2008-43: Erik Löfvendahl: Min skuld är min

Den här boken utspelar sig på 1980-talet men det märks egentligen knappt; vid något enda tillfälle nämns ett årtal men jag kan inte påminna mig något speciellt i handlingen som låser fast den i tiden förutom bristen på mobiltelefoner och att huvudpersonen faktiskt skriver ett pappersbrev. Han skriver visserligen sin roman på skrivmaskin, men hans kompisar säger också åt honom att han är hopplöst omodern och borde skaffa sig en dator.

Huvudpersonen studerar litteraturvetenskap och fördelar sin tid mellan en uppsats och ett romanprojekt. Hans tillvaro blir snabbt rörig när en ung kvinna i en lägenhet på våningen under honom hittas mördad och det finns anledning att tro att han kan ha gjort det. Hans berättelse om vad som händer honom själv och texten i hans roman presenteras omväxlande, och trots att historierna inte heller alltid berättas i kronologisk ordning så är det aldrig något problem att hänga med i vad det är som händer.

Det finns en del paralleller mellan de två berättelserna, men inte så att det känns övertydligt och ansträngt. Eftersom huvudpersonen läser litteraturvetenskap och skriver en roman reflekterar han en del både över böcker och processen att skriva en roman (som han också diskuterar med en kompis). Detta ger naturligtvis en extra dimension åt boken för dem som likt mig är intresserade av skrivande.

Boken presenteras som en deckare, men det känns inte som dess huvudsyfte; i första hand är det en bok om kärlek, hat och litteratur som råkar involvera brott och därmed polisen. Det är hela tiden personerna som påverkas av brotten som är i fokus, inte poliserna eller utredningarna.

Den historia som utspelar sig kring huvudpersonen är snyggt uttänkt och skulle mycket väl fungera som en fristående deckare, men jag tycker att den vinner på att på det här sättet vävas ihop med en fiktiv roman. Språkligt är boken också riktigt bra. Jag hittade ett par formuleringar som kändes ovana, men jag fick intrycket av att det kan röra sig om dialektala uttryck.

Som om det inte var nog så lyckas Löfvendahl också lura läsaren i en fälla som i alla fall inte jag hade väntat mig. Som en effekt av det tricket får man inte klarhet i en persons motiv, men jag tycker att det är en smärre brist som jag gärna förlåter efter effekten var väl värd det.

Erik Löfvendahl: Min skuld är min
Norstedts, 2008
368 sidor
ISBN: 9789113018164

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, erik löfvendahl, min skuld är min
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, erik löfvendahl, min skuld är min