Babel får publik

SVTs litteraturprogram Babel har tidigare spelats in i studio, men den kommande säsongen kommer enligt dagens Corren istället att spelas in med en levande publik. Programledaren Daniel Sjölin är positiv eftersom det gör att han slipper göra en massa tråkiga tagningar av klippbilder om och om igen. Anledningen till förändringen är tydligen att man använt det här formatet i Babel Special och det har gått väldigt bra.

Jag vet inte om det kommer att göra någon praktisk skillnad för hur programmet upplevs för mig som tittare. Jag har inget minne av att publiken har haft någon egentlig roll i Babel Special mer än som fond. Å andra sidan tycker jag att Babel fungerar bra som det är, så om förändringen inte märks mer än för dem som jobbar med programmet så gör det inte mig något.

Andra bloggar om: böcker, tv, babel
Technorati tags: böcker, tv, babel
intressant.se

Kan vem som helst skriva en deckare?

Programmet Beckman, Ohlson & Can ställde i kväll frågan "Kan vem som helst skriva en deckare?". I panelen hade man Thomas Bodström, Elisabeth Höglund, Åke Edwardsson och Theodor Kallifatides.

Panelen kan på sätt och vis tyckas lite underlig: Kallifatides har skrivit några kriminalromaner förut men gör det inte nu, Edwardsson publicerar i dagarna vad han säger är hans sista, Höglund håller på med sin första som ännu inte är såld och Bodström har nyligen publicerat sin första deckare. Å andra sidan är det väl snarast en fördel att inte alla tillhör de största toppsäljarna just nu, så att man får lite mer blandade synpunkter.

Elisabeth Höglund intervjuade Mari Jungstedt för ett tag sedan och konstaterade sedan "om hon som har samma bakgrund som jag själv kan skriva en deckare kan så borde väl jag kunna", och på den vägen är det.

Åke Edwardsson trodde att många lurades av deckarens skenbart enkla dramaturgi. Vem som helst kan skriva en deckare, men däremot inte en som är bra.

Theodor Kallifatides inledde med "Det kan vara roligt att mörda ett par stycken ibland" men kändes annars över lag mer negativ till deckargenren än de övriga.

Den första frågan programledaren Mustafa Can ställde var vad den stora utgivningen av deckare just nu var ett tecken på. Höglund lade ut texten om att deckargenren är en spegel av verkligheten som försöker bearbeta det trauma som våldet upplevs som. Hon konstaterade också att kriminaljournalister står högt i kurs i den interna hierarkin; det finns ett intresse för kriminalfall. Edwardsson beskrev situationen just nu som ett slags Klondyke. Det kommer ut massor av deckare och därmed blir det många som tror att det är en bra genre att börja skriva i eftersom det säljer, och det är onekligen så att deckare är en genre där det fortfarande går att leva på ett författarskap.

Senare diskuterade man om det var bra eller inte att läsa deckare över huvud taget. Kallifatides sade att de flesta läste inte böcker mer än fem minuter i taget, och att deckare där det händer saker hela tiden är lämpade för sådan läsning. Bodström sade att på samma sätt som gratistidningar med korta artiklar fått nya personer att läsa tidningar så får deckare nya personer att läsa böcker, och Högström kompletterade med att en deckare kan vara en inkörsport till att läsa annan litteratur längre fram. Det förvånade mig lite att ingen av dessa personer som själva skrivit deckare kom sig för att tycka att en välskriven deckare är en lika god roman som någon annan. Kvalitet sitter inte i genren.

Man undrade också om deckare utarmar övrig utgivning. Kallifatides sade att det var så; nästan inga förlag ger längre ut exempelvis poesi, och många drar ner på utgivningen i allmänhet. Höglund kompletterade med att förlagen kräver minst en bok om året av en deckareförfattare, och helst långa serier av böcker. Den som vill skriva tyngre böcker orkar inte med att skriva i det tempot. De som hinner med producerar lättviktigare böcker, och det här kan på sikt leda till att deckargenren har ihjäl sig själv.

