Te i dubbel bemärkelse

Just nu håller jag på att lära mig hiragana. Det gör man oftast genom att gör små lappar (som små spelkort, ungefär) där man skriver ett hiragana på ena sidan av kortet och en förklaring på andra sidan. Så bläddrar man igenom dem med hiraganasidan upp och kollar så att man vet vad de betyder.

Jag råkade ha en bunt sådana kort i fickan när jag skulle göra te nu på morgonen, och konstaterade att det var lagom att bläddra igenom dem ett varv medan teet drog. Ett av de hiragana som finns i den här korthögen är て som uttalas "te", även om det antagligen inte betyder något som har med te att göra, för det heter "cha" och "stavas" med ett kanji (kinesiskt tecken): 茶

Mot England

Nu har jag bokat biljetter för en jobbresa till London. Jag åker vid 17 på måndag och kommer hem sent på kvällen på tisdag, så risken att jag ska hinna med någonting mer än att jobba är nog tyvärr rätt försumbar. Eller finns det omistliga saker att göra omkring klockan 21-23 eller så i Twickenham på en måndagskväll?

Japanska

Nu har jag varit på min första lektion i japanska. Klassen bestod av ungefär lika delar folk i min ålder och gymnasister. Läraren är japanska, och inte så bra på svenska så hon satsar på att köra så mycket som möjligt av kursen på japanska redan från början. Jag tror att det är rätt sätt, även om det blir lite förvirrande i början när man inte förstår så mycket.

Tyvärr kommer jag antagligen att missa nästa lektion på grund av en jobbresa, så jag får se till att läsa i förväg. Att plugga in hiragana som används i läsövningar går ju exempelvis bra att göra själv (och det har jag redan börjat på så smått).

Jag började i somras med att lära mig katakana när jag bestämt mig för att gå den här kursen. Jag surfade runt lite och det verkade som om en del kurser tyckte att man skulle börja med katakana, andra med hiragana. Jag valde katakana för att de såg enklare ut. Den här kursen börjar med hiragana. Jaja, förr eller senare måste jag i vilket fall lära mig både och.

Jag har närt en kommunist vid min barm!

Det här politiktestet hade en klar amerikansk prägel, men det var skoj i alla fall.

You are a Social Liberal (88% permissive) and an... Economic Liberal (10% permissive) You are best described as a: Socialist Link: The Politics Test on Ok Cupid

Gräset var i alla fall lätt att hantera

Nu har vi inspekterat vad som inte kommer att bli vår sommarstuga. Huset var i och för sig trevligt och utsikten var det som synes inget fel på. Som man också kan se av bilden så ligger huset däremot högt (bilen står på tomten och bilden är tagen från altanen framför huset). Hela tomten består av en enda bergssluttning. Det finns inte tillstymmelse till gräs någonstans. Jag har visserligen ingenting emot att en sommarstugetomt saknar en massa gräs som måste klippas, men samtidigt är det ju trevligt om det finns tillräckligt mycket slät mark någonstans så att det går att lägga sig ner, vilket det inte gjorde här.

Sommarstugetitt

Om en timme eller så ska vi åka iväg och titta på en sommarstuga som är till salu. Vi har egentligen inte alls bestämt oss för att vi vill ha någon sommarstuga, men Camilla råkade snubbla över en säljes-annons som såg skoj ut. Även om vi inte ens vet att vi faktiskt vill ha någon sommarstuga alls så kan vi ju åtminstone kosta på oss att åka dit och se om verkligheten verkar lika trevlig som annonsen ger sken av.

Stugan ligger strax norr om Roxen, i skogarna kring Stjärnorp. Det är inte alls otänkbart att någon av mina förfäder har bott där tidigare (om än inte just i det här huset, eftersom det inte är så gammalt), för en rätt stor del av min släkt kommer från precis de trakterna.

Nygammal gång

Idag har pappa och jag rivit upp en stenplattlagd gång på framsidan av huset, borstat av plattorna, slätat till underlaget, lagt ut fiberduk och lagt tillbaka plattorna igen. Många kilo att bära fram och tillbaka...

Senare på kvällen plockade jag bort ett gäng plattor till och spred ut på uppfarten och spolade av med högtryckstvätt. Tanken är att vi ska släta till där de låg och lägga tillbaka dem imorgon.

Någon gång efter det ska det läggas plattor på ett tredje ställe, men innan det kan bli av måste en bit staket bort, diverse gamla trallar slängas och en massa utjämning göras.

