Visar inlägg med etikett serier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett serier. Visa alla inlägg

måndag, april 14, 2014

2014-12: Joe Hill: Alpha & Omega

Det här albumet är den sjätte och sista delen i serien Locke & Key och jag tycker att det har varit en mycket trevlig bekantskap. Personerna har känts trovärdiga trots de ibland rätt skruvade övernaturligheter de har drabbats av. Illustrerandet har genomgående skötts med den äran av Gabriel Rodriguez.

I den här avslutande volymen får vi så klart en del extra fyrverkerier innan upplösningen som jag tycker fungerar bra. Jag vill inte avslöja några detaljer men saker som jag förväntat mig skulle vara väsentliga utan att veta exakt hur blev mycket riktigt det och gav dessutom en extra knorr till själva berättandet.

Man kan också notera att Hill gör en liten homage till pappa i en scen. Som alltid med referenser är det inte alla som kommer att förstå den, men här konstaterar de inblandade själva efter händelsen att det är just ingen i deras omgivning som förstår dem så det är väl inte mer än rätt att även en del av läsarna inte gör det.

Jag är faktiskt lite sugen på att läsa om hela serien en gång till utan långa uppehåll mellan varje album (jag har köpt dem allt eftersom de kommit ut hela vägen) för att få lite bättre koll på handlingen genom att läsa hela på en gång.

Joe Hill: Alpha & Omega
Illustrationer: Gabriel Rodriguez
IDW, 2014
192 sidor
ISBN: 978-1-61377-853-1

torsdag, mars 06, 2014

2014-6: Robert Kirkman: Stormen

Som jag gissade när jag skrev om Lugnet före... så brakar helvetet lös i den här volymen av The Walking Dead. Guvernören som styr den närliggande staden överlevde Michnnes behandling honom och nu är han tillbaka för att utkräva en gruvlig hämnd, utrustad med en stridsvagn.

Det hela går inte väl för någon, vare sig för anfallare eller försvarare, vilket man väl får sägas börja vänja sig vid i den här serien. Om något kan gå fel så gör det det, oavsett om det drabbar den "goda" eller den "onda" sidan.

Samtidigt som det som händer i den här volymen väl får sägas vara den största katastrofen hittills i serien (vilket säger en del) så  känns det också som att den vändning berättelsen tar här kommer att ge historien en nytändning. Jag ska inte säga att den hade stagnerat än, men den risk för det som situationen erbjöd utraderas här med besked. På sätt och vis är vi väl tillbaka lite grann på ruta ett här men jag betvivlar inte att det kommer att dra åt ett annat håll den här gången. Om inte annat så har huvudpersonerna betydligt mer kunskap om sin situation nu än de hade i början.

Robert Kirkman: Stormen (Made to Suffer)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2013
opaginerad
ISBN: 978-91-980734-3-0

torsdag, februari 27, 2014

2014-4: Robert Kirkman: Lugnet före...

Lugnet före... är som namnet antyder en ovanligt lugn och stillsam volym av The Walking Dead. Som alla som läst något av serien inser så betyder inte det att tillvaron är problemfri eller att ingen dör, men man kan i alla fall sträcka sig till att det ibland går att se ett visst hopp om framtiden och att en del saker faktiskt får lyckliga slut trots att de först ser ut som katastrofer.

I den här volymen finns också en ovanligt stark scen som jag tycker blottlägger det totala mörker som de här människorna trots allt lever under, och inte minst den hopplöshet som detta agerande fortsätter att sprida omkring sig.

Själva albumet är inte en av de här sakerna som får ett lyckligt slut, däremot. Återigen på samma sätt som titeln så verkar det milt uttryckt upplagt för problem det första som händer i nästa volym. Det ser väldigt mycket ut som att man kommer att få ångra ett jobb som inte gjordes riktigt färdigt tidigare och nu kommer tillbaka och ställer till problem.

