt sysslar med att ge ut rollspel. Nu kommer du ut på Natur och Kultur. Berätta lite om skillnaderna mellan att publiceras på ett litet förlag och ett stort.

Jag kan börja med att berätta en sak som inte skiljer sig, som man kan tro, och det är stämningen. Natur & Kultur är en stor apparat men folket som jobbar där är avslappnade och sköna och vi har väldigt roligt tillsammans. Precis som på Neogames, där alla var lirare av format och vi hade trevligt jämnt. Så storförlag är också snälla. Men de stora skillnaderna är ju förstås det redaktionella stödet, PR-apparaten och att folk är ute och säljer ens böcker på ett helt annat sätt. Man når ut till fler människor och man blir ett namn på litteraturkartan. Men det bästa är ändå att man utvecklas som författare genom att ha folk omkring sig som kan ge goda råd och tips, baserat på många års erfarenhet. Man har helt enkelt mycket att lära och känner att man är i trygga händer.

Du började din karriär med att skriva fem fantasyromaner varav fyra utspelar sig i en rollspelsvärld. Är det lättare eller svårare att skriva i en påhittad värld (med de begränsningar en existernade rollspelsvärld har) jämfört med att skriva i vår verklighet som du gjort i dina två senaste böcker?

Lättare, definitivt. En fiktiv värld äger jag på ett helt annat sätt och kravet på trovärdighet är inte riktigt lika högt. Man kommer undan med mer, helt enkelt. Men det är en svår målgrupp, jag blev ofta sablad rätt ordentligt av fantasyläsare med åsikter och hittade nog mina främsta läsare i gränslandet, hos de som gillar genren men inte dyrkar den fanatiskt. Jag har dock livlig fantasi och många av de svårigheter med att skriva fantasy, kommer ju från att ha fantasi nog att foga ihop en värld som har en intern logik. Dels var ju världen jag vistades i då, redan klar. Men jag hade heller aldrig problem med att föreställa mig hur den skulle funka och att tillföra nya saker till den, just för att fantasin aldrig har varit ett problem för mig. Jag tror många haltar där, både läsare och författare behöver ta ett stort kliv ut i det okända för att det ska fungera.

Även om din fantasytrilogi ofta blev nedsablad så har jag för mig att du låg bra till på SF-Bokhandelns topplistor över mest sålda svenska fantasyböcker med den, så det måste ha funnits många som gillade den.

Ja, och den säljer fortfarande. Jag tror trilogin är inne på sin tredje eller fjärde runda nu. Jag får fortfarande läsarbrev regelbundet från folk som upptäcker trilogin. Jag skulle tro att det är det oblygsamma melodramat som lockar dem, folk dör ju verkligen i slow motion och med stora ord, sådana saker. Sånt som japaner brukar vara bra på.

Skulle du vilja skriva på heltid, eller är det bättre att syssla med det parallellt med ditt arbete med spelen?

Inte heltid, i så fall hade jag gjort det nu. Men en aningen jämnare balans hade varit trevligt. Fast jag får skylla mig själv, det är för roligt att göra tevespel och just när man tänker att nu växlar jag över till mer skrivande, då kommer någon med något nytt skoj och så är man fast igen. Jag driver dock mer och mer mot att få en roll som redaktör och författare i de projekt jag är med i, så bryggan mellan de två rollerna blir mer och mer tydlig.

Förutom att skriva romaner har du även skrivit rollspelsmaterial och du jobbar med att designa datorspel. Kan du berätta lite om på vilket sätt spelerfarenheterna hjälper dig i romanskrivandet och vice versa?

Det har framför allt hjälpt mig i vikten att fokusera på en idé och bryta ner vad den egentligen handlar om. I spelvärlden är det grundstenen för att sälja in en idé, och vi tvingas jobba hårt med konceptets kärna och vår trettiosekunderspitch för att förlagen ska nappa. Det är oerhört värdefullt när man bryter ner en roman på samma vis, eftersom en idé som ska sälja är vad den är, oavsett om det är en roman eller ett spel. Så just i utvecklandet av något från idé till färdigt paket är spelerfarenheten extremt värdefull.

I teorin har mina kunskaper om berättandet och att skriva, varit till stor nytta i konstruktionen av scenarion, karaktärer och manus i spel. Men i praktiken har alltför många politiska och ekonomiska faktorer skjutit hål på allt det där, så det blir ofta pannkaka ändå. Men kanske hade det blivit en fullständigt sönderstekt pannkaka om man inte hade haft lite av författande i bagaget med sig. Och nu är jag på't igen, jag jobbar på ett spel som har stort fokus på manus och story och den här gången är det aktörer med som inte bara tycker att det är viktigt utan förstår varför. Vi talar samma språk. Det är första gången för mig, kanske blir det annorlunda nu.

Dina senaste romaner är kanske inte helt fria från övernaturliga inslag, men knappast heller ren fantasy som du skrivit förut. Vad har du för planer för kommande romaner? Får vi se ytterligare genrebyten? Kanske en deckare som alla andra ger ut just nu?

Ja, det vore ju klokt. Och det skulle nog bli en sjuhelvetes bra deckare. Men jag sysslar inte med sådant. Vi behöver mer spridning och vi behöver vidga det litterära klimatet, och vi ska inte alltid behöva göra det på gamla villkor. Det är ju typiskt att Sverige inte höjer en skräckroman förrän den placeras i ett socialrealistiskt sammanhang i en betongförort och sätter mobbing och utanförskap i fokus. Det är en jättefin bok men den vidgar inte direkt spektrat, och Sverige måste hänga med lite i vad som rullar på de internationella listorna nu och vaska fram sina egna Murakami, Tartt och Auster. Eller King, för den delen. Det är inte deckarlitteraturen som ska ge vika, det är vårt litterära klimat som ska expandera. För fan.

Jag antar att du syftar på John Ajvide Lindqvists framgångar med Låt den rätte komma in. Jag kan på sätt och vis hålla med om att den inte är nyskapande för genren i stort, men samtidigt tycker jag att den varit en murbräcka för genren i Sverige. Det har skrivits mycket både om den och dess efterföljare och om dina böcker på kultursidor som tidigare bara rynkat på näsan åt skräcklitteratur. Nog ser det mer hoppfullt ut för svenska skräckförfattare än det gjort på länge?

Absolut, jag tycker Ajvide är duktig, bra och påhittig och han har öppnat slussen. Jag tror inte heller att hans roman var beräknande i sitt sociala patos, utan att det var vad han ville skriva om och så föll det helt rätt. Och i hans senaste roman tänjer han ju gränserna för det fantastiska på ett sätt som säkert hade varit svårare för några år sedan. Han är helt enkelt en klippa.

Som avslutning, har du lust att rekommendera några böcker som man inte kan undgå att läsa? Helst ett par utländska och ett par svenska.

Då vill jag rekommendera Lone Wolf and Cub, hela serien. Fantastiskt vacker och grym skildring av shogunatets japan, om en herrelös samuraj som valt hämndens väg med sin lille son på grund av ett förräderi han blivit utsatt för. Sedan säger jag Kall Hud av Albert Sanchez Pinol. Modern horror i Joseph Conrad-anda, med stora drag av Lovecraft och lite Jules Verne. Hagelgevärsromantik! Sedan rekommenderar jag alla att ägna sig åt detektivarbete för att snoka rätt på Johan Theorins noveller, som finns i olika utspridda antologier. Och i sommartid, när det aldrig blir riktigt mörkt, så ska man läsa Trollkarlens Hatt av Tove Jansson. Sommar blir aldrig så ryslig och magisk som där.