Om man känner sig sysslolös kan man se till att skaffa sig en trädgård. Det finns alltid något att hålla på med. Ibland får man till och med motion av det.

Bredbandsbesvär, igen

Mitt bredband fungerar fortfarande inte som det ska. Hittills har det slutat att fungera inom några minuter från 17:17 varje dag jag sedan jag blev uppgraderad, och sedan varit borta i 1-2 timmar. Varje dag har har några extra avbrott, fast på olika tider.

Idag sade supporten att det var något fel i deras mjukvara som gjorde att den startade om varje dag, och det skulle vara fixat någon gång i nästa vecka. Jag tror det när jag ser det.

Vafalls? Inget nät?

Som jag misstänkte så var det för bra med ett bredband som bara fungerade. Strax efter att jag kom hem från jobbet idag slutade nätet att fungera. Det gick inte att pinga default gateway och traceroute stannade efter brandväggen.

Jag tog ett djupt andetag och ringde till Bredbandsbolagets support. Först fick jag (efter ~10 minuter i telefonkö) tala med en tjej som undrade hur jag kopplat (telefonjack -> filter -> ADSL-modem -> brandvägg -> switch -> dator) och vad felet var (min default gateway svarar inte på tilltal). Hon tittade på något i sin ände och tyckte att det var underligt eftersom det såg bra ut i hennes ände. Sedan kopplade hon mig vidare till någon annan support.

Efter ytterligare 10 minuter eller så i telefonkö kom jag fram till nästa supportkille. Han började med standardfråga 1A "har du brandvägg" och tyckte att jag skulle koppla bort den. Det tyckte inte jag. Sedan tyckte han att jag skulle "reparera min anslutning". Jag upplyste om att jag inte körde Windows. "Linux har vi inte support för" tyckte han, och lät som om han var beredd att lägga på. Jag påpekade att det inte verkade finnas någon anledning att tro att det var Linux som var problemet, utan deras gateway som inte svarade. Han påstod att han kunde se alla som satt kopplade på den, och att den alltså var OK. Han bad mig starta om modemet, vilket jag gjorde. Det gjorde ingen skillnad.

Nu började han om igen och tyckte att jag skulle ta bort brandväggen. Förutom att det rent praktiskt är en smula krångligt så har jag ingen lust att ta bort den, för det finns en anledning att den sitter där och dessutom verkar det inte vara den det är fel på. Han envisas. Jag tycker att han borde kolla varför deras gateway inte svarar på tilltal. Han säger att han ser mitt modem, men att min dator inte verkar ha hämtat någon IP-adress. Jag påpekar att jag har fast IP, inte DHCP. Han flummar något om att den måste hämta en IP-adress i alla fall, och att den gör om det när man reparerar sin anslutning. Om jag inte vill koppla in min vanliga dator direkt utan brandvägg, kan jag inte ta en annan och reparera anslutningen med den? Naturligtvis har alla en extra dator med Windows liggande, för att plocka fram när deras bredband krånglar. Jag tycker åter igen att han borde titta på sin gateway istället för min brandvägg, eftersom hans gateway inte svarar på tilltal.

Han tycker igen att jag ska koppla in en dator direkt till modemet. Jag väntar ett tag och säger sedan att jag har en dator inkopplad direkt till modemet. Min brandvägg är en komplett linuxdator, så det är ju ingen lögn. Han ber mig att reparera anslutningen och jag upplyser om att det inte är en windowsdator. Han säger igen att de inte har support för Linux och jag säger igen att det är deras gateway som inte svarar på tilltal. Jag kör ping och traceroute igen (från min arbetsstation bakom brandväggen) och konstaterar att det fortfarande inte fungerar.

Han kommer nu på att han kan starta om porten jag är kopplad till. Han säger sig ha gjort det tidigare under samtalet utan att det har hänt något, men försöker igen. Jag är gissar att det inte alls gjorts tidigare eftersom han inte sagt något om det och han verkat tala om vad han gjort tidigare (inte mycket, men han har rapporterat noga att han kan se mitt modem och så vidare). Det tar ett bra tag, och till slut säger han att han nu startat om porten tre gånger. Nu fungerar plötsligen mitt nät igen.

Han konstaterar dock att han inte kan se min dator. Jag får inte riktigt klart för mig vad han egentligen menar med det (brandväggen svarar på ping när jag provar från Lysator). Tidigare påstod han att han kunde se alla som var inkopplade på samma router i deras ände, men det var väl bara båg. Han låter mer förvirrad nu än tidigare, men eftersom mitt nät fungerar så bekymrar det inte mig så mycket. Jag tycker att han ska forska vidare i vad det är som inte fungerar när vi lagt på, men jag antar att han arkiverar det problemet i krångelputte-högen så fort luren är pålagd.

