Polisens hämndaktion mot The Pirate Bay

Nu har en ny episod i polisens utfall mot The Pirate Bay som jag skrivit om tidigare presenterats. Det verkar som om de tidigare ansträngningarna inte lett någon vart, för det nya angreppet ser ut som en ren hämndaktion.

Rikspolisstyrelsen hotar nu med att stänga ner The Pirate Bay med hänvisning till att de tillhandahåller barnpornografi. Eftersom de bara är en katalogtjänst som inte sprider något som helst material alls (upphovsrättsskyddat eller inte) så är påståendet uppenbart grundlöst, men det är i vilket fall listigt uttänkt, eftersom de hoppas på att det inte ska vara så många som vågar säga emot när man slår till med barnpornografisläggan, oavsett om de har någon täckning för det eller inte. En snabb titt ut i bloggosfären antyder att det var en felbedömning från polisens sida.

Förutom den rena rapporteringen ovan tycker jag att Projo har en viktig poäng när hon säger att Google har barnporr på sina servrar utan att polisen blockerar dem, men mot The Porate Bay fabricerar man glatt anklagelser.

Slutligen vill jag peka på Daniel som förklarar hur själva blockeringen fungerar och hur man trivialt går runt den. Det enda som krävs är att man ser till att ens dator kan slå upp domännamnet "thepiratebay.org" till en IP-adress utan att prata med ens cencuridkande bredbandsleverantörs DNS-server. Den rätta IP-adressen i det här fallet är 83.140.176.146, för övrigt.

Andra bloggar om: fildelning, copyright, copyriot, the pirate bay, polisen, bodströmsamhället, barnporr, barnpornografi, maktmissbruk, internet, filtrering
Technorati tags: fildelning, copyright, copyriot, the pirate bay, polisen, bodströmsamhället, barnporr, barnpornografi, maktmissbruk, internet, filtrering

Läsvärt om upphovsrättens förfall

Den ofta intressanta bloggen copyriot.se har nyligen publicerat en läsvärd text med titeln Upphovsrättens kollaps.

Tankefelet som fördummar hela diskussionen, är att alternativet till fildelning skulle vara att alla köper sina filer från centralt kontrollerade filbutiker (så kallade “legala tjänster”). Alternativet till fildelning är en massa andra sorters kopiering. Redan idag tar den digitala piratkopieringen otaliga andra vägar än de som fildelningsnätverken upprättar. Inte bara via nätet – mailprogram, chattprogram, med mera – utan lika gärna via fysiska lagringsmedier.

Kapaciteten på små bärbara hårddiskar och usb-minnen ökar dramatiskt, lika dramatiskt som priserna sjunker. Om inte särskilt många år kommer det inte vara några problem för någon av oss att gå omkring med (mer eller mindre) all musik som någonsin getts ut i vänster bakficka. Ständigt redo att kopieras över till en kompis fickminne. Att stoppa oss från att göra det kommer att vara lika dödfött som det var att försöka stoppa folk från att spela in från radio till kassettband. En smula dramatiskt kan vi säga att vi närmar oss Singulariteten.

Kopieringen är ett faktum. Fri kopiering är inte längre en fråga, framför allt ska vi inte inbilla oss att fri kopiering automatiskt innebär något bra. Frågan är hur vi kan använda den lösgjorda energin på ett sätt som inte är tråkigt. Hur kan vi skapa kulturella sammanhang, i stället för att bara stapla objekt som vi känner allt mindre för. Filerna är redan nedladdade, och uppladdade, de har laddats upp och ned och in och ut i överflöd. Frågan är hur vi skapar mening ur detta överflöd.

Andra bloggar om: copyright, upphovsrätt, fildelning, kultur, kopiering, copyriot
Technorati tags: copyright, upphovsrätt, fildelning, kultur, kopiering, copyriot