Inlägg
Om man studerar de rekommendationer som Naturskyddsföreningen går ut med inför julhandeln blir det tydligt att organisationen i stor utsträckning helt enkelt är kritiska till konsumtion, framförallt till varor som produceras i andra länder.
Organisationen är exempelvis mycket negativt inställd till t-shirts som produceras i Indien och Kina. Resonemanget är delvis att tillverkningen är mindre miljövänlig i dessa länder, men även att det i sig skulle vara ohållbart att tillverka så mycket kläder som idag produceras.
Det senare reflekterar en önskan om att den globala tillverkningen ska krympa hellre än öka . knappast ett budskap världens fattiga idag vill höra. Ett sådant ställningstagande är samma sak som att säga till världens fattiga: Ni ska inte få samma möjlighet som vi fick.
Det är viktigt och rimligt att efterfråga miljövänliga kläder. Samtidigt är det viktigt att inte enbart ha ett kritiskt perspektiv på varor som produceras i länder som Indien och Kina.
Under senare år har hundratals miljoner människor i dessa två länder kommit in i den globala medelklassen just genom att producera t-shirts, leksaker och andra varor som de exporterat till omvärlden. Vilka är vi att stänga ute dessa människor från vår marknad och därmed inte ge dem samma möjlighet till ekonomisk tillväxt?
För att stödja denna i grunden mycket viktiga utveckling gäller det att handla mera, inte mindre, med länder i vår omvärld som håller på att ta sig ur fattigdom. Det är i första hand utvecklingen som sätter fart på miljötänkande, vilket hämmas om svenska konsumenter hela tiden skräms för att köpa produkter från dessa delar av världen.
Till att börja med tror jag att både jag, skribenterna här och Naturskyddsföreningen är överens om att det är bra att tänka på att de kläder man faktiskt handlar är miljövänligt producerade och att använda det som ett kriterium för vilka kläder man handlar. Det ser jag som självklart och inte mycket att orda om.
Det som jag tycker är försåtligt med den här artikeln är att den implicit hävdar att vi i den rika delen av världen har en plikt att konsumera så mycket av de varor som den fattiga delen av världen producerar att de får möjlighet att komma upp till en levnadsstandard som är likvärdig med vår egen.
Om man tänker efter lite så inser man att det finns ett problem här. När de (nu) fattiga länderna kommer upp till vår nuvarande nivå, varifrån ska de handla sina billiga varor? Och minst lika viktigt, vilka resurser är det som ska användas för att producera alla dessa varor?
Jag läste för ett tag sedan en artikel om att det började bli vanligt med människor, framför allt yngre, som struntade i att tvätta kläder eftersom det var så billigt att köpa nytt. Det säger sig självt att en sådan inställning gör att det kommer att gå åt mycket mer resurser per person, och redan i dag förbrukar mänskligheten mer resurser totalt än vad som produceras. Det håller ett tag, men det håller inte i längden, speciellt inte som jordens befolkning fortfarande växer.
Jag håller helt med om att vi ska göra allt för att ge den (än så länge) fattiga delen av världen möjligheten att komma upp till vår egen levnadsstandard. Det betyder inte att vi ska göra vad vi kan för att få dem att återupprepa alla misstag vi har gjort. Konsumtion har inget värde i sig. Det är bättre att köpa en begränsad mängd saker som är vackra, välgjorda och dyra och sedan använda dem länge än att hela tiden köpa nya slarvigt massproducerade saker. Det beteendet sysselsätter lika många personer med att göra saker åt mig (och därmed tjäna pengar på mig), men det förbrukar inte lika mycket resurser i onödan. För en längre förklaring av detta, läs Cory Doctorows tankar om Bruce Sterlings Viridianism (speciellt det citerade avsnittet på slutet).
Sammanfattningsvis: Det är OK att konsumera, men tänk på hur du gör det och vad det är du köper. Sakerna du köper ska inte bara köpas, man ska underhålla och husera dem också.
Andra bloggar om: miljö, konsumtion, naturskyddsföreningen, magnus andersson, nima sanandaji, kläder, bruce sterling, viridianism
Technorati tags: miljö, konsumtion, naturskyddsföreningen, magnus andersson, nima sanandaji, kläder, bruce sterling, viridianismintressant.se