Det ska bli spännande att se hur länge nätet fungerar den här gången...

Det känns lugnande, eller nåt

Nu har jag precis avslutat ett telefonsamtal med en av våra säljare om ett pågående projekt. Efter att ha diskuterat diverse problem och tänkbara alternativ till lösningar avslutar han med "Det händer spännande saker, i alla fall."

Mjo, just det. May you live in interesting times!, som en kinesisk förbannelse påstås lyda.

Visserligen verkar den förbannelsen vara en myt, men det är ett bra uttryck i alla fall...

Bredare band

Något måste vara fel. För ett tag sedan fick jag brev från Bredbandsbolaget som berättade att de ville uppgradera vårt bredband till en snabbare sort, och samtidigt slippa ifrån den gamla BoNet-tekniken vi haft sedan urminnes tider. Om ett tag skulle det komma ett modem på posten, och sedan skulle man koppla in det när bredbandet slutade fungera (vilket betydde att de kopplat om i telestationen, så att det nya modemet istället för det gamla behövdes).

Idag upptäckte jag att det inte gick att surfa längre när jag kom hem från jobbet, så jag gick bort till Posten videobutiken och hämtade modemet. Nu jag har plockat bort det gamla modemet, kopplat in det nya modemet, ändrat inställningar i brandväggen (vi fick en ny IP-adress samtidigt). Det som gör mig lite misstänksam är att det bara fungerar. Första gången. Utan något krångel alls.

Tillbaka från Stockholm

Nu är jag hemma från Stockholm igen (sedan fredag kväll, om vi ska vara noga). Som jag trodde så hann jag inte läsa ut alla böckerna jag tog med mig.

• Sam J. Lundwall: Frukost bland ruinerna
  
  
• Ursula K. le Guin: Very Far From Anywhere Else (egentligen bara en novell, men publicerad som en separat bok)
  
  Det här är en kärlekshistoria mellan två artonåringar. Den tillhör Le Guins icke-fantastiska titlar, men var läsvärd i alla fall. Jag undrar om den inte rent av hade vunnit på att vara lite längre, och det brukar jag inte tycka.
  
  
• Jane Austen: Persuation
  
  
• Justina Robson: Natural History (nästan utläst)
  
  Slutligen utläst, efter att ha varit "under läsning" i över ett år. Den verkar innehålla intressanta idéer, men jag har aldrig lyckats fastna i den. Den repade sig lite på slutet, men kom fortfarande inte upp till rekommendabel klass.
  
  
• William Gibson: Idoru
  
  
• Dénis Lindbohm: Stjärnvargen
  
  Detta är klassisk space opera, så till vida att hjälten är Hjälte och alltid tar sig ur alla knipor han hamnar i (och det gör han ideligen). Han är stark, smart och snygg och så vidare. Däremot har han råkat bli efterlyst, och det krånglar till situationen lite. Eftersom det är en Lindbohm-bok träffar han efter ett tag på en Kvinna som givetvis är ute efter honom. Dessutom råkar hon som av en slump ha ett rymdskepp som har utrustning han trodde att knappt ens militären fick ha, och hon har inget emot att använda den för att få honom ur knipan. Rak underhållning där man aldrig behöver bekymra sig över hur det ska gå, bara vad som ska hända på vägen.
  
  
• John Milton: Selected Poems (nästan utläst)
  
  Ytterligare en bok som försvinner från högen med halvlästa böcker efter att ha legat där alldeles för länge. Jag är ingen stor poesiläsare, och ska nog hålla mig borta från episka 1600-talsdikter ett tag. Kortare stycken kan jag uppskatta, men längre saker som "Samson Agonistes" förutsätter allt för mycket klassiska bildning som jag inte har, så de mytologiska referenserna går mig förbi.
  
  
• China Miéville: Looking for Jake
  
  Jag hann påbörja den här novellsamlingen på vägen hem, men inte mer. Det jag läst verkar lovande, men det är ju knappast förvånande när det handlar om China Miéville.
  
