2014-4: Robert Kirkman: Lugnet före...

Lugnet före... är som namnet antyder en ovanligt lugn och stillsam volym av The Walking Dead. Som alla som läst något av serien inser så betyder inte det att tillvaron är problemfri eller att ingen dör, men man kan i alla fall sträcka sig till att det ibland går att se ett visst hopp om framtiden och att en del saker faktiskt får lyckliga slut trots att de först ser ut som katastrofer.

I den här volymen finns också en ovanligt stark scen som jag tycker blottlägger det totala mörker som de här människorna trots allt lever under, och inte minst den hopplöshet som detta agerande fortsätter att sprida omkring sig.

Själva albumet är inte en av de här sakerna som får ett lyckligt slut, däremot. Återigen på samma sätt som titeln så verkar det milt uttryckt upplagt för problem det första som händer i nästa volym. Det ser väldigt mycket ut som att man kommer att få ångra ett jobb som inte gjordes riktigt färdigt tidigare och nu kommer tillbaka och ställer till problem.

Robert Kirkman: Lugnet före... (The Calm Before)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2013
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-8-5

2014-3: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren: Nyckeln

Nyckeln är den tredje och avslutande delen i trilogin om häxorna i Engelsfors. Lite av Buffy the Vampire Slayer, fast i svensk diskbänksrealism-mode. Eller inte, för det låter mycket tråkigare än vad det är. Men realistiskt är det, så till vida att författarna är väldigt bra på att snappa upp stämningar och egenheter i nutiden och återskapa dem i sitt fiktiva Engelsfors på ett sätt som gör att det inte bara känns verkligt, det känns som att det är befolkat av verkliga människor, inte av Skådespelare som säger Repliker. Man får känslan av att man hör folk på bussen som snackar, inte att det är något scriptat. Full pott där.

Jag ska börja med att säga att jag gillar både den här boken och serien generellt. Jag kan ha lite synpunkter på upplägget lite här och där, men det är inget som förminskar att det här är ett mycket imponerande romanbygge. Jag ser fram emot vad Mats & Sara kommer att ta sig för härnäst (gemensamt eller var för sig).

Frågan är exakt vilka synpunkter jag egentligen har. Det jag på sätt och vis vill hänga upp mig på är att det tar lång tid för handlingen att komma igång så att apokalypsen kan börja, och när den väl gör det så är den del av boken som faktiskt behandlar den tämligen kort. Så vad får man istället? Tonårshäxor som interagerar med varandra, älskar, misstror, hjälper och sviker. Dividerar om i vilka konstellationer de ska motverka apokalypsen när den väl kommer. Bekymrar sig om hur de ska undanhålla allt det här för sina föräldrar. Och egentligen är allt det här minst lika bra som själva den delen av boken som faktiskt handlar om att bekämpa apokalypsen. Så vad är det egentligen jag klagar på? Möjligen är jag bara fast i att jag råkade förvänta mig mer av en äventyrsroman än jag fick. Det jag faktiskt fick är bättre än det jag väntade mig antagligen hade varit. Förväntningar är farliga saker. Förvänta er dock inget annat än att det här är en bra bok.

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren: Nyckeln
Rabén & Sjögren, 2013
813 sidor
ISBN: 978-91-29-67781-2

2014-2: Suzanne Collins: Mockingjay

Mockingjay är den tredje och sista delen i The Hunger Games-trilogin och den här gången handlar det inte om någon hungerspelstävling som det gjort i de tidigare två böckerna. Nu har det brutit ut fullt krig mellan staten (Capitol) och rebellerna. Det finns dock fortfarande stora likheter mellan hur det gick till i hungerspelen och hur det går till när det är krig, visar det sig.

De som styr planerar inte bara utifrån hur de kan få största möjliga effekt på sina militära attacker, de lägger minst lika mycket energi på att använda sina propagandaresurser så effektivt som möjligt och här är Katniss ("mockingjay") en väsentlig pusselbit och samlande kraft. Hon hamnar fortfarande i strid, men man gör sitt bästa för att se till att hon gör det på ett sätt där hon inte kommer att befinna sig i absolut livsfara och precis som i hungerspelen lägger man en hel del tid på smink och kameravinklar trots att det den här gången handlar om krig.

