Läs en novell III: När Madonnan återvände till San Veronica

Jag har läst När Madonnan återvände till San Veronica av Ingvar Hellsing Lundqvist. Det är en novell som på några få sidor skildrar Maria Gorrostietas öde i drogkartellernas och våldets Mexiko.

Författaren tar alltså avstamp i verkliga fakta om den här modiga kvinnan och diktar upp en gripande berättelse skildrad ur den fängslade Carlos Mendez perspektiv. Element av magisk realism vävs in och får oss att lyfta blicken från våldet och grymheterna, vilket känns mycket passande i en novell som utspelas i den här delen av världen.

Jag passar in novellen på nr. 17 i novellutmaningen, "Läs en novell om ett ämne du visste mycket lite om."



Titel: När Madonnan återvände till San Veronica
Författare: Ingvar Hellsing Lundqvist
Utgivningsår: 2018
Förlag: BoD
Antal sidor: 26

Läs en novell: En mycket gammal man med ett par enorma vingar

Nu har jag kommit till novell nummer två i utmaningen Läs en novell, och Gabriel García Márquez märkliga text En mycket gammal man med ett par enorma vingar har fått mig att fundera både länge och väl.

Pelayo hittar en dag en gammal man liggandes huvudstupa i en lerpöl på gården:

"Han var klädd som en lumpsamlare. På det kala huvudet satt ett par tunna färglösa testar, i munnen fanns det inte många tänder kvar och hans eländiga tillstånd av dyblöt gammelfarfar hade berövat honom varje spår av upphöjdhet. Hans vingar, som på en stor gam, smutsiga och med många fjädrar borta, tycktes nerkörda i dypölen för all framtid."

Ryktet sprids i bygden att Pelayo och hans fru håller en ängel fången i sitt hönshus och människorna flockas för att få sig en glimt av mannen. De kastar till honom saker att äta som om de vore på cirkus och hoppas samtidigt att de genom hans helighet kanske kan bli botade från sina krämpor. Det är som om mannen med vingarna både blir en symbol för religionen och för människornas besatthet av det annorlunda och sensationella.

När så några av de underverk som man tror att ängeln har utfört går fel - till exempel får en blind man inte synen tillbaka utan istället tre nya tänder - förlorar de alltmer tron och respekten för honom. Dessutom dyker en mer lockande sensation upp. En kvinna som genom ett blixtnedslag blivit förvandlad till en spindel efter att hon varit olydig mot sina föräldrar visas upp i ett kringresande sällskap, och Pelayos hus blir på en gång åter tyst och tomt som innan ängeln kom dit.

Det är kanske inte änglar, underverk och människospindlar som är det mest anmärkningsvärda i den här novellen. Kanske är den helt enkelt en studie i mänskligt beteende.


Titel: "En mycket gammal man med ett par enorma vingar"
Ur novellsamlingen: Den otroliga och sorgliga historien om den troskyldiga Eréndira och hennes hjärtlösa farmor: Sju berättelser
Författare: Gabriel García Márquez
Översättare: Sonia och Kjell A. Johansson
Utgivningsår: 1972 (novellen i original är från 1968)
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 7

___________________________________________________________

Salladsnätter

 

Huvudpersonen i Vanessa Barbaras roman Salladsnätter (2014) är Otto, en äldre man som nyligen blivit änkling. Tillvaron som varit så välordnad genom hans fru Adas omsorger, kastas nu, efter femtio års äktenskap, fullkomligt omkull. Han lämnas ensam med sorgen och vilsenheten.

 

Ada brukade alltid vakna först och laga till en stor och kaloririk frukost till dem båda, hon såg till att Otto fick de mediciner han behövde och hon skötte hushållet. Dessutom var hon den som umgicks med grannarna och hade alltid någon intressant nyhet med sig hem.

 

Nu sitter Otto där själv i huset, med en filt över knäna och lyssnar till ljudet från grannarna i den lilla brasilianska småstaden. Han får ju inga rapporter om dem från Ada längre, men eftersom det är så lyhört kan han av ljuden gissa sig till vad bokens andra personligheter har för sig. Och det är detta färgstarka persongalleri som är romanens styrka, tycker jag.  

