1793 av Niklas Natt och Dag

Niklas Natt och Dags deckarroman 1793 har blivit rejält prisad. Inte bara har boken blivit utsedd till Crimetime Specsavers Award - Årets deckardebut och Årets bästa svenska debut 2017 av Svenska Deckarakademin. Den framröstades dessutom till Årets bok.

Jag kan gott förstå uppståndelsen.

Det tar inte många sidors läsning förrän jag känner att jag befinner mig i Stockholm under slutet av 1700-talet.
Miljön skildras med väl valda och tidstypiska detaljer. Jag hör ropen från folkmassan när skarprättare Höss ska halshugga en dödsdömd, jag känner stanken från avskrädeshögarna och får följa med till värdshus där desillusionerade stackare super och slåss. För många är det en tid av hopplöshet, hunger och fattigdom. Dessutom är vintern 1793 en av de kallaste i mannaminne.

Författaren lyckas också skapa intressanta personporträtt.  Cecil Winge, som bistår Stockholms poliskammare, är blek och smal som ett lik, märkt av lungsoten. Han vill att alla ska bli hörda och få sin talan, oavsett om de är skyldiga till hemska brott. Den före detta soldaten Mickel Cardell super och plågas av minnena av en vän som drunknade vid ett sjöslag. Cardell blev av med armen, slåss brutalt med sin träprotes som främsta vapen, men har också han ett sinne för vad som är rätt och fel. Vi får också läsa om Anna Stina Knapp, som försörjer sig som fruktförsäljerska. När Anna Stina vägrar att ge sig åt en man hon känt sedan barndomen, anger hans familj henne som prostituerad. Detta gör att hon (oskyldig) hamnar på Långholmens spinnhus. Till sist, ynglingen Kristofer Blix, fältskärarlärlingen som kommit till Stockholm för att söka lyckan.

De här personerna står för bokens fyra berättarperspektiv, ett grepp som fungerar väl. Särskilt när man till slut får reda på hur allas öden hänger ihop.

Bokens spännande handling börjar med att några barn hittar ett lik i sjön Fatburen, en stinkande sörja av avskräde från de fattiga på Söder. Den döde har varken armar eller ben och det verkar som om skadorna har tillfogats nyligen. Det är Mickel Cardell som släpar liket iland, och tillsammans med Cecil Winge börjar han jakten på vem som kan ha utfört det groteska dådet.

Det ryktas om att 1793 är den första delen i en trilogi. Jag vill definitivt läsa fortsättningen.

Titel: 1793
Författare: Niklas Natt och Dag
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum
Antal sidor: 452

Skorstensjul

Skorstensjul av Mårten Sandén och Lina Bodén är en riktigt mysig högläsningsbok. De 24 kapitlen är tänkta att läsas ett om dagen fram till julafton, men det funkar förstås lika bra att läsa flera i taget eller hela boken i ett svep också.

För det här är en spännande och fantasifull historia som både barn och vuxna kan njuta av, och som faktiskt är svår att lägga ifrån sig. Fonden är ett alldeles realistiskt Stockholm, med miljöer som Centralen, Gamla Stan och Tegnérlunden. Men samtidigt finns det också sådant vi som vanliga stressade människor inte ser. Som skorstensbarnen.

De är föräldralösa barn som tar hand om sig själva och bor uppe på taken i olika små kyffen. Två av dem bor i ett hus som de fått ta över efter en viss Herr Karlsson - en blinkning som i alla fall jag som vuxen uppskattar.

Boken inleds med att de tre barnen Stella, Mago och Issa kommer till Centralen, på rymmen från ett barnhem. Medan de väntar på att Magos pappa ska komma från Afrika och hämta dem, blir de bekanta med  Lille Haj, ett av skorstensbarnen, och de hjälps alla åt att få Niklasson, en hemlös man, att försöka minnas vem han egentligen är.

Skorstensjul är en spännande men också känslosam historia. Lina Bodéns vackra och stämningsfulla illustrationer samspelar fint med Mårten Sandéns text.


