2010-61: Ko Un: Fråga månskenet om vägen

Efter de sönderbrutna och svårlästa dikterna hos Adonis var det befriande att läsa Ko Un; här hittar man inga syntaktiska komplikationer av det slaget. Det som förvånar mig (eftersom Ko Un sägs vara bra) är att jag inte hittar så mycket annat heller, ärligt talat.

De flesta dikter i den här samlingen är rätt korta (det ryms oftast flera på en sida), men då redan en god haiku kan innehålla intressanta saker så är inte kortheten i sig ett problem. Åtminstone de flesta dikterna saknar "poetiskt språk" (om nu något skrivet av en poet kan göra det). Titeln är ett av de få undantagen. Tyvärr finner jag många av dikterna även innehållsmässigt banala. De tvära vändningar som kännetecknar en haiku saknas oftast, och de flesta av dikterna behandlar inte heller några djupare ämnen. Några av de längre dikterna mot slutet utgör här undantag och är också de intressantaste i boken.

Ko Un: Fråga månskenet om vägen
Översättning: Byung-Eun Choi & K. Gunnar Bergström
Heidruns förlag, 2002
80 sidor
ISBN: 91-88056-71-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, dikter, poesi, ko un, fråga månskenet om vägen
Technorati tags: böcker, läsning, dikter, poesi, ko un, fråga månskenet om vägen
intressant.se

2010-60: Mattias Johnsson: Speglarnas herre

Speglarnas herre är en direkt uppföljare till Vilddjuret vaknar. Handlingsmässigt är det nog inget större problem att läsa den fristående, men en del bakgrunden tar det kanske ett tag innan man pusslar ihop i så fall.

Jag var lite rädd när jag började läsa den här boken att den skulle vara väldigt tydligt de goda mot de onda eftersom det så att säga etablerades i den förra boken vem som var vem, men det löstes faktiskt på ett snyggt sätt i den här boken, så en väsentlig del av spänningen här kommer av att huvudpersonen Agata inte säkert vet vem hon kan lita på och inte.

I den förra delen byggdes en spänning upp med ett löfte som Agata gav och som jag trodde skulle falla ut i den här boken, men istället förstärktes det bara och sparas till någon kommande bok. Det känns ok så här, men jag tror inte att det fungerar att göra så fler gånger.

Generellt tycker jag att språket flyter bra, och det är värt att notera att dialogen är lite mer talspråklig än man är van vid. Sådant är svårt, men jag tycker att det fungerar. Pluspoäng också för de lite annorlunda och på något sätt "jordnära" övernaturligheterna.

Mattias Johnsson: Speglarnas herre
Järnringen, 2010
304 sidor
ISBN: 978-91-977949-2-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, mattias johnsson, speglarnas herre
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, mattias johnsson, speglarnas herre
intressant.se

2010-59: Adonis: Den förälskade stenens tid

Adonis är en av poeterna som brukar omtalas regelbundet i nobelprissammanhang, men efter att ha läst Den förälskade stenens tid måste jag säga att jag har lite svårt att förstå varför. Nu ska det väl medges att det är vanskligt att läsa poesi i översättning, men det är den enda möjlighet jag har att läsa Adonis, för arabiska kan jag inte, och det blir knappast bättre av att Adonis enligt förordet har en förkärlek för att använda sig av flertydiga ord för att ge sina dikter multipla tolkningsmöjligheter.

Jag tycker också att det är ganska svårläst; det är orimmat och uppbrutet, ibland ogrammatiskt. Det finns säkert en tanke bakom varför det ser ut som det gör men jag lyckas inte hitta den, så för mig är det bara ett hinder i läsningen. Det känns ofta som att meningen i dikterna är något som fladdrar omkring i utkanten av synfältet snarare än finns i fokus när man läser. Jag har svårt att få grepp om det hela vilket till och från gör läsningen frustrerande. Tyvärr vet jag inte om den här samlingen är representativ för Adonis produktion i stort. Med tanke på att det är en svensk sammanställning av dikter från några olika verk så kan den i alla fall inte vara helt orepresentativ.