Det sades en del intressanta saker under diskussionen, men den kändes ofta lite ofokuserad. Jag tror att det hade blivit bättre om man nöjt sig med två gäster istället för fyra och istället hunnit låta dem gå lite mer på djupet.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, tv, theodor kallifatides, elisabeth höglund, thomas bodström, åke edwardsson, mustafa can
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, tv, theodor kallifatides, elisabeth höglund, thomas bodström, åke edwardsson, mustafa can

Premiär för Anna Janssons deckare på TV

I kväll sänds det första avsnittet av en teveserieversion av Anna Janssons deckare Främmande fågel med polisen Maria Wern i huvudrollen.

Jag tycker att Främmande fågel är en av Anna Janssons bästa romaner, även om det inte är den jag skulle ranka allra högst. Däremot tror jag att den nog är den som passar bäst för teve, så det låter som ett bra val.

Numer verkar det snarare vara regel än undantag att deckare i bokform även blir teveserier. Det började med Sjöwall/Wahlöös Martin Beck-böcker och senare har vi sett Henning Mankells Wallander, Håkan Nessers Van Veeteren, Camilla Läckbergs Fjällbacka-deckare och så vidare. Jag blir inte förvånad om det kommer fler filmatiseringar av Anna Jansson framöver. Medan vi väntar på det kan vi alltid titta på filmatiseringen av Stieg Larssons böcker; inspelning pågår för fullt i Stockholm just nu.

Det första avsnittet av fyra sänds i kväll 21:00.

Andra bloggar om: böcker, deckare, maria wern, anna jansson, främmande fågel, tv,
Technorati tags: böcker, deckare, maria wern, anna jansson, främmande fågel, tv,
intressant.se

Tittar på TV

Jag sitter och läser i boken TXTR som samlar Thåströms texter till alla låtar av Ebba Grön, Imperiet och Thåströms egna olika projekt. Jag fastnar vid låten "Tittar på TV" som skulle kunna vara en kommentar till läget i dag, lika väl som till 1981 när den skrevs.

Men från Peking hörs det inget
men från Peking hörs det inget
men från Peking hörs det inget
Ingenting

Jag tittar på TV
Jag tittar på TV
Jag tittar på TV
Jag tittar på TV

Jag ser sönderskjutna bönder
å jag ser städer som gått sönder
Jag tittar på hur världen faller isär
å jag tittar på en showbizdokumentär

Å från Peking hörs det inget...

Från Peking hörs inget av demokratirörelsen.
Från Peking hörs inget om mänskliga rättigheter.
Från Peking hörs inga krav från IOK.

Dom talar om fred, dom talar om fred
ger order om mord
Alla dessa tomma ord

Andra bloggar om: thåström, txtr, ebba grön, imperiet, peking, tv, kina, demokrati, mänskliga rättigheter, os, iok
Technorati tags: thåström, txtr, ebba grön, imperiet, peking, tv, kina, demokrati, mänskliga rättigheter, os, iok
intressant.se

Uppdrag granskning om Stieg Larsson

Uppdrag granskning i kväll kommer att handla om Stieg Larsson, konflikten om hans arv mellan hans efterlevande släktingar och hans sambo, samt om turerna kring det som finns skrivet av en fjärde bok i Millennium-serien.

Programmet börjar 20:00 på SVT1.

Andra bloggar om: stieg larsson, deckare, millennium, tv, uppdrag granskning
Technorati tags: stieg larsson, deckare, millennium, tv, uppdrag granskning
intressant.se

Protest och revolt, men mot vad?

Malena Janson skriver i en TV-kolumn i SvD om ett program om mat och miljö som jag tyvärr inte sett, men hennes text är intressant i alla fall. Hon verkar lida av den bland kolumnister allt vanligare sjukan att vara tvungen att sätta sig på tvären utan att riktigt veta hur det ska gå till.

Hennes huvudargument är att programmet Mat för planeten både sagt att klimatfrågan är komplicerad att greppa för de flesta och att det är svårt att se hur ens matval påverkar klimatet, samtidigt som det också berättar om problemen med "undergångsretorik tryfferad med de mest dramatiska metaforer: kon, som traditionellt ses som sinnebilden för det goda, har förvandlats till en rapande klimatbomb".

