2011-14: Neil Gaiman & Ed Kramer, red: The Sandman: Book of Dreams

En gång för länge sedan när jag började samla på mig Sandman-album hittade jag även den här novellsamlingen med noveller satta i Sandman-universat. Av numer glömda orsaker blev aldrig mer än ett par album i början av serien lästa då, och den här novellsamlingen blev därmed stående. Jag råkade hitta novellsamlingen i hyllan igen häromdagen, och eftersom jag läste igenom serien nyligen så kändes det nu mycket mer motiverat att läsa den. Så här i efterhand kan jag konstatera att den är bra, men att det nog är meningslöst att försöka läsa den om man inte redan läst serierna. Den kräver att man är bekant med huvuddragen där; framför allt persongalleriet.

Det är inte alla noveller som är helt lyckade, men jag tycker inte att det finns några riktiga bottennapp. Däremot finns det flera som är riktigt bra. Här finns exempelvis en berättelse om författargästen på "cereal convention" som lyckas missförstå det mesta på ett underhållande sätt för den som vet vad som egentligen händer, en historia om mannen som slår vad med Desire i en fråga om kärlek, och en novell om en medhjälpare till Dream som ägnar sig åt att laga trasiga drömmar, men som kommer underfund med att han inte kan göra något åt sitt eget ursprung och att det är mer relevant i sammanhanget än man kan tro.

För dem som läst och gillat serierna så är den här novellsamlingen också att rekommendera. För övriga: läst Sandman-serierna först!

Neil Gaiman & Ed Kramer, red: The Sandman: Book of Dreams
HarperPrism, 1996
293 sidor
ISBN: 0-06-105354-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, sandman, neil gaiman, ed kramer, book of dreams, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, sandman, neil gaiman, ed kramer, book of dreams, fantasy
intressant.se

2010-44: Neil Gaiman: Death: The High Cost of Living

Det här är inte någon regelrätt fortsättning på Sandman-serien utan en spinoff; här är det Death som står i fokus snarare än Dream, men det förhindrar inte på något sätt att det här albumet både är bra och känns som en del av den övriga serien.

Det är flera gamla bekanta som återkommer här. Förutom mad Hettie finns även Hazel och Foxglove som vi är väl bekanta med sedan tidigare. Det här ganska tunna albumet innehåller bara tre (och ett halvt) kapitel, varav de tre första hänger ihop till en sammanhängande historia som passar väl in i den övriga mytologin. Historien i sig är fristående, men jag tror inte att man får ut lika mycket av den om man inte läst Sandman först, eftersom man i så fall inte har samma koll på figurernas bakgrund. Bitar av historien har likheter med Deaths första framträdande när hon sitter i en park och pratar med Dream, i övrigt handlar det om ett sökande efter ett hjärta och en önskan (eller till och med två) om att dö.

Till skillnad från Endless Nights som jag tyckte var lite avslaget så känns The High Cost of Living som ett fullvärdigt Sandman-album, även om det egentligen är tvärt om. Men allvarligt talat: Neil Gaiman, Dave McKean och Death: Vad skulle kunna gå fel?

Neil Gaiman: Death: The High Cost of Living
Vertigo, 1994
104 sidor
ISBN: 978-1-56389-133-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, death, the high cost of living, chris bachalo, mark buckingham, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, death, the high cost of living, chris bachalo, mark buckingham, dave mckean
intressant.se

2010-37: Neil Gaiman: The Sandman: Endless Nights

Endless Nights är ett fristående Sandman-album utgivet ett antal år efter de övriga i serien. Det innehåller en berättelse om var och en av Dream och hans syskon, som vanligt alla illustrerade av olika konstnärer.

Jag älskade Sandman-albumen, men tyvärr känns det lite som att det här albumet har kommit ut snarare för att det fanns en efterfrågan än för att det verkligen är bra. Det är definitivt inte lika bra som resten av serien. Jag ska inte säga att det rakt igenom är dåligt heller, för det är det inte, men det håller inte samma magnifika klass som den övriga serien.

För den som läst den övriga serien och vill ha mer kan det här albumet fungera som ett återseende, men jag har svårt att se att det skulle kunna fungera på egna ben. Dess effekt beror i första hand på att det använder det man lärt sig om endless genom tio tidigare album som klangbotten, men det är ganska lite som tillförs här.

