Inlägg
The Windup Girl har legat på min läslista ett bra tag. Det låter som en intressant historia och många har skrivit positivt om den. Dessutom vann den nebulapriset. När till slut sedan LSFF valde den som bokcirkelbok (eftersom den även delade hugopriset med China Miévilles The City & the City) så blev jag ju till slut tvungen att läsa den. En bok som får dela ett pris med The City & the City måste rimligen vara läsvärd.Det kändes som ett rimligt antagande från start, åtminstone. Rent prosamässigt kan jag inte säga att jag har några invändningar men det finns inte heller något att bli speciellt upphetsad över. Det jag tycker att boken är bäst på är miljön. Premissen är en framtid där fossila bränslen har tagit slut, men det är inte det enda problemet. Här finns också bioterrorister vars attacker spritt konstruerade sjukdomar över jorden och här finns androider som fungerar som slavar.
Titelns windup girl tillhör dessa new people och betraktas som bäst som en undermänniska, oftast som ett föremål. Just hon är en nöjesmodell ursprungligen konstruerad åt en rik japan men som nu fungerar som prostituerad i Thailand (där hela boken för övrigt utspelar sig).
Just "windup" är för övrigt väldigt signifikant. I brist på fossila bränslen drivs en massa saker numer av fjädrar som då och då måste dras upp. För stora saker kan det göras av megodonter som är ett slags genmanipulerade elefanter som används som drivkraft. När det handlar om mindre saker kan man man få dem uppdragna av personer som går runt och säljer tjänsten att dra upp saker. Tyvärr är det så att samtidigt som miljön är bokens styrka är den också ett problem. Energi och bristen på det är något som diskuteras regelbundet i boken, och de fjädrar som används för att lagra energi nämns ideligen. Samtidigt verkar det inte vara en enda människa som tänkt på något så enkelt och lågteknologiskt som ett vindkraftverk.
Min primära invändning mot boken är dock att personerna i den är rätt trista och att man som läsare inte känner sig engagerad i dem. Det fanns egentligen ingen punkt i boken där jag kände att jag var tvungen att läsa vidare för att jag var intresserad av att få reda på vad som hände eller för att jag brydde mig om personerna i boken. Om boken inte varit bokmötesbok så hade jag inte läst ut den, och jag undrar vad de som röstat fram den till att vinna både hugo- och nebulapriset egentligen såg i den.
Paolo Bacigalupi: The Windup Girl
Night Shade Books, 2009
359 sidor
ISBN: 978-1-59780-158-4
Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, paolo bacigalupi, the windup girl
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, paolo bacigalupi, the windup girlintressant.se
