2013-48: Boel Bermann: Den nya människan

Den nya människan är en otrevlig bok. På ett bra sätt.

Den tar avstamp i 2013 men avancerar snabbt framåt några år och det allra mesta av handlingen utspelar sig några år in på 2020-talet. Premissen är att sedan 2014 föds inga barn längre. Efter några år börjar kvinnor bli gravida igen men något är inte som förr. Barnen ser visserligen ut som tidigare men de beter sig inte som barn brukar. Eller brukade, då. De nya barnen uppför sig nästan som robotar som analyserar sin omgivning, men de leker inte och bråkar inte med varandra.

Huvudpersonen Rakel råkar hamna i en situation som gör att hon dödar ett av de nya barnen. Händelsen gör också att hon tidigt får upp ögonen för att den nya människan faktiskt kan tänkas vara ett hot mot den normala människan. Hon vet dock inte vad hon ska göra åt det, och det faktum att hon dödat en av dem gör att hennes handlingsmöjligheter blir en aning begränsade en tid. När hon så småningom återfår sin frihet har hon svårt att få ordning på sitt liv igen och flyr undan till en annan del av världen, men hennes insikter om den nya människan försvinner så klart inte bara för det. Ganska snart ställs frågan dessutom på sin spets och Rakel tvingas ta beslut som hon inte alls har lust med.

Den här boken berättas till största delen av Rakel själv, och dessutom i presens vilket tillsammans med en bra prosa gör att man får en utmärkt närvarokänsla. Förutom den här huvudberättelsen är texten uppblandad av ett antal tidningsurklipp och intervjuprotokoll med mer eller mindre uppenbar relevans för texten. Det är svårt att inte associera till Sam J. Lundwalls King Kong Blues (som jag tyvärr inte verkar ha skrivit någon recension av, men som i alla fall har precis samma upplägg av texten). Rent generellt brukar jag gilla brevromaner och liknande där texten blandas upp av eller rent av helt utgörs av brev och andra former av dokument.

Jag blev tipsad om den här boken vid SF-Bokhandelns bokbord på Fantastika i år och köpte den där utan att ha hört talas om den tidigare, och det visade sig vara ett kap. Precis när jag gjorde det påpekade de också att det var författaren som gick förbi precis bakom oss. Hon hann försvinna innan jag hade betalat, men efter en programpunkt strax efteråt råkade jag hamna strax intill henne och bad att få boken signerad. Jag har nog aldrig sett en författare bli så förvånad eller lycklig över att få signera en bok.

Boel Bermann: Den nya människan
Kalla kulor förlag, 2013
205 sidor
ISBN: 978-91-87049-37-8

2013-12: Barbara Voors: Fantomsmärtor

Jag tror inte att jag har läst något av Barbara Voors tidigare men efter den här kan jag mycket väl tänka mig att prova fler av hennes titlar. Här handlar det om Alba som oplanerat blivit gravid med den 14 år yngre Seth som hon dessutom har ett tämligen skakigt förhållande till. För att göra det än mer komplicerat har hon också fått reda på att det är nästan säkert att barnet hon bär på kommer att lida av Downs syndrom. Frågan är då om hon ska göra abort eller behålla barnet, och hon måste bestämma sig för det inom 10 dagar.

Detta berättas i monologform av Alba, då och då uppblandat av inpass från Albas pappa, en tidigare älskare och en väninna för att få andra perspektiv på hennes berättelse. Som om inte det här var komplicerat nog så är Alba dessutom tyngd av att hennes egen mor tog livet av sig när Alba var i tonåren efter att länge ha levt med kronisk depression. Är detta något som även Alba riskerar att drabbas av? Är det rätt att beröva ett barn möjligheten till att alls få ett liv på det här sättet? Är det rätt att beröva ett barn sin mor?

Boken ställer många frågor men presenterar inga klara svar. De får läsaren själv komma fram till, och jag tycker att boken gör ett bra jobb av att inte skriva läsaren någondera åsikten på näsan.

Barbara Voors: Fantomsmärtor
Albert Bonniers, 2010
243 sidor
ISBN: 978-91-0-012273-7

2013-16: Martina Haag: Heja, heja!