Neil Gaiman: The Sandman: Endless Nights
Vertigo, 2003
157 sidor
ISBN: 978-1-4012-0113-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, endless nights, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, endless nights, fantasy
intressant.se

2010-21: Hy Bender: The Sandman Companion

The Sandman Companion är en grundlig genomgång av serien Sandman. Boken inleds med en kort introduktion i två delar. Först berättas fakta om hur det kom sig att Sandman alls kom till, och sedan kommer en intervjusektion med Neil Gaiman om det.

Det här formatet med en sammanfattning först och sedan fördjupning och anekdoter i form av intervjuer med Gaiman repeteras sedan boken igenom. Varje album i serien får ett eget kapitel, och på slutet kommer även ett par sammanfattande kapitel som exempel tar upp de viktigare personerna i serien och tittar på deras källor och influenser. Här och där i texten finns även diverse anekdoter från andra personer som varit mer eller mindre inblandade i seriens skapande, allt från ett antal av illustratörerna till Alan Moore.

Jag tänker inte göra någon detaljanalys av boken, utan nöjer mig med att konstatera att den är väldigt bra. Sammanfattningarna av vad som händer i varje del är insiktsfulla, och samtalet mellan Bender och Gaiman som följer bygger på med intressanta detaljer som jag allt för ofta känner att jag missade medan jag läste albumen.

Det som irriterar mig mest med den här boken är att den får mig att bli väldigt sugen på att läsa om Sandman-serien på en gång för att titta på alla detaljerna som jag missat.

Hy Bender: The Sandman Companion
Vertigo, 1999
274 sidor
ISBN: 1-56389-465-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, hy bender, the sandman companion
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, hy bender, the sandman companion
intressant.se

2010-17: Neil Gaiman: The Wake

The Wake är den avslutande delen i Sandman-serien, men som jag gissade redan efter den förra delen så är det snarast del nio som är klimaxen; den här delen är mer av en epilog.

Det här albumet består av tre delar: en lång, en kort och en medellång. Den längsta har också gett albumet sin titel, och handlar om vakan över Dream (som alltså dog i den föregående volymen). Till vakan kommer förutom hans syskon även massor av andra gudar och personer som setts till i tidigare album, och många av dem berättar saker om och kring Dream, så på sätt och vis blir den här berättelsen lite som en samling väldigt korta noveller.

Sedan kommer ett kort mellanspel i form av "Exiles", om en man som fallit i onåd hos kejsaren och kommenderats iväg till en avlägsen plats lång från sin familj och alla han känner. Kommenderingen är naturligtvis ett straff, men även resan dit är ett straff i sig. Den går via häst genom en stor öken, och det är långt ifrån säkert att mannen ens kommer fram. På vägen träffar han Dream och får ett erbjudande om ett bättre liv än det han har att se fram emot vid målet för sin resa.

Den avslutande berättelsen anknyter till en historia i ett tidigare album där Dream ingår ett avtal med William Shakespeare om att han ska skriva två pjäser åt honom. Den första är En midsommarnattsdröm, som framförs på ett okonventionellt sätt i Fables and Reflections. Här får vi istället reda på hur det gick till när hans sista pjäs, "The Tempest", skrevs. Berättelsen utspelar sig till största delen i Shakespeares värld (mest i England, men även i Dreams slott), men vävs även ihop med sekvenser ur pjäsen (och i inledningen noteras även "with additional material by William Shakespeare"). Jag gillar den här sortens metafiktiva hyss, och här finns dessutom inte bara kopplingar mellan berättelsen om Shakespeare och Shakespeares berättelse; det hela anknyter naturligtvis även till händelser i tidigare album. Det gäller för den delen även för den senare delen av "The Wake" där Hob Gadling gör sitt sista framträdande. Här hamnar han på en "renessaince faire" där han anmärker på att all smuts saknas i återskapandet av dåtiden.

Att läsa Sandman har varit både fascinerande och frustrerande. Det är tveklöst en av de bästa serier jag läst någonsin (det är väl egentligen bara Alan Moore som kommer i närheten), men samtidigt känner man också när man läser att det är mycket man missar. Detta är helt klart ett verk som jag kommer att läsa om, och jag är säker på att jag kommer att hitta massor av kopplingar som jag missade under den här läsningen. Jag ser redan fram emot nästa läsning.

