Oktober – höstmånaden för eftertanke. Oktober är den månad
då mitt hjärta känns extra skört, och så kan det få vara. Ni läsare som följt min
blogg under en längre tid vet om att vi fick en dotter som dog kort efter
födseln. Igår skulle hon ha fyllt sex år.
Vi tänker på vår dotter dagligen och minns henne på ett speciellt sätt i oktober genom att i samband med årsdagen göra julpaket till barn i Rumänien. Denna tradition har vi tillsammans med mina föräldrar och min bror med familj. De senaste åren har flera vänner också börjat göra paketen, det känns fint och värdefullt att våra barn lär sig att dela med sig det överflöd som vi har och skänka julglädje till dem som inte har det lika bra ställt.
Omsorgsfullt fyller våra barn julpappersklädda skokartonger med skolartiklar, leksaker, hygienartiklar och kläder. Och inte att förglömma godispåsen, det viktigaste både för avsändaren och mottagaren misstänker jag!
Igår på årsdagen tillbringade vi dagen med familjen, åkte först till graven, iväg och åt dumplings (första gången för resten av familjen), tillbringade tid i en lekpark, fikade och rådde om varandra.
På årsdagen är saknaden extra stor när vi tänker på vår prinsessa i himlen. Då kramar vi de här små juvelerna extra hårt, våra härliga prinsar här på jorden!