Tokyo Ueno station: utgången mot parken av Yu Miri

Tokyo Ueno Station: utgången mot parken av Yu Miri är historien om Kazu, en man som lever som uteliggare i Uenoparken i Tokyo. Samtidigt ger boken genom Kazus berättelse en intressant glimt av Japans moderna historia. 

Kazu befinner sig i parken i sitt tillfälliga skjul. Han är en äldre man som lever från dag till dag, håller koll på när det delas ut mat och när parkförvaltningen vill att uteliggarna ska hålla sig undan, till exempel vid ett kejserligt besök i närheten. 

Kazu betraktar parklivet runt sig och lyssnar på andras samtal, och detta får honom att minnas tillbaka till händelser i sitt eget liv. 

Som ung familjefar begav han sig till huvudstaden för att arbeta med byggandet av olika arenor inför att Tokyo arrangerade olympiska spelen 1964. Familjen hade det fattigt, och det här var det sätt han kunde bidra till familjeförsörjningen. Under hela sitt yrkesliv befinner han sig mestadels på avstånd från sin familj, och han känner sig ibland som en främling inför sina två barn.

Kazus liv innehåller flera förluster: av familjemedlemmar, av tillhörigheten till sin hemstad. Till slut lever han alltså sina sista dagar i Uenoparken, tillsammans med andra hemlösa.

Jag gillar den här boken med sin lite melankoliska stämning. På bara drygt 160 sidor får läsaren ta del av både Kazus öde, japansk historia och japanska traditioner. 

Titel: Tokyo Ueno station: utgången mot parken

Författare: Yu Miri

Översättare: Lars Vargö

Utgivningsår: 2021

Förlag: Albert Bonniers

Antal sidor: 163

3 x 3 under 2020: Författare till yrket av Haruki Murakami

Ett av mina teman i 3 x 3 under 2020 är "böcker om skrivande." Den första boken jag läser är Haruki Murakamis Författare till yrket.

Haruki Murakami är kanske den mest välkände japanska författaren för oss i Sverige, med böcker som Norwegian Wood, Fågeln som vrider upp världen och de båda böckerna i 1Q84. Jag har läst och gillat flera av hans böcker och tyckte det kunde vara intressant att se hur han resonerar kring sitt eget författarskap.

I Författare till yrket tar Murakami sin utgångspunkt i alla de frågor han brukar få om sitt skrivande och om vad som krävs för att bli författare. Boken innehåller elva kapitel med olika teman, genomtänkta essäer om skrivande, med många tydliggörande exempel.

Murakami ger förklaringar till hur han ser på t ex litterära priser, originalitet eller vem han skriver för, och han är hela tiden noga med att poängtera att detta bara är hans egna högst personliga åsikter om vad det innebär att vara författare. Det är möjligt att hans resonemang inte stämmer in på alla som skriver, men jag gillar hans sätt att tänka.

De mest intressanta delarna tyckte jag är de som handlar om själva skrivprocessen. Murakami skriver först ett råmanus och arbetar därefter genom det massor av gånger. Han åtgärdar allt mindre detaljer för varje bearbetning. Han tycker inte heller att man från början måste ha en stark övertygelse om vilket ämne man ska skriva om - bara man är bra på att uppmärksamma detaljer och personer i sin omgivning, kan man med fantasins hjälp pussla ihop en historia. Han skriver också om hur viktigt det är att vara i bra fysisk form för att kunna fungera som författare. Själv springer han en timme varje dag och skriver i ungefär fem timmar: "kroppslig och själslig styrka måste befinna sig i balans."

Författare till yrket är intressant läsning, både för den som själv ägnar sig åt att skriva och den som bara är nyfiken på Murakamis författarskap.


Titel: Författare till yrket
Författare: Haruki Murakami
Översättare: Eiko och Yukiko Duke
Utgivningsår: 2017
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 229

Jag kallade honom slipsen

Jag har läst Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flašar. Boken utspelar sig i Tokyo och handlar om mötet mellan två personer som känner att de inte riktigt passar in i den prestationsinriktade värld de lever i.