 

Vi möter till exempel Nico, apotekarbiträdet som drömmer om att simma över Engelska kanalen och som är besatt av att läsa om läkemedlens biverkningar. Vi möter också brevbäraren Aníbal, som är helt oförmögen att dela ut posten på ett korrekt sätt. Istället blandar han ihop breven och levererar till fel personer, medan han skrålar på sina underliga sånger. I grannskapet bor också Teresa, som arbetar med att skriva maskin och  har tre närmast vilda hundar boende hos sig i sin trädgård.

 

Allt eftersom tiden går, lockas Otto steg för steg ut ur sin ensamhet. Han lär sig mer om sina grannar och livet i grannskapet, och börjar samtidigt ana att Ada kanske hade en hemlighet för honom?

 

Salladsnätter är en snabbläst bok där vardagslivets stilla lunk skildras. Jag tycker speciellt mycket om blandingen av melankoli och alla charmiga underligheter.

 

I höst kommer Vanessa Barbara till Bokmässan, så om du har möjlighet kan du lyssna till henne live där. Det ska jag i alla fall försöka göra.

 

 

 

Titel: Salladsnätter

Författare: Vanessa Barbara

Översättare: Hans Berggren

Utgivningsår: 2014

Förlag: Natur & kultur

Antal sidor: 192

 

 

 

 

Kärleken mellan en katt och en svala

 

En ovanlig kärlekshistoria är det, den mellan den tigerrandiga katten och fröken Svala, den vackraste fågeln i hela området. Katten är en fruktad fiende till de flesta i trakten - de flyr hals över huvud när han närmar sig: blommorna sluter sig och duvorna flyger långt bort. Men när våren kommer träffar katten på svalan och de två förälskar sig i varandra, trots alla olikheter.

 

Den tigerrandiga katten och fröken Svala - en kärlekshistoria skrevs av den brasilianske författaren Jorge Amado år 1948, och från början var den enbart tänkt som en present till hans då ettårige son, att läsa när han blev äldre. Men texten kom bort och hittades inte igen förrän nästan trettio år senare. Då visade sonen berättelsen för konstnären Carybé, som gjorde vackra akvarellbilder direkt på de maskinskrivna sidorna. 1976 gavs så boken ut.

 

Berättelsen är en slags fabel där inte bara djuren kan tala, utan där även Våren, Vinden och Solen är levande väsen. Kärlekshistorien är romantisk och ganska sorglig, och boken har också vissa humoristiska inslag. Något djupare intryck gör texten egentligen inte, utan man kan väl närmast kalla den en charmig bagatell. Men tillsammans med illustrationerna blir det ändå en trevlig lässtund:

 

 

 

Titel: Den tigerrandiga katten och fröken Svala

Författare: Jorge Amado

Översättare: Gunilla Winberg

Utgivningsår: 1976

Förlag: Panta Rei

Antal sidor: 110

Den gula väskan

I den bokcirkel jag är med i har vi på sistone läst en del brasilianska böcker. Vi ska nämligen åka till bokmässan tillsammans och då vill vi ju gärna läsa in oss, åtminstone lite grand, på det land som är årets tema.

 

Över sommaren har vi alla läst olika titlar av författaren Lygia Bojunga Nunes (1932-). Hon har skrivit både vuxenlitteratur och dramatik, men det är som barnboksförfattare hon är mest känd. 2004 tilldelades hon till exempel ALMA-priset (litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne). Hon tar upp allvarliga ämnen som död och saknad, och ofta har böckerna ett samhällskritiskt perspektiv, fast då ofta på ett symboliskt eller väldigt fantasifullt sätt.

 

 

När vi på sista bokcirkelträffen före sommaren fördelade högen med Bojunga-böcker,  fick jag titeln Den gula väskan (1976) i min hand, och jag har verkligen tyckt om att läsa den. Den kritiska sidan hos Bojunga märktes snabbt. Den unga flickan Rakel, som är bokens huvudperson, har tre önskningar som alla andas av samhällets orättvisor. Så här säger hon:

 

"Jag vet inte vilken av de tre som är viktigast för mig. Ibland tycker jag att det är min önskan att genast bli vuxen och slippa vara barn. Andra gånger tycker jag det är att ha blivit född till pojke istället för flicka. Idag tycker jag att det är min önskan att skriva, som är viktigast."