Hans, en fråga till dig: Hur mörkrädd är du?

Inte särskilt, faktiskt. En sak som jag verkligen gillar med att vara ute och tälta är att det blir riktigt mörkt så att man kan se stjärnorna ordentligt. I stan blir det sällan tillräckligt mörkt för det.

Vad härligt det låter.

Andra bloggar om: intervju, böcker, läsning, skräck, andreas roman, mörkrädd, fantasy
Technorati tags: intervju, böcker, läsning, skräck, andreas roman, mörkrädd, fantasy
intressant.se

Andreas Roman på bloggturné

Andreas Roman kommer att ge sig ut på en bloggturné nästa vecka, och ett av ställena han kommer att besöka är Du är vad du läser. På fredag den 13:e (muahahaha) kommer han att intervjuas här. Tills dess kan ni passa på att läsa hans senaste bok, Mörkrädd.

Mer information om bloggturnen kommer att finnas här nästa vecka.

Andra bloggar om: böcker, läsning, andreas roman, bloggturné, intervju
Technorati tags: böcker, läsning, andreas roman, bloggturné, intervju
intressant.se

Malin med bokfemman

Malin bloggar om både böcker och annat (skojiga citat från sina elever, exempelvis), men hon har också varje vecka en bokfemma där andra får lista fem böcker utifrån något givet tema. Det är alltid intressant att se hur andra motiverar sina val, oavsett om man själv deltar med en egen lista eller inte.

Vem är du?

Jag är 30 år och jobbar som språklärare på högstadiet. Just nu studerar jag även spanska på halvtid. Mina stora intressen i livet har alltid sett likadana ut: läsa, skriva, film, hästar och fotografera. På senare år har också ett brinnande intresse för träning tagit vid och jag spenderar en stor del av min tid på gymet. Förutom det älskar jag att resa, helst då med min man.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Fängslande språk och stämning. Jag vill fångas av boken och kunna leva mig in i världen. Jag är barnsligt förtjust i ett lite mer poetiskt språk och kunde förr fylla flera sidor i anteckningsboken med citat ur boken. Det gör jag inte längre eftersom det inte riktigt finns tid till det. Sen är det också viktigt för mig att boken efterlämnar någon form av tanke. Om jag slutar tänka på boken så fort jag slutat läsa -- då är det en dålig bok.

Betyder det att du inte läser underhållningslitteratur? Där finns i alla fall rätt sällan några djupare filosofiska resonemang.

Nej, jag läser en hel del underhållningslitteratur men jag ställer ändå som krav att det ska efterlämna en tanke. Det behöver inte vara djupa filosofiska resonemang men någon form av avtryck måste ändå boken ge. Jag läser en hel del chick-lit men de bästa ur genren lämnar i alla fall någon form av tanke efter sig.

Du skriver mycket och samlar citat ur böcker. Skriver du även skönlitterärt?

Nja, inte så mycket just nu. Jag har väl som många andra bokfanatiker utdrag till påbörjade böcker i skrivbordslådan. Men de lär nog stanna därvid. Förr skrev jag enormt mycket dikter men det gör jag inte längre alls. Jag vet inte varför egentligen, men det finns inget behov längre på något sätt.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Dåligt språk kan förstöra även den bästa storyn. Dessutom får jag ibland lust att sitta med rödpenna och rätta korrekturmissar. Lärarskada kanske...

Varför bloggar du?

För att få utlopp för alla tankar. Jag har alltid skrivit mycket och när jag fann bloggvärlden kändes det verkligen helrätt att börja skriva blogg. Dessutom upptäckte jag snabbt glädjen i att blogga om böcker då man kunde få en diskussion om det man läst. Det är tyvärr inte så många av mina vänner som läser och jag saknar ibland att kunna diskutera böcker med någon. Genom bloggandet kan jag i alla fall få en liten form av boksamtal.

Du har arbetat mycket för att åstakomma mer diskussion mellan bokbloggar genom att starta bokfemman. Hur kom du på den idén?

Dels ville jag ha något som utmärkte just min blogg och som var "jag". Dels kände jag att just listor är något som figurerar i alla dess former på bloggar och varför inte ha ett återkommande tema? Dessutom kändes det som en utmärkt chans att få bra boktips och det var väl det som var grundidén med det hela. Att samtala om böcker på ett roligt sätt.

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Mina favoritbloggar som jag uppdaterar mig på dagligen är inte rena bokbloggar så de kanske jag inte ska nämna här. Mina favoriter bland bokbloggarna är i alla fall Gemen och verserad, Maria läser och Bokhora. Fast jag brukar surfa runt på många, många bokbloggar, när tid ges.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jag har alldeles för många på gång just nu… För en gångs skull lyssnar jag faktiskt på en bok: Ett magiskt år av tänkande av Joan Didion. En helt fantastisk bok. Dessutom läser jag också En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie och Ett år med kött av Ruth L. Ozeki. Sedan har jag ytterligare 3 böcker som just nu ligger vilande. Jag är väldigt rastlös i mitt läsande just nu och har svårt att hålla fokus på en bok i taget. Jag måste verkligen vara i stämning när jag läser en bok och olika böcker passar för olika tillfällen. Det är jobbigt när man är sugen på en viss typ av bok och inte har något hemma som passar. Då blir det nästan som abstinens.

Andra bloggar om: böcker, läsning, malin, intervju, bokfemman, bloggar
Technorati tags: böcker, läsning, malin, intervju, bokfemman, bloggar

En överblick över den lokala fantastiken

Veckans blogg är Fanspan av Johan Anglemark. Till skillnad från de övriga bloggarna jag har presenterat hittills är det här en nyhetsblogg, och en mycket specialiserad sådan: här finns bara aktualiteter om science fiction, fantasy och skräck som har med Sverige att göra.

Vem är du?

Jag är en vetenskapsintresserad humanist med universitetsexamen i språk som arbetar som teknikskribent och -redaktör på ett företag i programvarubranschen. Jag bor i villa strax utanför Uppsala med en fru, två katter och sextusen böcker.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Ett estetiskt tilltalande språk i kombination med en originella, fantasirika idéer.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Fantasilösa klichéer.

Varför bloggar du?

När jag började med Fanspan fanns det inget bra ställe för svenska science fiction-intresserade att få nyheter dels om sf och fantasy i Sverige och dels om vad som händer i det svenska nätverket av sf-intresserade. Att tillgodohandahålla detta är fortfarande halva syftet med bloggen, men nu riktar jag mig även till folk utanför vårt nätverk, för att ge dem en inblick i vårt nätverk och för att ge mer uppmärksamhet åt roliga initiativ som har med sf och fantasy att göra.

Har du någon uppfattning om hur stor andel av läsarna av Fanspan som är gamla välkända stötar inom sf- och fantasynätverket och hur många som kommer från utanför nätverket? Jag vet av personlig erfarenhet att det är svårt att nå ut utanför dem som redan är insatta i genren.

Jag har ingen vidare uppfattning om det. Naturligtvis är majoriteten av dem som besöker bloggen "utomstående" eftersom de flesta träffarna i loggen kommer från Google, men av dem som regelbundet besöker bloggen eller läser den via RSS är nog lejonparten sådana som redan är med i gänget. Men det är bara en gissning.