Neil Gaiman: The Wake
Illustrerad av Michael Zulli, Jon J. Muth, Charles Vess, Dave McKean
Vertigo, 1997
191 sidor
ISBN: 1-56389-279-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, the wake, michael zulli, jon j. muth, charles vess, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, the wake, michael zulli, jon j. muth, charles vess, dave mckean
intressant.se

2010-15: Neil Gaiman: The Kindly Ones

The Kindly Ones är den näst sista delen av Sandman-serien, men den känns som om den skulle kunna vara den sista. Utan att ha läst den än känns det svårt att tro att den sista delen skulle kunna kännas som något annat än en epilog.

Lyta Hall (känd från tidigare album) har fått sonen Daniel, men tidigt i historien så blir han kidnappad. Resten av berättelsen kommer i princip av hennes ansträngningar att få tag i honom igen, både genom egna efterforskningar och med hjälp av titelns "kindly ones" eller furies. Ganska snart riktar de sitt intresse mot Dream, och han blir allt mer hårt ansatt från olika håll. Det är för den delen inte bara Lyta Hall som är bekant sedan tidigare. Nästan allt som förekommer i det här albumet anknyter till tidigare episoder.

Man inser nu att vad som tidigare sett ut som ett antal bra berättelser med Dream som central karaktär och diverse andra personer som vandrar ut och in ur berättelsen i själva verket är en skicklig konstruktion för den upplösning som Gaiman iscensätter i det här albumet.

De tidigare albumen må ha varit bra var för sig, men The Kindly Ones överträffar dem grundligt och visar att de innehåller mer än man först inser, och utgör i sig en magnifik höjdpunkt i serien hittills. Jag vågar inte tro att avslutningen The Wake ska kunna nå upp till den här nivån även det, men jag blir gärna överbevisad.

Den stora mängden bakåtreferenser i The Kindly Ones gör att jag inser hur mycket jag måste ha missat i de tidigare albumen, och jag blir faktiskt sugen på att helt sonika börja om att läsa från början igen när jag är klar.

Neil Gaiman: The Kindly Ones
Illustrerad av Marc Hempel, Richard Case, D'Israeli, Teddy Kristiansen, Glyn Dillon, Charles Vess, Dean Ormston, Kevin Nowlan & Dave McKean
Vertigo, 1996
opaginerad
ISBN: 1-56389-205-7

Andra bloggar om: böcker, dave mckean, fantasy, läsning, neil gaiman, sandman, serier, the kindly ones
Technorati tags: böcker, dave mckean, fantasy, läsning, neil gaiman, sandman, serier, the kindly ones
intressant.se

2010-14: Neil Gaiman: World's End

World's End är på sätt och vis en samling korta berättelser på samma sätt som Fables & Reflections, men samtidigt inte. Till formen tar den sin förlaga från The Canterbury Tales; ett antal personer med helt olika bakgrund (från olika tider och världar, till och med) blir insnöade på världshuset "World's End" och berättar historier för varandra för att slå ihjäl tiden. För att göra det hela lite mer strukturellt komplicerat så berättas det historier inuti flera av de här berättelserna, ibland till och med i flera nivåer.

När vi nu ändå är inne på litterära homager är det även värt att nämna berättelsen "The Golden Boy" om en pojke Prez Rickard som redan som liten visar både intresse och fallenhet för politik. Han träffar Boss Smiley, en person med en stor smiley som ansikte, som erbjuder honom att bli president om han bara kommer ihåg vems förtjänst det är. Prez tackar nej och säger att han tänker bli president på egna meriter, vilket han också lyckas med innan han fyllt tjugo. Han visar sig vara en mycket bra president.

Prez träffar Boss Smiley igen som varnar honom att ställa upp för omval, men det gör han i alla fall. Under sin andra presidentperiod blir han skottskadad och hans fästmö dödad. Boss visar sig en tredje gång och erbjuder sig att återuppväcka fästmön från de döda i utbyte mot framtida tjänster, men Prez tackar återigen nej. När han tjänat sin andra period till slut drar han sig tillbaka från offentligheten och återgår till att laga klockor, något som han även tidigae sysslat med. Både detta och hans allmänt övermänskliga kompetens är saker som ekar av Dr. Manhattan från Watchmen, och Boss Smileys ständigt leende ansikte minner naturligtvis också om knappen som Comedian i Watchmen har, och som återkommer ideligen i den serien. På ett ställe i "The Golden Boy" förekommer den till och med med samma blodstänk på som den ofta har i Watchmen. En annan parallell är att båda historierna utspelar sig i samma tidsperiod i ett USA som har en lite annorlunda historia, och där superhjältar förekommer.

