Inlägg
Russell Stone jobbar som redaktör åt en självhjälptstidskrift, men han är också lärare på en kurs i "creative nonfiction". En av hans elever är den synnerligen positiva Thassadit Amzwar som får alla omkring henne att känna sig på bra humör, så till den grad att den andra efter ett tag börjar undra hur hon egentligen fungerar. Det visar sig att hon har en sällsynt genetisk egenhet som gör att hon verkligen är predisponerad för att sprida lycka omkring sig.Ganska snart tilldrar hon sig också uppmärksamhet från Thomas Kurton, genetiker och proponent för genetisk modifikation. Han är naturligtvis intresserad av att lista ur hur hon fungerar så att han sedan kan föra vidare den egenskapen till andra. Det här leder också till att Thassa hamnar på löpsedlarna med braskande rubriker som "nyckeln till lycka" och liknande. Efter ett tag med hårt medietryck börjar även Thassa till slut tycka att det blir lite jobbigt och försöker dra sig undan, men samtidigt lider hon av att behöva säga nej till människor som är intresserade av henne. Hon vill alltid hjälpa till där hon kan.
Generosity är i viss mån metafiktiv; rätt ofta kommer en berättare in och kommenterar texten eller personerna i den, och det tar ett bra tag innan det står klart vem berättaren egentligen är. Jag tänkte inte på att undersöka det så noga medan jag läste boken, men jag misstänker att de skrivtips som Stone delar ut i sin skrivarkurs även appliceras direkt på den kringliggande texten. På det hela taget känns det som om det finns en del intressanta finesser i strukturen hos texten.
Å andra sidan kan man också konstatera att Generosity är en av de där sf-romanerna som är skriven av en författare som inte är speciellt bekant med sf-genren. När det gäller hur den behandlar sina sf-element känns det som om det hade gått att göra mycket mer. Det ligger nära till hands att jämföra med Nancy Kress' Beggars in Spain som i viss mån har samma premiss men tar den mycket längre. Man får nog se det som att boken är anpassad för läsare som inte normalt läser sf, snarare än vana genreläsare. För den delen så får man nästan kisa lite för att egentligen kalla det här för science fiction, för det spekulativa elementet är väldigt litet.
Rent hantverksmässigt finns det inget att invända mot; språk och karaktärisering fungerar bra och här finns som sagt även en intressant struktur som man kan analysera om man är lagd åt det hållet.
Richard Powers: Generosity
Farrar, Straus and Giroux, 2009
296 sidor
ISBN: 978-0-374-16114-9
Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, richard powers, generosity
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, richard powers, generosityintressant.se
