Nu i helgen, 13-15 oktober 2006, gick sf-kongressen
Imagicon av stapeln. Författarhedersgäster var Joe Haldeman och Geoff Ryman som båda visade sig vara trevliga. Fanhedersgäst var den numera föredetta riksdagsmannen Martin Andreasson som inte synts till på så många kongresser på sistone.
Kongressen hölls i Tekniska Högskolans kårhus, tillika skådeplats för den första sf-kongress jag besökte utanför Linköping, Fantastika 1992. De delar av lokalerna som användes var stora och luftiga och fungerade bra som kongresslokal. Förutom entrén och den angränsande baren fanns ett stort rum som användes som green room (för paneldeltagare att prata ihop sig lite innan panelerna), ett stort och ett litet programrum samt ett stort avlångt rum mellan dem där det dels fanns plats för ett antal bord för bokförsäljning och annat, dels gott om bord där man kunde sätta sig ner och prata eller spela något av de spel som fanns till hands (tack vare
Catahya) om man hade lust med det.
Programmet på kongressen var ovanligt välfyllt. Större delen av tiden fanns det två programpunkter att välja på, och både på lördagen och söndagen började programmet redan vid tiotiden istället för att vänta fram till lunch som annars inte är ovanligt.
Programpunkter jag besökte:
The art of revision (Joe Haldeman, Geoff Ryman, Åsa Schwarz, Lotta Olivecrona): Ett samtal om författarprocessen och närbesläktade ämnen. Det är trevligt att se att svenska kongresser kan få till paneler med fyra författare utan att använda ens i närheten av alla författare som faktiskt var närvarande på kongressen. Förutom de ovan nämnda fanns även åtminstone följande publicerade författare på plats: Rickard Berghorn, Ahrvid Engholm, Cecilia Wennerström, Niklas Krog, Tobias Landström, A. R. Yngve, Karolina Bjällerstedt Mickos, Lars Jakobsson.
Kan fantasy vara bra på svenska? (Johan Jönsson, Karolina Bjällerstedt Mickos, Ylva Spångberg, Cecilia Wennerström): Går det att skriva lika bra fantasy på svenska som på (exempelvis) engelska? Görs det? Panelen konstaterade bland annat att svenskskriven fantasy sällan är speciellt nyskapande; det mesta har gjorts tidigare på engelska. Det är å andra sidan inte heller så konstigt eftersom det skrivs så mycket mer på engelska. Man undrade också exempelvis varför fantasy skriven på svenska fortfarande nästan alltid innehåller namn som antingen klingar engelskt eller enligt samma "fantasynamnmall" som den mesta importerade fantasyn. Det är väldigt ovanligt att namn i svensk fantasy innehåller bokstäverna å, ä och ö, men det är å andra sidan vanligt med icke-svenska konstruktioner som y för j-ljud och diverse läspljud.
The creative process of writing (Joe Haldeman, Geoff Ryman, Åsa Schwarz, Lotta Olivecrona): Här diskuterades frågor som hur man får tid att skriva, varifrån man får inspiration och för den delen exakt vad inspiration egentligen är och om det ens är nödvändigt.
Vems ärenden går redaktören? (Rickard Berghorn (
Minotauren), Johan Jönsson, Karin Lundwall (
Jules Verne-Magasinet), Ben Roimola (
Enhörningen)): Behövs verkligen någon redaktör idag när vem som helst kan publicera sina texter på internet? Vi kom fram till att redaktören är viktig eftersom hen dels ser till att kvalitetssäkra texten på det hantverksmässiga planet, dels står för ett urval av texter som gör det lättare för mig som läsare att hitta texter som jag med stor sannolikhet kommer att tycka om. Det finns en misstänksamhet mot egenpublicerade böcker, och det finns en god anledning till varför det är så. Samtidigt konstaterade Johan att ökningen i antalet självpublicerade böcker inte beror på internet utan på förbättringar i möjligheterna att trycka väldigt små upplagor utan att få höga styckpriser.
Fandom och dess fora (Johan Anglemark, Anna Davour, Hans Persson, Ben Roimola): Här diskuterade vi vilka olika former av elektroniskt umgänge som står till förfogande för sf-fans och vad för- och nackdelarna med de olika sorterna är. Svenska sf-fans diskuterar idag primärt via epostlistor medan andra grupperingar ofta använder sig av webbforum. Båda systemen har både fördelar och nackdelar, även om det är klart att det finns fler tekniska möjligheter med ett forum.