Adonis: Den förälskade stenens tid
Översättning: Hesham Bahari
Bakhåll, 1987
80 sidor
ISBN: 91-7742-045-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, dikter, poesi, adonis, den förälskade stenens tid
Technorati tags: böcker, läsning, dikter, poesi, adonis, den förälskade stenens tid
intressant.se

AVBRUTEN: Lise Bidstrup: Spiralportens väktare

För att få en chans att hitta mer än någon enstaka svensk sf-roman per år brukar man få bevaka även ungdomshyllan. Det är inte sällan så att en hel del av det som hamnar där tycks göra det just på grund av sitt genreval, inte sin åldersinriktning. Dessutom är bra ungdomsromaner helt enkelt bra böcker.

Tyvärr så verkar inte Spiralportens väktare platsa som en bra bok. Efter mina överenskomna 50 sidor för att ge boken en chans har jag retat mig på språket åtskilliga gånger för att det är upphackat till något slags staccato, antagligen med meningen att göra det lättare att läsa. Själva upplägget är också plågsamt tydligt; en flicka sliter på familjens hönsfarm (som hon avskyr) under ledning av sin farbror (som hon avskyr) tillsammans med sin lillebror (som hon älskar), men hoppas att bli utvald att bli en av de som får bli portväktare. För att bli det får man på något magiskt sätt cirkelrunda ärr i händerna, vilket hon till sitt förtret inte fått. Naturligtvis måste något vara fel, så hon rymmer för att övertyga Akademin om att hon trots det är lämpad att bli portväktare. Mer än så hann jag inte på lunchen, men det tycks mig osannolikt att något skulle kunna förhindra henne från att få som hon vill (efter att vederbörligen drabbats av diverse till synes farliga saker), men eftersom boken hittills misslyckats kapitalt med att engagera mig vare sig på grund av innehåll eller språk så ger jag upp och läser något annat.

Lise Bidstrup: Spiralportens väktare
Styxx Fantasy, 2010
223 sidor
ISBN: 978-91-7355-119-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, lise bidstrup, spiralportens väktare
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, lise bidstrup, spiralportens väktare
intressant.se

2010-58: Becca Fitzpatrick: Fallen ängel

Fallen ängel påminner starkt om Frost som jag läste nyligen, även om det där handlar om varulvar och här om fallna änglar. Det centrala motivet i båda fallen är något slags farligt övernaturligt väsen och en highschoolflicka, och naturligtvis en romans dem emellan. Jag utgår från att det är Twilight-fansen som är målgruppen.

Här finns några olika mystiska pojkar, och läsaren hålls naturligtvis på sträckbänken så länge som möjligt vilken som egentligen är den snälle och vilken som är de onde, men det är egentligen inte speciellt svårt att räkna ut från början hur det ska gå. Trots det så tycker jag att boken faktiskt är riktigt trevlig. Jag misstänkte att den skulle vara olidligt smörig, men det var inte så farligt. Visst är det lite stjärnögt tonårstrånande ibland, men inte så mycket. Vid några tillfällen blir dialogen mer än lovligt orealistisk, men det är som tur är inte genomgående.

Becca Fitzpatrick: Fallen ängel (Hush, hush)
B. Wahlström, 2010 (originalet 2009)
Översättning: Carina Jansson
288 sidor
ISBN: 978-91-32-15900-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, becca fitzpatrick, fallen ängel
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, becca fitzpatrick, fallen ängel
intressant.se

2010-57: Joe Hill: Crown of Shadows

Familjen Locke fortsätter att hitta nycklar på de mest oväntade ställen i huset, och även effekterna av att använda dem förvånar mer än en gång.

Dodge inleder albumet med att nästan bli strypt, men efter det är han sedan tillbaka i sin mer normala roll som något enigmatisk och till synes ond, men jag är inte helt övertygad om att det verkligen är så enkelt. Det förekommer en del dramatik i den här volymen, både med och utan Dodge, men de starkaste partierna är faktiskt de där familjen konfronterar mamman med sitt växande alkoholberoende. Det verkar dock inte göra någon nytta än, så jag antar att den kampen kommer att fortsätta även framledes.

Som vanligt är det här en ganska mörk serie, men med fräscha idéer. Jag ser fram emot nästa volym!