  
• Woo: Rebirth (manga, två volymer)
  
  
• Myung-Jin Lee: Ragnarök (manga, två volymer)
  
  Den ena volymen utläst. Det här är alltså koreansk manga inspirerad av fornnordisk mytologi. Jag är ingen specialist på fornnordisk mytologi, men det känns som om man tagit sig en hel del friheter. Jag har aldrig tidigare hört talas om att gargoyler skulle ha varit något framträdande monster i Midgård (och inte heller att de skulle se ut som Evangelion. Valkyriorna skulle väl vara något av vikingarnas dröm, men stringtrosor och push-up-looken känns inte riktigt rätt i alla fall. Fast vad vet jag, de koreanska vikingarna hade kanske andra preferenser än de nordiska. ;-) Alla svärd som förekommer ser ut som katanor vilket väl får ses som en kulturell anpassning till målgruppen. Huvudpersonen letar dock fram Balders svärd, och det ser faktiskt ut mer som ett vikingatida svärd skulle ha gjort.
  
  
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 12 (manga)
  
  Den här ingick inte i min ursprungliga packning utan den köpte jag på stationen på väg till Stockholm. Conan är en av de mangor jag tycker bäst om av de som kommer ut på svenska just nu, och jag försöker att prova i alla fall lite grann av de som kommer ut. Conan är detektiv, och handlingen rör sig normalt kring ett mord som han löser. Varje bok innehåller ett tiotal avsnitt, och det brukar motsvara ungefär tre kompletta mordfall. Detta är den klassiska sortens detektivhistoria där ledtrådar presenteras för läsaren tidigt (om man är uppmärksam), och sedan presenterar Conan lösningen och hans slutledning på slutet så kan man se om ens egen tangegång stämde eller inte.
  

Cache hittad men GPS borta

Jag gav mig ut på en löptur igår med information om ett gäng cachar med mig och tänkte att jag skulle hitta några av dem. När jag kom fram till den första och slutligen lyckades få satellittäckning i närheten av Rosenbad (ute vid vattnet går det lättare än inne bland husen) kom jag fram till ungefär 50 meter från cachen, sedan kraschade GPS:en. Det har den gjort förut, så jag tänkte inte så mycket på det. Jag plockade ut batterierna ur den som vanligt så att det gick att starta om den, och försökte igen. Den kraschade igen. Och igen. Och igen. Tydligen är det dags att säga adjö till den här GPS:en nu och skaffa en ny, för jag lyckades inte få den att leva mer än fem sekunder innan den kraschade trots ett gäng försök.

Med hjälp av cachebeskrivningen lyckades jag hitta cachen Urban squirrel i alla fall.

Utan GPS är det lite svårt att geocachea, men i en stad kan det fungera ändå. Jag satte mig och tittade igenom beskrivningarna för resten av cachearna jag hade med mig och sorterade ut några som skulle kunna gå att hitta ändå. Jag hade kollat med MapQuest så jag visste rätt noga var de skulle vara, och ibland berättar cachebeskrivningen var man ska leta. Eller så kan man få reda på det med ledtrådarna.

Nästa cache på listan (Stockholm City) verkade helt uppenbart placerad, men den gick inte att hitta i alla fall. När jag tittade på nätet efteråt ser jag att flera andra också varit där och inte hittat den, så den är tydligen borta.

Jag stannade till vid ytterligare några cachear längs löpturen, men jag lyckades inte hitta någon av dem utan GPS.

BookCrossing

Jag fick just brev från BookCrossing som berättar att någon loggat en bok som jag släppte ut i frihet i juli förra året. Kul att se att den fortfarande är "i livet". Den är dessutom en av dem som jag roade mig med att släppa i en geocache istället för på ett uppenbart ställe.

Nu vet jag vart mina SMS tar vägen

Jag insåg just varför jag så ofta gör fel med min telefon. Och nu talar jag inte om den uppenbara anledningen att det är en ///-lur med sunkigt gränssnitt, utan varför gränssnittet inte fungerar (eller i alla fall ett exempel på det).

Jag lägger rätt ofta in saker i min kalender. Om jag inte gör det så kommer jag inte ihåg dem, och det händer att jag behöver göra saker på bestämda tider. Alltså måste jag skapa en massa kalenderposter. När man matat in beskrivning, tid och så vidare så finns det bara en knapp att trycka på, och den innehåller en pil. Pilen börjar i vänster ände av knappen, går till höger, svänger neråt och fortsätter sedan tillbaka till vänster igen. Det kanske inte går att begripa hur den ser ut av den här beskrivningen, men knappen känns rimlig som "tillbaka". När man klickar på den så sparas ens kalenderpost, och telefonen kommer att pipa när det är dags.