 

Också fantasifullheten dyker upp med en gång. Rakel får nämligen en gul väska där hon gömmer sina önskningar, eftersom de riskerar att bli så stora och tunga att hon inte längre kan dölja dem. In i väskan flyttar också tuppen Afonso, som tröttnat på att bestämma hemma på hönsgården och nu är på flykt. Han får snart sällskap av det vackra men trasiga paraplyet som talar ett omständigt och alldeles eget språk (som Afonso förstår), och säkerhetsnålen som inte längre står ut med att ligga på gatan och rosta i regnet och ständigt bli trampad på.

 

Jag tycker om berättelsen om Rakel och hennes gula väska. Symboliken blir tydlig och man vill verkligen att det ska gå bra för henne.

 

Nu är jag nyfiken på att höra vad de andra i bokcirkeln har tyckt om sina böcker. Undrar om alla har den här speciella blandningen av realism och fantasi?
 

 

Titel: De gula väskan

Författare: Lygia Bojunga Nunes
Översättare: Karin Rosencrantz-Bergdahl

Utgivningsår: 1976 i original, min upplaga från 2004

Förlag: En bok för alla

Antal sidor: 133

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector

I min bokcirkel försöker vi som en uppvärmning inför Bokmässan hitta böcker från Brasilien. Den första vi gav oss på var Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector:

Stjärnans ögonblick är mycket speciell till sin form - som läsare får man ta del både av författaren Rodrigo S.M. och hans skapande av en berättelse, samtidigt som man får följa kvinnan i själva den berättelse som författaren skriver ihop. Boken existerar alltså på två plan samtidigt, och det gör den både intressant  och på något vis svindlande.

 

Rodrigo S.M. får i Rio de Janeiro syn på en fattig flicka från Nordeste, och ur hennes ansiktsuttryck där han kan ana en känsla av undergång, börjar han spinna ihop den tråd som ska bli hennes liv. Boken är full av metalitterär tematik, och vi får läsa om Rodrigos vedermödor i skrivprocessen och den osäkerhet över hur han ska låta berättelsen utvecklas, som ibland drabbar honom. Han uppger många anledningar till varför han överhuvudtaget skriver, till exempel:

 

"Först och främst därför att jag har uppfattat språkets anda - och så är det ibland att formen gör innehållet. Jag skriver med andra ord inte på grund av nordesteflickan utan på grund av "force majeure", eller som man säger i formella anhållanden, på grund av "tvingande skäl".

 

I ett annat stycke förklarar han:

 

"Det är tur att det jag kommer att skriva på något sätt redan är skrivet i mig. Det enda jag behöver göra är att skriva av mig själv lika viktlöst som om jag vore en vit fjäril."

 

Men ibland låter han också andra skäl komma upp till ytan:

 

"Jag skriver därför att jag inte har något bättre för mig här i världen; jag har blivit över och det finns ingen plats för mig på människornas jord. Jag skriver därför att jag är en förtvivlad man och därför att jag är trött, jag står inte längre ut med att slentrianmässigt vara mig och om det inte vore för skrivandets ständiga nyhet skulle jag symboliskt dö varje dag."

 

Och det han skriver om är alltså bokens verkliga huvudperson, den unga kvinnan Macabéa. Hon blev tidigt föräldralös och kom via en moster (som behandlade henne illa) till Rio. Hon är maskinskriverska, egentligen avskedad, men eftersom chefen tycker synd om henne, får hon vara kvar. Hon delar en lägenhet med några andra unga kvinnor, men hon umgås inte med dem.

 

Macabéa är en av de märkligaste huvudpersoner jag läst om. Hon är så blek och oförarglig att hon skulle vara lätt att överhuvudtaget inte lägga märke till. Hon lever livet timme för timme och tycks inte förvänta sig något av det. Hon lyssnar på Radio UR, unnar sig lite kallt kaffe som alltid ger henne halsbränna, och går någon enstaka gång på bio.

 

När hon så träffar en man, Olímpico de Jesus, verkar det inte spela så stor roll vad Macabéa egentligen tycker om honom. Hon inriktar sig på att i vilket fall som helst vara hans flickvän. Dock är han inte så snäll mot henne. Vid ett tillfälle säger han till henne:

 

"Macabéa, du är ett hårstrå i soppan. Man tappar lusten att äta, förstår du."