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Under Pausträdet
Notes From The Geek Show
The Mumpsimus

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Kafka på stranden av Haruki Murakami
Band XXVIII i Carl Barks Samlade Verk

Du är insyltad i mycket av det som händer inom science fiction och fantasy i Sverige. Hur stor del av det du läser är fantastiklitteratur och hur mycket är annat?

Det var en lätt fråga. Vänta medan jag tuggar lite siffror...

Under 2007 tillhörde ungefär 60 % av de böcker jag läste någon av marknadskategorierna sf, fantasy eller skräck. Det tror jag är en ganska typisk siffra för mitt läsande.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bloggar, intervju, fanspan, johan anglemark, science fiction, sf, fantasy, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, bloggar, intervju, fanspan, johan anglemark, science fiction, sf, fantasy, skräck

The Girl Least Likely To bli en bokhora

I min serie intervjuer av bloggarna bakom bloggar jag läser skickade jag ett brev till Helena, även känd som The Girl Least Likely To, men fick inget svar. Precis som jag hann börja fundera på vart svaret tagit vägen så meddelandes det att Helena hade övergått till att bli en av tjejerna bakom bloggen bokhora.se istället.

Vem är du?

Jag är 27 år gammal, har tidigare bloggat om litteratur och popkultur på The Girl Least Likely To och är sedan förra fredagen en officiell bokhora. Litteratur är min drug of choice, men jag är även storkonsument av musik, film, TV-serier och popkultur i allmänhet. Man kan tala om ett slags popkulturellt blandmissbruk.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Kort uttryckt: språk och stämning. Jag är inte så noga med invecklade intriger och skarp dialog, är beredd att ha överseende med smärre intrighål om det vankas vackert, innovativt språk och suggestiv stämning. Överlag är jag väldigt svag för författare som i sina böcker lyckas skapa en alldeles unik värld man vill besöka om och om igen. Kanske är det just min förkärlek till stämning, företrädelsevis av det suggestiva, täta, svartkantade slaget som gör att jag läser så pass mycket skräcklitteratur. Är barnsligt förtjust i skräck, neogotik och mörkerlitteratur i allmänhet: allt från uttalad skräcklitteratur à la Stephen King och H.P. Lovecraft till mer erkänt "litterära" författare som Mare Kandre, Joyce Carol Oates och Carina Rydberg.

Läser du lika gärna skräck med övernaturliga inslag som realistiska skräckromaner?

Svår fråga. Som tonåring läste jag nästan uteslutande övernaturlig skräck, men nu för tiden kan jag nästan föredra mer oortodox skräck, berättelser som tar fasta på den mer existentiellt betonade skräcken. Carina Rydbergs "Den som vässar vargens tänder" är ett bra exempel på en roman där skräckstämningen utgår från människans latenta ondska, rädslan för det egna jaget och dess förmåga att utföra onda handlingar. Egentligen är detta betydligt otäckare än vampyrer, demoner och monster.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Dåligt språk! Ryser av obehag bara jag tänker på tafflig språkbehandling, korrfel och andra styggelser.

Varför bloggar du?

Dels därför att jag alltid älskat att skriva och gillar den djupa tillfredsställelsen som infinner sig när jag fått till en riktigt schysst formulering, men också för att det är kul med feedback och att diskutera läsning med andra intresserade.

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Läser och funderar

Calliope books

Camillas läsdagbok

Sedan måste jag passa på och slå ett slag för Bokhora också -- hej, smygreklam! Jag har läst bokhororna frenetiskt ända sedan starten 2006 och är barnsligt stolt över att få skriva där.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jag har precis avslutat Stephen Kings nya roman "Duma Key", en klassisk King-roman av stort, lite episkt snitt med fina skildringar av Florida -- inget Maine, faktiskt, och inte särskilt mycket explicit skräckstämning annat än framåt slutet. Sedan parallelläser jag "Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?" av Christer Hermansson och "Fem knivar hade Andrej Krapl" av den finska författaren Hannele Mikaela Taivassalo.

Eftersom du verkar vara en ännu större Stephen King-nörd än jag tänkte jag kolla vilka av hans böcker du tycker bäst om och varför.

"It" var min första riktigt stora läsupplevelse av King, så den tipsar jag alltid om. En skickligt berättad mastodontroman (min luggslitna pocketutgåva är 1090 sidor lång!) om ondska, ond, bråd död och skräckens förmåga att, likt en kameleont, byta skepnad -- men också en fantastiskt fin och rörande uppväxtsskildring. Bland Kings senare alster håller jag 1998 års "Bag of Bones" ("Benrangel" på svenska) högst. Det är kanske hans mest litterärt ambitiösa verk hittills, med flera såväl tematiska som språkliga referenser till Daphne duMauriers underbara roman "Rebecca", men också en övernaturlig kärlekshistoria. Otroligt bra! Sedan måste jag tipsa alla vampyrdiggare om följande halvnördiga läsupplägg:

1. Läs "Salem's Lot", Stephen Kings hyllning till "Dracula" om en liten stad i Maine som invaderas av vampyrer.
2. Läs sedan novellerna "Jerusalem's Lot" och "One For the Road" ur Kings allra första novellsamling, "Night Shift". Den första är en lovecraftiansk brevnovell som låter läsaren ana att något varit väldigt, väldigt fel i den lilla staden i århundranden; den andra ger inblickar i vad som hände efter "Salem's Lot". En prequel och en sequel, alltså.

Andra bloggar om: böcker, läsning, intervju, helena dahlgren, the girl least likely to, bokhora
Technorati tags: böcker, läsning, intervju, helena dahlgren, the girl least likely to, bokhora

Alla Helenas dagar

Vem är du?

Jag heter Helena Ferry och bor i Göteborg med min man Jonas. Jag har uppnått den där åldern när man måste tänka efter hur gammal man egentligen är -- tjugo....sju! Böcker ligger mig varmt om hjärtat och jag drömmer om att få ge ut en (eller ännu hellre flera!) själv någon dag. Jag har skrivit ett romanutkast på 60000 ord och jag ser fram emot att få tid att bearbeta det med en rad planerade drastiska förändringar. Jag ser vansinnigt mycket film och fotograferar nästan jämt. Dessutom är jag en flitig datoranvändare och försöker leva så veganskt som möjligt. Mer officiellt kan jag snart titulera mig civilingenjör inom informationsteknologi -- just nu skriver jag exjobbsrapport och söker jobb.

Jag vet att du både skrivit en NaNoWriMo-roman (att skriva en roman på en månad) och håller på med en annan roman på vanligt sätt (utan tidsbegränsning). Kan du berätta lite mer om hur du upplever skillnaden att skriva med och utan deadline?

Just nu är i alla fall skillnaden väldigt uppenbar på ett tråkigt sätt: när jag skrev NaNo skrev jag mycket hela tiden, nu skriver jag inte alls. NaNo var ju ganska extremt och därtill kortsiktigt, vilket gjorde det görbart att ge projektet hög prio. Utan deadline är det svårare att ta sig den tiden. Det handlar givetvis mycket om disciplin, men jag har nu sett mig tvungen att lägga skrivandet på hyllan ett tag till förmån för exjobb och extrajobb, så att jag kan få examen och sedan ett riktigt jobb. Det återstår att se hur bra jag blir på att avsätta skrivtid sedan när jag "bara" har ett heltidsjobb -- om jag klarar det på egen hand eller måste ta NaNo till hjälp igen!

Tycker du att böcker och film är bra på att berätta olika typer av berättelser? Vilken typ av berättelser läser du helst och vilken typ ser du helst på film?