Hon lyckas med konststycket att både ogilla att Mat för planeten inte är didaktiskt, samtidigt som hon jämför med barnprogram som ofta är mer rakt på ("åk kommunalt", "köp inte saker du inte behöver") och konstaterar att vuxna slipper sådana pekpinnar. Trots det avslutar hon med "Jag föredrar faktiskt ren uppläxning à la barnprogrammen framför den här typen av tafflig, idiotförklarande manipulation. Och jag undrar verkligen om Mat för planeten får något som helst genomslag. Själv blir jag lockad att överge vegetarianismen för en nötköttsdiet."

Att programmet får genomslag är ju tydligt eftersom hon just ägnat en hel spalt åt att gnälla på det. "All press is good press", som bekant.

Jag är också lite nyfiken på vad hon menar med

Och det är synd att ändra reglerna för Krav-bönderna, trots att många så kallade ekologiska produktionsmetoder i farlighet jämställs med skövlingen av regnskogen. De är ju så duktiga, menar man på Krav. Är de? undrar jag.

Någon referens till vilken påstådd farlighet KRAV-producenterna skulle ha som den konventionella produktionen saknar finns naturligtvis inte, och jag har inte hört talas om något sådant tidigare. Jag misstänker att det helt enkelt är ett lagom overifierbart påstående som finns det för att motivera hennes allmänna behov av av något att skriva mot. Utan något att protestera mot blir det ingen bra kolumn, helt enkelt.

Andra bloggar om: miljö, mat, tv, malena janson, mat för planeten, krav
Technorati tags: miljö, mat, tv, malena janson, mat för planeten, krav
intressant.se

Miljöeffekten av vår elektronik

Greenpeace har undersökt miljövänligheten hos diverse konsumentelektronik. En telefon från Sony Ericsson (T650i) fick högsta betyget av alla prylar de provade, följd av datorer från Sony (bärbar), Dell och HP (stationära). Det låter ju gott och väl, men om man istället tittar på hur högt upp på betygslistan de hamnar så ser det inte lika bra ut: de kommer inte mer än halvvägs upp på betygsskalan. Det finns alltså mycket kvar att göra.

Produktion av elektronik förbrukar mycket energi och använder också en hel del farliga ämnen. När prylarna produceras så sker det dock under relativt kontrollerade former. Ett större problem är vad som händer med prylen när den är trasig eller bara omodern. Sanningen är att man inte riktigt vet. Mycket hamnar antagligen på vinden, i soporna eller hos någon miljövidrig "återvinning" i Asien som bara är intresserade av att få ut dyrbara ämnen ur skrotet; vad som händer med miljön eller arbetarna bryr man sig inte om. Den här sortens återvinning kan bestå i att man bränner plasten av kablar för att komma åt koppar, helt utan skyddsutrustning.

Så långt man kan ska man så klart lämna uttjänt elektronik till återvinning. Det som är bäst är däremot att fundera på om man verkligen behöver köpa ny utrustning alls eller om man kan klara sig ett tag till med den man har. Eller om man verkligen behöver skaffa något nytt för att det man hade gått sönder, måste den vara ny? Både datorn och skärmen vi har hemma är köpta begagnade och de uppfyller utan vidare våra prestandakrav, och som extra bonus blir det mycket billigare än att köpa nytt.

Tyvärr är det inte många som tänker så. Minst av alla de ansvariga för det svenska tevesystemet, uppenbarligen. Bara ett par år efter att man tvingat alla att skaffa sig digitalbox så vill man nu byta teknik vilket kommer att leda till att alla måste skaffa sig nya digitalboxar igen. Vår digitalbox med dubbla tuners kommer då att förvandlas till en dörrstopp med hårddisk. Vår teve kommer visserligen att fortsätta att fungera, men den inbyggda digitalboxen i teven kommer inte att fungera, så återigen kommer vi att vara tvungna att slå på både teve och digitalbox för att kunna titta på teve. Nu behöver vi bara slå på digitalboxen om vi vill spela in något.