När den här boken börjar så springer Martina Haag inte alls, men får för sig att börja och arbetar sig långsamt upp från att mestadels gå till att lyckas springa hela sina rundor på några kilometer, vilket så klart är ett stort framsteg. Men hon stannar inte där utan springer längre och längre, och efter ett tag är det dags att springa maraton.

På någon skala är det här så klart en löparbok, men det handlar inte om teknikträning och optimering av hur man lägger sina löppass för att få ut mesta möjliga effekt. Det handlar mer om att komma igång, peppa sig själv och att verkligen komma iväg och träna alls. Även den som är van att tillbringa varenda kväll i soffan kan ändra sig och klara av ett maraton.

Boken känns i första hand som ett ovanligt långt kåseri snarare än en typisk bok, men med tanke på vad det är den försöker åstakomma så är det inget fel i det.

För egen del så springer jag regelbundet sedan några år men jag har hittills inte kommit fram till maraton än. Det längsta jag sprungit hittills är en halvmara för ett par år sedan. Vi får väl se hur det blir med längre distanser än så.

Martina Haag: Heja, heja!
Piratförlaget, 2012
epub
ISBN: 978-91-642-4190-0

2013-46: Christian Engström & Rickard Falkvinge: The Case for Copyright Reform

Den här boken sammanfattar Piratpartiets visioner om upphovsrätt och relaterade ämnen och grundtanken är väl att den ska användas som ett ovanligt innehållsrikt flygblad för att informera om partiets politik. Jag tänker inte gå in på detaljer här, men tänkte i alla fall citera sammanfattningen:

• Författarens rätt att identifieras som författare av verk är oförändrad.
• Fri icke-kommersiell fildelning.
• Kommersiell upphovsrätt begränsas till 20 år.
• Upphovsrätt måste registreras efter 5 år.
• Sampling, parodi, mashup och liknande derivatformer är tillåtna.
• Citaträtten utsträcks till alla media.
• Förbud mot DRM.

Rent innehållsmässigt har jag inga problem med den här boken. Den är tämligen väl argumenterad och försedd med referenser för den som vill fördjupa sig. Det jag har synpunkter är dels produktionen (en extra vända korrekturläsning hade inte skadat vare sig vad gäller språket och rena formfel), dels att det märks lite onödigt tydligt att boken har två författare. Eftersom man valt att presentera en sammanhållen text utan indikation av vem som skrivit vad som borde texten också haft en rimligt uniform språkdräkt. Som det är nu märker man ofta vem som talar på att Rick och Christian har ganska olika tonlägen. Det hade nog varit bra för bokens möjligheter att övertyga om man dels valt en gemensam nivå att hålla sig på, dels valt en nivå som är närmre Christians. Ricks delar är mer raljerande än Christians, och jag tror att det gör sig bättre i talad form än i bokform som här.

Boken innehåller också en historik om upphovsrätten och en översikt över en del forskning som gjorts om hur fildelning påverkar i första hand musikindustrin. För att sammanfatta väldigt kort så påverkar det inte påverka de totala intäkterna för musikindustrin över lag. Det är däremot negativt för skivbolagen, men det kompenseras mer än väl av att det istället ökar intäkterna för musikerna som är de som faktiskt producerar musiken.

Christian Engström & Rickard Falkvinge: The Case for Copyright Reform
Piratpartiet, 2012
93 sidor
epub, fritt nedladdningsbar
ISBN: 978-91-7465-357-1

2013-45: Milan Kundera: Okunnigheten

Milan Kundera är en författare som jag tänkt länge att jag borde läsa något av men det har inte blivit av. När jag härom sistens såg honom nämnd i nobelprissammanhang kom jag mig till slut för att titta vad biblioteket hade att tillgå av honom. Den enda titel av honom jag kände till sedan tidigare var Varats olidliga lätthet och den fanns inte att tillgå, så jag tog en annan mer eller mindre på måfå.

Okunnigheten handlar om Ilena som flydde från det Prag där hon ursprungligen vuxit upp under invasionen 1968 till Paris där hon slog sig ner, fick barn och mer eller mindre började känna sig hemma. Hennes man dör och hon skaffar sig en ny älskare, och hans företag har ett kontor i Prag, så till slut blir det av att hon ger sig iväg för att besöka hemstaden igen.