Tjugoårige Taguchi Hiro har under flera månader levt som en så kallad "hikikomori", en person som i maktlöshet mot samhällets ouppnåeliga krav på att lyckas, vägrar lämna sitt hem, låser in sig i sitt rum och knappt har någon kontakt ens med sin närmaste familj.

En dag tar han sina första trevande steg ut i omvärlden och hamnar på en bänk i en park. Stegvis känner han sig mindre besvärad av allt som händer runt omkring honom, och en dag kommer en medelålders man och sätter sig på bänken mittemot.

Taguchi studerar mannen och funderar kring vem han är. Till sist vänjer de sig vid varandras närvaro och Taguchi får reda på de omständigheter som gör att mannen sitter där på bänken istället för att gå till ett arbete.

Jag tycker om hur de här två människorna möts och påverkar varandras liv. De berättar för varandra om händelserna som ledde till att de blev de personer de är nu, och det är som om deras respektive historier får betydelse i ljuset av den andras. Trots ensamheten och svårigheterna som skildras, är det ändå med en känsla av hopp jag slår igen bokpärmarna.


Titel: Jag kallade honom Slipsen
Författare: Milena Michiko Flašar
Översättare: Anna Hörmander Plewka
Utgivningsår: 2017
Förlag: Nilssons
Antal sidor: 245

Sammanfattning av månadens språk i februari: japanska

Då är månad två i Månadens språk också förbi, och det har blivit dags att sammanfatta böckerna översatta från japanska.

Själv har jag läst:

Kattens hjälpande hand av Akagawa Jirô (novell)
Det snöar av Tsuzuki Noko (novell)
Kök av Banana Yoshimoto
Haiku och kamon: japanska miniatyrer

Klicka på titlarna för att se vad jag tyckte om böckerna.

Om du också har läst någon bok översatt från japanskan under februari, skulle det vara jättekul om du vill lämna en länk till ditt/dina inlägg här i kommentarsfältet. Det går förstås bra att bara skriva in en boktitel också.

Haiku och kamon: Japanska miniatyrer

Vad vore månadens språk: japanska utan läsandet av haiku? Jag hittade en intressant bok som innehåller både haikudikter och något som kallas kamon (som jag inte alls kände till).

Kamon är ett slags stiliserad bild, som ett emblem. Ka betyder familj eller släkt och mon betyder vapen. De förekom på kläder och ägodelar för att visa vem föremålen tillhörde, och de användes också på slagfältet för att kunna avgöra vem som var vän och vem som var fiende. Nuförtiden används emblemen mest vid festligare tillfällen tryckt på en kimono, men även ungdomar har kamon tryckta på t-shirts.

Ofta har kamon motiv från växtriket, vilket gör att de passar väl ihop med haikun. Som här, t ex:

Titel: Haiku och kamon: Japanska miniatyrer
Översättare: Vibeke Emond och Cecilia-Emond-Martinsson
Utgivningsår: 2004
Förlag: Pontes
Antal sidor: 118

Kök av Banana Yoshimoto

Boken Kök av Banana Yoshimoto består faktiskt av två berättelser, titelns "Kitchen" och också den något kortare berättelsen "Moonlight Shadow". Min enda invändning mot boken är just detta - de två berättelserna är för lika för att deras detaljer inte ska förvirra, snarare än förstärka, min upplevelse av texten. Ändå tycker jag mycket om den här boken.

"Kitchen" handlar om Mikage som förlorat hela sin familj. Först föräldrarna och nu senast mormor, som hon bodde hos. När hon blir helt ensam i världen kommer räddningen i form av familjen Tanabe och speciellt sonen i familjen, Yuichi.