Elektronikbranschen jublar naturligtvis, men miljön suckar. Igen.

Andra bloggar om: miljö, elektronik, återvinning, greenpeace, tv, digitaltv
Technorati tags: miljö, elektronik, återvinning, greenpeace, tv, digitaltv
intressant.se

Babels miljö- och sciencefictionavsnitt

Som jag skrev häromdagen så har litteraturprogrammet Babel lagt om kurs och satsat på att bli klimatvänligt. I dag sändes det första programmet i den satsningen, och det handlade också till stor del om miljöfrågor.

Man började med att diskutera hur miljöfrågan egentligen aldrig varit en stor fråga i litteraturen. Till och med när en nobelpristagare som Doris Lessing tar upp frågan behandlas den bara som science fiction, sades det. I just Doris Lessings fall torde det bero på att det hon skrev faktiskt var science fiction. Hon är nämligen, till skillnad från många andra kända författare, inte rädd för att säga att hon skriver science fiction.

Nästa punkt var att man lyfte fram Harry Martinsson (ännu en sciencefictionförfattare!) som en person som var väldigt tidigt ute med att tala om miljöförändringar. Då på 1950-talet var det ingen som trodde så mycket på vad han sade, utan det sågs mest som gnäll.

Man presenterade en för mig ny sorts litteraturkritik i form av "ekokritik" där det handlar om att läsa ett verk utifrån dess ekologiska teman, på samma sätt som det finns feministisk kritik, kolonial kritik och så vidare. Som exempel valde man Mary Shelleys Frankenstein (återigen science fiction) och med den läsningen blir monstret den skadade naturen som slår tillbaka mot människan. Till saken hör den i sammanhanget sällan nämnda detaljen att sommaren 1816 när boken skrevs var en sällsynt underlig sommar med snö mitt i sommaren och annat extremt, antagligen beroende på ett vulkanutbrott i Indonesien.

Maths Claesson på SF-Bokhandeln fick uttala sig om att det inte fanns så mycket science fiction som handlade om klimatförändringar, trots att science fiction inte brukar backa för att skildra katastrofer och förändringar som meteornedslag eller kontakt med utomjordingar. Han funderade på om det kunde bero på att klimatförändringarna fram till väldigt nyligen varit en "smygande katastrof"; det har varit man talat om i termer av flera hundra år. I och med de senaste rapporterna från IPCC så talas det om förändringar inom bara några år, och var och en kan märka att klimatet faktiskt inte ser likadant ut i dag som det gjorde för 10-20 år sedan.

Efter det kom huvudinslaget: en intervju med författaren Margaret Atwood. Hon hade ursprungligen tänkt sig att bli biolog som sin far och bror, men så blev det inte. Hon är dock en envis miljöaktivist vid sidan av sitt författarskap, och med hänsyn till miljön vägrar hon att flyga. Intervjun gjordes via ett videokonferenssystem vilket gjorde att bilden inte blev normal tevekvalitet, utan man växlade mellan att visa den och diverse annat som man brukar göra vid telefonintervjuer. Atwood berättade att hon växte upp i ett lågteknologiskt hem utan vare sig el eller rinnande vatten och när hon var liten var hon inte rädd för vargar, men däremot för vattentoaletter och bilar. Vi fick också se hennes uppfinning "The Long Pen", en apparat som gör det möjligt för henne att sitta hemma och signera böcker som befinner sig någon helt annanstans. Hon och den som ska få boken signerade har kontakt via bildskärmar. Hon signerar sedan i sin ände med en speciell penna som känner av rörelserna, och sedan överförs rörelserna till en robot som håller i en penna och skriver likadant i boken. Som avslutning diskuterade man hennes senaste bok Oryx och Crake som uppenbarligen handlar en del om katastrofala förändringar för mänskligheten (jag har inte läst den), men man lyckades även här undvika att berätta att boken även är science fiction, liksom för den delen hennes The Handmaid's Tale. Det vore väl ofint att nämna att fina författare sysslar med sånt.