Robert Kirkman: Lugnet före... (The Calm Before)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2013
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-8-5


måndag, februari 10, 2014

2013-56: Robert Kirkman: Totalt jävla mörker

The Walking Dead är även i normala fall bra på att ta saker till sin absoluta extrem och göra läsandet till en berg-och-dal-bana av hopp och förtvivlan, men det här albumet går längre än vanligt. Dels går det även med Walking Dead-mått mätt längre än vanligt, och dessutom känns det komprimerat och hinner på det sättet med mer än vanligt.

Anfall är bästa försvar lämnade gruppen i en situation som såg besvärlig ut och jag hade gissat att den skulle ta lång tid att reda ut. I själva verket går det fort med oväntad hjälp. Möjligen lite för fort. Vi får också se vad Michonne är kapabel till på mer än ett sätt, och det är inte vackert, men hon kommer onekligen dit hon vill.

Nu skulle man kunna tro att allt är gott och väl (om man inte hade läst The Walking Dead, åtminstone) men så är det så klart inte. Verkar något bra så är det bara för att det ska märkas mer när det går åt helvete igen. Det som förvånar mig lite är att man hinner med ytterligare en hel cykel i den här volymen. Jag antar att det finns fler lager till de problem man tror att de har klarat av nu och att de kommer att framkomma senare, men nu verkar det relativt lugnt igen. Som av en händelse heter de nästa två albumen Lugnet före... och Stormen, så helt klart är problemen inte slut än om det var någon som trodde det.

I det här albumet kan man också notera en vändning i huvudpersonen Ricks attityd. Inte så mycket till världen utan till sig själv. Jag är osäker på om det kommer att ha någon avgörande inverkan på hans förhållande till resten av gruppen men det är väl bara att vänta och så.

Helt klart är i alla fall att The Walking Dead fortsätter att ligga på en hög nivå. Man får som vanligt när det handlar om zombies inte vara känslig för en viss slafsighet men när det gäller den känslomässig intensiteten i berättandet finns det inget att invända på.

Robert Kirkman: Totalt jävla mörker (This Sorrowful Life)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2013
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-7-8

måndag, februari 03, 2014

2013-54: Robert Kirkman: Anfall är bästa försvar

Jag har råkat göra ett uppehåll i läsandet av The Walking Dead utan bättre anledning att nästa volym i serien råkade hamna underst i en hög med olästa böcker men nu kom den fram till slut.

När boken börjar är läget ovanligt lugnt. Gruppen är i tryggt förvar i fängelset (som naturligtvis är lika bra på att hålla saker ute som det varit att hålla saker inne) och ägnar sig åt uppstädning och planering när de får syn på en helikopter. Det måste innebära att det finns fler riktiga människor där ute. Man bestämmer sig för att skicka iväg en expedition bestående av Rick, Michonne och Glenn för att ta reda på vart den tog vägen. Det verkar som att den tar mark inte allt för långt bort så det borde inte vara allt för besvärligt eftersom man även hittat en del bra skyddsutrustning i fängelsets gömmor.

De tre som ger sig av hittar mycket riktigt människor men de har inte riktigt samma inställning till situationen som den grupp människor vi följt hittills och de hamnar på kollisionskurs rätt snart. Väldigt mycket kollisionskurs, rent av. Det framgår nu med all önskvärd tydlighet att normala (om det nu är rätt ord här) människor kan vara minst lika otrevliga som zombies. Den insikten sammanfattas faktiskt av de andra människornas ledare
Vi har mycket att lära av dem, förstår du - bara genom att titta på dem. De har hållit på hela natten. De slutar bara inte - får nya krafter hela tiden. De äter tills det är slut och sedan är de nöjda.

Jag beundrar dem nästan.

Det man måste inse är att de är vi helt enkelt - de är inte annorlunda. De vill ha det de vill ha, de tar det de vill ha och efter att de fått det de vill ha ... så är de nöjda bara den allra kortaste stund.

Sen vill de ha mer.
Indeed vill jag ha mer. Det här var den sista volymen jag köpt men efter att ha läst den såg jag direkt till att beställa övriga som finns utgivna hittills (tre till) vilket väl är ett betyg så gott som något.