Joe Hill: Crown of Shadows (Locke & Key 3)
IDW, 2010
Illustrerad av Gabriel Rodriguez
152 sidor
ISBN: 978-1-600§0-695-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, locke and key, joe hill, gabriel rodriguez, crown of shadows
Technorati tags: böcker, läsning, serier, locke and key, joe hill, gabriel rodriguez, crown of shadows
intressant.se

2010-56: Daryl Gregory: Pandemonium

Daryl Gregory är en för mig helt okänd författare (och Pandemonium är hans debutroman), så när den valdes till LSFFs bokcirkel så hade jag ingen förutfattad mening om den alls. Det visade sig vara en ganska trevlig bekantskap. Prosamässigt sticker den inte ut som något fantastiskt, men jag har inte heller några invändningar att komma med.

Däremot tycker jag att idén känns rätt fräsch. Boken utspelar sig i en värld som liknar vår, men det finns en väsentlig skillnad. Demoner existerar och människor blir då och då besatta av dem. Det finns dock bara ett relativt begränsat antal demoner och de har alla rätt olika personligheter och beteendemönster, så när en människa blivit besatt så går det ofta att se vilken demon det är som är skyldig. Demonen The Painter skapar exempelvis alltid bilder och säger aldrig något, och motiven återkommer ofta. Little Angel drabbar alltid unga flickor, och får dem att gå till någon åldring som kommer att dö i samband med besöket.

Det är många som studerar demonerna och försöker lista ut vad deras beteende för att försöka inse vad demonerna kommer ifrån eller hur man kan undvika dem, men det finns också människor som försöker använda demonerna för sina egna syften, exempelvis genom att begå ett våldsdåd och sedan hävda att de varit besatta av någon demon.

Huvudpersonen i boken har varit besatt, och även han försöker få reda på hur det hela hänger ihop. Det visar sig dock att det inte fungerade likadant när han blev besatt som det oftast gör, vilket får stora följder för hans liv.

Lättläst, levande och väl berättat. Jag ska hålla ögonen öppna efter mer av Daryl Gregory.

Daryl Gregory: Pandemonium
Del Rey, 2008
283 sidor
ISBN: 978-0-345-50116-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, daryl gregory, pandemonium
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, daryl gregory, pandemonium
intressant.se

2010-55: Björn Karlström: Leo Falk 1: Okänd planet

Okänd planet gavs visserligen ut 1983, men serien som sådan publicerades ursprungligen 1949-52 i Teknikens Värld. Det märks på en del antaganden att serien har en del år på nacken. Det är exempelvis naturligt att rymdskeppet har kontakt med en bas via radio, men när de ska observera något så får de berätta för basen vad de ser, för någon bildöverföring verkar inte finnas.

Leo Falk och hans två kompanjoner är ute på ett reparationsuppdrag när de får i uppgift att ge sig iväg och undersöka en rapport om ett okänt objekt. Det visar sig vara något slags satellit. De angör den och går in efter att ha säkerställt att där inte finns något levande inuti. Det visar sig vara en förhastad kontroll, för den bevakas av robotar. Den tar med hjältarna till en okänd planet som visar sig vara placerad i Jordens omloppsbana men på andra sidan solen. Vad jag förstår bör astronomer sedan länge ha kunnat räkna ut att den finns där om så vore fallet, och med tanke på att Leos rymdskepp är ute och flyger till synes fritt i rymden så borde de om inte annat ha observerat planeten tidigare. Så är dock inte fallet, utan den är okänd. Däremot är den bebodd av vad som tycks vara människor, och de talar till och med samma språk som våra hjältar. Lingvistiska komplikationer passar väl helt enkelt inte in i äventyrsberättelsen, får man anta.

För äventyr är det, från det ena till det andra. Den här historien tycks i första hand ha sina rötter i äventyr som de som skrevs av Edgar Rice Burroughs och andra pulpförfattare. Äventyr är mycket väsentligare än vetenskap här, det är det ingen tvekan om. Det här albumet har nog sitt största intresse som tidsdokument snarare än litteratur, men det förhindrar inte att jag tycker att det är läsvärt.