Någon gång ibland skickar jag SMS. Det händer inte lika ofta, men ibland är det folk som skickar SMS till mig, och det brukar innebära att jag behöver svara. Ibland hör folk av sig senare och undrar varför de inte fick något svar. Nu har jag insett varför. När man skriver ett SMS finns det två knappar att välja på. Den ena är samma som den enda som fanns i kalendern. Skillnaden är att här betyder den inte "klar, ta hand om det här och se till att det fungerar som jag vill" som i kalendern, utan här betyder den "spara det här i Utkast-mappen och se till att det blir liggande där i några veckor". Om man vill skicka sitt SMS ska man istället klicka på "sänd"-knappen. Nu skulle man ju kunna tycka att "sänd" är en rätt tydlig markering på en knapp, men uppenbarligen är mönsterigenkänning av det som brukar vara på knappen jag ska trycka på mycket lättare för hjärnan, så de flesta gångerna trycker jag på pilen och inget SMS blir skickat.

Tänk så bra det vore om /// hade gjort lite användbarhetstestning och istället haft en knapp med en pil på som skickar och en knapp med "spara utkast" på som inte skickar. Eller att man hade låtit bli att använda en tillbakapil som spara-knapp i kalendern. Vilket som helst är OK för min del, och hade garanterat varit bättre än som det nu är.

Nästan, men inte helt, olikt mjölk

På mitt hotellrum finns ett te- och kaffekokningskit. Till det finns en vanlig trekant med mjölk. Det finns också ett smalt pappersrör som jag först trodde var socker men som det står "Creamer" på som också bör vara något slags mjölksubstitut. Om man läser på baksidan står det med små bokstäver "Coffee Whitener". Det är säkert bra att kaffet bli vitt, men det brukar inte vara den primära anledningen till att man har i mjölk. Någon innehållsförteckning som talar om vad det faktiskt är i paketet finns det inte ett spår av. Jag trodde inte att man fick sälja mat utan innehållsförteckning i Sverige. Fast det här kanske är så långt ifrån naturliga ingredienser att det inte klassas som mat...

Första dagen i Stockholm

Igår gick jag upp ungefär en timme tidigare än vanligt för att sätta mig på tåget till SIPit 17. SIPit är ett regelbundet återkommande arrangemang där företag som tillverkar SIP-produkter träffas och testar sina prylar mot varandra och kontrollerar att de fungerar ihop som de ska. Det verkade som om de flesta andra (omkring 150 personer från hela världen) redan kommit när jag kom dit, men de flesta verkade fortfarande hålla på med att koppla upp sin utrustning och få ordning på den.

Att få min brandvägg att komma överens med nätet var inte så svårt, men det visade sig att jag kanske tänkt lite fel när jag valde brandvägg. Jag tog med mig den minsta varianten för att slippa ha så mycket att bära på tåget. Så långt var det ju bra, men det är också den långsammaste versionen. Det är nog inget problem vad det gäller själva SIP-trafiken som visserligen är det som jag är här för att testa, men webbgränssnittet på den är lite segt. Eftersom jag kommer att pilla i det gränssnittet mer eller mindre konstant under den här veckan så hade det nog inte skadat med något lite snabbare. Jag får se till att konfigurera rätt från början istället. ;-)

Som på alla arrangemang av det här slaget så stod nätverket tidvis stilla under dagen, varvid de flesta tog det lugnt ett tag, utom de som hade hand om nätverket som sprang runt i små, små cirklar och försökte lista ut vad som var fel.

När jag gav upp på kvällen och skulle ta mig till mitt hotell ett kvarter bort visade det sig att det regnade en hel del. Jag smet in på sushistället som låg precis innan hotellet (på Wallingatan), men vid det laget var jag i vilket fall redan blöt. Jag provade deras vegetariska sushi (ett par med avocado, ett par med omelett, ett par inslagna i omelett(?) och ett gäng bitar rulle med diverse grönsaker i). Klart gott. Att det visade sig ingå misosoppa var också en trevlig överraskning, speciellt efter det kalla regnet nyss. När jag ätit färdigt och gick vidare mot hotellet hade det som tur var slutat regna så jag slapp bli blöt igen.

Jag hade två alternativ för vad jag skulle göra på kvällen: antingen leta upp några geocachear eller spela spel. För att slippa bestämma något i onödan så stoppade jag ner två Magic-lekar i ryggsäcken tillsammans med GPS och cacheinformation och promenerade mot Kungsholmen. Jag hade tittat ut cachearna Rabbit Hill, General Mural och Sök, så skall du finna (Matt 7:7) som lämpliga i den delen av Stockholm. När jag började närma mig tyckte inte min GPS att den såg några spår av satelliter alls, och då är det ju lite svårt att hitta några cachear. Vår billiga dåliga GPS gillar inte alls när det är fullt med hus runt omkring.