Det här albumet innehåller ett antal bra historier. De är väldigt olika, både till innehåll och i teckningsstilen, men det är absolut ingen nackdel.

Neil Gaiman: World's End
Illustrerad av Bryan Talbot, John Watkiss, Michaell Allred, Michael Zulli, Shea Anton Pensa, Alec Stevens, Gary Amaro & Dave McKean
Vertigo, 1994
167 sidor
ISBN: 1-56389-171-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, fantasy, neil gaiman, worlds end, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, fantasy, neil gaiman, worlds end, dave mckean
intressant.se

2010-12: Neil Gaiman: Brief Lives

Bakom titeln Brief Lives döljer sig en berättelse om verkligt gamla varelser som rör sig bland människorna på jorden. Det är inte bara Dream och de andra Endless som varit med väldigt länge.

Sedan några hundra år så är en av Dreams syskon, Destruction, borta. Systern Delirium får för sig att hon vill leta upp honom, och efter ett par försök med andra syskon så lyckas hon övertala Dream att hjälpa henne att börja leta efter honom. Delirium är inte direkt den mest fokuserade i syskonskaran, men här är det trots allt hon som ligger bakom uppdraget. Hennes vimsande ger dock upphov till en del komik när hon försöker förhålla sig till människornas värld.

Man kan ana att Gaiman så smått börjar knyta ihop sin berättelse om Sandman. Även om det är ett par album kvar så känns det här som en ansats till avslutning; vi får vad som i alla fall nu känns som avslutningar av berättelsetrådarna om Orpheus och Destruction. Det här albumet handlar också ovanligt mycket om sorg och förlust, vilket ger det en känslomässig tyngd åt framför allt slutet.

Återigen ett bra album: jag ser fram emot de sista tre!

Neil Gaiman: Brief Lives
Illustrerad av Jill Thompson, Vince Locke & Dave McKean
Vertigo, 1993
opaginerad
ISBN: 1-56389-138-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, serier, sandman, neil gaiman, brief lives, jill thompson, vince locke, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, serier, sandman, neil gaiman, brief lives, jill thompson, vince locke, dave mckean
intressant.se

2010-11: Neil Gaiman: Fables & Reflections

Fables & Reflections är annorlunda mot de övriga Sandman-albumen, för den är snarare än novellsamling än en roman. De flesta historierna är en ursprungligen en tidning långa (24 sidor), men åtminstone en är längre. När jag läste historierna fick jag intrycket att Dream själv hade en lite mer tillbakadragen roll här än i de övriga albumen, men när jag bläddrar lite i albumet nu är jag inte lika övertygad om det längre.

En del av de här historierna känns ganska perifera i relation till den övergripande handlingen (även om det kan vara vanskligt att säga i förväg). Den längsta av dem, "Orpheus", är inte bara anknuten till tidigare story, den är också en utmärkt återberättning av myten om Orpheus nedstigning i underjorden för att rädda sin kära Eurydike.

Starkast tycker jag dock att berättelsen "Ramadan" är. Här berättas hur kalifen Haroun al Raschid, känd från både historiska källor och Tusen och en natt, åkallar Morpheus för att säkerställa att Bagdads storhet aldrig ska glömmas bort. Resultatet blir kanske inte vad kalifen tänkt sig, men det gör definitivt inte berättelsen sämre. Av den sista sidan i den här historien att döma så kan man också gissa att historien är skriven som en kommentar till det första irakkriget som utbröt strax innan den skrevs.

Neil Gaiman: Fables & Reflections
Illustrerad av Dave McKean, Bryan Talbot, Stan Woch, P. Craig Russell, Shawn McManus, John Watkiss, Jill Rhompson, Duncan Eagleson, Kent Williams, Mark Buckingham, Vince Locke & Dick Griodano
Vertigo, 1993
264 sidor
ISBN: 1-56389-105-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, fantasy, fables and reflections, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, fantasy, fables and reflections, dave mckean
intressant.se

2009-128: Neil Gaiman: A Game of You

A Game of You återgår till att ha en sammanhållen handling genom hela albumet igen. Huvudperson den här gången är återigen en bekant från tidigare: Barbie som först dök upp som en av de andra inneboende i det hus där Rose bodde i The Doll's House.