Björn Karlström: Leo Falk 1: Okänd planet
Svenska Dagbladet, 1983
46 sidor
ISBN: 91-7738-032-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, björn karlström, leo falk, okänd planet
Technorati tags: böcker, läsning, serier, björn karlström, leo falk, okänd planet
intressant.se

AVBRUTEN: Jonathan Hayes: Heligt blod

Heligt blod är en debutroman om en rättsläkare av en författare som, föga förvånande, är rättspatolog. Jag gav upp efter 50 sidor, och de hade inte handlat om just något annat än brottsplatsen, obduktion och annan uppvisning av hur bra författaren kan sitt ämne. Bortsett från att det vore trevligt med lite personskildring också, så känns det inte heller nödvändigt för varje bok att försöka skapa ett mer spektakulärt mord än de tidigare. Det går att skriva en bra historia utan att fläska på så mycket det går.

Hayes må vara påläst om alla CSI-detaljer, men vad han däremot inte är överväldigande bra på är att skriva. Texten är konstant överlastad med adjektiv och beskrivningar, utan att för den delen lyckas ge någon speciellt levande bild av miljöerna handlingen utspelas i. Den är däremot väldigt noga med att beskriva hur alla personer ser ut i detalj, något som åtminstone jag aldrig lyckas ta till mig eller visualisera i alla fall. Det som är värst är dock dialogen, som ofta verkar konstruerad för att sätta in läsaren i så mycket bakgrund som möjligt istället för att vara naturlig.

Jonathan Hayes: Heligt blod (Precious Blood)
Bra Böcker, 2010 (originalet 2007)
Översättning: Jan Risheden
363 sidor
ISBN: 978-91-7002-695-9

Andra bloggar om: böcker, deckare, läsning, jonathan hayes, heligt blod, thriller
Technorati tags: böcker, deckare, läsning, jonathan hayes, heligt blod, thriller
intressant.se

Nästa nobelprisvinnare?

Nej, jag har inte fått några tips om vem som ska bli årets vinnare av nobelpriset i litteratur, och än så länge har inte heller Ladbrokes kommit igång med vadslagningen om det. Inte för att de förväntas veta heller, men deras listor har haft vinnarna på höga placeringar de senaste åren så de brukar inte vara helt ute och cykla i sina förhandsgissningar.

De senaste åren har jag sagt att jag tycker att Haruki Murakami borde få priset, och jag tycker att han fortfarande skulle vara en utmärkt vinnare. I år kan jag gardera med Cormac McCarthy eftersom jag tyckte mycket bra om hans The Road.

Vem skulle du vilja ge nobelpriset i litteratur till?

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, priser
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpris, nobelpristagare, priser
intressant.se

2010-54: Barbara Voors: Emmy Moréns dubbla liv

Emmy Morén är 15 år, har just börjat gymnasiet och tycker inte att livet är något vidare. Hon är inte direkt mobbad, men hon tillhör inte heller de populära. Helst skulle hon vilja bli dramatiker, men det är inget häftigt yrke som andra blir intresserade av att hon pratar om. Hennes familj håller dessutom på att falla isär omkring henne: föräldrarna har just skiljt sig och hon och hennes storasyster lever på mikromat hemma hos pappa.

När Emmy sitter och har tråkigt googlar hon sitt namn och upptäcker att det finns en skådespelerska som heter likadant som hon, och hon skriver ett långt brev till henne och berättar om sitt liv. Hon får svar, och de börjar berätta om sina problem och erfarenheter för varandra. Som man kan misstänka från början med ett sånt här upplägg så finns det antydningar om icke-realistiska element i boken, men de är inte speciellt framträdande så det räcker att man kisar lite försiktigt så kan man ignorera dem.

Voors har fått till dialogen mellan de två Emmy:orna bra, det känns som naturliga brev mellan två personer som visserligen inte känner varandra, men som också litar på varandra så att de kan berätta allt för den andre -- kanske just för att de inte känner varandra. Varje brev är relativt långt, och de är ofta skrivna som en blandning mellan brevprosa och mer normal romanprosa som en eftergift för att kunna återberätta händelser utan allt för mycket av "sade den och sade den". Jag tycker att det fungerar riktigt bra.