Precis som förut så har Katniss också svårt att bestämma sig mellan Peeta och Gale och situationen som hon hamnar i här gör det inte heller lättare för henne. Jag kan inte påstå att jag blev speciellt förvånad över hur det blev till slut, men jag tycker att det fungerar bra.

Sammantaget så har jag tyckt bra om den här trilogin, även om jag tycker att det kändes som onödigt mycket upprepningar i del två. Det hade gått att klippa ner den en hel del men jag antar att det finns en press på att en trilogi ska innehålla tre ungefär lika tjocka delar.

Suzanne Collins: Mockingjay
Scholastic, 2010
390 sidor
epub
ISBN: 978-0-439-02351-1

2014-1: Åsa Anderberg Strollo, red: Het

Het är en samling med erotiska noveller av diverse författare som med något enda undantag har det gemensamt att jag inte hört talas om dem tidigare. Inte för att det behöver vara något problem. Efter att ha läst den här samlingen så misstänker jag att de har en sak till gemensamt, nämligen att de är relativt unga. En genomgående sak i texterna är att personerna de handlar om är rätt unga, vilket åtminstone inte uttalat framgår som något tema av omslaget (som, ska det väl sägas, är tämligen sparsmakat med information).

Man får nog säga att innehållet är ganska blandat, på alla möjliga plan. Här finns hela skalan från väldigt subtila historier till mer av "wham, bam, thank you mam" för alla inriktningar och för den delen (mindre önskvärt, men rätt normalt för novellsamlingar) rätt varierande kvalitet. Alla noveller fungerar inte för mig, men det är väl inte mer än väntat med tanke på ämnet.

Åsa Anderberg Strollo, red: Het
Gilla Böcker, 2012
246 sidor
ISBN: 978-91-86634-29-2

2013-57: Fredrik Backman: En man som heter Ove

Mannen som heter Ove som den här boken handlar om är inte den typen av människa som vinner några charmpris. Vissa skulle rent av säga att han är lite fyrkantig. Sedan frun dog och Ove fick reda på att han inte behövs på jobbet längre så har han inte sett någon vits med livet alls, och som konsekvens av det har han bestämt sig för att ta livet av sig. Naturligtvis under vidtagande av mått och steg så att det ska vara så lätt som möjligt för vem det nu drabbar att ta hand om kvarlåtenskapen, så alla papper är i ordning och skyddande material är i möjligaste mån utplacerat.

Men det blir inte som Ove tänkt sig, som så många gånger förr. Det kommer folk imellan och förhindrar att han tar livet av sig, utan att ens vara medvetna om att det är det de gör. Rätt vad det är har de på något sätt fått Ove att hjälpa dem att göra diverse saker som han inte alls har lust med, och utan att någon vet hur det gick till. Allra minst Ove.

När boken börjar framstår Ove som en person som är bitter och som det är väldigt svårt att tycka om. Allt eftersom man läser så förstår man allt mer varför Ove är som han är och att han nog faktiskt har fler sidor än den buttra och tvära, även om han inte riktigt vill medge det själv.

Jag hade lite svårt för den här boken precis i början, men den växte och blev riktigt trevlig efter ett tag. Nästan som Ove själv. Ännu trevligare, rent av.

Fredrik Backman: En man som heter Ove
Forum, 2012
347 sidor
epub
ISBN: 978-91-3713811-4

2013-56: Robert Kirkman: Totalt jävla mörker

The Walking Dead är även i normala fall bra på att ta saker till sin absoluta extrem och göra läsandet till en berg-och-dal-bana av hopp och förtvivlan, men det här albumet går längre än vanligt. Dels går det även med Walking Dead-mått mätt längre än vanligt, och dessutom känns det komprimerat och hinner på det sättet med mer än vanligt.

Anfall är bästa försvar lämnade gruppen i en situation som såg besvärlig ut och jag hade gissat att den skulle ta lång tid att reda ut. I själva verket går det fort med oväntad hjälp. Möjligen lite för fort. Vi får också se vad Michonne är kapabel till på mer än ett sätt, och det är inte vackert, men hon kommer onekligen dit hon vill.