Jag tror att berättelser kan berättas bra i båda formaten, men resultatet blir givetvis helt olika. När det gäller film har man ju ett helt annat bildspråk och det kan vara väldigt njutbart och intressant med kreativa kameravinklar och klipp, färger och kompositioner. I film ska man helst klara sig utan berättarröster och inre monologer, eller det får i alla fall inte vara för mycket av den varan, medan böcker kan bestå enbart av det sättet att berätta. En skön sak med film är att det inte kräver mycket att se den - man lägger sig i soffan och slappar i ett par timmar. En bok kräver lite mer och därför är jag mer kritisk i urvalet av böcker. Står valet mellan samma berättelse som bok eller film är det bok jag väljer, för det känns mer komplett. Varje gång jag sett en filmatisering av en bok jag läst har jag blivit besviken över att det känts så futtigt.

Berättelser som till exempel Liftarens guide till galaxen tror jag gör sig bättre som böcker än som film - jag tänker på att språket är väldigt speciellt, bärande och fyndigt. Filmen kan inte överträffa bilderna som läsaren skapar i huvudet. Det motsatta, en berättelse som blir bättre som film än som bok, vet jag inte om det finns. Det visuella kan givetvis göras fantastiskt bra, men det beror nog mer på filmskaparna än grundberättelsen.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Jag läser böcker av många anledningar, men en riktigt lyckad läsupplevelse kännetecknas oftast av att den får mig att känna och tänka. Jag vill gärna bli berörd, känna igen mig, bli imponerad av någonting klurigt eller bli intresserad av något nytt ämne. Ibland läser jag mest för att se hur en viss författare är. Det gör inte så mycket om jag skulle läsa något jag tycker är dåligt, eftersom det är lärorikt att försöka sätta fingret på vad man inte gillar och försöka undvika att göra samma misstag själv.

När du konstaterar att en bok du läser har problem, börjar du analysera varför och slutar läsa den, eller läser du ut den i alla fall?

Jag är väldigt envis på den punkten, jag kan inte minnas när jag senast lade ifrån mig en outläst bok. Jag läser alltid ut böcker som jag påbörjar (utom förstås vissa faktaböcker som inte kräver att man läser från pärm till pärm) och ofta märker jag att även de böcker jag ogillar i början till slut blir bra eller åtminstone intressanta. Efteråt är jag alltid glad att jag kämpade vidare. På sistone, i och med att jag börjat skrida till verket med mina författardrömmar, anstränger jag mig mer för att reda ut vad jag inte tycker är bra och försöker relatera till mina egna skriverier.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Brist på korrekturläsning. Jag hakar upp mig på stavfel och andra språkmissar och det stör läsningen. Och givetvis finns det några plottmässiga ajabaja som direkt sänker en bok oavsett hur bra den varit dittills: låt aldrig upplösningen komma genom att skurken berättar för hjälten hur allt hänger ihop! Det får helt enkelt inte vara för banalt. De flesta böcker jag läser är faktiskt bra och jag upphör aldrig att förvånas över hur bra jag är på att välja rätt!

Varför bloggar du?

Det har blivit otänkbart att inte göra det! Jag har bloggat i 8 år och skulle nog inte kunna sluta ens om jag försökte. Jag är beroende av att skriva och fullkomligt besatt av att dokumentera mitt liv, både i text och bild. Kanske har det att göra med att jag är dålig på att komma ihåg vad som händer annars. Det är i alla fall mest därför jag skriver om all film jag ser och om alla böcker jag läser. Sen är det förstås väldigt roligt att kunna nå ut till andra och få ett utbyte av det hela!

Du var rätt tidigt ute med att blogga. Skrev du vanlig dagbok innan du började blogga?

Litegrann i perioder, mest när jag var mycket yngre. Man brukar ju prata om att man är personligare när man skriver egen dagbok på papper, men jag upptäckte att jag censurerade det mest privata redan när jag skrev icke-offentligt. Slutresultatet var för det mesta sådant som jag lika gärna kunnat lägga ut till allmän beskådan, så det kändes inte som att jag förlorade något på att börja göra det.

Brukar du gå tillbaka och läsa dina gamla blogginlägg regelbundet för att friska upp ditt dåliga minne, eller räcker det med att veta att du har dem om du behöver ta reda på något du glömt?

Jag bläddrar ofta gamla inlägg när jag funderar på någonting särskilt jag gjort som jag inte riktigt minns, och ibland slumpläser jag några inlägg här och var bara för att det är kul. Det är väldigt roligt att ha arkivet och jag kan bli så frustrerad över att jag inte började skriva tidigare. Tänk om jag hade haft mina gymnasieår (inklusive utbytesåret i USA) också!

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Jag följer faktiskt väldigt få bloggar ordentligt just nu. Två bokbloggar jag brukar hålla koll på någorlunda är Du är vad du läser och Konsonantmylla. Hundöra ser trevlig ut, men jag har inte läst särskilt mycket där ännu.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jag har i regel alltid en bok och en talbok på gång. Just nu är boken Lisey's story av Stephen King -- på engelska, eftersom jag helst undviker översättningar om det går. Det är ju författarens språk jag vill läsa! Jag är mellan talböcker, men har precis laddat ner (lagligt!) John Ajvide Lindqvists Tindalos, så det blir med största sannolikhet den jag börjar lyssna på till disken senare idag.

Andra bloggar om: bloggar, böcker, intervju, helena ferry, helenas dagar
Technorati tags: bloggar, böcker, intervju, helena ferry, helenas dagar
intressant.se

Den danske flygfisken

Här är en presentation av Knud Larn, science fiction-entusiast från Danmark och bloggare på Den fantastiske flyvefisk. Den här veckans bloggpresentation får också fungera som en lektion i danska. Det är så liten skillnad på danska och svenska när det är skrivet att det inte bör vara något problem att läsa. (När det gäller att förstå talad danska får jag däremot erkänna att jag får problem.)

Vem är du?

Jeg er en akademisk skolet læsehest, velbevandret i dansk, tysk og engelsk sprog, historie og litteratur. Kæmper fortsat med mit franske, men det går bedre. Er gift, har en teenagedatter -- og tre katte.

I vores verden er jeg desuden formand for Science Fiction Cirklen (SFC), Danmarks ældste science fiction forening (grundlagt 1974), skriver anmeldelser og artikler om literatur til diverse magasiner og fanzines. Til og med 2007 udgav og redigerede jeg mit indtil videre 6. fanzine, SCIENCE FICTION -- der nåede at udkomme med 15 numre. Nu går tiden med at lede SFC og redigere bøger med/om genren. Pt arbejder jeg med en Norman Spinrad samling ifbm at Spinrad er GoH på den årlige danske festival.

I den ydre verden får jeg penge for at tale, overtale, presse, lede, hjælpe en forretning med mange tusinde ansatte henimod stadig bedre kvalitet i produktionsapparatet, både i hardware, software og wetware. Omgivet af superdygtige ingeniører, matematikere og ledere bruger jeg min humanistiske baggrund som et wildcard til at udfordre systematiske processer og opstille helt andre scenarier for virkeligheden.

Pengene konverteres til genrens obskure fanzines og gamle magasiner (fra Argentina til Indien, og fra Finland til Syd-Afrika) som stakkes op i mit bibliotek. Et bibliotek, der i disse år antager selvstændigt liv og vokser hurtigere ved donationer end jeg kan nå at købe ind. Jeg tror det er noget med massefylde -- når massen bliver stor nok, tænder stjernen af sig selv og bliver synlig på folks himmel. Ihvertfald er det meget spændende at være midt i... Samlingen ender forhåbentlig som offentlig ejendom under Københavns Universitet.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Noget "nyt", noget svært -- der er mening i, ikke bare dårligt. Jeg vil overraskes i formen, og fascineres af indholdet. Hvad er et menneske? Hvordan agerer mennesket i sin omverden? Hvorfor ser dette menneske denne verden sådan?