What is mainstream fiction, and what should we call it instead? (Nicklas Andersson, Lars Jakobsson, Magnus Olsson, Merja Polvinen, Jesper Svedberg): Här försökte man sig på att försöka komma underfund med vad mainstreamlitteratur egentligen är. Är det en genre i sig eller är det litteratur som inte tillhör någon av alla de andra genrerna? En komplikation är att verk som för en neutral observatör till synes befinner sig lika långt in i en genre kan betraktas som om de står på olika sidor av genregränsen. En anledning till detta kan vara att man använder sig av en genetisk genredefinition som innebär att en bok tillhör en genre om den refererar till tidigare verk inom den genren. En annan reflektion var att det finns personer som fungerar som "gränsvakter" (inflytelserika recensenter, exempelvis) och då har möjlighet att definiera om ett verk hör till en genre eller inte. Vengen genre verket uppfattas tillhöra påverkar också vilken status det får, eftersom de flesta genrer betraktas som mindre värda än mainstreamlitteratur av stora delar av kultureliten (ett problem som minskar med tiden, men som fortfarande existerar).
Tre lovtal (Martin Andreasson, Nanna Alroth, Martin Rundkvist): Här kom jag in när mer än halva tiden hade gått. Jag vet att Nanna skulle berätta om Jekyll & Hyde men hörde inget av det, utan kom lagom som Martin avslutade sin lovsång till finsk tango. Efter det
berättade Martin om varför han tycker om Göteborg. Det är inte som man kan tro...
Joe Haldeman's GoH speech: Jag missade början av detta, men "talet" bestod i att Joe besvarade en massa frågor som han fått skriftligen. Jag såg inget av insamlandet av frågorna, så jag vet inte om han fått dem av kongressarrangörerna eller om det var frågor som han ofta fick av läsare.
Sweconomröstning och presentation av andra kongresser: Årets omröstning om vilken kongress som skulle bli nästa års Swecon var inte speciellt spännande eftersom det bara fanns ett alternativ. I vilket fall som helst så kommer nästa års stora kongress att gå av stapeln i Göteborg och har författarna Rickard Morgan och John Ajvide Lindqvist som hedersgäster. Jag kommer att vara på plats, speciellt som jag missade den förra Göteborgskongressen. Datum är satt till 15-17 juni. Efter själva omröstningen fanns det även tid för diverse andra kongresser att presentera sig:
Åcon,
Eurocon,
FinnconHur sf introducerades i Sverige: Jerry Määttä presenterade sin doktorsavhandling
Raketsommar som handlar om hur den första tiden science fiction introducerades under den genrebeteckningen (det hade funnits fantastisk litteratur tidigare, men då under annan (eller ingen) genrebeteckning). Den period som behandlas i avhandlingen är 1950-1968, och flera av de som satt i publiken hade själva varit med på den tiden det begav sig.
Kolonshowen: Bellis presenterade resultaten i Kolonpollen, kongressens novelltävling och Alvarpriset med assistans av
Camilla Henemark och en Linnéa som jag inte kommer ihåg efternamnet på (vilket å andra sidan Bellis inte heller lyckades med när han skulle presentera henne). I Kolonpollen vann
Åka både bästa fansin och bästa fanskribent.
Johan Jönsson utsågs till bästa neofan. Conceive (förra Göteborgskongressen som jag missade) blev bästa kongress, Nicolas Krizan bästa illustratör och Ylva Spångberg (tillika kongressens ordförande) miss fandom. Alvarpriset gick till Britt-Louise Viklund.
Frågesport: Britt-Louise och jag hade slagit ihop oss till ett lag och lämnat in svar på kvalificeringsfrågorna, och det visade sig att vi gått vidare till semifinal. Där mötte vi
Jukka Halme och en annan finne som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Till vår stora förvåning lyckades vi till och med slå dem och gå vidare till final. Den andra semifinalen gick mellan Tommy Persson och Ben Roimola i det ena laget och förra årets vinnare
cd och
Nicklas Andersson i det andra. cd och Nicklas gick vidare så det var dem vi fick möta i finalen, och till slut slog de oss med en poäng. Det måste bero på att cd memorerat allt för mycket av
The Eye of Argon. Tack till Magnus Olsson för en väl ihopsatt frågesport!