Robert Kirkman: Anfall är bästa försvar (The Best Defense)
Översättning: Sara Årestedt
Apart, 2012
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-6-1

måndag, januari 27, 2014

2013-52: Greg Rucka: Lazarus 1


För ett tag sedan var jag på Seriebörsen och bad om tips på någon bra serie att läsa och blev pekad på Lazarus som jag inte hört talas om tidigare (jag är inte speciellt insatt i serier, så även skaparen Greg Rucka var ny för mig). Det visade sig vara ett utmärkt tips, om än irriterande. Det är nämligen första volymen, och dessutom precis nyutkommen. Jag måste alltså vänta ett halvår eller så innan jag kan läsa vidare.

Den första volymen av Lazarus innehåller bara fyra nummer och det är alltså en ganska liten inblick i den värld som skapas som läsaren får, men den är trots det förvånansvärt effektiv för berättandet är mycket välgjort. Serien utspelar sig i vad som helt klart är en version av vår värld, men den verkar en smula mer dystopisk och av den teknik som visas verkar den även ligga lite längre fram i tiden, men antagligen inte så väldigt mycket.

I den här världen är det inte länder som styr utan Familjer. De tillhör en liten och mycket priviligierad överklass om styr över slavar och annat avskum. Varje Familj i sin tur satsar sin framtid på en specifik person, en lazarus, som de verkar modifiera till något slags terminatorstatus.

Seriens huvudperson så här långt är Forever. Det första som händer i serien är att hon dödas av några inbrottstjuvar, men vi ser hur hennes kropp hämtar sig på några minuter och hon gör sedan processen kort med bovarna. Efter detta ser vi också hur hon verkar känna sig påverkad av de här morden, något som de som tar hand om henne efteråt verkar se som ett problem och också det som gör henne till en intressant person. På samma sätt som Sarah Connor konstaterar i Terminator 2 att roboten är den bästa far John Connor haft i sitt liv eftersom den aldrig kommer att överge honom så verkar Forever här på något sätt vara den enda chans Familjen Carlyle har att på något sätt framstå som mänsklig eftersom dess övriga medlemmar tycks helt känslokalla och kalkylerande, både mot dem som inte tillhör Familjen och mot Forever.

Det här är naturligtvis bara en introduktionsvolym, men berättelsen har redan kommit igång med en mycket väl fungerande introduktion till framför allt Familjen Carlyle men även några andra personer och också berättelser om kärlek (verkar det som i alla fall, men är ännu lite osäkert) och svek (här råder däremot ingen tvekan i åtminstone två olika fall). Det som dock nästan imponerar mest på mig är hur effektivt och sömlöst vi introduceras i världen utan någon som helst explicit exposition. Allt görs genom att väl genomtänkta saker visas, och inte en ruta är onödig. Mycket snyggt!

Greg Rucka: Lazarus 1
Image Comics, 2013
opaginerad
ISBN: 978-1-60706-809-9

torsdag, november 21, 2013

2013-43: Alan Moore: Century: 2009

Century: 2009 är den tredje och avslutande delen av Century som väl så småningom kommer att publiceras som en sammanhållen volym, vilken då i sin tur blir den fjärde volymen om The League of Extraordinary Gentlemen.

Som man kan ana av titeln utspelar sig den här delen 2009 men huvudpersonerna är (bitvis, i alla fall) de samma som i de tidigare Century-volymerna trots att det gått längre tid än människor normalt sett lever. Det var det där med normalt. Man kanske inte ska säga att huvudpersonerna är superhjältar så som vi normalt sett tänker på dem men de är centrala personer från diverse romaner som i det här universat alla utspelar sig i samma värld.