Zoran Zivkovics fantastiske fortællinger om små bitte ting har een side af det jeg leder efter. Leg med læserrollen, leg med forfatterrollen, leg med fortælleteknik. Kurt Vonnegut gør det samme bare i et andet setup. Man må slet ikke underkende Kilgore Trouts effekt på læserens sind side efter side. Det er meget flot og sart gjort.

Så leder jeg efter gode ideer, koncepter på fremtiden. Her kan de gamle pulps stadig være med. Trods det formulariske i fortællestilen, emmer de gamle pulps af iderigdom. Mange, rigtig mange af de nye -- og fortælleteknisk LANGT bedre forfattere -- kan slet ikke følge med her.

Et sted hvor genren desværre ikke når de store højder er i selve sprogbehandlingen. Digte kan meget mere her, jeg kan lide at læse digte der bryder nyt sprog frem i sine sætninger. Ord og vendinger der bliver stående i hovedet efter de er født på siden. Skaber ekko. Jeg savner tit denne dimension i science fiction, det meste er frygteligt fladt i sproget -- trods alle de andre kvaliteter.

James Joyce: Finnegans Wake (Faber & Faber 1939) er en af mine yndlingsbøger. Jeg læser den ca. en gang hvert andet år. Bare for at mærke hvad en stor -- en rigtig stor -- forfatter kan gøre ved mig, når han på side 1 tager fat i min hjerne og leger med den, med mine nedlejrede associationer, med min forståelse af fremmedsprog og med hele mit kulturhistoriske overblik -- og først slipper mig på sidste side. Det er stort, det er godt, det er ren hjerneterapi. Mindre kan også gøre det, og gør det ofte, men for forståelsen skyld vil jeg pege på dette ekstreme tilfælde.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Jeg hader at spilde min tid. Der er så ufatteligt mange gode bøger i verden, ikke bare nye, men også hele den utrolige mængde af ældre bøger som bare venter på at blive læst, at jeg virkelig kan blive arrig når jeg læser en tekst som ikke er gennemarbejdet, eller som bare ikke er udarbejdet med særligt høje krav til hverken forfatter eller læser. Jeg vil gerne dissekere bøger, læse dem med kniv og gaffel og rigtigt smage på dem. De skal være tilberedt perfekt og anrettet godt. Når der enten sløses med forfatter/redaktør arbejdet, eller decideret tales ned til læseren bliver jeg gal i skralden.

Det værste er ikke den begyndende forfatter med det obligatoriske storhedsvanvid -- de har bare ikke mødt ærlig kritik og det må jeg så -- på en konstruktiv måde -- se at få givet dem. Nej det værste er den kultur-inficering af kunsten, som jeg er vidne til i disse årtier. Når kvantitet bliver kvalitet. Det kan godt være at fodboldkampen havde hele 20 mål. Men hvis de kommer for let -- uden modstand og godt sammenspil, så er kampen bare kedelig, og timerne kunne være brugt bedre. Og ja, nogle forfattere får så tydeligt betaling pr ord, at alle de gode ideer drukner i fyld. Andre forfattere har så dårlig hukommelse at de gentager sig igen og igen, tilsyneladende uden at skænke en tanke at læseren faktisk ved det i forvejen. Lidt ligesom journalistisk formidling af videnskab, hvor de samme sætninger gentages op til fire gange i løbet af en halvtimes program -- for at vi rigtig kan forstå det. Se, hvis nu sætningerne havde været varieret og fortalt fra fire forskellige vinkler kunne der have været noget i det. Men som regel er det bare et udtryk for at min hukommelse er langt bedre end journalistens/forfatterens.

Varför bloggar du?

Ja, hvorfor gør man det? Det er meget enkelt: Jeg har et udpræget behov for at gøre min mening gældende. Jeg vil hellere bevæge end bevæges. Det tog et par årtier at spotte at det var dét der var ”galt” med mig ift omverdenen af ”normalitet”, men nu er det jo bare så ligetil. Det er mig, sådan er jeg.

Derfor ønsker jeg at fortælle min mening og dette og hint til omverdenen. Hvad enten det er en boganmeldelse, en analyse, eller en kommentar til en kørende debat. Jeg er også markant interesseret i at samle trådene og formidle andres arbejde. Derfor vil jeg ofte også blogge ved at pege ud i blogspace på interessante steder. En blog er et ufatteligt enkelt medie at dele information i, let at arbejde i, og let at publicere i.

Samme forhold ligger bag min skriverier til diverse fanzines og tidsskrifter, bidrag til andres bøger, og den lille, men voksende, stak af egne bøger. Om det er det akademiske mantra ”publish or perish” (POP) der er indskolet så effektivt i mig fra universitetet ved jeg ikke, men i hvert fald er mit eget mantra ”A blog a day, keeps oblivion at bay” (A BAD KOAB, det er dét jeg er ramt af...).

Du säger att du har ett behov av att göra din åsikt hörd exempelvis genom din blogg. Tycker du att det spelar någon roll för ditt skrivande om du får kommentarer eller inte?

Naturligvis spiller det en rolle! Det er altid rart at få venlige bemærkninger / konstruktiv kritik fra læserne om det man skriver (LOCs), eller møde nogen som er totalt uenige - det kan være meget frugtbart for ens egen erkendelse... Det er også rasende interessant hvis det publicerede skaber en diskussion eller en lille bevægelse i Fandom. Uden at det dog som udgangspunkt skal være polemisk, det jeg blogger. Det er også hjertevarmende hvis nogen skriver en kommentar om at jeg har "skabt forbindelse" mellem en fan og en webside eller til en ukendt bog, etc. Så er formidleren i mig glad. Ganske som i de gode gamle magasindage. Der var LOCs og der var abonnenttallet. I vore dage er abonnenttallet jo nemt, man kan følge med i sin webtrafik og i hvilke IP adresser der kigger med etc.

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Kun tre? Jeg læser jo et dusin.... Men ok -- det bliver så:

Interstellar Sysctl -- Jeppe Larsens flotte blog. Han er ved at læse sig igennem ”klassikerne”, det er spændende at følge med i hvad den yngre generation mener om bøgerne. Og så ved han noget om podcast etc som ikke er indlært i min opvækst og som jeg derfor skal indlære og holde mig orienteret om. Et godt supplement til den viden jeg selv skaffer mig.

Fanzine.dk -- fordi Janus Andersen læser alle de danske udgivelser som jeg ikke selv når. Derfor er han mit filter -- de bøger han peger på som gode/bedst, er dem jeg selv køber og læser. Ikke alle de andre.

Den tredje og sidste blog jeg vil trække frem her er Matthew Cheney's altid anderledes og forfriskende blog The Mumpsimus - displaced thoughts on misplaced literatures. Desværre har han ikke postet siden 24 december 2007, han er arbejdsramt, men jeg håber stadig han vender stærkt tilbage. Og under alle omstændigheder er hans tidligere blogs fortsat en gennemlæsning værd. Også hans directory af andre blogs bruger jeg flittigt.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jeg læser som jeg arbejder -- ved seriel fokusering. Jeg kan lide at skifte tit fra det ene til det andet, have mange ting igang på samme tid, men fokusere på een af gangen. Jeg er mand, så jeg kan ikke multitaske. Men ved denne metode er der altid er dén dér oplevelse af ”nå, ja -- det var dér jeg var, hvor spændende” til indledning. Men jeg har samtidig nogle helt faste rituelle læsetidspunkter hvor der skal læses, ellers er det en dårlig dag.

