Böcker och filmer som följer en genom livet

De flesta människor har nog några böcker och filmer som följt dem genom livet. Det behöver inte nödvändigtvis vara dem som man tycker är absolut bäst eller mest skickligt skrivna eller så, men av någon anledning har de bitit sig fast.



De fyra som ligger i topp på min lista över verk som jag läst och läst om, kan citera stora delar av och gärna återvänder till är:

• J. R. R. Tolkien: The Lord of the Rings
  Jag fick den gröna samlingsvolymen av mina föräldrar när jag gick på högstadiet och vräkte i mig den. Några år senare läste jag den på engelska och såg den tecknade filmen av Ralph Bakshi. Sedan dess har jag även lyssnat på den som radioserie (både BBCs version och Sveriges Radios), sett Peter Jacksons filmversion och läst den nya svenska översättningen. Om det hade funnits ett tolkiensällskap i Linköping hade jag garanterat varit medlem.
  
  
• Douglas Adams: The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy
  Som jag skrev i det förra inlägget träffade jag på THHGttG någon gång under gymnasiet och har sedan avverkat den i många former: boken, BBC-radioserien (både i radioversion och LP-version), radiomanuset i bokform, BBCs teveserieversion, den svenska radioserien och filmen nyligen. Det kan vara ganska stora skillnader mellan de här olika versionerna, men det här är en ganska kaotisk historia redan från början så det gör inget.
  
  
• Monty Python and the Holy Grail
  Jag har varit en stor vän av allt Monty Python gjort sedan jag först träffade på dem när de sändes på svensk teve. Jag ser på Wikipedia att de sändes i Sverige första gången 1969 och det kan jag inte komma ihåg; jag skulle gissa att mina minnen är från sent 1970-tal. Det som framför allt fastnat är dock långfilmen Monty Python and the Holy Grail. Exakt varför just den bitit sig fast så vet jag inte; möjligen för att jag tycker mycket om fantasy medan jag exempelvis inte har någon relation alls till religion som är det huvudsakliga ämnet i Life of Brian.
  
  
• Terminator 2
  Sist på listan helt enkelt eftersom jag stötte på den sist är Terminator 2. Det må vara en våldsam actionrulle, men jag tycker också att den har intressanta saker att säga. Kärleken är stark mellan John Connor och hans mor Sarah, och det utvecklas även ett starkt band mellan John Connor och terminatorn som en kort period blir den far John aldrig haft. Den senare relationen säger också intressanta saker om vad det egentligen innebär att vara mänsklig. Sarah Connor reflekterar när hon tittar på John och terminatorn som reparerar en bil att till skillnad från alla de låtsaspappor hon skaffat till John genom åren så kommer terminatorn aldrig att svika honom.

  Watching John with the machine, it was suddenly so clear. The terminator wouldn't stop, it would never leave him. It would never hurt him or shout at him or get drunk and hit him or say it was too busy to spend time with him. And it would die to protect him. Of all the would-be fathers that came over the years, this thing, this machine, was the only thing that measured up. In an insane world, it was the sanest choice.

  Resten av filmen är bra, men för mig summerar det här citatet vad det är som gör den bra för mig.
  

Vilka böcker och filmer har du haft som följeslagare genom livet?

Andra bloggar om: böcker, läsning, film, tolkien, douglas adams, sagan om ringen, the hitch-hiker's guide to the galaxy, monty python, the quest for the holy grail, terminator 2
Technorati tags: böcker, läsning, film, tolkien, douglas adams, sagan om ringen, the hitch-hiker's guide to the galaxy, monty python, the quest for the holy grail, terminator 2

2007-111: Erik Andersson: Översättarens anmärkningar

Översättarens anmärkningar är en samling dagboksanteckningar från Erik Anderssons tid som nyöversättare av Sagan om Ringen (Ringarnas herre i den nya översättningen). Här berättas hur han funderar över om person- och ortsnamnen i boken bör översättas och i så fall hur och velar fram och tillbaka flera gånger. Han beskriver den massiva granskningsinsats som ett antal tolkienister gör av översättningen och hur svårt det kan vara att jämka ihop deras synpunkter och önskemål med hans egna.

Det finns även en del privata notiser som när han gifter sig (får ring), badar (tappar ring) och slänger en cigarett genom bilfönstret (tappar en andra ring). Man får även en inblick i den mediabevakning som rått över den här översättningen, långt hårdare än vad som varit aktuellt för alla de böcker han översatt tidigare (som ändå inte funnits översatta alls tidigare) eller för hans egna böcker.

Översättarens anmärkningar är bitvis riktigt rolig, och om man är det minsta road av översättning, språk eller Tolkien så är den dessutom intressant av den anledningen.

Erik Andersson: Översättarens anmärkningar
Norstedts, 2007
156 sidor
ISBN: 9789113016092

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 111 (varav 16 serieböcker) Klart 13/9!
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare: Klart 12/8!
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-100
Nr 101-110
111: Erik Andersson: Översättarens anmärkningar

Andra bloggar om: böcker, läsning, översättning, tolkien, sagan om ringen, ringens herre, erik andersson, översättarens anmärkningar
Technorati tags: böcker, läsning, översättning, tolkien, sagan om ringen, ringens herre, erik andersson, översättarens anmärkningar

Härskarringen en barnbok?

En debatt på diverse kultursidor har råkat spilla över i fantasygenren och får mig att undra lite hur de som skriver egentligen resonerar.

Det började med Jesper Högström (Expressen) som tyckte att svensk litteratur idag var väldigt mycket antingen eller (intellekt, känsla, språk, handling, etc) istället för att ha alltihop på en gång. Daniel Sjölin (DN) protesterar och säger att det mycket av det som produceras faktiskt ser ut på det sätt som efterfrågas. Han kommer däremot också med den häpnadsväckande bisatsen

att ha litteraturen som utgångspunkt för samhällsdebatt är livsviktigt, särskilt i en tid då vi fått en statsminister vars favoritlitteratur är en barnbok ("Sagan om ringen")

Jag vet inte om det stämmer att Reinfeldt är Tolkienfantast och i sammanhanget är det egentligen ointressant. Det jag tycker är intressant är att Sjödin rubricerar Sagan om Ringen (Trilogin om Härskarringen i nyöversättningen) som en barnbok. Inte ens en ungdomsbok, utan en barnbok.

När jag talar om barnböcker brukar jag mena böcker på femtio eller så, gärna illustrerade. Kanske rent av upp till så avancerade saker som Emil i Lönneberga som väl gissningsvis ligger i intervallet 100-200 sidor. Exakt vad som menas med "barn" och "ungdom" är naturligtvis inte heller väldefinierat. Jag tycker dock att en mytologiskt inspirerad tegelstensroman om krig på långt över tusen sidor ligger en bit utanför vad jag förväntar mig att hitta bland barnböckerna.

Den uppenbara tolkningen av detta är att Daniel Sjölin inte har en aning om vad Sagan om Ringen är och helt enkelt klassar den som barnbok eftersom den är "sån där fantasy". Det kan ju inte vara seriös litteratur, för det har ju inte hänt. Å andra sidan verkar han inte ha några problem med att se Kafka som riktig litteratur, trots att det även där förekommer fantastiska element (för det är väl ingen som tror att människor plötsligt kan förvandlas till skalbaggar på riktigt?).

Fanspan och Vetsaga har också skrivit om detta.

Andra bloggar om: jesper högström, daniel sjölin, sagan om ringen, härskarringen, tolkien, fantasy, barnböcker, kafka
Technorati tags: jesper högström, daniel sjölin, sagan om ringen, härskarringen, tolkien, fantasy, barnböcker, kafka