Barbara Voors: Emmy Moréns dubbla liv
Rabén & Sjögren, 2010
140 sidor
ISBN: 978-91-29-67010-3

Andra bloggar om: böcker, läsning, barbara voors, emmy moréns dubbla liv, sf, science fiction, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, barbara voors, emmy moréns dubbla liv, sf, science fiction, fantasy
intressant.se

2010-53: Mons Kallentoft: Vårlik

Vårlik är den fjärde delen i Mons Kallentofts deckarserie om Malin Fors och i och med den så har han också avverkat alla årstider som det från början annonserades, men tydligen så är det åtminstone en bok till gång.

Malin Fors brukar inte ha det lätt på det personliga planet men den här gången får man nog säga att det är värre än vanligt. Ett flertal händelser konspirerar för att få henne ur balans samtidigt som hon kämpar med att hålla sig nykter. Och så har kon ju jobbet, naturligtvis. Ibland verkar det som om jobbet är det enda som håller henne på rätt köl. Den här gången blir även jobbet ovanligt otrevligt när en kraftig bomb smäller av mitt på Stora Torget i Linköping och dödar två små tvillingflickor och skadar deras mamma svårt.

Malin och hennes kollegor börjar naturligtvis försöka lista ut vem som placerat bomben och inte minst varför. Framför allt det senare verkar vara en snårig historia. Jag tycker att det känns som att Kallentoft har skapat en historia här som har mer anknytning bakåt i tiden än han brukar ha, och framför allt är mer hänsynslös än vanligt.

Som vanligt har han avsnitt här och där i boken där de döda pratar till Malin (och enstaka gånger även andra), och ibland verkar det som om deras försök till kommunikation faktiskt går fram. Mitt intryck är att det här elementet av övernaturlighet är lite mer framträdande i den här boken än det brukar vara.

Språkligt är det som det brukar vara; ofta normal prosa men regelbundet förfaller beskrivande stycken till sönderhackade meningar som gärna saknar subjekt och där inkompletta meningar av den typen ofta får stå för sig själva som kompletta stycken. Om det är effektivt eller inte låter jag vara osagt (jag vacklar lite i frågan), men det är helt klart ett genomtänkt stildrag som inte passar alla läsare. Ett annat genomgående drag är att boken hoppar mellan ett otal personer och ser handlingen från deras synvinkel, inklusive deras tankar. Det känns lite splittrat, men framför allt blir man efter ett tag nästan irriterad på att aldrig själv betros med att inse hur någon känner utan alltid få det skrivet på näsan.

Mons Kallentoft: Vårlik
Natur och Kultur, 2010
432 sidor
ISBN: 978-91-27-11902-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, malin fors, mons kallentoft, vårlik
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, malin fors, mons kallentoft, vårlik
intressant.se

2010-52: Christine Falkenland: Själens begär

Själens begär är, precis som de övriga böcker av Christine Falkenland jag läst, en liten bok. Dels är den föredömligt fri från omtugg och utfyllnad och dels är det även innehållsmässigt en sammanhållen historia: den innehåller ett fåtal personer och handlingen rör sig över ett begränsat område.

Detta är berättelsen om Ernst som oväntat får en inbjudan att återvända till herrgården Berg där han ofta varit som barn, men inte varit på länge. Hans kusin Cora som han som ung sett upp till bor där fortfarande, men de har inte setts på många år. När han kommer dit tycker han först att hon känns oansenlig och blir besviken, men när de rör vid varandra blir han mycket mer påverkad än han kunnat ana.

Det är relationen mellan Ernst och Cora (och i viss mån hennes husfolk) som boken sedan handlar om. Den blir dock inte vad man skulle kunna vänta sig, för Ernst beter sig inte som man tycker att han borde. På det hela taget är han inte sällan rätt otrevlig och som läsare har man ibland svårt att förstå varför han gör som han gör, eller för den delen varför Cora står ut med honom på det sätt hon gör.

Det här är en lite knepig bok att förhålla sig till. Som vanligt med Falkenland så är den vackert skriven och relationerna beskrivs på ett bra sätt, men relationerna i sig är ofta så konstiga att man inte kan relatera till dem vilket i sin tur gör att boken blir svårare att ta till sig ordentligt.

Christine Falkenland: Själens begär
Månpocket, 2000
158 sidor
ISBN: 91-7643-780-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, christine falkenland, själens begär
Technorati tags: böcker, läsning, christine falkenland, själens begär
intressant.se