Hon har flyttat till New York och bor nu i ett annat hus tillsammans med ett antal andra mer eller mindre underliga personer. Wanda, en transvestit, Hazel och Foxglove, ett lesbiskt par, Thessaly med de gigantiska glasögonen och den mystiske George. Barbie försöker skapa sig en ny identitet i New York, men upptäcker att hennes gamla drömmar tränger sig på och blandar sig i hennes verklighet.

Både Barbie och flera andra i huset drabbas av mardrömmar som speglar vad som händer i verkligheten, men de kommer underfund med att det är Barbie som står i centrum; det är hennes drömmar som tycks styra vad som sker.

Redan på ytan är det här ett intressant avsnitt, men om man följer rekommendationen och läser introduktionen sist så blir det ännu bättre. Istället för de lovsånger som de tidigare förorden bestått av så får vi här en rejäl analys av den här volymen av Samuel R. Delany. På ett mycket intressant sätt benar han ut speglingarna mellan verklighet och dröm, hur namngivning och identitsskapande används som teman och så vidare. Det här är utan konkurrens den bästa introduktionen hittills; jag skulle gärna läsa en liknande analys av hela Sandman-serien!

Neil Gaiman: A Game of You
Vertigo, 1991-1992
191 sidor
ISBN: 1-56389-089-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, fantasy, sandman, neil gaiman, dave mckean, shawn mcmanus, colleen doran, bryan talbot, george pratt, stan woch, dick giordano
Technorati tags: böcker, läsning, serier, fantasy, sandman, neil gaiman, dave mckean, shawn mcmanus, colleen doran, bryan talbot, george pratt, stan woch, dick giordano
intressant.se

2009-126: Neil Gaiman: Season of Mists

Dream och hans syskon kallas till en familjeträff av den äldste brodern, Destiny. Det är första gången de alla ses (utom brodern Destruction, som ingen vet var han är) på väldigt länge. Desire och senare Death övertygar Dream om att hans hantering av sin relation till en mänsklig kvinna i ett tidigare avsnitt inte var bra. Med tanke på att han dömde sin älskade till helvetet så är det väl bara att hålla med.

Nu, ett antal tusen år senare är Dream övertygad om att han gjort fel och bestämmer sig för att hämta tillbaka Nada från helvetet. Problemet är att han redan i första volymen gjorde sig ovän med Lucifer när han besökte helvetet för att återfå sin hjälm. Han ger sig trots det iväg till helvetet och förväntar sig problem, men är fast besluten att göra vad han kan för den han en gång älskade (och kanske rent av fortfarande älskar). Han är dock inte beredd på den sortens problem som uppstår när det visar sig att hela helvetet är tomt. Lucifer har precis kört iväg alla därifrån och håller på att låsa portarna, då han bestämt sig för att abdikera. Dream får nycklarna och finner sig plötsligen vara herre över helvetet.

Detta ger flera problem. Alla de döda som befann sig i helvetet är nu spridda över andra riken, inklusive människornas vanliga värld. Nada som Dream ville rädda är på okänd plats. Som om det inte vore nog med det så kommer en hel skock delegationer av gudar (vissa kända från tidigare episoder, andra inte) till Dream och hävdar att just de bör få överta nyckeln till helvetet. Flera av dem kopplar sina presentationer till löften om saker som Dream vill ha eller hot.

Det här albumet (som många andra Sandman-album, för den delen) är illustrerat av en hel massa olika illustratörer. Det leder till en viss spretighet, men det öppnar också för möjligheten att variera stilarna utifrån vad det aktuella ämnet är. På samma sätt så används ett otal olika stilar av pratbubblor för olika personer, vilket gör att det blir mycket lättare att hålla reda på vem som säger vad eftersom det syns skillnad på bubblorna.

Det slutliga beslutet från Dream om vem som faktiskt får överta nycklarna till helvetet känns lite som deus ex machina, men det är inte utan att det också passar bra. Resultatet öppnar också för en knorr i det sista kapitlet som inte alls var vad de övertagande tänkt sig.