Det visar sig att den har förändrats. Eller kanske är det hon, eller tjeckiskan? Hon känner sig inte hemma, och boken handlar i första hand om det här problemet: den som emigrerar blir inte bara en främling i sitt nya land, hen kan aldrig riktigt komma tillbaka hem heller för det som en gång var hem har förändrats under utflyttningstiden och stämmer inte överens med minnena efter en flytt tillbaka igen.

På det hela taget tycker jag att boken var bra med ett väl genomfört återkommande tema av jämförelser med Odyssevs mot den utflyttade Irena som också har svårheter att ta sig hem igen. Vad som störde mig lite bitvis var att boken ibland refererar en del dialog och kommenterar hur den var istället för att faktiskt presentera dialogen. Att en intern monolog presenteras på ett sammanfattande vis tycker jag fungerar men när det handlar om ett samtal känns det mer som att författaren inte vågar lita på att läsaren kommer att dra rätt slutsatser och istället skriver uttryckligen hur personerna känner sig och uppfattar saker istället för att bara ge läsaren dialogen. Det känns inte som att Kundera egentligen behöver gå den här genvägen, utan det blir bara konstigt.

Milan Kundera: Okunnigheten (L'ignorance)
Översättning: Mats Löfgren
Albert Bonniers, 2002 (originalet 2000)
179 sidor
ISBN: 91-0-057882-7

2013-11: Hjalmar Söderberg: Doktor Glas

Det är inte speciellt länge sedan jag läste Doktor Glas men sedan bestämde sig min bokcirken för att inte bara läsa Doktor Glas, utan att var och en skulle läsa den och ytterligare någon av alla de böcker som visade sig existera där någon berättat samma historia ur ett annat perspektiv. Det blev riktigt intressant!

Jag tänker inte säga något om själva boken nu eftersom jag recenserade den (länken ovan) för bara några år sedan. Det intressanta på mötet blev att jämföra hur olika andra författare närmat sig berättelsen. Det enda vi har i Doktor Glas är ju faktiskt hans egen berättelse och vinkling av händelserna så det är inte så förvånande att en del av de andra berättelserna skilde sig väsentligt från originalet om inte i faktiska händelser så definitivt i hur saker framställs och hur läsarens sympatier hamnar.

Det var en mycket intressant övning att låta bokcirkeln handla om två böcker på det här sättet (speciellt som vi alla inte hade läsa samma bok förutom Doktor Glas) men det lär nog inte upprepas så ofta. Dels kräver det så klart mer tid eftersom man ska läsa två böcker istället för en, men det lär också råda en viss brist på böcker som på det här sättet har gett upphov till ett antal uppföljare eller parallellskildringar av andra författare. På rak arm kommer jag på H. G. Wells Tidmaskinen som jag vet att det finns ett par alternativa uppföljare till av andra författare.

Hjalmar Söderberg: Doktor Glas
Albert Bonniers, 2004 (originalet 1905)
184 sidor
ISBN: 91-0-058152-6

2013-10: Derek Walcott: Vinterlampor

Som den uppmärksamme läsaren möjligen redan har noterat utifrån numreringen på inläggen på sistone så håller jag på att blogga ikapp diverse böcker som jag läst ut för länge sedan men som det sedan inte blivit av att skriva om. Det har gått förvånansvärt bra trots att det i en del fall varit ett halvår sedan jag läst ut böckerna och jag endast undantagsvis haft några anteckningar att ta hjälp av.

Nu blir det dock värre. Jag brukar ha svårt att skriva om diktsamlingar redan under de bästa förhållanden, och här är det dessutom ett bra tag sedan jag läste ut den. Dessutom vet jag att jag redan när jag läste tyckte att den var undanglidande och inte lämnade några direkta spår efter sig så nu har jag väldigt ont om intryck.

Det handlar i åtminstone de allra flesta fall om dikter som inte har några uppenbara rim eller någon meter som i alla fall jag klarar av att identifiera (vilket inte säger allt för mycket, men i alla fall). Dessutom handlar dikterna i rätt många fall om mer eller mindre nautiska teman och det är något som jag har väldigt lite erfarenhet av och just inget intresse av heller.

Sammantaget ger det att det här var en diktsamling jag inte uppskattade speciellt mycket, men det kan mycket väl bero på att den gör ett väldigt bra jobb med att träffa alla mina ointressepunkter.