Jag tänker inte ge mig på att göra något slags sammanfattning av handlingen, speciellt inte som det här är den tredje och avslutande delen. Däremot kan jag notera att det som kvarstår av The League vid det här laget har en del likheter med Moores tidigare verk Watchmen i att den handlar om ett gäng med hjältar som inte längre är på topp utan faktiskt rätt slitna. Det återstår att se om även de här hjältarna kommer igen som Watchmen gjorde eller hur det blir med eventuella kommande volymer av serien. Vad jag förstår är det i alla fall klart att det kommer att komma fler delar. Det är å andra sidan inget som säger att de kommer i kronologisk ordning.

Jag var inte våldsamt imponerad av den förra volymen som hade det otacksamma jobbet att vara mellandelen av tre med varken riktig början eller slut, och som väntat så var den här också klart bättre. Det är inte lika bra som ovan nämnda Watchmen eller för den delen V for Vendetta, men det gäller å andra sidan ungefär allt annat publicerat inom seriegenren. Man får det helt enkelt jobbigt att överträffa sig själv om man utger sådant.

Alan Moore: Century: 2009 (The League of Extraordinary Gentlemen)
Illustrerad av Kevin O'Neill
Top Shelf Productions & Knockabout Comix, 2012
opaginerad
ISBN: 978-1-60309-007-0

torsdag, november 07, 2013

2013-40: John Kovalic: Understanding Gamers

Till stor del kan man nöja sig med att säga att det jag sade om den förra delen i Dork Tower-serien (Livin' la vida dorka) är sant för den här delen också. Inte för att jag tycker att det är något problem.

Vad som kan noteras om den här volymen är ett segment (som även gett boken dess namn) som driver med Scott McClouds Understanding Comics och istället försöker sig på att presentera gamers. Möjligen inte helt seriöst, men fortfarande klart underhållande. Tyngdpunkten ligger på gamers i form av rollspelare, men även andra varianter får en släng av sleven, precis som det brukar vara.

John Kovalic: Understanding Gamers (Dork Tower 5)
Dork Storm Press, 2003
142 sidor
ISBN: 1-930964-47-1

lördag, september 14, 2013

2013-33: John Kovalic: Livin' la vida dorka

Livin' la vida dorka är den fjärde delen i serien av samlingsvolymer av Dork Tower-strippar. Den uppmärksamme läsaren har helt rätt i att jag missat volym tre; den fanns inte att få tag i just då. Det spelar å andra sidan också mindre roll för det finns ingen kontinuitet att tala om mellan volymerna, eller för den delen ens mellan stripparna.

Det som märks är så klart att de handlar om sin nutid vad det gäller vilka spel som är hippa och vad som pågår i världen runtikring (Windows XP och 11/9 förekommer). Över lag tycker jag dock att det inte gör något att stripparna är gamla; de funkar ändå.

En skillnad mot de övriga samlingar jag sett är också att den här samlar strippar från diverse specialpublikationer och här kan man därmed se hur innehållet anpassats till målgruppen eftersom samma skämt knappast funkar i en tidning om samlarkortspel som i en för IT-managers.

John Kovalic: Livin' la vida dorka
Dork Storm Press, 2002
150 sidor
ISBN: 1-930964-42-0

torsdag, juli 04, 2013

2013-25: Alan Moore: Light of thy Countenance

Det här är ett väldigt tunt album, men som vanligt när Alan Moore är inblandad så kan det finnas rätt mycket substans även i ganska lite material. I det här fallet handlar det vad jag förstår om en i efterhand illustrerad text snarare något som faktiskt är skrivet för seriemediet. Jag har sett originaltexten beskriven som "performance poem" och det känns som en passande beskrivning även för den illustrerade versionen. Det handlar ibland lika mycket om utseende och känsla som faktiskt innehåll, för att inte tala om handling.

Texten lägger fram hela konceptet med televisionen som en nutida gud för mänskligheten, och det är ingen som helst svårighet att inse att television är något som Alan Moore inte tycker om. Alls. Den bild som presenteras av televisionens effekter är inte smickrande. Om han är övertygande känns lite svårare att bedöma, men nog har han poänger. Men då är jag inte någon stor vän av television heller redan från början.

