Inlägg
Den här tunna boken diskuterar nobelpriset i litteratur som företeelse och tittar på hur det har utvecklats genom åren. Det säger inte så mycket om enskilda pristagare utan lägger istället tonvikten mellan hur riktlinjerna för hur priset delats ut har ändrats genom åren.I Alfred Nobels testamente står det att priset ska ges till "den, som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning"; en formulering som har gett de olika nobelkommittéerna genom åren en del huvudbry.
Under de tidigaste åren var akademien inte speciellt lämpad för att bedöma litteratur på grund av sin dåvarande sammansättning, och de tidigaste priserna innehåller också många namn som i dag i stort sett är glömda. Undantaget är Rudyard Kipling (1907) och lokalt även Selma Lagerlöf (1909, och den första kvinnliga pristagaren). Under de första åren tolkade akademien konservativt inriktade ledamoter "i idealisk rigtning" snarast som "i idealistisk riktning" och betraktade det som självklart att belönade verk (och författare) skulle förhålla sig på ett respektfullt sätt mot kyrka, stat och familj, vilket förklarar varför författare som Leo Tolstoj, Henrik Ibsen och Émile Zola aldrig fick något pris.
Under första världskriget försökte man hålla sig till något slags neutralitetspolitik genom att inte ge priset till någon av de stridande parterna. Under 1920-talet skedde en gradvis föryngring av akademien vilket ledde till en bredare syn på litteraturen, men fortfarande med en konservativ grundsyn.
1930-talet såg ett fokus på en annan formulering i testamentet: "gjort mänskligheten den största nytta". Man såg läsarna som mänskligheten och delade ut priset till populära författare med stor läsekrets, från Sinclair Lewis (1930) till Pearl Buck (1938).
Efter andra världskriget (som innebar ett antal år utan prisutdelning) kom så en ny tid när akademien istället premierade författare som förnyat litteraturen. Detta är ett kriterium som fortfarande används, även om det från slutet av 1970-talet fått sällskap av ett till: att lyfta fram viktiga men okända författare eller hela grenar av litteraturen. Den första författare som tydligt hör hit är Isaac Bashevis Singer (1978) som snabbt gick från fullständigt okänd till en av världens mest lästa författare.
Ett vanligt klagomål på nobelpriset är att man missat uppenbara kandidater när man delat ut priserna, men med kännedom om de olika riktlinjer som använts vid olika tider är det lättare att se varför olika författare förbigåtts. August Strindberg var rimligen för bråkig och respektlös för de tidiga nobelkommittéerna. I andra fall så har akademien helt enkelt inte haft tid att dela ut priser till förtjänta författare. Franz Kafka publicerade inte så mycket under sin livstid; det mesta kom ut postumt. Marcel Proust slog igenom 1919, tre år senare var han död. Förutom dessa problem så krävs det att någon blir nominerad för att de ska kunna vinna priset. Exempelvis Virginia Woolf nominerades aldrig, och vann därmed inte heller.
Den här boken är som titeln antyder en bra introduktion till nobelpriset och dess historia, men bitvis känns den väldigt överskådlig. Jag skulle gärna läsa något som var lite matigare.
Här finns en lista över nobelpristagarna.
Sture Allen & Kjell Espmark: Nobelpriset i litteratur: En introduktion
Svenska Akademien, 2006
64 sidor
ISBN: 9172274921
ISBN13: 9789172274921
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, priser, nobelpris, nobelpristagare, sture allén, kjell espmark, svenska akademien
Technorati tags: böcker, läsning, priser, nobelpris, nobelpristagare, sture allén, kjell espmark, svenska akademien