Som avslutning på avsnittet kom en intervju med Suzanne Brøgger som handlade om hennes relation till landsbygden relativt storstaden och inte passade så bra in i det klimat- och miljötema som resten av avsnittet sammahållits av.

Sammanfattningsvis var det ett intressant Babel, speciellt som jag är intresserad både av böcker och miljöfrågor. Det som var lite trist var att man som synes ovan lyckades referera till sciencefictionförfattare och sciencefictionböcker i nästan varenda del men trots det låta bli att nämna termen "science fiction" mer än någon enda gång, och då i negativa ordalag. Jag hade hoppats på att Babel skulle ha varit mer modern än att hänga kvar vid en sådan föråldrad sciencefictionskräck.

Andra bloggar om: böcker, läsning, tv, babel, miljö, sf, science fiction, margaret atwood, frankenstein, ekokritik
Technorati tags: böcker, läsning, tv, babel, miljö, sf, science fiction, margaret atwood, frankenstein, ekokritik

Kulturprogrammet Babel blir miljövänligt

Eftersom jag inte bara är en flitig bokläsare utan även intresserad av miljöfrågor tycker jag att det är trevligt att se att kulturprogrammet Babel kommer att bli först med att göra klimatanpassad TV.

Från att ha flugit världen runt för att göra intervjuer har man nu vänt helt och siktar på att inte göra några flygresor alls. Författare i Sverige och för den delen Europa går att intervjua på plats i alla fall, genom att åka tåg. Att prata med dem som bor längre bort blir svårare, men det finns andra lösningar än att själva vara på plats. Man berättar exempelvis om en videokonferensintervju med Margaret Atwood (som själv inte heller flyger av samma skäl). I det fallet kommer tydligen bild- och ljudkvaliten att bli sämre, men det finns vägar runt det problemet också. Den uppenbara lösningen är att låta någon som befinner sig på rätt ställe göra intervjun och sedan skicka den till Sverige. I SvD-artikeln talar man om att det gärna blir flygtransporter i alla fall när man skickar den bandade intervjun till Sverige med posten och att man tänker försöka skicka material över nätet istället. Jag har inget emot att man använder internet, men jag tycker trots allt att man har gjort ett enormt framsteg även om man växlar transport av en reporter och en kameraman tur och retur till USA mot att skicka ett videoband eller två enkel resa samma väg.

Förutom att undvika att flyga kommer man även att vidta diverse andra åtgärder: man ska åka miljöbil, se till att stänga av datorer man inte använder och släcka lampor efter sig. Det är naturligtvis åtgärder på en annan nivå än att undvika flygresor, men det är också åtgärder som kräver en mycket mindre mängd arbete för att kombinera med att göra programmet som det är tänkt.

Babels miljöinitiativ är ett försök som kommer att pågå fram till sommaren. Man har listat för- och nackdelar med upplägget och bestämt sig för att satsa på miljövänligheten trots att det kostar lite extra. 100.000 kronor borde inte vara en allt för stor del av Babels budget, men alla kostnader är naturligtvis viktiga.

Det ska också bli intressant att se vad vi tittare kommer att märka av Babels miljösatsning. I artikeln säger man att man hoppas att vi inte kommer att märka av den i form av den i form sämre program eller lägre teknisk kvalitet, men jag hoppas också att man lyfter fram sitt eget arbete. Det verkar också vara tanken, för programmet den 26:e februari presenteras med texten "Klimatförändringarna i litteraturen. Varför är det så svårt att skriva angelägna böcker om vår tids största fråga? Intervju med kanadensiska Margaret Atwood, framgångsrik författare och sträng miljöaktivist."

Andra miljörelaterade inlägg på sistone: 100 sätt att rädda världen, avbeställ telefonkatalogen, slösaktiga digiböcker, och så vidare.

Camilla hann visst före mig att skriva om det här.