Tilfældigvis har jeg kun fantastisk litteratur i stakken lige idag, ellers plejer der også at være mikset enten en digtsamling (dansk- eller engelsksproget), en ægte gammel klassiker (dvs. oprindeligt på latin eller græsk -- jeg læser dem dog på engelsk) eller en fagbog eller to (om alt mellem litteraturanalyse og kulturhistorie) ind i stakken, men faktisk ikke lige denne uge. Lige nu er det:

Kurt Vonngut: Timequake (G.P. Putnam's Sons, New York, 1997) -- fordi det gik op for mig at jeg ikke havde læst nogle af hans sene bøger. Det er min pendlerbog, dvs den læses kun når jeg kører i tog til og fra arbejde.

Norman Spinrad: Deus X (Five Star, 2003) -- som et led i arbejdet med at redigere en dansksproget samling af Spinrads kortromaner/langnoveller til udgivelse i forbindelse med hans GoH besøg på den danske science fiction festival Fantasticon 2008 til april. Læses hjemme på hverdagsaftener.

T. H. White: The Elephant and the Kangaroo (G.P. Putnam's Sons, New York, 1947) -- research til en længere (akademisk) artikel om Whites forfatterskab, der læses og noteres henover weekenderne.

(Derudover -- løbende -- en lang række magasiner/fanzines/pamfletter, efterhånden som de dumper ind af døren, senest HP Lovecraft: Looking Backward.)

De flesta författare och böcker du nämner hör till science fiction och fantasy, men du nämner också Finnegans Wake som en favorit. Hur stor del av det du läser ligger utanför science fiction och fantasy?

Det er svært at gøre op, idet jeg ikke decideret læser det ene eller det andet. Jeg læser det jeg falder over gemmen mine informationskilder. Så når danske Weekendavisen, eller britiske Times Literary Supplement, eller tyske Die Welt (de tre aviser jeg læser regelmæssigt) skriver om en interessant roman, fagbog, eller digtsamling -- kan jeg finde på at købe den og læse den. Tilsvarende finder jeg klassiske titler når jeg (desværre sjældnere og sjældnere -- internettet har overtaget næsten alt min handel) besøger antikvariater og bare "browser". Det er de underligste titler jeg så tager med hjem og læser. Så er der de titler jeg får fast leveret -- både danske og udenlandske digtsamlinger kommer pr automatik i postkassen i kraft af mit medlemsskab af nogle (digt)bogklubber. Og enkelte nyere danske romaner og digte kommer som anmeldeseseksemplarer fra forlagene. Det giver en pæn månedlig stak af titler som jeg læser mig igennem -- nogle kun overfladisk, nogle mhp anmeldelse, andre fanger min særlige interesse og bliver grundigt fordøjet. Så vidt titlerne i verden udenfor.

I vores genre er det lidt på samme måde, her er det indkøb til biblioteket der definerer hvad jeg læser, det skal dække genren bredt historisk og geografisk, og det giver visse nødvendige køb hvert år, af både nye og gamle titler. Så er der igen de anmeldelseseksemplarer venlige mennesker sender mig -- fra Tyskland, USA og UK. Og så er der også her en række informationskilder som bestemmer min indkøbs- og læseadfærd: New York Review of Science Fiction, Locus, og de akademiske genretidsskrifter Science Fiction Studies, Foundation, m.fl.

Jeg er ikke science fiction nørd på dén snævre måde -- jeg læser nok 60% mainstream og 40% genreliteratur -- men jeg er definitvt en litteraturnørd. Jeg ser kun få film, spiller ikke computerspil, eller læser tegneserier i nogen stor stil.

Böcker kan vara bra på många olika sätt: språk, struktur, psykologi, miljöbeskrivningar, spänning och så vidare. Tycker du att en författare måste lyckas på alla de här områdena för att en bok ska vara riktigt lyckad? Är en bok som är bra i alla kategorierna bättre eller sämre än en som är genial i en och dålig i en annan?

Plot, plot, plot. Jeg er læser, jeg vil læse. Det er nemmest når plottet fungerer godt. Så bliver jeg ved med at læse. Så er der forfattere der kan fylde mere end bare plot på, gode komplekse personer, fantastiske settings, lege med sproget. Endnu bedre når de kan det hele og begynder at lege med mig som læser og min rolle ift den bog jeg læser. Men det er en kransekage der skal bygges op nedefra - ellers vælter den og bogen bliver studentikos -- fortænkt -- tvunget interessant (det nogle kalder intellektuel og som jeg mener i de fleste tilfælde bare dækker over inkompetence).

Pulps fra 1930erne er kun ide og plot -- men de gør det bedre end mange skolede forfattere i vore dage. Derfor læser jeg hellere disse gode historier (hvor der ikke er så meget andet i) end nutidige der kan skrive levende personer, men hvis personer står for sig selv og ikke rigtig deltager i en historie. Uden godt plot -- ingen Knud som læser.

Dermed ikke være sagt at det skal være en klassisk struktur -- jeg vil gerne udfordres og jeg læser næsten altid en bog med papir og blyant ved siden af. Tegner spændingskurven, referencerne, citater, settings, skitserer plottet og beskriver personerne og deres udviling, mens jeg læser. I håb om at dette er een af de svære...

Andra bloggar om: bloggar, böcker, läsning, knud larn, den fantastiske flyvefisk, science fiction, sf,
Technorati tags: bloggar, böcker, läsning, knud larn, den fantastiske flyvefisk, science fiction, sf,

Han som bloggar i månskenet

Vem är du?

Jag heter Johan Jönsson. Min litteraturanknutna närvaro på nätet handlar huvudsakligen -- bortsett från alla fora och mailinglistor jag hänger på -- om att jag är redaktör för nättidskriften Vetsaga, driver den tillhörande science fiction- och fantasylitteraturbloggen Ampersand, håller i Koll som försöker samla vad som händer i svenska science fiction- och fantasysammanhang på nätet, och är fantasyföreningen Catahyas mest aktive artikelskribent och recensent, och skribenternas kontaktperson och sådant (och har förmodligen vid ett eller annat tilfälle suttit på majoriteten av alla positioner som finns där, inklusive föreningens ordförandepost). Som avkoppling från all fantastik drev jag språk-, kultur- och litteraturbloggen Månskensdans som nu gått in i halvdvala för att ersättas av den mer ambitiösa men mer sällan uppdaterade kulturbloggen Bränt järn, som jag sköter tillsammans med den utmärkte Fredric Bauer. Samlar just nu material för ytterligare ett nätbundet projekt med litteraturanknytning men huvudsakligen annan inriktning. Sedan skriver jag noveller, krönikor och dylikt för diverse mindre svenska kulturtidskrifter och antologier på papper, samt lite för amerikanska nät- och papperspublikationer.

