Gammalmedias FRA-mörkning

I Smålandsposten kan man läsa en imponerande bortförklaring om hur gammalmedia har allvarliga problem med att rättfärdiga sin egen taffliga hantering av FRA-frågan och ännu svårare att se hur man blir omsprungna av bloggare.

Marcus Svensson ondgör sig över att bloggare har publicerat brevsvar från Johannes Åman som är tillförordnad chef för ledarredaktionen på DN. Om Åman hade varit politiker så hade det aldrig blivit någon artikel; då är det granskning som gäller. Det som är "problemet" här är att Åman tillhör den tredje statsmakten. Han är journalist och ska vara den som granskar makten. Nu har han istället själv blivit granskad, och det är naturligtvis inte populärt. Gammelmedia vill ställa andra till svars, men när man själv hamnar under luppen sluter man leden och ryter till. Det kan ju vara ens egna uttalanden som nagelfars nästa gång.

Svenssons är också en hejare på att argumentera:

Jag känner igen mig i det Åman blivit utsatt för. Någon ringer eller mejlar och ställer frågor. Sedan publiceras svaren – utan att jag fått veta att det är en intervjusituation. Inte ens i efterhand.

Den enda skillnaden mot vad en vanlig tidningsreporter, Uppdrag Granskning eller någon annan del av det etablerade mediakomplexet sysslar med är att det är DN som granskas, istället för att de står för granskningen. Vad är en intervjusituation om inte någon som ställer frågor? Men det blir bättre. Svensson avslutar:

Åmans brev sändes i tjänsten, men är ända att klassa som privat korrespondens.

Alltså, hallå? Chefen för landets största ledarredaktion sänder ett brev i tjänsten och det ska klassas som privat korrespondens? Jag betvivlar inte att Stig Malm gärna hade sett att hans uttalanden om "fittstimmet" hade klassats som privata uttalanden också, men han är politiker och tidningarna var de som granskade, så då var det inga journalister som klagade.

Allvarligt talat, Marcus Svensson: sluta gömma dig bakom försök till pressetiska regeldiskussioner. När du känner dig tveksam, tänk dig att Åman är politiker och att bloggarna är journalister så ser du att det här är business as usual, inte "övertramp och misstag" från bloggarnas sida. Skriv som sakfrågan istället, för den påverkar dina möjligheter att utföra ditt arbete på ett oberoende sätt. Om FRA-lagen går igenom så är det slut på meddelandeskyddet.

Andra bloggar om: fra, johannes åman, marcus svensson, media, pressetik, bloggar, yttrandefrihet, det fria ordet, politik, censur, dn, journalistik, meddelandeskydd
Technorati tags: fra, johannes åman, marcus svensson, media, pressetik, bloggar, yttrandefrihet, det fria ordet, politik, censur, dn, journalistik, meddelandeskydd
intressant.se

DNs förvirrade språkbruk

I och med internets intåg har behovet uppstått att tala om "mail" och "(web) site". Inga riktigt bra ord har framkommit på svenska utan man har oftast använt de engelska rakt av. På senare tid ofta med stavningarna "mejl" och "sajt".

Man skulle naturligtvis kunna använda det svenska ordet "brev" som betyder detsamma som det engelska "mail", men då framgår inte att det är elektronisk post man talar om, och man blir ofta tvungen att skriva just "elektroniskt brev" eller någon annan variant på bestämning. När man vill ha ett verb blir det ännu svårare. De flesta studsar nog till om man skriver "breva", och det saknar dessutom också information om att det är elektronisk post man talar om.

Alltså har svenskarna använt den gamla goda metoden att låna in ett utländskt ord som redan har en motsvarighet i svenska, men i en ny och mer begränsad betydelse. "mail" och "mejl" på svenska betyder elektronisk post från början; det kan inte handla om vanliga pappersbrev.

Så långt allt väl. Jag använder själv "mejl" och "sajt" eftersom jag tycker att det är bra när ord som används på svenska faktiskt anpassas till svenska stavningsmönster.

Jag blev däremot lite förvånad över DNs rubrik "Fajt om klagomål mot Ryanair". Det engelska ordet "fight" bör onekligen bli "fajt" om man ska återlåna det till svenska, men här förstår jag inte poängen. Om man nu vill vara mån om att hålla sig till svenska, vad är det då för fel på exempelvis "strid"? Här handlar det inte om något nytt koncept som saknar motsvarighet på svenska, så varför inte ta något av de ord som redan (sedan hundratals år) finns i svenskan?

Andra bloggar om: språk, svenska, dn
Technorati tags: språk, svenska, dn