Också Yuichi är en ensam person. Han bor med sin mamma, som egentligen är hans pappa som numera är kvinna och uppträder på en nattklubb. Men en bit in i berättelsen mördas mamman av en vansinnig stalker och också Yuichi blir ensam kvar.

Mikage känner sig trygg i kök, och hemma hos Tanabes lagar hon mat som får dem alla att må bättre. Jag tycker också mycket om den stora soffan, mitt i vardagsrummet, som blir hennes sovplats. Det är en trygg zon där hon kan känna att hon helt kravlöst får vila ut och hitta tillbaka till sig själv igen efter sorgen.

Den stora frågan är om Mikage och Yuichi ska kunna hitta livsglädjen i att vara tillsammans, eller om de måste leva sina liv ensamma, långt borta från allt som påminner dem om det hemska som har hänt?

I "Moonlight Shadow" har Satsukis pojkvän dött i en bilolycka och Hiirage har inte bara förlorat sin bror, utan också sin flickvän. Satsuki möter en mystisk kvinna på den bro där Satsuki och hennes pojkvän brukade mötas. Kanske har kvinnan nyckeln till hur Satsuki ska kunna få en sista skymt av sin pojkvän. Hiirages strategi för att hantera sorgen är att gå omkring i sin döda flickväns sjömansklänning.

Även i den här berättelsen försöker unga människor komma över sina sorger och förluster. Relationerna står i fokus i båda berättelserna och på ett lockande sätt blandas mat, förluster och drömmar.

Titel: Kök
Författare: Banana Yoshimoto
Översättare: Vibeke Emond
Utgivningsår: 1994
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 180

Två japanska noveller

Jag har läst två noveller ur samlingen Icke brännbara sopor. Japanska är ju Månadens språk och jag passar också in novellerna i utmaningen Läs en novell III.

"Kattens hjälpande hand" av Akagawa Jirô handlar om Kanako som sitter vid sitt skrivbord framför högar av korrektur, nyhetsspalter och dessutom intervjuer hon måste lyssna på och skriva ner till tidningen hon arbetar för. Då upptäcker hon att det kommit in en katt i rummet. Hon småpratar lite med den och frågar om den vill ge henne en hjälpande hand. Lite senare vaknar hon med ett ryck och inser att hon somnat ifrån allt arbete, men när hon ser sig omkring upptäcker hon att arbetet ligger avklarat på skrivbordet. Kan katten verkligen ha något med detta att göra?

Jag passar in novellen på nr 22. "Läs en novell av en författare från ett asiatiskt land."

Nästa novell har titeln "Det snöar" och är skriven av Tsuzuki Naoko. Den handlar om ett kompisgäng som sitter inne och spelar dataschack. När de upptäcker att snön har börjat falla därute, skyndar de sig  rakt ut i snön, men återvänder snabbt in för att dra på sig vad kläder de kan hitta som skydd mot kylan. De kastar sig ut igen och hittar en plats där inget annat kan synas om de tittar upp mot himlen. Sen ställer de sig bredbent, sträcker på nackarna och tittar så högt upp de kan. Känslan blir att de sugs uppåt. Ju mer nedkylda de blir, desto mer kan de gå upp i känslan av att "falla ned i himlen."

Jag passar in novellen på nr 33. "Läs en novell där det snöar."


Titel: "Kattens hjälpande hand"
Författare: Akagawa Jirô
Titel: "Det snöar"
Författare: Tsuzuki Noko
ur: Icke brännbara sopor
Översättare: Lars Vargö
Utgivningsår: 2000
Förlag: En bok för alla

Månadens språk är japanska

Idag är det 1 februari och det är dags för ett nytt månadens språk, nämligen japanska.

Ett besök på bibblan har som vanligt gett mig en inspirerande bokhög - det finns mycket spännande litteratur översatt från japanskan, både romaner, novellsamlingar och dikter.