Alan Moore: Light of thy Countenance
Illustrationer: Felipe Massafera
Avatar, 2009
opaginerad
ISBN: 1-59291-062-9

måndag, juli 01, 2013

2013-23: George R. R. Martin: A Game of Thrones, volym 1

Jag har skrivit en del om George R. R. Martins A Song of Ice and Fire-serie tidigare eftersom jag läst några av böckerna och jag har för den delen även följt teveserien som till stor del följer böckerna rätt troget men även gör en del egna justeringar i historien. Jag tyckte därför att det kunde vara spännande att kolla in även serieversionen för att se vilka ändringar i berättelsen den gjort.

När jag först började läsa det här albumet trodde jag att det motsvarade första boken (tillika första säsongen av teveserien) och undrade hur sjutton det skulle gå ihop sig på ungefär 200 sidor tecknade serier. Det visade sig att det var en missuppfattning och att det rimligen bör bli två-tre album till av den första boken. Det som lurade mig var i första hand omslaget, eftersom det visar en scen som kommer i slutet av den första vanliga boken (och därmed inte alls är med i den del av historien som det här albumet täcker).

Nu har jag inte letat fram några beskrivningar ur böckerna för att se hur trogen teveseriens casting är mot boken, men det känns som att de allra flesta personerna i den tecknade serien ligger rätt nära hur de ser ut i teveserien, även om tecknarstilen rent generellt är lite kantigare än riktiga människor. Jag är inte helt överens med stilen, men den fungerar. När det gäller texten så känner jag igen repliker här och där, men jag kan inte bedöma hur stora delar som är trogna boken.

För mig som är bekant med historien så fungerar den här adaptionen till ett annat medium bra, men jag undrar hur njutbar den är för en som varken läst böckerna eller sett teveserien. Det är en gigantisk historia med ett väldigt persongalleri som trycks ihop till ett mycket kompaktare format och klippen mellan scener och platser kan vara abrupta och utan någon introduktion att tala om.

Jag ska prova åtminstone något album till för att se vart det hela tar vägen, men vi får se om jag hänger med hela tiden. Jag är dock nyfiken att se hur den här historien kommer att skilja sig från de andra två versionerna, och det är nog för tidigt att se några större skillnader än.

George R. R. Martin: A Game of Thrones, volym 1 (A Game of Thrones)
Översättning: Cato Vandrare
Illustrationer: Tommy Patterson
Apart Förlag, 2012 (originalet 2012)
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-5-4

måndag, februari 11, 2013

2013-6: Robert Kirkman: Köttets lustar

Den förra volymen slutade med att gruppen stod inför hotet om att bli utkastade från det fängelse de tänkt göra till sin bas. Det problemet löser sig i den här delen, men inte på något smärtfritt sätt. Framför allt inser Rick att han blir tvungen att omvärdera sin kraftigt hållna uppfattning om hur gruppen ska sköta sig så han tvingats bryta mot den själv. Det verkar som om han kommer undan den regeländringen utan några större uppror i leden, vilket man annars hade kunnat ana.

Uppror blir det dock ändå, fast i mindre skala. Som titeln antyder så ställer kärleken till problem för en del, framför allt i och med att ett snedsteg inte bara händer utan framför allt observeras av helt fel person. Som om huvudpersonerna inte var instabila så att det räckte sedan tidigare, typ.

Det känns som om det här albumet avslutar ett större kapitel. Det slutar med att Rick håller ett tal där han förklarar hur han tänker nu och hur han tänkte tidigare och avslutar med att de är omringade av döda, men att det är gruppen själva som är de levande döda. Återstår att se om det verkligen läggs i en ny växel i nästa volym. Än så länge har jag en liggande oläst, sedan är jag ikapp den svenska utgivningen och får vänta ett tag mellan varje del.

Robert Kirkman: Köttets lustar (The Heart's Desire)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2012
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-3-0

måndag, januari 28, 2013

2013-2: Robert Kirkman: Tryggt förvar

Den förra volymen av The Walking Dead slutar med att gruppen kommer fram till ett fängelse, komplett med inhängnad rastgård och allt. Även om det finns gott om zombies där nu så är det naturligtvis en bra plats att bo på eftersom det är inhägnat och rätt stadigt befäst.