Slipstream - bastard child of the fantastic gere and mainstream (Nicklas Andersson, Johan Anglemark, Jukka Halme, Glenn Petersen): Slipstream är en slipprig genre, och panelen hade problem att komma överens om vad det är som gör ett verk till slipstream.
Svensk fandoms historia i bilder: Lars-Olov Strandberg visade som vanligt bilder, men den här gången var det inte diabilder utan digitala bilder. Eller för att vara exakt var det scannade diabilder, men de visades i alla fall digitalt. Jag såg inte hela visningen, men bilderna jag såg var dels från en tidig Nasacon, dels från Galcon; båda kongresser som gick av stapeln innan jag började gå på kongresser.
Where did Conan disappear to? (Johan Anglemark, Linnéa Anglemark, Jukka Halme, Johan Jönsson): Conan och för den delen hela fantasysubgenren Sword & Sorcery är sällsynt i dagens bokutgivning. De gamla verken av exempelvis Robert E. Howard, Fritz Leiber och Michael Moorcock läses fortfarande (exempelvis entusiastiskt av Linnéa: "I love reading Conan. I enjoy the language and the mindless violence."), men det produceras inget nytt material. Eller åtminstone inget som får stor spridning. Enligt Johan A finns det tydligen en subkultur på nätet som faktiskt fortfarande producerar Sword & Sorcery, fast nu ofta med mer uppenbart erotiska inslag än tidigare. En fundering panelen hade var om genren migrerat till andra media och tog upp TV-serien Xena: Warrior Princess som exempel. Ett annat problem är att det verkar som om den ideala längden för en S&S-historia är 50-100 sidor och marknaden för texter i den längden är i princip död idag.
Bokauktion: Alla sf-kongresser med självaktning har en bokauktion, och så även denna gång. Som vanligt på sistone sålde jag fler böcker än jag köpte, även om jag inte blev av med alla böcker jag lämnat in till försäljning. Mina inköp här var
Det vita rummet av Christopher Priest (översatt av kongressordföranden Ylva Spångberg),
Glastornen av K. G. Johansson och
Jennifer Staten av Max Barry.
Vad minns man efteråt och varför? (Nicklas Andersson, Hans Persson, Tommy Persson, Britt-Louise Viklund): När man läser en bok kan man tycka en sak om den men när man tänker tillbaka på den något år senare kommer man ihåg hela andra saker än de som man funderade mest på medan man läste boken. När man läser om böcker så kan man märka att partier man tyckte var väldigt långa när man läste boken första gången i själva verket inte är mer än ett par sidor och att man tänker på hela andra saker än man kom ihåg från första läsningen av boken.
Writer's workshops - do they work? (Johan Anglemark, Joe Haldeman, Geoff Ryman): Båda författarhedersgästerna arbetar ibland med att driva författarworkshops, så här passade Johan på att intervjua dem om hur det går till och vad man kan lära sig av det. Båda var överens om att det inte går att lära vem som helst att skriva; det man kan göra är att snabba på processen för någon att finslipa sin talang. En av de saker som gör skrivarworkshops så bra är att den som skrivit en text får den kritiserad av ett antal andra författare som är "på samma nivå" och också har skrivit texter som ska kritiseras, istället för att kritiken i första hand kommer från en lärare med auktoritetsposition. På det sättet blir det mycket lättare att ta till sig kritiken.
Sammanfattningsvis tycker jag att Imagicon var en väldigt lyckad kongress utan några allvarliga problem. Det var också kul att se att det förutom alla svenskar och de obligatoriska norrmännen även fanns en dansk och en hel skock finnar bland kongressdeltagarna. Det kan inte vara många svenska kongresser som haft så många deltagare från ett enskilt annat land som denna.
Tack till kongresskommittén som gjorde en bra kongress och till alla er andra som var där! Vi ses i Göteborg!
Andra bloggar om: sf-kongresser, fandom, imagicon, science fiction, sf, fandom, swecon
Technorati tags: sf-kongresser, fandom, imagicon, science fiction, sf, fandom, swecon
Inlägg
