Jag brukar inte lockas av feelgood-romaner, men när böcker med titlar som
Den lilla bokhandeln i Paris kommer i min väg, är det svårt att inte känna förväntan inför både böckerna och det parisiska i titeln.
Bokens huvudperson är Jean Perdu, en bokhandlare som kallar sig för litterär apotekare. Han säljer sina böcker från en pråm som ligger förtöjd vid en kaj på Seine och han ordinerar böcker till sina kunder för att bota deras problem och sorger. Sina egna kärleksproblem verkar han dock ha svårt att bota. Han tycks helt enkelt ha stängt av och låst in sina känslor, allt sedan Manon, hans livs stora kärlek, försvann för många år sedan.
Perdu sköter sitt jobb, lägger pussel på golvet i sin sparsamt inredda lägenhet och har sporadisk kontakt med sina grannar. En av dem är Maximilian Jordan, en ung författare med skrivkramp och märkliga öronskydd som han aldrig tar av.
När jag just börjat förvänta mig ett småmysigt drama och en utveckling av ett förhållande mellan Perdu och Catherine, en nyinflyttad dam i trappuppgången, bestämmer sig Perdu helt sonika för att göra upp med sitt förflutna. Han lossar pråmens förtöjningar och glider iväg längs floden. Och just när pråmen är på väg ut i vattnet hoppar grannen Max ombord och blir till Perdus förtret hans resesällskap. Berättelsen tar en roande vändning som jag absolut inte hade förväntat mig.
Färden går söderut, mot Provence, och det är inte utan att jag undrar lite över titeln som man har valt att ge boken i svensk översättning. Inte är det en bokhandel i Paris som boken främst handlar om, utan det är snarare den franska landsbygden med lavendelfält och provensalsk väldoftande mat som ger boken dess stämning. Romanens originaltitel är
Das Lavendelzimmer, och det tycker jag är betydligt mer passande.
Det är en bok med många ingredienser att tycka om: mat och vin, böckernas läkande kraft, vackra landskap, konsten att dansa tango och förstås den storslagna vänskapen och kärleken. Men det är också en bok om sorg, om att förlora den man älskar och att börja om och gå vidare.
Bara ibland känns det som om känslobeskrivningarna blir lite för utdragna, åtminstone för min smak. Störst behållning har jag av det brokiga persongalleriet. Förutom Jean Perdu själv, är till exempel Max, den rundmagade kocken Cuneo och hans kvinna Samy spännande bekantskaper.
Den lilla bokhandeln i Paris är som roadmovie, fast på vatten, där resan blir till ett äventyr som förändrar huvudpersonernas liv till det bättre.
Titel:
Den lilla bokhandeln i Paris
Författare: Nina George
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bazar
Antal sidor: 318