Uppröjningen kräver en del jobb, men ger också ett par oväntade effekter. I ett rum inuti fängelset hittar man fyra män som lever och som visar sig vara fångar. Det är trevligt att träffa på nya människor som inte är zombies, men när de samtidigt är tungt kriminella komplicerar det situationen en del. Förutom det hittar man också fängelsets matförråd, ett konservlager värdigt vilken survivalist som helst.

Som alltid när grupper möts blir det nya möjligheter till interaktioner, och det är inte alltid de går så bra. De tidigare fängelsekunderna tycker att de så att säga har första tjing på fängelset medan gruppen som kommer utifrån dels är fler och dels är avogt inställda till deras kriminella belastning.

Liksom i de tidigare albumen är dödssiffran rätt hög, och det gäller inte bara för zombies. Samtidigt lyckas man få fram de drabbades ångest och förtvivlan varje gång någon dör - de som inte jublar, då alltså. Känslorna är intensiva och det är svårt att hålla ordning i gruppen, men Rick gör sitt bästa för att vara gruppens ledare. Det är inte alla som är helt överens med hans beslut, och även där börjar det knaka i relationerna (och vi får antydningar om ytterligare saker som kommer att kasta grus i den relationen framöver, men än så länge är det mest som en bisats).

Till råga på allt drabbar ett ännu större problem gruppen i slutet av albumet. Framtiden kanske inte var så utstakad som man trodde, trots allt.

Så här långt tycker jag att The Walking Dead klarar av att hålla en hög nivå. Visst är den våldsam och blodig, men action och splatter är långt ifrån seriens raison d'être. Fokus ligger på mänskliga relationer och i många fall är zombierna lika mycket ett främmande och ogripbart hot mot gruppens liv och hela mänsklighet snarare än ett här-och-nu-hot som måste bekämpas med vapen. De tär minst lika mycket mentalt som fysiskt på gruppen.

Robert Kirkman: Tryggt förvar (Safety Behind Bars)
Översättning: Sara Årestedt
Apart, 2012
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-2-3

tisdag, november 13, 2012

2012-41: Robert Kirkman: På drift

Redan till andra volymen av The Walking Dead så har man bytt tecknare från Tony Moore till Charlie Adlare. Skillnaden är inte jättestor, men jag får nog säga att jag tycker att det är en förbättring. Den nya tecknarstilen är lite mer realistisk, lite renare och lite mer svartvit.

När vi lämnade gruppen i den förra volymen så hade de just bestämt sig för att överge sitt läger för att hitta en plats som var säkrare. Under sitt sökande träffar de på en annan grupp människor (Tyreese, hans dotter och hennes pojkvän) som håller på att svälta ihjäl och som slår följe med dem.

Den förstorade gruppen överlevare letar vidare efter en plats att slå sig ner, men det är inte lätt eftersom zombierna verkar finnas överallt. Några av personerna i gruppen kommer att dö medan andra överlever i alla fall det här albumet. Det här är inte en serie där man ska fästa sig allt för hårt vid huvudpersonerna, för de kan när som helst falla offer för en zombie.

I den här volymen kan man nog säga att temat i första hand är föräldraskap. Det förekommer både graviditet och ett antal svåra relationer mellan föräldrar och barn. I ett av fallen utgår jag från att det är ett avslutat kapitel medan andra nog är problem som vi bara har sett början av. Oavsett det tycker jag att serien hittills går från klarhet till klarhet. Den må på ytan handla om zombies, men dess kärna är människor under press och hur relationerna mellan dem påverkas.

Jag ser fram emot nästa volym. Än så länge har jag förmånen att kunna fortsätta när jag vill eftersom jag inte hunnit ikapp ens den svenska utgivningen som hunnit till volym fem. Hur långt den amerikanska hunnit har jag inte koll på.