Titel: Skorstensjul
Författare: Mårten Sandén
Illustratör: Lina Bodén
Utgivningsår: 2015
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 101

Astrid, Mio och Tegnérlunden

Jag har alltid tyckt mycket om Mio min Mio av Astrid Lindgren. Ni vet den om nioåriga Bo Vilhelm Olsson som är fosterbarn hos tant Edla och fabror Sixten på Upplandsgatan i Stockholm. Han verkar mest vara i vägen i sin fosterfamilj och sitter ofta på en bänk i Tegnérlunden och drömmer om hur det skulle vara att ha en riktig mamma och pappa.

En dag ber tant Lundin i fruktaffären honom  att posta ett brev åt henne. När han ska stoppa ner kortet i brevlådan börjar bokstäverna glöda och han ser att det är adresserat till Konungen i Landet i fjärran. Detta är början på äventyret där Bo Vilhelm blir Mio, får träffa sin fader konungen och möter den onda riddar Kato.

Under mitt Stockholmsbesök nyligen kom jag just till Tegnérlunden och fick se den fina statyn av Astrid Lindgren som står där:

I parken finns också en skylt i serien "Det litterära Stockholm", där man kan läsa det här utdraget ur Mio min Mio:

"Då började jag närapå gråta. Inte riktigt men närapå. Jag kände mig så ensam. Jag gick och satte mig på en bänk i Tegnérlunden. Där fanns inte en människa. Alla hade gått hem för att äta middag. Det var skumt i parken och det regnade lite. Men i husen runtomkring lyste det överallt.
... Jag fick för mig, att det satt barn tillsammans med sina pappor och mammor överallt där det lyste. Det var bara jag som satt här ute i mörkret. Ensam."

Ibland känns det som om Mio min Mio hamnar lite i skymundan för Astrid Lindgrens andra böcker som passar de lite större barnen, Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta. Men boken om Mio borde lyftas fram precis lika mycket. Landet i fjärran ger boken en fin sagostämning och kampen mellan ont och gott gör boken spännande. Dessutom tycker jag om hur berättelsen i sig skänker tröst åt en pojke som från början har det svårt. 

Titel: Mio min Mio

Författare: Astrid Lindgren

Utgivningsår: ursprungligen 1954, nuvarande utgåva från 2003

Förlag: Rabén Sjögren

Antal sidor:184

________________________________________________________

2 x August

I förra veckan gick som bekant Augustgalan av stapeln i Stockholm, och galans namn till trots kan man ju inte påstå att Strindberg på något sätt var i fokus då.

Men när jag ändå var i Stockholm passade jag på att titta närmre på två skulpturer av just denne August (som jag för övrigt är väldigt förtjust i). Den första skulpturen finns i Tegnérlunden nära Blå tornet som var Strindbergs sista hem och nu inhyser Strindbergsmuseet (ett besök här rekommenderas!). Det är Carl Eldh som har gjort den här faktiskt enorma (!) skulpturen av författaren - Strindberg är som titan som kämpar sig fram mot ljuset och sanningen medan han slåss mot sina egna demoner. På sockeln som är som en klippa finns inristat citat och bilder från olika Strindbergsverk. Skulpturen är verkligen ett "statement", och den skapades också som ett minnesmärke över den kanske mest framgångsrike författaren i Sverige.

Men en skulptur som jag tycker mycket bättre om, är den som står på Mosebacke på Söder. Här är det den unge Strindberg vi möter:

Också den här skulpturen är skapad av Carl Eldh och det är förstås ingen slump att den står just här på Mosebacke - inledningen på romanen Röda rummet utspelar sig i de här kvarteren:

"Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjöd ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren..."

Romanens Arvid Falk stod väl också ungefär här och såg ut över vattnet, även om utsikten då varken var så här modern eller så här novemberlik:

_______________________________________________________________

5 x Stockholmsbokhandlar + Cornelis

Under Stockholmsresan i förra veckan blev det förstås besök i några av stadens bokhandlar. Science Fiction Bokhandeln i Gamla stan har fin skyltning:

Adlibris har öppnat en fysisk butik - ljus och snygg inredning och internetpriser:

På Hedengrens vid Stureplan gillar jag speciellt uggleskyltningen:

Akademibokhandeln skyltar med bokjulgranar:

Tyvärr var Söderbokhandeln stängd när jag tittade förbi - om jag hade missförstått öppettiderna eller om det var stängt pga. Augustprisboksmälla vet jag inte:

Så jag gick och sa hej till polaren Cornelis istället:

________________________________________________________________