Nu blir det dock värre. Jag brukar ha svårt att skriva om diktsamlingar redan under de bästa förhållanden, och här är det dessutom ett bra tag sedan jag läste ut den. Dessutom vet jag att jag redan när jag läste tyckte att den var undanglidande och inte lämnade några direkta spår efter sig så nu har jag väldigt ont om intryck.
Det handlar i åtminstone de allra flesta fall om dikter som inte har några uppenbara rim eller någon meter som i alla fall jag klarar av att identifiera (vilket inte säger allt för mycket, men i alla fall). Dessutom handlar dikterna i rätt många fall om mer eller mindre nautiska teman och det är något som jag har väldigt lite erfarenhet av och just inget intresse av heller.
Sammantaget ger det att det här var en diktsamling jag inte uppskattade speciellt mycket, men det kan mycket väl bero på att den gör ett väldigt bra jobb med att träffa alla mina ointressepunkter.
Derek Walcott: Vinterlampor
Översättning: många olika
Wahlström & Widstrand, 1992
152 sidor
ISBN: 91-46-16065-5