Robert Kirkman: På drift (Miles Behind Us)
Översättning: Sara Årestedt
Apart, 2011
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-1-6

torsdag, oktober 18, 2012

2012-36: Robert Kirkman: Tills döden skiljer oss åt

Jag har hört positiva saker om The Walking Dead (både den tecknade serien och teveserien) ett tag men det har inte blivit av att titta närmare på den. När jag hittade den svenska utgåvan på Kontrast nyligen kändes det som att det var dags att göra något åt det.

Jag har inte läst på om serien så jag vet inte mer än vad man får veta i det här första albumet, och åtminstone så här långt ges ingen som helst förklaring till varför världen verkar ha tagits över nästan helt av zombies. De rör sig visserligen långsamt och är inte allt för smarta men de är många och svåra att stoppa, och ett bett från dem gör att den drabbade snart förvandlas till en zombie själv.

Det är dock inte zombierna som är berättelsens fokus, även om de är väsentliga. Det är de enstaka människor som inte är zombies som står i centrum, och vad denna plötsliga förändring av deras liv och vardag leder till. Några har klarat sig tämligen oskadda medan andra har förlorat familj och vänner.

Berättelsen i det här albumet centreras kring polisen Rick som vaknar upp på ett sjukhus efter en skottskada. Det finns ingen som tar hand om honom så han ger sig ut på upptäcktsfärd i sjukhuset och kommer väldigt snart i kontakt med en massa zombier. De har tagit över världen medan han har legat på sjukhus utan kontakt med omvärlden. Att fokusera på en person som på det här sättet inte vet något om zombieinvasionen är naturligtvis en smart idé då läsaren är i samma position som Rick; vi vet inte vad som har hänt. Hans första mål är att ta sig hem för att återförenas med sin familj. Om de nu finns kvar.

Jag gillar också att det här albumet så att säga är på allvar. Människor är bräckliga varelser som tar skada av att slåss och inte några superhjältar. Människor som man trodde skulle vara väsentliga för handlingen i kommande delar tas brutalt av daga på ett tidigt stadium i bästa Game of Thrones-stil. Me like.

Robert Kirkman: Tills döden skiljer oss åt (Days Gone Bye)
Översättning: Sara Årestedt
Apart, 2011
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-0-9

måndag, september 03, 2012

2012-28: Joe Hill & Gabriel Rodriguez: Clockworks

Den här volymen skiljer sig lite från de tidigare i det att den till rätt stor del utspelar sig i dåtid istället för nutid. Vi får också veta mer om de hemligheter som finns i (eller snarare under) huset Keyhouse.

Som vanligt är det ingen brist på action, men här finns också ovanligt mycket persondrama och avslöjanden om vad som verkligen ligger bakom det som hänt i tidigare delar i serien, som jag tycker att det här var ett ovanligt starkt album i en även normalt sett bra serie.

Om jag fattat rätt så är det bara tänkt att bli ett album till i serien, så jag antar att tempot börjar skruvas upp inför finalen. Synd bara att jag måste vänta ytterligare ett knappt år på att få läsa upplösningen.

Joe Hill & Gabriel Rodriguez: Clockworks
IDW, 2012
160 sidor
ISBN: 978-1-61377-227-0

torsdag, augusti 30, 2012

2012-27: Scott Adams: Fugitive from the Cubicle Police

Det är väl egentligen inte så mycket att säga om den här boken som inte är sant för Dilbert-album i allmänhet. Det är lätt att tro att det är en dokumentär. Vissa saker om hur beslutfattande går till skulle vara roligare om man inte visste att de faktiskt är sanna...

Scott Adams: Fugitive from the Cubicle Police
Andrews and McMeel, 1996
224 sidor
ISBN: 0-8362-2119-2


torsdag, april 05, 2012

2012-11: Ola Skogäng: I dödsskuggans dal

I dödsskuggans dal är den tredje volymen i berättelsen om björnen Theo och hans äventyr. Den här är lite annorlunda strukturerad än de tidigare i och med att det här är ett hopkok av mindre berättelser som publicerats på diverse ställen, men jag tycker att författaren gör ett bra jobb av att knyta ihop dem till något vettigt.