När jag inte tar livet av min fritid på ovan beskrivna sätt försöker jag läsa en bok om dagen, vilket fungerar någorlunda om man prioriterar det över ungefär allt annat och inte sover så mycket, studera retorik när jag kommer ihåg att jag förväntas syssla med sådant på heltid, arbeta en smula, lära mig språk (gärna utdöda, men levande är också roliga), spela fotboll och innebandy så regelbundet som möjligt och umgås med löst folk jag har oturen att råka känna. Om det hade varit mindre alkohol i öl skulle jag dessutom dricka mycket mer stout.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Språk (Arne Sand, Jack Vance). Rytm (Mervyn Peake). Stämning (Stig Dagerman, Tove Jansson). Skärpa (Anna Maria Lenngren). Personporträtt djupare än pappret de är tryckta på (J.M. Coetzee). Fängslande idéer (Philip K. Dick, Ursula K. Le Guin). Humor (Franz Kafka, Neil Gaiman). Sådant jag inte har stött på tidigare. Ytterligare en rad saker. Det jag njuter av i en novell av Wolfgang Borchert är inte samma sak som jag uppskattar i Ellen Kushners romaner, och i William Shakespeares dramer söker jag ytterligare någonting annat.

Namnexemplen är för övrigt de första bästa jag kom på medan jag skrev. Hade jag tänkt på saken i fem minuter hade de säkerligen sett helt annorlunda ut.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Språkbehandling och komplexitet offrat på spänningens altare. Särskilt vad det gäller det förstnämnda. Jag har svårt för böcker med ett klumpigt språk. Det innefattar tyvärr mesta som trycks.

Varför bloggar du?

Jag använder bloggar därför att de är smidiga publikationsverktyg. De är färdiga att användas men går med lite -- eller mycket -- pillande i koden ändå att anpassa till vad man vill ha. De har kommentarsfunktioner, vilket är bra eftersom diskussioner är trevliga och skrivande blir så mycket mer intressant om man får ta del av reaktionerna. Jag bloggar inte för att skriva om mig själv eller mitt liv. Bloggarna är ett sätt att få fritt spelrum för att skriva sådant som kanske inte hade passat in i tidskrifter eller andra sammanhang, för att få dela med mig av länktips som har med ämnet jag skriver om att göra, för att det finns texter jag själv vill ha kontroll över utan att lämna över dem till någon annan redaktör, för att det tillåter mig att skapa egna nischer och ägna hur mycket tid och utrymme jag vill åt vilka frågor som än faller mig in -- inom de givna ramarna. Jag är en varm anhängare av smala ämnesbloggar snarare än breda allmänbloggar som svävar ut om allt som råkar intressera skribenten för tillfället. Få personer lyckas hålla sådana bloggar intressanta för andra än de närmast sörjande.

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Maria Nygårds Arianrhod, därför att hon säger läsvärda saker om böcker på ett lättillgängligt sätt. Bodil Zaleskys Under Pausträdet, därför att hon skriver om europeisk litteratur på sådana där obskyra, obetydligt språk som tyska och italienska -- alltså litteratur som sällan nämns i Sverige. Sedan vill jag helt fräckt, skamlöst och i rent hån mot Jante rekommendera Bränt järn, men mest för Fredrics inlägg som också ofta behandlar sådant som kanske inte dyker upp i så många andra svenska litteraturbloggar. Mina egna är inte alls lika roliga, kanske för att de inte säger mig så mycket jag inte redan visste när jag läser dem.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jag får alltid en hemsk lust att svara någonting fruktansvärt drygt när den frågan ställs, som "ingen, uppenbarligen, eftersom jag sitter här". Jag brukar inte läsa någonting "just nu". När jag läser en bok så läser jag en bok -- och då vill jag definitivt inte bli störd av dylika frågor -- och när jag lägger ifrån mig boken är den i regel utläst. Att tycka att skönlitteratur bör läsas från pärm till pärm utan avbrott skapar ibland sina problem, förstås, men det är ett alldeles fantastiskt sätt att få många böcker lästa, om det är någonting man eftersträvar.

Hur väljer du vad du ska läsa för att undvika alla de undermåliga böckerna? Vad är viktigast av personliga rekommendationer, bloggar, recensioner i dagspress, baksidestexter, tidigare erfarenheter eller annat?

Personliga rekommendationer från personer jag litar på ser jag som den säkraste källan. Det finns några få jag vet ytterst sällan gör mig besviken, och ytterligare ett flertal som har tillräckligt god smak för att det skall vara ovanligt att de rekommenderar dåliga böcker. Recensioner fungerar egentligen på samma sätt: för att verkligen kunna lita på dem gäller det att hitta pålitliga recensenter. Annars händer det förstås att man läser hyllningar som får en att inse att man verkligen inte borde läsa boken, och negativa recensioner som säger en att det här mycket väl skulle kunna vara någonting intressant. Sedan skall redaktörer och förlag inte underskattas som sorteringsmekanismer. Särskilt när det handlar om små, nischade förlag brukar det enkla faktum att just de har gett ut boken kunna tala till dess fördel eller nackdel. Allt det här handlar förstås om tidigare erfarenheter – av vänner, kritiker, förläggare -- men det är klart, har jag älskat vad en författare har skrivit tidigare skall det mycket till för att få mig att vilja avstå från nästa verk utan att själv ha smakat på det. Till sist brukar tidens gång få undan rätt mycket skräp: att en bok skrevs för mer än ett århundrade sedan och har varit i tryck större delen av tiden sedan dess behöver inte betyda att den är bra, men det innebär ofta att det finns någonting läsvärt där.

Rent principiellt ser jag ingen skillnad mellan recensioner i bloggar och recensioner i dagspress. Det finns gott om fullständigt ointressanta recensioner i dagspress och det finns högintressanta texter om böcker i bloggar -- men de senare har som grupp förstås en sämre lägstanivå, och jag läser inte regelbundet särskilt många svenska litteraturbloggar. De allra flesta har jag sorterat bort därför att jag helt enkelt inte tycker att de säger mig någonting intressant. Tyvärr. Bloggar får mig sällan att läsa böcker jag inte hade läst annars, men å andra sidan finns det många fler anledningar att diskutera böcker och läsa om litteratur än rena lästips.

Baksidetexters enda funktion är känslan av surrealistisk häpenhet när man, efter att ha läst boken, råkar få syn på dem och känner sig som om man har upptäckt en alternativ värld där allting är en smula snedvridet. Man förstår, så i efterhand, vad det egentligen är den syftar på, men tolkningen förhåller sig till boken som en femårings teckning förhåller sig till verkligheten. Ett av mina favoritexempel är en utgåva av Bränt barn från 1968 som får Dagermans mörka, dystra verk att låta som en ganska typisk romantisk roman. Jag tycker synd om alla som läste den med de förväntningarna.

Själv har jag svårt att lägga ifrån mig böcker när jag väl börjat läsa i dem även om jag inser att de har brister, och jag tror att jag har en högre tolerans för haltande prosa än du har. Avbryter du ofta läsningen av böcker som inte håller måttet, eller lyckas du gallra fram tillräckligt bra böcker för att slippa det?

Jag har aldrig varit särskilt bra på att lägga ifrån mig dåliga böcker, särskilt inte när jag var yngre och inte hade fyllt min tid med fullt så mycket att göra. Det är ganska ovanligt att jag avbryter läsningen av en skönlitterär bok även om jag egentligen inte tycker om den. Det finns undantag, förstås. När jag för ett antal år sedan hade gett mig på Katherine Kerrs fantasyserie Deverry tog jag mig igenom första boken, började på den andra och kom med växande frustration över prosan -- även om Kerr inte är någon strålande stilist kan det delvis ha berott på översättningen, jag vet inte -- ungefär etthundra sidor in i den innan jag mitt i en mening kastade pocketboken genom hela rummet och in i väggen på den motsatta sidan. Inte en reaktion jag är stolt över, kanske (jag brukar vara mycket mer försiktig med böcker än så), men det fick mig i alla fall att sluta läsa en bok jag inte alls tyckte om.