Istället promenerade jag vidare över Kungsholmen ner till Dragon's Lair och spelade några partier Magic (och förlorade samtliga...).

Efter detta nederlag provade jag igen med GPS:en nere på norrmälarstrand och lyckades faktiskt hitta tillräckligt många satelliter för att få reda på var jag var (som om jag inte visste det redan). Så fort jag gick in bland husen i riktning mot cachen som jag nu fick en pekare till så tappade GPS:en signalen igen, så då gav jag upp och gick tillbaka till hotellet.

Tidig helg

Imorse visade det sig att Martin var sjuk, så någon var tvungen att stanna hemma. Camilla skulle till Växjö, så det blev jag. Så här i efterhand kan jag se en klar fördel med det, eftersom jag varit rätt snuvig under dagen. Med lite tur går det över till nästa vecka eftersom jag ska tillbringa hela nästa vecka i Stockholm. Jag har inte lust att gå runt och snora då.

När jag nu fick lite tid till övers hemma har jag även passat på att fixa till lite saker som behövde göras:

• Städat undan det värsta från skrivbordet. Faktiskt. Fast senare aktiviteter under dagen har producerat nya högar. *suck*
  
• Valt ut några böcker att ta med till hotellrummet jag ska tillbringa nästa veckas kvällar i.
  
  
  • Sam J. Lundwall: Frukost bland ruinerna
    
  • Ursula K. le Guin: Very Far From Anywhere Else (egentligen bara en novell, men publicerad som en separat bok)
    
  • Jane Austen: Persuation
    
  • Justina Robson: Natural History (nästan utläst)
    
  • William Gibson: Idoru
    
  • Dénis Lindbohm: Stjärnvargen
    
  • John Milton: Selected Poems (nästan utläst)
    
  • China Miéville: Looking for Jake
    
  • Woo: Rebirth (manga, två volymer)
    
  • Myung-Jin Lee: Ragnarök (manga, två volymer)
    
  
  Antagligen hinner jag inte läsa ut riktigt alltihop, men det är sämre att böckerna tar slut än att jag får bära någon oläst fram och tillbaka.
  
• Tagit reda på vilka geocachear som finns i närheten av samma hotellrum. Jag tänkte se till att packa löparskorna så kan jag kombinera en motionsrunda med att leta cachear.
  
• Tvättat.
  
• Diskat.
  
• Betalat dagens räkning.
  
• Beställt pizza.
  

Idag fick jag även brev från Bredbandsbolaget som slutligen kommit på att de vill uppgradera min anslutning från Bostreams gamla Orckit-modem till ett modernare och snabbare. Inte mig emot, men det är väldigt typiskt att de lyckas göra det precis den veckan jag inte är hemma. Det återstår iofs att se om de lyckas hinna leverera det nya modemet och ställa om under nästa vecka. De förutsätter också att man har tid och lust att sköta detta precis när det passar dem. Man får alltså ett nytt modem i posten. Sedan ska man vänta med att ansluta det tills ens bredband slutar fungera. Men tro inte att de talar om när det händer. Jag antar att jag får vara nöjd om de lyckas leverera modemet innan de stänger av den gamla tjänsten...

Mycket trampande för ingenting

Nu har jag provat vår nyligen inköpta (begagnade) motionscykel. Det fungerar utmärkt att trampa motionscykel och läsa samtidigt, så det här borde vara ett bra sätt att klara av motionen under vinterhalvåret när det inte är så lockande att springa.

Vi funderade på att köpa en modern motionscykel med dator för att variera "vägen" och hålla reda på hur fort man kör och så. Sedan råkade jag snubbla över en annons om en gammal begagnad motionscykel som kostade ungefär en tiondel av vad en ny kostade, så vi köpte den istället för att se vad vi tycker om idén. Om vi gillar den så kan vi köpa en modernare med mer finesser till nästa säsong (om den här känns tråkig). Efter en tur kan jag möjligen önska mig en lite bekvämare sadel, men det ser ut att vara en helt normal cykelsadel så det bör inte vara så svårt att byta.

Nihongo

Nu har jag fått en bekräftelse på att jag kommer att läsa en nybörjarkurs i japanska under hösten.

De tolv squasharnas armé

Jag inventerade just vårt kök. Vi har totalt tolv och en halv squash i kylskåpet och på diskbänken. Dessutom finns ett okänt antal kvar att plocka i trädgårdslandet...