Nu skulle man kunna tro att allt är gott och väl (om man inte hade läst The Walking Dead, åtminstone) men så är det så klart inte. Verkar något bra så är det bara för att det ska märkas mer när det går åt helvete igen. Det som förvånar mig lite är att man hinner med ytterligare en hel cykel i den här volymen. Jag antar att det finns fler lager till de problem man tror att de har klarat av nu och att de kommer att framkomma senare, men nu verkar det relativt lugnt igen. Som av en händelse heter de nästa två albumen Lugnet före... och Stormen, så helt klart är problemen inte slut än om det var någon som trodde det.

I det här albumet kan man också notera en vändning i huvudpersonen Ricks attityd. Inte så mycket till världen utan till sig själv. Jag är osäker på om det kommer att ha någon avgörande inverkan på hans förhållande till resten av gruppen men det är väl bara att vänta och så.

Helt klart är i alla fall att The Walking Dead fortsätter att ligga på en hög nivå. Man får som vanligt när det handlar om zombies inte vara känslig för en viss slafsighet men när det gäller den känslomässig intensiteten i berättandet finns det inget att invända på.

Robert Kirkman: Totalt jävla mörker (This Sorrowful Life)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2013
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-7-8

2013-55: Tomas Tranströmer: Hemligheter på vägen

Det är inte många ord i en diktsamling av Tomas Tranströmer men de är väl valda, så det är ingenting man bör skynda igenom.

Det känns som att det här är en väldigt stillsam diktsamling: de flesta dikterna består av observationer (oftast av naturen) utan att speciellt mycket händer i bild. Däremot händer det saker i språket. Det finns gott om oväntade metaforer, som denna:

Vaknade med väninnans klackar smällande i drömmen
och utanför två snödrivor som vinterns kvarglömda handskar
medan flygblad från solen dråsade över staden. 

(ur De fyra temperamenten)

Tomas Tranströmer: Hemligheter på vägen
Albert Bonniers Förlag, 2011 (originalet 1958)
42 sidor
ISBN: 978-91-0-012572-1

2013-54: Robert Kirkman: Anfall är bästa försvar

Jag har råkat göra ett uppehåll i läsandet av The Walking Dead utan bättre anledning att nästa volym i serien råkade hamna underst i en hög med olästa böcker men nu kom den fram till slut.

När boken börjar är läget ovanligt lugnt. Gruppen är i tryggt förvar i fängelset (som naturligtvis är lika bra på att hålla saker ute som det varit att hålla saker inne) och ägnar sig åt uppstädning och planering när de får syn på en helikopter. Det måste innebära att det finns fler riktiga människor där ute. Man bestämmer sig för att skicka iväg en expedition bestående av Rick, Michonne och Glenn för att ta reda på vart den tog vägen. Det verkar som att den tar mark inte allt för långt bort så det borde inte vara allt för besvärligt eftersom man även hittat en del bra skyddsutrustning i fängelsets gömmor.

De tre som ger sig av hittar mycket riktigt människor men de har inte riktigt samma inställning till situationen som den grupp människor vi följt hittills och de hamnar på kollisionskurs rätt snart. Väldigt mycket kollisionskurs, rent av. Det framgår nu med all önskvärd tydlighet att normala (om det nu är rätt ord här) människor kan vara minst lika otrevliga som zombies. Den insikten sammanfattas faktiskt av de andra människornas ledare

Vi har mycket att lära av dem, förstår du - bara genom att titta på dem. De har hållit på hela natten. De slutar bara inte - får nya krafter hela tiden. De äter tills det är slut och sedan är de nöjda.

Jag beundrar dem nästan.

Det man måste inse är att de är vi helt enkelt - de är inte annorlunda. De vill ha det de vill ha, de tar det de vill ha och efter att de fått det de vill ha ... så är de nöjda bara den allra kortaste stund.

Sen vill de ha mer.

Indeed vill jag ha mer. Det här var den sista volymen jag köpt men efter att ha läst den såg jag direkt till att beställa övriga som finns utgivna hittills (tre till) vilket väl är ett betyg så gott som något.

Robert Kirkman: Anfall är bästa försvar (The Best Defense)
Översättning: Sara Årestedt
Apart, 2012
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-6-1