Derek Walcott: Vinterlampor
Översättning: många olika
Wahlström & Widstrand, 1992
152 sidor
ISBN: 91-46-16065-5

2013-8: Iain Banks: Getingfabriken

Getingfabriken är en bok som jag faktiskt läst tidigare (jag läser rätt sällan om böcker, annars) men det här är en höjdare och när jag råkade få ett obeställt recensionsexemplar av den kunde jag inte låta bli att läsa den en gång till. Boken innehåller en överraskning som jag inte tänker avslöja här men eftersom jag nu läste om boken och var medveten om den från början så kan jag säga att boken fungerar utmärkt även utan den.

Huvudperson i boken är den tonårige Frank Cauldhame som bor tillsammans med sin far i ett hus på en liten ö precis utanför den skotska kusten. Modern har lämnat familjen sedan länge. Frank har även en bror, men han befinner sig på något slags anstalt istället för att vara hemma. En sak som vilar över boken som ett orosmoln är dock att brodern lämnat anstalten och verkar vara på väg hemåt. Han ringer då och då och pratar med Frank (som inte säger något till fadern), men det är inte lätt att veta var han verkligen är.

Hotet från brodern är inte på något sätt det enda våldsamma i Franks liv. Boken är berättad av honom själv i första person och han berättar utan omsvep hur han haft ihjäl inte bara en utan faktiskt hela tre personer utan att bli fast för det. Han har också en anordning som han kallar för getingfabriken där han då och då stänger i en geting och ser vilken väg den tar genom fabrikens labyrint för att slutligen "välja" en utgång ur den. Vilken utgång den väljer avgör på vilket sätt fabriken kommer att döda den, och vilken utgång den valde och vilken väg den tog för att komma dit tolkar Frank som ett slags horoskop.

Banks är bra på att få Frank att presentera alla sina vanvettigheter på ett helt naturligt sätt. Eftersom Frank inte tycker att det är något konstigt med vad han sysslar med så är det lätt att förledas att inte reagera själv heller. Det här är dock inte en bok för den kräsmagade: barnamord och mördare som är barn, djurplågeri och inte minst scenen på sjukhuset.

Tyvärr finns det inte med i den här svenska utgåvan, men att det här inte är en bok för alla framgår väldigt tydligt om man läser den engelska utgåvan istället, för den har med diverse utdrag från recensioner den fått. Både positiva och negativa recensioner. Väldigt negativa recensioner, rent av. Fast rätt underhållande.

Idag har Getingfabriken (och Iain Banks i allmänhet) skaffat sig ett riktigt bra rykte och det är mycket välförtjänt. Det här är en lysande bok i all sin hemskhet!

Iain Banks: Getingfabriken (The Wasp Factory)
Modernista, 2012 (originalet 1984)
235 sidor
ISBN: 978-91-86629-46-5

2013-18: Andreas Roman: Doktor Joseph

Doktor Joseph annonserar sig som första delen i serien "Stockholm vodou" men känns som en tämligen väl avslutad historia i sig. Som man kan ana har den inte heller något med några av Romans tidigare verk att göra, mer än att den har skräckinslag och utspelar sig i vår nutid.
Precis som i Romans tidigare verk tycker jag också att närvarokänslan är bra framför allt i de något mer lågmälda partierna. Som sin genrekamrat Stephen King finns det en tendens att gå överstyr när han verkligen tar i, men i det får man väl då säga att han är i gott sällskap.

Huvudpersonen Joseph är något så mondänt som tjänsteman på Försäkringskassan, men han gillar inte jobbet längre eftersom han får allt mindre tid att göra ett bra jobb och allt mer begränsningar pålagda sig om när han får betala ut pengar. Det hela slutar med att han får sparken eftersom han inte vill rätta in sig i ledet riktigt.

Det kanske inte är den mest genomtänka reaktionen någonsin, men han svarar med att förbanna sin före detta arbetsplats. Det kan man tycka att vem som helst som fått sparken kan tänkas göra, men Joseph har ett förflutet som vodoupräst på Haiti och gör ett lite mer grundligt jobb än de flesta klarar. Det leder till att han väcker krafter som dittills lämnat honom ifred och som han lovat sin fru att hålla sig borta från.

Andreas Roman: Doktor Joseph
Massolit Förlag, 2012
387 sidor
ISBN: 978-91-87135-30-9