En av Theos vänner, polisen Max, får sin kropp övertagen av en demon. Man lyckas fånga kroppen med demonen, men kan inte driva ut den utan att först veta vad den heter. Den är dock inte speciellt intresserad av att berätta sitt namn, men däremot är den mycket för att berätta episoder ut sitt tidigare liv där den haft med Theo och hans bekanta att göra. Detta gör att berättelsen får formen av en novellsamling med sökandet efter demonens sanna namn som ramhandling.

Jag ska väl säga att jag föredrar en sammanhållen historia som inte flaxar så mycket från en berättelse till en annan, men givet begränsningarna för den här volymens tillkomst tycker jag att det är en riktigt lyckad konstruktion.

Teckningarna är klara och tydliga och påminner en del om Tintin. Bilderna är ibland naiva och lite förenklade, men jag tycker att de är väldigt effektfulla.

Ola Skogäng: I dödsskuggans dal
Ekholm & Tegebjer, 2011
192 sidor
ISBN: 978-91-86048-15-0

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

torsdag, februari 09, 2012

2012-4: Ola Skogäng: De förlorade sidornas bok


Theo är en björn som driver en ockultetsaffär i Stockholm, och även om det är ett Stockholm som i stort verkar som det jag är bekant med så är det samtidigt ett Stockholm som utan vidare accepterar en björn som går omkring på bakbenen på stan. I den här volymen får vi reda på varför Theo faktiskt är en björn, och handlingen kretsar kring hans sökande efter en bok som ska göra det möjligt för honom att reversera förvandlingen och låta honom återkomma till en människokropp.

Under resans gång får vi stifta bekantskap med en egyptisk farao, zombier, en till synes harmlös liten flicka och gigantiska sjömonster. Theo förvånas inte över något av detta utan kämpar vidare för att finna sin bok, men naturligtvis går inte det hela riktigt som han vill.

Det här är en trevlig blandning av någorlunda realistisk stockholmsskildring, lovecraftiansk mystik med hemliga sällskap och en klassisk äventyrsberättelse.

Teckningarna är klara och tydliga utan speciellt mycket detaljer, men utan att vara tråkigt enkla. Det normala berättandet är färglagt med klara fält, vilket gör att det särskiljer sig tydligt från de återblickar som finns här och där och dels är gjort utan ramar på rutorna, dels med gott om skuggningar i rutorna, något som i stort saknas i de normala sekvenserna. Mycket snyggt och välgjort!

Ola Skogäng: De förlorade sidornas bok (Theos ockulta kuriositeter 2)
Ekholm & Tegebjer, 2010
180 sidor
ISBN: 978-91-86048-10-5

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

söndag, december 25, 2011

2011-81: John Kovalic: Dork Shadows

På det stora hela tycker jag att John Kovalics serie om gamers står sig fint även så här ett tiotal år efter att de först publicerades, även om man naturligtvis lätt kan se vilken tid det handlar om. Exempelvis försöker Carson att placera sina besparingar i samlarkortspel för att de ska vara säkra genom Y2K-problemen. På motsvarande sätt belägras spelaffären av folk som vill protestera mot Pokémonkortspelet, och det lär väl heller knappast hända nu för tiden (och deras brännande av Pokémonkort ger naturligtvis spelaffären ett uppsving i försäljningen).

Matt och Gil the perky goth försöker sig på en dejt, men deras dejt går inte som de önskar (och för den delen inte heller som läsaren förväntat sig), Igor avger ett nyårslöfte att inte köpa mer spel än han hinner spela (vilket blir synnerligen kortlivat) och Matts spelgrupp använder Gandalf som murbräcka. Kort sagt, allt är som vanligt i Dork Tower.

John Kovalic: Dork Shadows
Dork Storm Press, 2002
162 sidor
ISBN: 1-930964-41-2

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se