Idag är det mycket ovanligt att jag plockar upp dåliga böcker för ren nöjesläsning. En hel del medelmåttiga, men få som verkligen får mig att bli frustrerad. Däremot upptäcker jag då och då att böcker jag har bestämt mig för att recensera någonstans -- vanligtvis på Catahya -- var sådant jag helst inte skulle vilja läsa. Är den riktigt dålig händer det att jag lägger ifrån mig den eftersom det känns så trist att tvinga sig igenom en usel bok bara för att skriva en irriterad recension, men för det mesta läser jag ut dem.

Som tungt engagerad i både bloggar och forum som Catahya, vilken form föredrar du om du måste välja? Varför?

Det spelar ingen större roll för mig. Det är innehållet, utbytet och möjligheten att få skriva om det jag vill på det sätt jag vill, utan att behöva tänka på saker som maxlängd eller ens målgrupp, som spelar roll i de oredigerade internetsammanhangen. Formens främsta funktion är att föra fram texten på ett snyggt sätt utan att ta fokus från den. Resten är inte så viktigt.

Andra bloggar om: bloggar, böcker, intervju, läsning, johan jönsson, vetsaga, ampersand, koll, catahya, månskensdans, bränt järn
Technorati tags: bloggar, böcker, intervju, läsning, johan jönsson, vetsaga, ampersand, koll, catahya, månskensdans, bränt järn
intressant.se

Välkommen till landet Annien

Jag tänkte tipsa om några bra bloggar jag läser, men det är så trist att bara skriva två rader med en länk, så jag tänkte passa på att göra en kort intervju med bloggaren bakom bloggen också. Förhoppningsvis blir det fler.

Först ut är Anna Davour, känd som Åka, som bloggar om science fiction och fantasy, fysik och annat i Landet Annien. Hon har även den engelskspråkiga bloggen Physicality of Words som handlar om hennes postdoc-studier i partikelfysik, böcker och Sverige och dessutom barnbloggen Barn och föräldrar i Annien.

Vem är du?

Stor fråga. Någon sorts kort svar borde väl omfatta att jag är fysiker, och just nu jobbar i Kanada med en detektor för att söka efter mörk materia. Jag älskar att läsa och skriva, och att umgås med folk och prata om böcker.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Idéer, intressanta synvinklar, nya tankar. Sånt som stimulerar min egen fantasi, och sånt får mig att tänka. Det är det som är det roligaste med att läsa tycker jag. Jag uppskattar också välskrivna och välkomponerade böcker, men jag läser mer än gärna ganska usla berättelser så länge de är roliga på det förstnämnda sättet.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Alltför tydliga klyschor, övertydliga knep, logiska luckor i handlingen (eller var de tre?). Dumhet. Sånt får mig att vilja kasta boken i väggen.

Varför bloggar du?

För att jag har svårt att hålla tyst, och vill ha någon sorts utlopp för tankar som dyker upp i huvudet. Jag tänker bättre om jag skriver. Det blir inte bara bloggande, jag ger ut fanzines ibland också.

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Oj. Tre. Det får mig att inse hur få rena bokbloggar jag faktiskt följer, och hur många blandade bloggar jag försöker hålla koll på. Nåja. Min viktigaste källa till bokinformation kommer nog via Locus Online. Jag prenumererar på deras Online Blinks, det är en blogg som samlar länkar till intressanta artiklar, intervjuer och recensioner runtom på nätet.

Sen måste jag ju nämna Vetsaga, ett riktigt intressant projekt för samla lite mer genomtänkta artiklar om fantastisk litteratur. Jag är själv med där, men det är många andra som skrivit också.

Trean blir svår, det finns många att välja på. Det får nog bli Claw of the Conciliator (namnet kommer från en bok av Gene Wolfe).

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jag brukar försöka ha en roman, en fackbok och en novellsamling på gång samtidigt, men just nu är det faktiskt tre romaner.

Ausgebrannt av Andreas Eschbach. Jag tar pauser i läsandet av den här, så den drar ut på tiden. En thriller om olja och storpolitik, jag tror inte att den har blivit översatt.

Mainspring av Jay Lake. En steampunk-roman om en parallellvärld som faktiskt bokstavligen är konstruerad som ett urverk och där en ung kille får i uppdrag av en ängel att hitta nyckeln som kan dra upp den stora fjädern som driver Jorden i sin bana.

Harry Potter och dödsrelikerna av J.K.Rowling. Den behöver väl ingen beskrivning. Jag och min man har den som högläsningsbok, ett avkopplande sätt att umgås.

Jag vet att du läser mycket science fiction och du håller på med partikelfysik, något som för de flesta kanske känns som science fiction. Vad är hönan och ägget här? Blev du fysiker för att du läst en massa sf?

Sånt här är alltid svårt att bena ut i efterhand. Jag vet att jag var intresserad av vetenskap innan jag började läsa sf på allvar. Jag läste Forskning och Framsteg från att jag var ungefär åtta år, för min pappa fick en prenumeration 1984 (det fanns för övrigt en artikel om sf i något nummer det året). Jag minns också tidiga funderingar om atomer och sånt.

När jag började läsa sf var jag 12-13 år. Jag tror definitivt att det inspirerade mig till att vilja syssla med tekniska saker, men vetenskapsintresset kanske hade lett mig in på en sådan bana ändå till slut. En starkt bidragande faktor var att jag upptäckte att jag var rätt bra på matte.

Jag kan ändå inte förneka att science fiction gav mig en känsla av att naturvetenskap och teknik var något häftigt och öppnade dörrar till storslagna äventyr. Precis så har det också varit i mitt liv: utan fysiken hade jag aldrig besökt Antarktis, eller fått utbildning för att arbeta 2 kilometer under marken i en gruva, eller ens fått besöka några obskyra laboratorier. Kanske inte lika häftigt som att kolonisera planeter och möta utomjordingar, men ändå.

Har du någon nytta av ditt sf-läsande när du forskar (att du tänker i andra banor än icke-läsare, kanske)?

Nja. Jag tror inte att jag har haft någon praktisk nytta av det. Däremot har jag haft stor nytta av att ha vana att läsa och skriva mycket.

Hur påverkar dina fysikkunskaper din läsning av science fiction? Blir du irriterad på saker som du vet är fel, eller spelar sådant ingen roll?

Det beror på hur det görs. Om det är uppenbart att författaren valt att bortse från verkligheten eller förändra naturlagarna i sin berättelse så är det inget problem, åtminstone så länge det görs på ett konsekvent och intressant sätt. Jag har försökt samla på mig fantastik som innehåller mörk materia, eftersom det är kul att se vad författarna har för egen vinkling av företeelsen. Det har oftast väldigt lite att göra med hur mörk materia funkar i verkligheten, men det hindrar inte att det är läsvärt.

Däremot hakar jag upp mig på grova missförstånd eller direkta knasigheter. Kanske är jag lite överkänslig för sånt, jag vet inte. Det har ju också att göra med att jag är fokuserad på idéerna i det jag läser, och om de inte hanteras väl tappar jag intresset.

Andra bloggar om: bloggar, anna davour, åka, intervju, annien, böcker, läsning
Technorati tags: bloggar, anna davour, åka, intervju, annien, böcker, läsning