Imorgon kommer jag att publicera ett samlingsinlägg där ni kan länka alla böcker ni läst från franskan, så kan vi klicka oss runt och se vad alla andra har läst. Håll utkik efter det.

Tre snabba om Japan

Veckans tisdagsutmaning hos kulturkollo handlar om Japan och lyder kort och gott: "Vad tänker ni på när ni hör ordet Japan?" Tre ord ska det vara, så här kommer det första som poppade upp i mitt huvud:

Körsbärsblomster

Haiku

Sushi (som jag faktiskt inte är speciellt förtjust i...)

Jag ser fram emot att följa Japan-temat den här veckan!

____________________________________________________

Bokgeografi Japan

Den här veckan tar oss Enligt O:s bokgeografi till Japan, och jag inser att jag har massor kvar att upptäcka när det gäller japanska böcker och författare.

 

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.

 

Precis som hos de flesta andra har mitt möte med den japanska litteraturen mestadels handlat om romaner av Haruki Murakami, som ju är den mest välkände japanska författaren för oss här i Sverige. Jag tyckte mycket om hans finstämda kärleksberättelse Norwegian Wood (2003), som dessutom fick mig att gå runt och nynna på Beatleslåten med samma namn: "I once had a girl, or should I say she once had me..."

 

Men jag tycker ännu mer om hans lite galna och säregna stil i böcker som  Kafka på stranden (2006). Där regnar det makrill och iglar från himlen och självaste Johnny Walker dyker upp som en grym kattfångare.

 

 

 

 

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

  

Här vill jag berätta om Kazuo Ishiguro, en författare som är född i Japan, men som redan vid fem års ålder flyttade till England. Han hävdar själv att det som binder honom till Japan mest är hans namn - visserligen växte han upp med japanska föräldrar, men hans sätt att skriva har ingen koppling till det japanska litterära arvet. Det blir ju tydligt i en bok som fantastiska The Remains of the Day (1989), som känns superengelsk ända ut i fingerspetsarna, med huvudpersonen Stevens som är butler på Darlington Hall.

 

Men jag kan läsa mig till att hans första två romaner,  A Pale View of Hills (1982) och An Artist of the Floating World (1986), faktiskt utspelar sig i Japan. De blir jag sugen på att läsa, eftersom jag gillar mycket annat som Ishiguro har skrivit.

 

 

 

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.

 

Julie Otsukas bok Vi kom över havet (2013 i pocket) är en bok som jag länge tänkt läsa. Den handlar om de japanska kvinnor som på 1920-talet reste över havet till Kalifornien för att gifta sig med män de aldrig hade träffat.

 

En annan bok jag är nyfiken på är Kitchen (översatt till engelska 1993) av Banana Yoshimoto. Här tas ämnen som moderskap, kärlek, mat och transsexualitet upp. Boken har också filmatiserats.

 

Ett sista exempel är den engelska författaren David Peace som har bott i Tokyo i över femton år, och som har skrivit en tänkt trilogi som utspelar sig där. På svenska finns hittills Tokyo år noll (2012) och Ockuperad stad (2014).

 

 

 

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Japan.

 

Ett kulturellt inslag (som i och för sig också har med litteraturen att göra) är haikun, ett gammalt japanskt versmått som också används av många västerländska poeter. En haiku består av tre rader med ett visst antal stavelser på varje rad: 5 + 7 + 5.

 

 

 

En som verkligen behärskar haikuformen är Tomas Tranströmer, som i de här exemplen hämtade från Samlade dikter och prosa 1954 - 2004 (utgiven på Bonnier pocket 2012).

 

Mästerligt, eller hur?

 

 

Kraftledningarna

spända i köldens rike

norr om all musik.

 

*

 

Den vita solen

träningslöper ensam mot

dödens blåa berg.

 

*

 

Vi måste leva

med det finstilta gräset

och källarskrattet.

 

* 

 

Solen står lågt nu.

Våra skuggor är jättar.

Snart är allt skugga.