Andra bloggar om: böcker, läsning, kultur, babel, tv, miljö
Technorati tags: böcker, läsning, kultur, babel, tv, miljö
intressant.se

Läckberg & Rydberg

Nu har jag sett en inspelning av det första avsnittet av det nya "Läckberg & Rudberg" på TV4+ (som är en kanal jag inte har, så jag fick trixa lite för att få tag i ett avsnitt). Programledare är Camilla Läckberg och Denise Rudberg, båda författare. På det hela taget tycker jag att programmet är rätt likt många andra moderna litteraturprogram. Det innebär att man trots en programtid på bara drygt tjugo minuter hinner med både egna och andras bokrekommendationer, ett par inslag, en kort presentation av August Strindberg och en snabbtitt på nästa avsnitt. Det första av de något längre inslagen handlade om hur och varför man gör en releasefest för en bok (om kokboken Pink). Det andra var en första presentation av Denise Rudberg. Genom programserien kommer man att följa henne i processen från själva författandet till en färdig bok.

Upplägget i sig har jag inga stora invändningar mot, förutom att inslagen generellt är för korta för att säga något vettigt. Men när man nu har begränsat med tid så är det bättre att låta intervjuoffret prata om sina böcker än att steka pannkakor åt sina barn. Om jag vill se allmänt middagskaos kan jag titta i mitt eget kök; det behöver jag inget litteraturprogram för.

Det största enskilda problemet är dock inte vare sig programledarna eller innehållsskaparna skyldiga till, och det är tyvärr vanligt i moderna teveprogram: man tycks ta in folk direkt från gatan, hälla i dem en flaska vodka och sedan ge dem varsin kamera. Filmandet är fullt av omotiverade klipp, kameran vinglar fram och tillbaka och zoomar omotiverat. Se till att skaffa kameramän som klarar att hålla kameran still och klipp när det behövs istället för var tredje sekund!

Så här efter ett enda avsnitt kan man naturligtvis inte säga om de lyckas eller inte, men en uttalad ambition med programmet är att strunta i vad som diskuteras på kultursidorna och helt enkelt prata om böcker man tycker är bra just nu. Jag tycker att det låter vettigt som programförklaring.

Andra bloggar om: böcker, läsning, tv, camilla läckberg, denise rudberg, läckberg & rudberg
Technorati tags: böcker, läsning, tv, camilla läckberg, denise rudberg, läckberg & rudberg
intressant.se

Bantningskur verkställd

Som några av de sista i världen har vi nu uppgraderat från vår gamla tjock-TV till en modern platt-TV med widescreen. Den är klart trevlig att titta på nu när jag fått ordning på alla sladdar (vilket tog ett litet tag). Det hade varit trevligt om stället till den varit lite lägre så att den inte skymt så mycket av fönstret, men det får man väl ta.

Den gamla TV:n har vi burit ner i källaren för att ha som skärm till TV-spelet, men vi får se hur länge det fungerar. Så sent som för ett par dagar sedan började den krångla och stänga av sig spontant. Det är lite svårt att spela TV-spel när skärmen plötsligt blir svart.

Andra bloggar om: tv
Technorati tags: tv

TV-konkurrens, fast antagligen inte i alla fall

Nu ska Boxer få konkurrens på att sända i det digitala marknätet. Det är nog bra, och det är dessutom glädjande att se att man från statens sida varit oväntat smart och kommer att kräva att alla operatörer ska samarbeta om den tekniska lösningen så att konsumenterna slipper skaffa mer än en digitalbox (det är illa nog att vi tvingades skaffa digitalbox alls, med sämre TV-prestanda som enda märkbara effekt).

Tyvärr verkar det bara talas om kanalpaket, så jag misstänker att det enda som händer med "valfriheten" blir att man kan köpa samma paket som Boxer idag erbjuder från en handfull olika leverantörer. Jag är inte intresserad av att köpa 30 nya kanaler. Jag skulle möjligen kunna tänka mig att köpa ett par enstaka kanaler till, men jag är inte intresserad av att vara tvungen att betala för en massa kanaler på köpet.

Andra bloggar om: tv, boxer, digitaltv, media, konkurrens
Technorati tags: tv, boxer, digitaltv, media, konkurrens