Neil Gaiman: Season of Mists
Illustrerad av Kelley Jones, Mike Dringenberg, Malcolm Jones III, Matt Wagner, Dick Giordano, George Pratt, P. Craig Russell & Dave McKean
Vertigo, 1990-1991
224 sidor
ISBN: 1-56389-041-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, fantasy, season of mists, dave mckean, kelley jones, mike dringenberg, malcolm jones iii, matt wagner, dick giordano, george pratt, p. craig russell
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, fantasy, season of mists, dave mckean, kelley jones, mike dringenberg, malcolm jones iii, matt wagner, dick giordano, george pratt, p. craig russell
intressant.se

2009-124: Neil Gaiman: Dream Country

Den här volymen av Sandman är lite annorlunda än de två tidigare, för den innehåller fyra fristående historier. Förutom det finns också manuset till en av dem, "Calliope", så att man kan se hur ett manus utvecklas från det att Gaiman lämnar det ifrån sig till att det är en färdig serie.

"Calliope" handlar om en författare som gjort succé med sin första roman och nu inte lyckas skriva någon uppföljare. Från en annan författare får han köpa en musa, Calliope, som han både fängslar på vinden och våldtar. Hans författarkarriär tar ny fart, men Calliope lyckas få hjälp av Dream. Från att inte ha haft några idéer alls får författaren uppleva hur det är att ha ett ymnighetshorn av dem att ösa ur, men det stannar inte där: till slut drunknar han i idéer -- drömmar -- som han inte kan få ut ur huvudet tillräckligt fort.

Nästa historia, "A Dream of a Thousand Cats", beskriver hur katterna en gång regerade världen och människorna var jagade av dem. Frågan är om det kan bli så igen, eller om det bara är en dröm. Om nu någonting någonsin är bara en dröm.

"A Midsummer Night's Dream" är en berättelse om hur Shakespeare och hans teatersällskap uruppför pjäsen en midsommarnattsdröm (som Shakespeare fått inspiration till från Dream, enligt en överenskommelse i en tidigare episod) med den verklige Oberon med följe som publik. Naturligtvis kan inte den riktige Puck hålla sig borta från att blanda sig i skådespelet. Tyvärr är jag inte tillräckligt insatt i Shakespeares version av historien för att lätt kunna identifiera exakt vad som är korrekt enligt den och var saker skiljer sig, men det hindrar inte att det är njutbart i alla fall. Den här historien tilldelades World Fantasy Award som första och, vad jag vet, enda serieverk hittills.

"Façade" slutligen är lite svårare att få grepp om. En kvinna sitter ensam i ett rum och vill dö. Den enda kontakt hon verkar ha med omvärlden tycks vara en person, och det via telefon. I övrigt får hon pengar en gång i månaden. Hon har uppenbarligen jobbat för CIA tidigare (och det är därifrån hon får sina pengar), men det är lite oklart hur hon hamnat i sin nuvarande situation. Hon kan kontrollera många olika ämnen, men däremot inte kött. Hennes kropp är gjord av metall (möjligen efter något misslyckat superhjälteexperiment), och när hon måste ha kontakt med omvärlden tar hon på sig olika masker för att dölja sitt verkliga utseende. Här förekommer Dream inte alls, men däremot hans storasyster, Death.

Alla de här historierna är bra trots det lilla formatet. Det är kanske inte tillrådligt att läsa dem helt utan tidigare kännedom om Sandman-universat, men de har inte heller något större sammanhang med de tidigare volymerna. Eller kanske borde jag säga att sambandet med tidigare volymer inte är uppenbart än, för man får lätt ett intryck att det mesta i Sandman hänger ihop på ett eller annat sätt.

Neil Gaiman: Dream Country
Illustrerad av Kelley Jones, Charles Vess, Colleen Doran, Malcolm Jones III & Dave McKean
Vertigo, 1990
160 sidor
ISBN: 1-56389-016-X

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, fantasy, neil gaiman, sandman, kelley jones, charles vess, colleen doran, malcolm jones iii, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, serier, fantasy, neil gaiman, sandman, kelley jones, charles vess, colleen doran, malcolm jones iii, dave mckean
intressant.se

2009-122: Neil Gaiman: The Doll's House

Medan Dream tillbringade ett antal decennium i fångenskap passade fyra drömmar på att smita från hans rike till den vanliga världen där de snart börjar ställa till det. I den första volymen träffar vi också som hastigast på några personer som drabbas av Dreams bortavaro. En av dem är Unity Kinkaid som sov en stor del av den tid som Dream var borta, men även fick barn (med en okänd fader) under den tiden. I The Doll's House återförenas hon med sitt barn (och barnbarn). Även barnbarnet, Rose, drömmer mycket, men hon ger sig snart iväg från mor och mormor för att söka efter sin försvunne bror i den vakna världen.

