En plats i solen är den åttonde boken i Liza Marklunds serie om journalisten Annika Bengtzon. Den är en direkt fortsättning på
Livstid som i sin tur var en direkt fortsättning på
Nobels testamente. Innan dess var Marklunds böcker i princip fristående (även om Annika Bengtzons liv naturligtvis utvecklades från bok till bok). I de senaste tre böckerna har händelserna i en bok följt väldigt direkt på de i den förra, och de förvecklingar som utgjort handlingen har haft sin grund i saker som hänt i tidigare böcker. Jag tror att det är dumt att läsa de senaste två-tre böckerna i fel ordning, medan det knappast spelar någon roll med böcker tidigare i serien. För den som vill hoppa in i en pågående serie är väl det här ett hinder, men för den trogne läsaren är det nog inte någon brist. Det är ju faktiskt så verkligheten fungerar rätt ofta. Det man gör beror av det som hänt tidigare, och detsamma gäller även för brottslingar och poliser: ett brott är nog sällan helt frikopplat från alla andra brott utan har kopplingar bakåt i tiden.
Det finns dock inte bara fördelar med att anknyta till historien. I den här boken så anges redan i baksidestexten att handlingen har kopplingar till Nazityskland och Sörmland på 1950-talet, och det står alltså klart att Marklund har kliver in i de fotspår som Camilla Läckberg och många andra gått i tidigare; att till synes alla deckare måste ha sin upprinnelse i något som hände en mansålder bakåt i tiden. Jag tycker att det greppet är överanvänt på sistone, men Marklund har fram tills nu varit rätt fri från det (med undantag för
Nobels testamente).
Som om det inte var nog så har hon antagit ytterligare ett av den moderna deckarens obligatoriska manér: de korta kursiverade kapitlen här och där som är skrivna av någon som man inte får reda på vem det är. OK, texten är inte kursiv utan satt med ett annat typsnitt, men det är helt klart samma ohyra som tycks drabba nästan alla deckarförfattare.
Texten är som vanligt helt från Annikas perspektiv (utom de kursiva bitarna, då), med hennes interna monolog uppblandad med det vanliga berättandet. Det är deckarhandlingen som står i fokus, men en Annika Bengtzons liv och hennes problem att få det att gå ihop med jobbet, barnen som ska delas med Thomas efter skilsmässan och så vidare är också en väsentlig del. Livspusslet och de svårigheter det leder till är alltid närvarande, även när spåret efter bovarna ska följas. Det förvånar mig närmast att det får gå så pass lätt (både känslomässigt och praktiskt) att hantera barnen medan Annika reser i skytteltrafik mellan Sverige och Spanien för att bevaka ett brott på solkusten. Med tanke på att Annikas kärleksliv är ovanligt trassligt i den här boken så ställer det till förvånansvärt lite problem, men å andra sidan finns det också ett rätt tydligt upplägg för vad som kommer att hända i nästa bok här.
Handlingen är komplicerad och svår att referera utan att avslöja saker i onödan, men inledningen till det hela är att Annika får åka ner till Spanien för att göra ett reportage om en familj som dött av att man gjort inbrott i deras hus. Tjuvarna har använt sig av gas för att söva familjen (en metod som är vanlig men som inte brukar leda till dödsfall). Det visar sig snart att inbrottet inte bara är ett enkelt inbrott utan toppen på ett isberg av brottslighet: knarkhandel, pengatvätt och annat.
Det är svårt att hitta en lagom nivå på beskrivningar av hur något går till när information ska letas fram, och det är något som Annika Bengtzon sysslar med hela tiden. Ibland låter texten nästan som en datorhandbok när nästan varje handgrepp i en sökning beskrivs detaljerat. Det hade varit bättre att hålla de här delarna på ett mer generellt plan istället för att som nu ibland mest låta förvirrat.
Det här låter som en väldig massa invändningar, men riktigt så illa är det inte. I huvudsak är det här en väl ihopsatt deckare med några lagom oväntade vändningar i handlingen. Man får dock se till att vara skärpt om man ska lyckas hålla ordning på alla de personer som förekommer och hur de hänger ihop.
DN har passat på att
intervjua Liza Marklund inför
En plats i solen. Där får man bland annat reda på att hon planerar tre böcker till med Annika Bengtzon och redan har klart för sig vad som ska hända i dem, men sedan är det slut. Vad Liza Marklund tänker sig att skriva efter de tre sista böckerna om Annika Bengtzon (och hon nu tänker fortsätta skriva) frågas däremot inte.
Liza Marklund:
En plats i solenPiratförlaget, 2008
470 sidor
ISBN: 9789164202666
Köp boken
från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på
bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, liza marklund, en plats i solen, annika bengtzon
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, liza marklund, en plats i solen, annika bengtzon
Inlägg
Technorati tags: 