Spelkvällarna igång igen

Igår var Henrik och jag på Dragon's Dens första spelkväll på Herrgår'n för den här terminen. Vi kom lite efter att det började så de flesta hade redan hunnit igång att spela något, så vi spelade Magic. Först med varandra, sedan med någon annan som gled förbi.

Delmål ett avklarat

Idag har vi klarat av det första delmålet på vägen till ett skärmtak att ställa alla cyklar under. För att kunna bygga ett sådant måste man ha någonstans att bygga det, och på det tilltänkta stället har det vuxit en buske. Den har varit nedklippt sedan några dagar, men idag har jag även grävt upp roten. Puh!

Jag har även demonterat halva den staketbit som går där bygget ska ske (mellan huset och garaget). Att få bort staketet var inte allt för svårt (trots konstruktörens klantiga konstruktion). Att sedan få bort de fastgjutna järnen var en annan sak. Jag hade först tänkt mig att gräva bort betongklumparna, men efter att ha frilagt ena sidan av en av dem konstaterade vi att det var rätt mycket sten i den, och att överkanten på den låg under marknivån. Sagt och gjort: fram med vinkelslipen, och bort med järnen jäms med betongen. Det tog max en kvart. På den tiden hade jag inte hunnit mer än att börja gräva upp den första klumpen, och jag hade absolut inte hunnit gräva färdigt idag.

Förutom de stora betongklumparna hittade jag även två armeringsjärn som stack upp där busken suttit. Eller som stack upp när jag började gräva, åtminstone. De slutade ett par centimeter under markytan. Det ena fick jag loss efter lite ruckande, och det visade sig vara ungefär en halvmeter långt. Det andra gick parallellt, rakt ned, men trots att jag grävde ner till en halvmeters djup runt det lyckades jag inte få loss det, så en bit till måste det vara. Jag undrar vad poängen med dem är?

Husbyfjöls marknad

Idag besökte vi Husbyfjöls marknad (som går av stapeln i Borensberg). Eftersom Henriks tangentbord är kass så passade vi på att köpa ett begagnat (i teorin, det ser oanvänt ut) för 20:-. För att det ska gå att använda så behöver jag leta fram en stor-till-liten-kontakt-adapter, men jag misstänker att en sådan bör finnas någonstans i gömmorna.

Dessutom hittade vi ett exemplar av spelet Scotland Yard för 25:- som vi också köpte med oss. Henrik, Cecilia och jag på att prova det ett par gånger hos svärföräldrarna senare på dagen och befann det fullt spelbart. Alla spelare utom en spelar detektiver, och de ska jaga rätt på den siste spelaren. Spelplanen består av en karta över London med 199 stationer på. Man kan åka taxi, buss eller tunnelbana mellan stationerna, men för varje biljett man har kan man bara åka till den närmsta stationen av den fordonstyp man åker med i varje riktning. Med taxi kommer man bara en snutt, men det går att åka taxi vart som helst. Med buss kommer man lite längre per drag, men är lite begränsad av linjerna. Med tunnelbana kommer man långt, men det finns inte så många stationer att välja på. Problemet med att få tag i den jagade spelaren är att man inte vet var hen är. De övriga får bara se vilka transportmedel som används, men inte varifrån eller vart. Någon gång ibland måste dock den jagade spelaren avsjöja sin position. Utifrån varifrån den jagade senast sågs och en följd i stil med taxi-taxi-buss-tunnelbana-buss-taxi som man försöker passa in på spelplanen ska man sedan lista ut vart man ska gå för att fånga den jagade.

När vi kom hem upptäckte vi att Lilleman (som är en katt, för den som inte vet det) hade kräkts på mitt skrivbord. Det mesta låg på skrivbordet, men en del på pärmen till en bok. Som tur var gjorde det inget på just den boken, eftersom den redan var konverterad till lösblad för att scannas in till Projekt Runeberg.

Upphovsrätt, är det verkligen bra?

Dagens Computer Sweden innehåller artikeln "Den missförstådda upphovsrätten" av Karl-Erik Tallmo (som jag skulle kunnat länka till om CS webbsidor behagat svara, samt inte varit låsta för icke-prenumeranter) som ondgör sig över att det finns de som vågar tycka att upphovsrätten som den ser ut idag är allt för långtgående. Ett citat ur artikeln är

Många upphovsrättskritiker har fått för sig att verk skyddas i all evighet. Men skyddet varar i 70 år efter upphovsmannens död. Längre än så bör det knappast bli, där håller jag med kritikerna.