 

Och denne löjlige och otrevlige man, tycker till slut att Macabéas arbetskamrat Gloria, är ett bättre parti för honom, och lämnar Macabéa. Inte heller på detta tycks Macabéa reagera speciellt mycket, och det är inte förrän hon besöker spåkvinnan, madam Carlota, som hon inser att också hon har ett öde att leva upp till.

 

Stjärnans ögonblick tar upp teman som fattigdom och drömmen om ett bättre liv, men boken handlar också om språkets makt och om sanningens natur. Faktum är att denna lilla bok tycks innehålla hur många teman som helst. Närmast filosofiska utvikningar blandas med banala konversationer och funderingar. Clarice Lispectors bok är riktigt njutbar läsning, som definitivt ger mersmak.

 

 

 

Titel: Stjärnans ögonblick

Författare: Clarice Lispector

Översättare: Örjan Sjögren

Utgivningsår: 2007

Förlag: Bokförlaget Tranan

Antal sidor: 123

 

 

Tematrio - Världslitteratur på Världsbokdagen

Idag är det Världsbokdagen, och vad passar väl då bättre än att delta i Lyrans tematrio som handlar om just världslitteratur. Uppmaningen till de som vill vara med är:

Berätta om tre intressanta texter från jordens alla hörn!

I min trio väljer jag att koncentrera mig på författare från den sydamerikanska kontinenten:

1. Först ut är nobelpristagaren från Peru, Mario Vargas Llosa, och hans roman Den stygga flickans rackartyg (på svenska 2007). Boken handlar om Ricardo, en ung kille som i början av romanen träffar den framfusiga lilla chilenskan Lily på en dans. Men hon nobbar honom. Som vuxen arbetar Ricardo som översättare, vilket tar honom till olika platser runtom i världen. På flera av dessa platser träffar han Lily igen och varje gång faller Ricardo lika handlöst, medan Lily mest av allt älskar sin frihet.

2. Nästa roman, Stjärnans ögonblick (till svenska 2001) är skriven av brasilianska Clarice Lispector. Boken bryter med sedvanligt berättande genom att den skildrar författaren Rodrigo S.M. och hans vedermödor när han skriver en text, och samtidigt skildrar flickan i den text han skriver, den fattiga Macabéa i Rio de Janeiro. Berättelsen existerar alltså på två plan samtidigt, vilket gör läsningen extra fascinerande. En mycket läsvärd bok (recension kommer snart)!

3. Till sist, en av mina absoluta favoritförfattare, colombianske Gabriel García Márquez (som tråkigt nog avled i veckan som gick). Den här gången väljer jag att tipsa om hans Kärlek i kolerans tid (1985), en roman som är en svindlande kärlekshistoria i ett exotiskt latinamerikanskt landskap, fyllt av ljud och dofter.

Gabriel García Márquez 1927-2014

Igår, den 17 april, avled Latinamerikas kanske störste författare, nobelpristagaren Gabriel García Márquez.

Jag har umgåtts mycket med Márquez böcker. Jag skrev min D-uppsats i litteraturvetenskap om hans Hundra år av ensamhet, och läste i samband med det alla andra romaner som han skrivit, till exempel Virvlande löv (1955), Översten får inga brev (1961) och Patriarkens höst (1975).

 

Men de två böcker jag tycker allra mest om är Kärlek i kolerans tid (1985), en ovanlig och alldeles fantastisk berättelse om kärlek med ett långt förhinder, och så förstås böckernas bok Hundra år av ensamhet (1967), som handlar om sju generationer av släkten Buendía i den fiktiva byn Macondo. Boken innehåller så kallad magisk realism, något jag verkligen gillar.

 

När man sitter och skriver kring en bok så länge som jag gjorde med min uppsats, får man ett alldeles speciellt förhållande till den. Jag tog stort intryck, och när jag sedan skrev en egen roman (som faktiskt också har ensamheten som tema) lät jag en av mina huvudpersoner gå på en föreläsning som handlar just om Hundra år av ensamhet.

 

Den sista boken som García Márquez skrev var Memories of My Melancholy Whores (2005 på engelska - finns inte översatt till svenska).

 

Tack för alla fantastiska böcker, Gabriel García Márquez!

 

 

 

 

Brasilien berättar

Tack vare utlottningen på och dagarna går... damp den här ner i min brevlåda idag! Nu ser jag fram emot att bokcirkla om brasilianska noveller på FB och att kanske redan börja drömma lite smått om årets bokmässa...