Hennes jakt leder henne till ett hus i Florida där det bor ett antal underliga typer, och sedan vidare till något så bisarrt som en kongress för seriemördare. Dialogen i de kapitel som utspelar sig på den kongressen använder passande nog metaforer för döden i nästan varenda ruta, oavsett vad personerna pratar om -- mycket välgjort!

Förutom den här handlingen som är väldigt sammanflätad både med sig själv och med det föregående albumet så finns ett par kapitel som är tämligen fristående från de andra, eller åtminstone verkar det så nu. Det är möjligt att det kommer att framgå senare att även de ingår i samma väv, men det återstår att se.

Neil Gaiman: The Doll's House
Illustrerad av Mike Dringenberg, Malcolm Jones III, Chris Bachalo, Michael Zulli, Steve Parkhouse & Dave McKean
Vertigo, 1989-1990
232 sidor
ISBN: 0-930289-59-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, the doll's house, fantasy, mike dringenberg, malcolm jones iii, chris bachalo, michael zulli, steve parkhouse, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, the doll's house, fantasy, mike dringenberg, malcolm jones iii, chris bachalo, michael zulli, steve parkhouse, dave mckean
intressant.se

2009-120: Neil Gaiman: Preludes & Nocturnes

Jag började läsa Sandman för länge sedan när den gick i tidningen Inferno och gillade den, men jag kom inte så långt. Jag vet inte om det berodde på att jag tröttnade på att köpa tidningar eller om den slutade säljas. Efter det lånade jag några album, men kom av någon anledning aldrig riktigt igång med läsningen. Allt jag läst om (och av) Sandman tyder på att det är min grej, men min förra läsning fastnade någonstans halvvägs. Nu ska jag ge mig på den igen.

Preludes & Nocturnes är inte speciellt avancerat vad det gäller handlingen; det handlar mest om att etablera figurer och miljö, men det gör det med den äran. I början fångas Sandman (eller Dream, eller Morpheus, eller vad man nu vill kalla honom) av ett magiskt sällskap i England och hålls fången för att deras ledare hoppas få honom att jobba åt dem. Dream bidar sin tid och gör ingenting. Visserligen har han tråkigt, men odödlig som han är kan han vänta ut sin fångvaktare och ta hämnd senare. Mycket senare. Men hämnd är som bekant en rätt som med fördel serveras kall.

När han till slut kommer ut (för det gör han naturligtvis) måste han först få tag i tre saker som sällskapet stal från honom och som med åren försvunnit: hans påse med sand, en hjälm och en rubin. Det gör resten av albumet till en till synes enkel quest, men det betyder inte att den inte är bra. I ett avsnitt ("A Hope in Hell") stiger Dream ner i helvetet för att få tillbaka en av sina saker, vilket slutar med att han får strida med en demon om den. Här är det dock inte fråga om någon actionsekvens, utan en utmaning i berättande där Dream och demonen turas om att övermanna varandra i en fiktion i fiktionen, med ett mycket passande slut. Kapitlet "24 Hours" börjar med att presentera ett antal personer på ett café och gör dem till mycket vältecknade karaktärer, beskrivna av sin servitris som i hemlighet skriver noveller om dem på sin fritid. Det visar sig att de även har mörka hemligheter, men just den här dagen händer saker som gör att de kommer att leva ut sina fantasier. En gräslig historia, men fantastiskt välgjord.

Preludes & Nocturnes slutar med ett kapitel som introducerar Death, Dreams syster. Det här kapitlet är mycket mer lågmält och filosofiskt än de tidigare, men även det mycket bra.

Om berättandet håller sig relativt enkelt med en rak handling utan större komplikationer så är det bildmässigt mer avancerat. Visst förekommer det sidor med raka och regelbundna rutor, men oftare så är det uppbrutet, oregelbundet och överlappande. Några gånger ska ett helt uppslag läsas som en enda sida istället för en sida i taget. Visuellt är det mycket imponerande, och jag gillar speciellt de drömska omslagen av Dave McKean.

Neil Gaiman: Preludes & Nocturnes
Illustrerad av Sam Keith, Mike Dringenberg, Malcolm Jones III & Dave McKean
Vertigo, 1988-1989
ISBN: 978-1-56389-011-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, sam keith, mike dringenberg, malcolm jones iii, dave mckean, preludes and nocturnes
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, fantasy,neil gaiman, sam keith, mike dringenberg, malcolm jones iii, dave mckean, preludes and nocturnes
intressant.se