Samtidigt är 70 år en rätt kort tid jämfört med hur länge materiell egendom kan gå i arv. Förklaringen är förstås att materiell egendom sällan har samma betydelse för samhällets kunskapsutbyte.

Det finns problem med detta, minst sagt. Att jämföra upphovsrätt för (exempelvis) en bok med hur länge ett fysiskt föremål kan gå i arv missar poängen. Om jag publicerar en bok så är det troliga att den kommer att finnas tillgänglig i några år och sedan falla ur tryck. Efter det kommer den i vilket fall att vara upphovsrättsskyddad tills jag har varit död i 70 år. Ingen kan få tag i boken (mer än på antikvariat) och ingen får använda innehållet i den utan att kontakta mig, oavsett om jag går att få tag i eller inte. En sak som jag äger är inte heller tillgänglig för någon annan att använda hur som helst, så så långt stämmer liknelsen. Det som är skillnaden är naturligtvis att om någon vill använda min text så kommer de att skapa en kopia av den som är ekvivalent med originalet, utan att påverka originalet. Mina exemplar av boken finns kvar, och jag kan använda dem som tidigare. Om någon däremot vill använda mitt exemplar av ett fysiskt föremål så måste de först ta föremålet från mig, och därmed blir jag av med det.

Information går att kopiera utan att den försvinner från ursprungsplatsen. Det är inte lika lätt med fysiska föremål, och det är det som Karl-Erik Tallmo missar.

Jag är naturligtvis medveten om att det finns kommersiella hänsyn att ta här. Om jag skrivit en text och fått den publicerad så kan jag vid ett senare tillfälle sälja den till ett annat förlag och få den publicerad igen. För den överväldigande majoriteten av texter som publiceras så händer dock inte det. När något en gång fallit ur tryck så är det borta. Men visst, det finns enstaka undantag.

Om nu någon skulle vilja återanvända en bit av det jag skrev så måste de idag lägga massor av tid på att få tag på mig, förhandla om pris med mig och slutligen betala pengar till mig för att få återtrycka min text. Att det kostar pengar är en sak, men att det kostar massor av tid är antagligen i många fall ett större problem. Om det istället vore tillåtet att återanvända äldre texter efter en rimlig tid (5-10 år, kanske) så skulle det göra att informationsutbytet blev större och kulturutbytet rikare.

Och de som faktiskt får sina texter återtryckta, då? Vad ska de göra? Ett sätt att se på saken är att de är de som redan som det är antagligen tjänar mest pengar på sin text under den första perioden den är i tryck, och därmed rimligen kan klara sig utan de sista kronorna från det sista omtrycket. Ett annat förslag skulle kunna vara att definiera någon form av schablonkostnad för att återtrycka texter som uppnått en viss ålder. På det sättet skulle man slippa förhanda om rättigheter för gamla texter; det vore bara att återtrycka och betala en viss summa per mängd återtryckt text. Det skulle göra det lättare att veta i förväg vad det skulle kosta att återtrycka något som har några år på nacken, men å andra sidan riskerar det att faktiskt höja kostnaden för en del texter om man är tvungen att betala för allting, vare sig upphovsmannen faktiskt kräver det eller inte.

För att återgå till det som Tallmo skriver så har jag svårt att se ett upphovsrättsskydd som sträcker sig 70 år efter upphovsmannens död som "en rätt kort tid". Att sätta tiden till upphovsmannens livstid skulle vara rimligare. Det är generöst, men åtminstone enkelt att hantera. Att utsträcka tiden längre än så tycker jag är vansinne, och ett stort hinder för ett större kulturutbyte.

Mjärdevistafetten

Idag har jag sprungit Mjärdevistafetten. Vi var två lag från Ingate, och totalt var det över 100 lag.

Jag har inte klockat mig tidigare när jag sprungit mer än väldigt ungefärligt (normalt genom att summera längderna på låtarna jag hunnit lyssna på på vägen), så jag hade gissat att jag skulle ta mig runt de tre kilometrarna på omkring 20 minuter. När jag flåsade i mål trodde jag inte att det gått speciellt fort (han som sprang precis framför mig sprang lite för fort för mig, men det blir lätt att man hänger på och sedan inte orkar på slutet), men när jag kom tillbaka till laget fick jag reda på att jag tagit mig runt på 14:35.

Klart bättre än jag väntat mig, alltså, men vi var dock långt från toppstriden. När jag stod och väntade på att bli inväxlad (jag sprang den fjärde och sista rundan) så gick de första lagen i mål med en totaltid på omkring 42 minuter.